Napolitanarna är överallt

På vägen hem brukar jag och ‘Gökungen’ stanna till på 7 Eleven och handla lite nyttiga småvaror. Vatten, Keso, lite sånt. Gökungen förbjöd mig att köpa korv och äta i bilen. Han blir illamående av doften av korv i en liten bil.

Napolitanare är kända för att sätta sina fötter över hela världen. Uppenbarligen har det satt sina spår. Träffa vår söndagsnattsvän:

[youtubeplay id=”6X8rabvBsTk” size=”large”]

Inter sackar efter i ligan och nu kraxar olyckskorparna. Detta majestätiska Inter som inte gick att få tag på för ett par år sedan är på väg att rasa ihop, och nu kommer alla att leta efter lagets fel och brister.

* Är det backarna som börjar bli för gamla?
* Börjar nyckelspelarnas ålder ta ut sin rätt?
* Är spelarna verkligen SÅ mätta fortfarande efter trippeln?
* Nådde Milito, Thiago Motta, Cambiasso och co peaken samtidigt?
* Varför är inte längre Sneijder helt oustanding?

Det finns ju många frågor att ställa sig nu när Inter har fått en så usel start på ligaspelet. Visst kan jag hålla med om att Lucio och Walter Samuel var osannolikt bra i både liga- och cupspel fram till sommaren 2010, och visst ser det ut som om Maicon nådde sin absoluta topp i samma period, men det är ju såklart en serie av händelser där alla får kategoriseras som lika olyckliga. Självklart är ju saknaden av Eto’o den största anledningen just i detta nu, men det finns många förklaringar.

Inter var i många år klubben som inte vågade tro på sig själva ute i Europa. När laget äntligen började se färdigbyggt ute i Europa med Mancini vid rodret och Ibra som allra bäst så hade laget varken spelet eller marginalerna med sig när det började dra ihop sig i matcher mot Manchester United och Liverpool. Det var Mourinho som fick laget att tro på ett mirakel. Laget spelade usel fotboll i ett halvår i Europa och var nära att slås ut, men en vändning i Kiev gjorde att spelarna kunde slappna av. Inter var i princip redan utslaget och fick nu en chans att leva på extra tid. Resten av Europaäventyret är en saga.

När Mou lämnade gick luften ur många av spelarna. Hungern övergick i mättnad, Benitez trötta taktiska ledarstil kunde inte få adrenalinet att pumpa i redan utpumpade kroppar, Benitez tjat om nya spelare blev en signal till Europas bästa lag att Benitez inte var nöjd med de spelare som redan fanns i klubben och när Leonardo kom in handlade det mest om att rädda säsongen.

Det som är mest utmärkande för Inter under åren sedan Moratti kom är ändå presidentens sätt att på gott (Zanetti) och ont (Recoba) bli förälskad i spelare och att styra klubben med sentimentala värden och att låta sitt humör och hjärta styra hans beslut i en av världens största klubbar. Han har såklart lugnat ner sig de senaste åren, men han har trots 16 år i klubben haft svårt att hitta en röd tråd i sin organisation.

* Hur ska Inter spela?
* När Inter rekryterar en tränare, vad är då kvaliteterna klubben letar efter?
* Om vi nu vill skapa en stark identitet i vår klubb och i vårt sätt att spela, vad är då utmärkande?

‘Pazza Inter’ har blivit ett kärleksnamn, men det beskriver mycket av det som Inter ofta har handlat om. Det är högt och lågt. Det är ibland så högt man kan komma, men ibland blir det långt mycyket lägre än andra toppklubbar. Jag tänker inte på slagsmål i Valencia eller Materazzis urspårningar mot Bruno Cirillo exempelvis, men nånstans i det som inträffade när Inters spelare brusade upp nyligen innan paus då laget blev bortdömda i och med Obis osannolikt märkliga utvisning, så finns det, ungefär som i Lazio, en känsla av ett utanförskap, en samling människor som alltid står ensamma i blåsten när det blåser som värst. Det är en vi mot-världen-känsla som man sällan upplever i andra klubbar. En känsla som kan vara bra när det gäller som allra mest.

