I juletider får vi tid att reflektera. Det mesta i vår vardag rusar på i hög fart och när den här tiden kommer får vi tid på oss att se tillbaka vad vi har gjort under året och hur vi ser på att ta fart inför nästa år. Hur ska vi utveckla oss och hur ska vi bli bättre människor? Mot oss själva och mot andra.
2010 blev året då jag och Stubben reste runt i Sydafrika och kommenterade stora fotbollsmatcher, 17 år efter att den här banan inleddes då jag började på TV Linköping. Det blev såklart en fantastisk resa.
Viasat tog över rättigheterna till Premier League, Canal+ fick ta över La Liga och vi köpte Serie A. Jag drömmer om att få jobba med Bundesliga en vacker dag. Jag drömmer om att få jobba med tennis, att få jobba med radio, att få sitta och spela plattor sena nätter eller att få diskutera livets viktigaste frågor med folk som ringer in. Ungefär som ‘The Night Hawk’.
[youtubeplay id=”l-aDLchs1h4″ size=”large”]
Jag spelar alltför sällan DJ (som jag tidigare gjort en del med Kindvall), men det känns som om min gamla syssla nu utövas av så många så den har förlorat en del av sitt genuina värde. Sedan finns det så många som är bättre numera.
Vi startade Club Calcio 2010 och väckte liv i en rättighet och en liga som låg och slumrade i Sverige. Vi fick chansen att öppna ögonen för Ibras stora spel där nere, vi fick se Javier Pastore stå i bull blom och vi fick njuta av Cavanis definitiva genombrott. Lazio och Hernanes tog täten i titelrejset och fick sex stycken utmanare. Borta från tätstiden tidigt var Genoa och Fiorentina. Genoa kommer aldrig att kunna utmana så länge laget byter så många spelare varje sommar (även om Gasperini alltid får beröm för sin mercato då många av värvningarna är spektakulära), och Viola har haft oflyt med skador på Jovetic och har lidit av Mutus frånvaro. Mihajlovic känns inte som rätt tränare heller.
Palermos ojämnhet beror till viss del på att Zamparini släpper iväg sina bästa spelare, men också på att de tongivande spelarna är unga. Arsenal-syndromet med unga, högpresternade spelare som med ojämna mellanrum tappar i form och organisation. Milan utmanas till våren förutom av Lazio även av Napoli, Juventus, Roma och Inter.
Napoli känns lite tunna och med alltför stor tonvikt på de tre offensiva spelarna Cavani, Lavezzi och Hamsik. Juventus förtjänar ett eget kapitel med 18 raka matcher nu utan förlust nu. Tyvärr har elva av dessa slutat oavgjort sedan den senaste förlusten som kom mot Palermo den 23 september. Roma har samma problem med ojämnhet som Palermo men har en mycket högre högsta nivå. Däremot har spelare som Mexés, Menez, De Rossi (tyvärr), numera även Totti och Riise lite för låg lägsta nivå. Hela Roma och mentaliteten runt staden och klubben skapar ett svajigt klimat och ett temperament som är svårt att hantera. Det spelarna vinner i glöd och passion tappar de ofta i koncentration.
Inter känns fortfarande som Milans tyngsta utmanare. Frågan är om vår vän från Solferino, Blomqvists gamle Milan-kamrat som nu tassar i korridorerna, Leonardo, är mannen som tar över efter Benitez. För visst lämnar spanjoren sitt jobb när som helst?