Holland har blivit Italien

Jag, Stubben och det övriga gänget kom ner i söndags. Vi spelade in Fotbollskanalen Europa på kvällen, men vi hann iväg en sväng på en snabb middag dessförinnan. Indonesiska restauranger är bra i den här staden så Stubben och jag smög in på en skön liten indones.

Ingen kofta för Stubben på den här resan. Hans nya kavajer är riktigt eleganta och klär honom bra såhär på hösten. Han känns nästan lika het som då han kom till AIK.

Igår tog vi en vandring på staden i den mån det gick. Min wingmate har opererat knät och hoppar runt på kryckor i sex veckor men vi tog oss runt i kvarteren både på dagen och på natten efter vår restaurangvistelse på Toro Dorado där vi fick sällskap av Thomas Nordahl och Thomas Wernersson bland andra. Jag skojade och drev lite med ‘gubbarna’ som jag har stor respekt för på många sätt.

När det gäller de svenska chanserna här nere så är de såklart inte så stora sett till Hollands statistik de senaste åren. Vid våra tidigare möten med holländarna har vi dock lyckats kryssa, så det är nog ändå inget dumt förhandstips. Holländarna spelar possession-fotboll med lågt stående ytterbackar, två defensiva mitt som inte offrar mycket i djupledslöpningar, yttrar som startar brett, men där det mesta kretsar runt att spela in Sneijder i ‘hålet’. Huntelaar söker ofta upp en mittback och drar sig snabbt ifrån i sidled när Sneijder gör sig redo att slå in den avgörande passningen.

När Ajax besegrade Inter i Europacupfinalen 1972 kunde de flesta holländarna identifiera sig med den totala fotboll som de rödvita stod för. Den byggde på fria poistionsskiften där alla spelarna utom målvakten skulle kunna spela i flera olika positioner i matcherna. Holländarna revolutionerade Europa. ‘Catenaccion är död’ skrev holländska tidningar efter Ajax triumf. Sedan dess är totalfotbollen invånarnas våta dröm här, medans italienarna är den raka motsatsen. I Italien blir lagen kritiserade om de åker ut i en kvarts- eller åttondelsfinal. Det spelar ingen roll hur fotbollen ser ut rent visuellt, även om de italienska lagen alltid ser till att vårda bollen och inte bara skicka iväg den som vi nordeuropéer ofta har gjort genom åren. Bara resultatet räknas räknas dock på den appeninska halvön. I Holland tycker invånarna att det är ok att åka ut i en kvartsfinal, så länge laget underhåller. I EM 2008 exempelvis då holländarna krossade allt fram tills kvartsfinalen med sitt fruktansvärt snabba djupledsspel så var laget älskat av folket. Annat är det nu.

Numera spelar det holländska landslaget traditionellt italienskt. Tidningarna sågar och invånarna känner inte igen sig. Det är nya tider.

Samtidigt talar den italienske förbundskaptenen Césare Prandelli om att underhålla. Laget som ikväll på Italiens finaste arena Marassi i Genua ställs mot Serbien har i uppgift att attackera. På topp spelar stadiens två hjältar, åtminstone för de som håller på Sampdoria. Inte sedan tiden med Mancini och Vialli (ovan) som sköt Blucerchiati till final i Europacupen 1992 har supportarna kunnat vara så stolta över att anfallspar som de kan vara nu.

Det hänger på Cassano. Det är han som ska utmana, spela fram och skapa chanserna. Pazzini ska sätta dit dem.

Forza Pazzano!!!