Om det nu är den känslan som är identiteten så är den inte alltid sund för spelare och ledning, och jag anser att det är en ledarfråga i grunden. Jag tycker att den underbart varme Moratti har styrt sin blåsvarta racer med alltför svag hand, att alltför mycket i klubben när det gäller beteende och regler är accepterat, att det finns en otydlighet i vilket sätt Inter vill spela och rekrytera tränare, att det inte finns någon ambition om vilket sätt laget/lagen i klubben vill spela på och att det i slutändan ger en ensam tränare full makt att sätta modellen. Därför är det alltid tränaren som hängs när det går dåligt. Det finns ingen agenda, ingen manual att följa när man kommer till Inter som tränare och det ger Moratti fri rätt att enbart ge tränaren skulden.

Om Moratti hade haft en klarare bild av hur hans Inter skulle se ut över tid så hade hans tränare kännt sig tryggare genom åren och presidenten hade sluppit sparka så många av dem.

Hoppas nu att Inter reser sig så att vi får en scudetto-strid med rekordmånga lag inblandade.

Om jag kan förmedla en del av dom känslorna, framförallt då det gäller som allra mest, så är jag en glad kommentator. Roma-Milan ikväll var lite av en sådan match. Sverige – Holland ännu mer.

Betydelsen av matchen ökar pulsen, får en djupare mening, ger varje ord en större nerv. Vi har varit sparsamma med känsloyttringar i Sverige traditionellt, men jag tycker att många av dagens bästa kommentatorer, Lasse Granqvist eller Niklas Holmgren exempelvis, har den där glöden, ivern att förmedla, det där äkta engagemanget i sina referat.

Förebilderna hämtar vi ofta från de latinska länderna. Lyssna bara på ‘Auriemma’ när han reffar Napoli – Lazio.

[youtubeplay id=”7TIPs3H_qnQ” size=”large”]

[youtubeplay id=”gUt7s5twviU” size=”large”]

Jag hinner inte klippa mig, inte gå till kiropraktorn (behöver det sedan det har spänt i nacken ända sedan årsskiftet och har gått på behandlingar sedan dess), hinner inte träffa den jag vill och knappt att jag hinner blogga (men jag ska ju bli bra på det nu). Ändå ser jag fok som hinner uppdatera allt dom gör och tänker på sin Twitter. Hur bär dom sig åt?

Igår morse, tidig uppgång för avfärd mot Göteborg, Jag, Marika Eriksson, Magnus uggla, marknadschefen, försäljningsbossen och nya VD:n Casten var några av oss som reste ner för att presentera 2012 års innehåll i TV4. Jag och Magnus Uggla satt, precis som i måndags, och surrade om The Voice och Gladiatorerna. Jag och Marika Eriksson presenterade sedan vårt sportutbud under nästa år. Det har varit en kul erfarenhet att få vara med på detta, och jag har träffat många härliga människor på vägen. Ni har säkert alla följt Jenny Strömstedt i våra mogonsändningar. Jenny är bra i rutan, men hon är suverän att ha att göra med privat också. Vi har haft kul tillsammans och imorgon drar vi vidare mot Malmö.

*****

Det finns ett sätt att vidröra bollen på första tillslaget som Sebastian Giovinco hanterar, som Claudio Pereyra i vårt eget fotbollslag hanterar, men där många av toppspelarna tar god tid på sig är det få som klarar av alla moment på en touch. Eller som igår på två när Seba chippade upp bollen till sig själv och sedan sköt med vänstern. Fortsätter han att göra poäng som han gör nu kommer han att få samma status som dom stora.

*****

Jag upplever att Allegri med Milan och Prandelli med landslaget vill utveckla fotbollen och närma sig världstoppen med ett attraktivt spel. För att lyckat krävs fler Giovinco och färre Ambrosini. Det tar ännu så länge lite för lång tid med alla moment, men ambitionen är bra. Jag upplever också att många av Serie A-klubbarna är lite för passiva i sina försvar och att det skulle gagna fotbollen om lagen blev aggressivare.

*****

Den förste september i år bestämde jag mig för att åter gå tillbaka till det sunda liv jag anpassade mig till för ett par år sedan. Jag bestämde mig för att göra det livet ut.

Det handlar om att äta bra och med rätt tidsintervall, och att träna bra på gym. Målet var att gå ner från 22 i fettprocent till 15 på 6 veckor. Den 19 oktober mätte jag mig efter några veckors disciplin, och procenten hamnade på 15,5. Nu har jag satt upp nya mål för att kunna hålla upp nivån livet ut.

Det känns fräscht och bra, och om man är noggrann i alla aspekter i livet blir vardagen lättare och mer strukturerad. Mot nya mål!

Ciao!

