Han är vackraste fotbollsspelaren

Hundraförsta blogginlägget. Slut med allt hysch-hysch och bögnoja. En av alla de hundra anledningarna som gör Serie A till världens mest spännande liga att följa är spelarnas fåfänga. Varje detalj är värd att skärskåda, ingenting är en slump.

Björn Runström har varit som en lillebror för mig i sju år nu, även om vi inte ses så ofta och även om han fortfarande är som den 18-åring som bodde samtidigt som mig i Florens. Han berättade hur spelarna trängdes framför spegeln innan laget gick ut i spelgången då han var i Chievo. Värst av alla var den genomreligiöse Nicola Legrottaglie. Ska man spela med hela världens blickar på sig, då ska man fan i mig vara vacker också. Vi i Andrea Doria ska vara lika rakryggade och vackra i division fem när vi vandra ut på planen.

CARACCIOLO!!! Idag sms:ade Robban Perlskog för att stämma av uttalet på Brescias anfallare. Jag ser till så att alla våra killar på fyran håller en bra linje i sina uttal. Rätt ska det vara! Det är Bengt Grive som har lärt mig det där. Jag är stolt över mina kollegor.

Men vem är Costanza Caracciolo?

Jo, det är Federica Nargis väninna i ‘Striscia la notizia’, tillika Alessandro Matris flickvän.

Matri har redan det mesta för att bli en stor profil i AC Milan. Även flickvännen.

Men då kanske han måste kokurrera med en annan pudding i anfallet i Milan nästa år? Se på denna cowboy, med varma hälsningar från Simon Bank i Nice:

Mitt uppriktiga förslag är att jag, Åslund och Birro ska få avsluta Club Calcio ungefär så här innan jul. Vet inte om Emir köper det. Synd att Birro är så trött på att dansa bara..

Matri och Borriello är två av fotbollsvärldens vackraste spelare. Därför kommer dom exempelvis aldrig att lämna Serie A för Premier League. I England premieras inte deras skönhet då spelare som Lee Bowyer och  Craig Bellamy snarare tillhör vardags-imagen.

Premier League.

Olof Lundh föredrar Lee Bowyer. Jag föredrar Borriello. Svårare än så är det inte. Han älskar kämpatag, jag gillar superstar-image.

Henrik Ingvarsson känner ni igen som spelbloggare här på Fotbollskanalen. Så här skriver han om vår vackra Space Cowboy:

[youtubeplay id=”62ZXWwz0Asw” size=”large”]

När jag skrev på FK ifjol löjlade jag mig lite om Marco Borriello, som
jag liksom aldrig hållit så där ordentligt högt och fortfarande
egentligen inte gör, trots att han börjat över förväntan i mitt Roma
och var högst delaktig i vändningen som var bland det vackraste jag

Nåväl, det jag fånade mig med då var att ta fram statistik på
Borriello-mål i Milan-tröjan. Mot vilka lag han gjorde dem och hur han
gjorde dem. Det visade sig: alltid mot sämre lag, nästan alltid på
hemmaplan. Hade svårt när det verkligen brände till, lite så. Om man
överdriver en aning.

Och nu, sedan han kom till Roma, småttt fantastisk statistik om man
gillar såna här nördigheter.
Ett av totalt nio mål är gjort på bortaplan (Brescia, förlust).

Alla de övriga på Olimpico. Och mer anmärkningsvärt: samtliga åtta mot
Curva Sud.
Snacka om trygghet i kubik, eller hur man ska tolka det :)?

Lite kul tycker jag, men har just nu själv ingenstans att direkt

*****

Tack Henrik för raderna. Kan Borriellos bräckliga psyke ha att göra med separationen från Belen Rodriguez?

La Bella Vita in Italia.