När jag får ledigt ser jag gärna en film. I veckorna får jag en del tid att ta det lugnt här uppe på tolvan. Filmerna den här veckan har haft teman som påminnt om varandra. Slumdog Millionaire, Maradona av Kusturica och The Blind Side. Tre filmer om tre unga pojkar som på olika sätt tar sig till toppen från ingenstans.
Kusturicas film av Maradona som jag fick av Mister (tackar för det) är värd att se. Jag dansar runt med korsdrag i hjärtat när han plockar med sig döttrarna upp på scenen. Jag måste visa den här igen:
Spela den hela dagen. Maradona är den största anledningen till att jag älskar fotboll så mycket. Kanske är han den största anledningen till att vår generation fastnade så brutalt för den här sporten. När Diego i full fart rusar in i straffområdet och i samma höga fart lättar upp bollen till sig själv för att slå en stenhård bicycleta inser jag att den här mannen kommer att förbli oöverträffad. Ett värdigt blogginlägg om Maradona och Napoli skulle ta mig timmar att skriva.
Napoli i Club Calcio på söndag förresten. TV4 Sport klockan 20:00. Med fokus på arvingen Lavezzi?
The Blind Side är en sann historia om Michael Oher som överlevde livet i slummen och räddades av en kvinna med det största av hjärtan, spelad av Sandra Bullock.
[youtubeplay id=”8bzjOZrQnU0″ size=”large”]
Michael Oher är i dag en tongivande spelare i NFL.
*****
Igår kväll i debatt såg jag en yngre kvinna med lite mindre plats i sitt hjärta. Nån tjej från P3, en feminin extremist som representerar en grupp som idag får stort utrymme medialt, satt med i debatt i SVT och var upprörd över att Rickard Olsson och Marie Serneholt ska ta hand om Melodifestivalen. Arg för att Rickard var äldre än Marie. Under några minuter hann hon både göra bort sig då hon överhuvudtaget inte hade ett case, hon hann åldersdiskriminera Richard och Marie och hon hann förödmjuka min kollega Steffo Törnqvists utseende. Ämnet hette för övrigt ‘Gubbväldet’ som om alla äldre män per automatik är elaka, egoistiska och gammalmodiga.
Nej, vi gör inte TV här som Silvio Berlusconi gör TV i Italien.
*****
Mario Balotelli kommer från en liknande bakgrund som Michael Oher och historien är fascinerande. Super-Mario övergavs också som ung av sina biologiska föräldrar. Familjen Barwuah i Palermo hade invandrat från Ghana men hade inte råd att fostra Mario. Han togs om hand av familjen Balotelli i Brescia. Mario är dock en liten rebell som likt Maradona stimuleras av att göra sig ovän med sin omvärld.
Mario Balotelli har gjort sig ovän med ett helt land. Storyn om Super-Mario är ännu i sin linda och han har ännu stora möjligheter att bli landets mest älskade idrottsman. För att komma dit måste han byta attityd.
Då motståndarlagets supportrar ville visa sitt missnöje med Mario eller få honom ur balans skanderade dom rasistiska ramsor och djungelläten. Det är det enklaste sättet att komma åt honom, tråkigt nog. När han spelade för Inter tillsammans med Muntari och Eto’o och co så utsattes inte hans lagkamrater för rasistiska tillmälen (förutom på Sardinien i höst), men så fort Mario fick bollen så var motståndarlagets supportrar på honom.
I ett land med 60 miljoner invånare så är det inte upprörande att ett hundratal högerextremister vill bli av med Mario Balotelli eller Christian Ledesma ur landslaget. Fanastism och extremism stöter vi på i olika former överallt i vårt samhälle. Frågan är bara om vi i media ska ge dem en röst. Jag tycker att det är trist att deras budskap kan nå ut på en fotbollsarena som denna vecka då Gli Azzurri spelade och att de kan få så mycket utrymme medialt. Det positiva är att det ger oss utrymme att diskutera. Afrikanernas status i samhället är hopplöst låg i Italien idag. Illegalt invandrande senegaleser kränger det dom kan på gatorna och kommer inte in i det italienska systemet.
Den dag vi alla kan se varandra som Leigh Anne Tuohy såg Michael Oher så är den här världen en vacker plats. Hon såg individen och människan istället för se till kön, ålder eller etnisk bakgrund. Vi är alla individer som alltför ofta ses som en i flocken. Det känns fördummande i vår tid.
Du, jag, Oher, Maradona och Balotelli. Alla individer. Låt oss behandlas så också.