Ok, jag är igång igen. Det blev en kort nattsömn för mig. Efter Club Calcio och Fotbollskanalen Europa kom jag hem halv två på morgonen. Strax efter sex i morse ringde väckarklockan, då morgonens representationsmöte på TV4 stod på agendan. Kanalen presenterade sina stora TV-program under 2012 och jag fick den äran att presentera Gladiatorerna och dessutom nästa års sportsatsningar som jag presenterade ihop med suveräna Marika Eriksson. Jenny Strömstedt var moderator för den spektakulära morgonshowen i TV4:s restaurang där potentiella reklamkunder var inbjudna. Ett proffsigt evenemang raktigenom.

Det roligaste var att jag fick knalla upp på scenen samtidigt som Magnus Uggla och Carina Berg som representerade ett annat program under 2012, The Voice. För egen del berättade jag med skräck i rösten om ‘Pansar’ i Gladiatorerna som ni har träffat på den här bloggen. Tillsammans med Marika berättade jag glädjande nog för alla TV4-tittare att vi sänder från fotbolls-EM 2012 med Sverige som en av aktörerna och att vi har fått rättigheterna till alla de svenska VM-kvalmatcherna 2012.

När jag kom hem tog jag en längre siesta innan jag satte mig här framför tangenterna. Imorgon ska jag jobba vidare med Gladiatorerna och på onsdag och fredag går promotionturnén med TV4 vidare till Göteborg och Malmö. Det är ett glatt, proffsigt och härligt gäng att jobba med på alla sätt.

*****

Italienarna dominerar Manchester

Ja, det blev ju Balotellis dag i Manchester igår. Även Mancios får vi väl säga. Det sköna är den låga och ödmjuka profil som Mancio håller, utan att slå sig för bröstet. 6-1 på motståndarnas hemmaplan i tidernas mest prestigefyllda derby är ju ett helt otroligt resultat, framförallt sett till hur många chanser City brände. Det är lätt att bli styv i korken, men det verkar som om City-killarna siktar mot högre mål utan att bli arroganta. Imponerande!

Jag hann tänka då Fletcher reducerade från ingenstans att det där målet skulle bli ödesdigert. För United. Att gå framåt med 10 spelare mot ett så bra lag som City med Silva i den formen, sett till lagens historik kändes naivt, men man visste ju att det skulle inträffa. Priset blev kostsamt.

Kort & gott. Jag tror de flesta City-fans nu kan avskriva alla gamla täta förluster. Den här vinsten raderade ut allt. Det var trots allt ett av världens bästa lag de senaste åren som som slogs tillbaka, de mäktiga stora Manchester United med den arrogante men fantastiske Alex Ferguson. Hatten av, Mario Balotelli. Som spelare kan du bli hur stor som helst. Bara du får ordning på huvudet, men hur ska det gå till?

Nu känns ju Romas 1-7 i Manchester inte lika försmädligt längre. Det är värre att bli förödmjukad inför sin egen publik.

*****

Club Calcio igår med debuterande Johanna Reimers. Jag minns för några år sedan hur Johanna ringde mig då och då när hon var ute efter nyheter, mest för att hon var intresserad i researchsyfte. Redan då märktes det att hon var engagerad, kunnig och nyfiken. Igår fick hon visa oss som följer CC hur vass hon är. Jag tyckte att hon va precis lika fantastisk som de andra killarna i studion, redan i första programmet. Välkommen tillbaka Johanna! Hoppas att få se dig igen!

*****

Kevin Prince Boateng. Nej, han har inte producerat mycket poäng i sin karriär, och ja, han springer upp ytor åt andra medspelare, och ja, han har en hygglig teknik och speluppfattning, men det han har visat den här veckan är nåt annat. Revanschlustan, att visa alla tvivlare, att visa kritikerna ledde fram till fyra mål på två matcher och ett par av målen bär en mästare signum. Jag tycker att hans utveckling i Milan är lovande och jag är benägen att erkänna att han är på väg att bli en av de stora spelarna i Serie A. Hur långt bär det?

*****

Heder till Cesc och Kanoutés sätt att lösa sin konflikt. Att kontakta varandra och gemensamt gå ut på Twitter. Det är aldrig acceptabelt att förödmjuka varandra på en fotbollsplan, men som ni själva nu förstår så är Luis Suarez påstådda påhopp på Patrice Evra inte en isolerad händelse, utan en i raden av verbala attacker. Den senaste i raden John Terry, som trots att man har läst av hans läppar, förnekar att han har gått över den tillåtna gränsen.

Bra ändå att dialogen förs. Det är viktigt.

*****

Ikväll kommer mina bröder på besök till mig. Att få umgås med sina närmaste är en ynnest. Jag ska ta väl hand om dom och jag hoppas att dom har med sig nåt gott att äta.

Buona serata.

Det är lurigt med blogg. Om man vill skapa sig en egen profil är det lätt att en del av just fotbollsdebatten kan gå förlorad. Om man uttrycker sig fel, om inte ironin i en text går fram, så riskerar man att framstå som en helt annan profil än den man är. Jag kommer efter några dagars funderingar därför att släppa mina privata resonemang eller funderingar alltmer och istället skriva det som folk kommer till den här sajten för att läsa om, nämligen fotboll. Nu kör jag igång igen.

Idag spelas ett derby i Manchester som hela fotbollsvärlden kommer att följa. Mitt i händelsernas centrum står Mario Balotelli. Mario Balotelli har ofta varit kaxig och agerat innan han har tänkt igenom konsekvenserna av sina aktioner. Hade han haft ett vanligt jobb som du och jag så hade han jagats ännu mer av sina överordnade än vad han gör nu av Roberto Mancini.

Balotelli var redan i Italien en så ung, kaxig, nonchalant och provokativ typ att han fick stå ut med glåpord och till och med rasisttillmälen från läktarplats. Publiken gjorde allt för att få honom ur balans, därför Balotelli var en fiende och tyvärr pågår den här typen av provokationer ofta från läktarhåll, men även nere på planen bland spelarna. I England är det som allra värst nere på planen och det har alltid varit så. Det är en del av kulturen som råder runt matcherna. Fråga bara Luis Suarez och Patrice Evra som hamnade i en ordväxling förra helgen.

Ibland blir våra samtal så korta i Fotbollskanalen Europa att tiden inte räcker till för att utveckla resonemanget. Förra helgen helgen hade vi en sådan sändning då flera av ämnena blev ‘kuppade’ och ofta vill man att programledaren ibland ha mer tid att ställa ytterligare en fråga om svaret är uppseendeväckande.

För oss som har följt fotboll från England så vet vi att trash talk är vanligt förekommande framförallt under matcherna i England. Ofta provocerar spelarna varandra så hårt att nivån sjunker till en så låg nivå som den mellan Evra och Luis Suarez. Många av våra fans har kopplingar till dessa spelare och det är inte populärt att kritisera varken den ena eller den andra. I fallet Evra nämnde jag att de säkert båda är lika goda kålsupare, speciellt sett till Evras historik vilket inte förekom i vårt resonemang till en början.

Luis Suarez må ha bitit en spelare i armen då han spelade i Holland, men vi ska inte glömma att Patrice Evra jagade en planarbetare på Stamford Bridge för tre år sedan efter en förlust mot Chelsea, och blev avstängd i flera matcher. Han har ett hett temperament och har visat att han kan gå över den tillåtna gränsen, och därför ifrågasatte jag även fransmannens trovärdighet. Jag ville i vårt program se till så att debatten inte blev alltför vinklad.

Det har efter händelsen dementerats från Liverpool-håll att Luis Suarez överhuvudtaget har fällt några rasistiska kommentarer mot Evra, och Luis Suarez har själv helt förnekat det. För att Suarez ska kunna fällas behöver Patrice Evra vittnen till händelserna men ingen United-spelare kan heller styrka det som påstås ha sagts.

Min erfarenhet säger mig att muntliga förödmjukelser med rasistiska tillmälen som den värsta av dem tyvärr är vanligt förekommande i de flesta matcherna i England, men det brukar vara något spelarna hanterar mellan varandra på planen. Det är tyvärr en ‘jargong’ som råder där.

Provokationer av den här typen är ALDRIG OKEJ.

Varför skulle dock Luís Suarez vara den enda boven i det här dramat? Det brukar inte vara ens fel att två träter. Nog bör det väl vara så att de båda har provocerat varandra och att det har utbytts glåpord och provokationer i båda riktningar. Varför skulle annars Suarez ge sig på en oskyldig motspelare?

Om alla provokationer av den här typen skulle bli nationella nyheter skulle det inte kunna spelas någon mer fotboll i England. Det var det som var min poäng.

Alltså, ALDRIG OKEJ, men det är en jargong som råder på planen och som majoriteten av spelarna tyvärr lever eller har lärt sig att leva med.

Vad som idag ska få Balotelli ur balans vet jag inte, men han har varit med om det mesta. Manchester City har kommit närmre United, och visade framförallt i Community Shield att dom kan störa sin framgångsrika granne numera. Hur det slutar idag? Det avgör nog Super Mario, Agüero, Nani eller Wayne Rooney.

Låt nu detta avgöras juste, snyggt och fair. Det kan bli en grymt spektakulär eftermiddag i Manchester.

Klädstil ikväll? Kanske Helgonet med en touch av Lapo (och nu hoppas jag att en bit av ironi och glimten i ögat kan skönjas, men det är alltid upp till betraktaren och den individuelle betraktarens livssyn såklart). Kanske en touch av Sherlock Holmes.

*****

Sebastian Giovinco börjar avgöra stora matcher som den på San Paolo igår kväll. Bäst på planen igen enligt dagens Gazzetta.

*****

Kanske har smilies en funktion ändå?

*****

Ibra visar inga tecken på den mentatla trötthet som han har indikerat. De två målgivande passningarna igår hade fått en egen plats i himlen om Ibra hade hetat Zidane. 7,5 och bäst på planen enligt Gazzettan idag.

*****

Det italienska landslaget släppte alltså in två mål på hela kvalet genom att spela med yngre spelare och med stort bollinnehav. Bara Spanien har haft mer boll i det här kvalet. Ni anar vilka som är förebilden.

Många vill spela med stort bollinnehav, men Italien är ett av få länder som kan välja det spelsättet. Mycket handlar om spelförståelse såklart, men så är också den tekniska grundnivån oerhört hög. Återstår att jobba ner tillslagen och att öka både löpfrekvens och tempo i passningar utan att tappa kvalité.

Prandelli är en hjälte. Borta är den Lippi som valde Simone Pepe, Vincenzo Iaquinta, en rosslig Cannavaro med flera.

*****

Såg ni Mario Balotellis mål igår? Han gör ett mål per match uppe på öarna och igår blev det en bicycleta. Vem betalar du för att se på fotbollsplanen? För egen del är det artisterna, så som Cassano, Giovinco, Ibra och Balotelli som får mig att le så att det kluckar i magen.

*****

Lazio – Roma ikväll klockan 20:00 i Club Calcio. Två klubbar, två stilar, massor av stjärnor på planen och evighetens stad som observatör. Hoppas nu att det inte blir lika våldsamt som på stadens gator igår kväll.

[youtubeplay id=”p4AprJhgaeA” size=”large”]

Man måste älska honom.

Sedan Zlatan Ibrahimovic debuterade i landslaget har han saknats i tio EM-kvalmatcher. Alla dessa tio matcher har slutat med svensk seger. I de 20 EM-kvalmatcherna som Zlatan har spelat har Sverige bara elva segrar, fyra kryss och hela fem förluster.

Och det mest häpnadsväckande av allt: Sedan Zlatan Ibrahimovic debuterade i landslaget 2001 har Sverige endast förlorat en tävlingsmatch då Milanstjärnan saknats.

Ja, Ibra är en av världens bästa spelare, men med den statusen som lagkapten i ett litet land har man ett närmast omänskligt stort ansvar. Man ska inte bara vara den som presterar bäst. Man ska med kroppsspråk, energi, gester, uttalanden och med sitt ledarskap dra med sig sin grupp till ännu bättre prestationer. Det krävs en genuin vilja och en social intelligens för att lyckas med det. Framförallt gäller det att visa genom att föregå med sitt goda exempel.

Zlatan är en stor spelare, men jag är inte säker på att han nånsin blir den som visar andra genom att ta en extra löpning, genom att hylla och lyfta fram målskytten, visa hur nöjd han är med att tillhöra laget och att bära ett helt lag på sina axlar. Det kan inte bara vara den svenska mentalitetens fel att vi totalt sett har sämre resultat med Ibra på planen än utan. Ännu tydligare blev det just igår när det var ersättarna Johan Elmander som med sina två soloräder låg bakom de avgörande målen och Ola Toivonen som till slut avgjorde.

*****

Vad var det för rykten som spreds runt Zlatan och Chippen via en radioshow? Samma rykten som florerar på stan i dessa dagar. Bara en stilla undran.

*****

Jag har sällan blivit så yr i bollen så att jag tappat både tid och rum, men Kims frispark skickade mig rakt upp i himmelriket. Så paff blev jag att jag började rabbla datum, och jag var ju inte ens nära att vara rätt. Stökigt!

*****

Kul att jobba med Jens Fjellström igen. Det känns som om jag har legat på den här i nivån i mitt kommenterande i 7-8 år och det känns skönt att äntligen få göra de här stora matcherna med det svenska landslaget. Jag har ofta fått sitta som tvåa genom åren, men nu får jag vara med på riktigt. Det är nu 18 år sedan jag började jobba med TV. Det känns som om det har tagit lång tid, men att jag åtminstone är på väg att hitta rätt.

*****

Jag har fått mycket fin respons på min stil. Tack för det. Sedan jag passerade 35 bast blev det dags att släppa rebellen i mig och släppa fram gentlemannen. Jag som alltid har trivts med att bryta stilregler och blanda hejvilt. Jag har aldrig velat vara som alla andra, och framför allt inte främja hela modebranschen genom att svälja allt som de stora modeskaparna kastar ut och som småsinta Café-krönikörer sedan sitter och hyllar. Jag tycker att det tyder på en svag individ att bara följa med strömmen och bära det alla andra trendnissar bär eller att bara följa trender.

Nu kör jag min egen ‘San Remo’-stil, influerad av Lapo Elkann, men med en touch av Flavio Briatore. Jag håller mig kvar där. Tack Rose & Born för alla fina stilråd. Ni är överlägsna i svenskt snobbmode, och det känns att tygerna och sömmarna är italienska.

*****

Det finns sätt att förlora på. Bert van Marwijk är inte bara loser idag. Den holländske förbundskaptenen var så arrogant, dum, tråkig och oinspirerande på presskonferensen att hela det holländska folket ser fåniga och arroganta ut med en sån man som holländsk fotbolls ansikte. Som högsta representant för ett landslag ska det inte vara ok att uttrycka sig som den mannen gjorde på Råsunda i natt.

*****

Igår gym. Idag ett gympass och två squashmatcher. Skönt att se de 75 sommarkilona rasa ner till 69 och att ha fått se och känna hur fettprocenten har sjunkit från närmare 23 procent till trakterna runt 15 på bara en dryg månad. Jag är het, jag krigar, jag är på g!

Det var mycket råddande där inför nästa vecka:

[youtubeplay id=”eoQFlJiFgYs” size=”large”]

Ikväll reffar jag och Jens Fjellström Sverige – Holland. Jag tycker att jag har förtjänat detta.

När Sebastian Giovinco nämns som fotbollsspelare är det ofta frågan dyker upp. Är han för kort för att spela i världstoppen? Han är längre än spelare som lyckats tidigare, Giuly för att nämna någon, men i Sebas fall tas samma fråga ofta upp. Trots allt han presterat.

Jag minns när jag var grabb. När många av boysen drog iväg i längd hamnade jag utanför elvan. I en cupmatch för Linghem mot mitt galma lag MAI blev jag uttagen som reserv till reserverna. Nånstans i den perioden var det mycket som kändes tufft. Att vara den lilla killen (förvisso med ett svagt tillslag och en mycket begränsad speluppfattning) som sprang och dribblade på träningarna, lekte mig fram för att sedan upptäcka att nån trög, storväxt back fick spela, men inte jag. Jag ville spela bollsäkert och med fantasi och fart.

Sådär är det ju i stort sett för oss alla i livet, men på olika sätt.

Det är trots allt Sebas relativa litenhet som gör honom så lockande och attraktiv på planen. Han är kvick, svårfångad, har tyngdpunkten lågt och behöver inte titta på bollen för att kontrollera den. Han liksom svävar fram, med ett optimalt tillslag på bollen, med mjuka mottagningar, med sin lekfullhet, sin fantasi och det de andra inte ser, det brukar Seba upptäcka.

Seba är Atommyran som nu har blivit landslagsman och som under tisdagskvällen ser ut att få starta i det italienska landslaget. För andra året i rad ser han tidigt på säsongen ut som en av de spelare i ligan som står ut, som gör poäng, som gör sin omgivning bättre , som lockar folk till matcherna. Seba är spelaren man vill betala för att se.

Åååh vad jag ska njuta av att få se honom. Även om jag och Jens Fjellström just då kommenterar Sverige – Holland i TV4. Vi hörs då!

Jag och Tony Gustavsson presenterar landskampen som sänds i TV4 på Livingroom på Collage ikväll med start klockan 17:30. 1-1 igår i U21. Det känns som om det skulle kunna bli någonting liknande ikväll. Var med oss!

Jag laddade upp med att spana in ett fräscht bord till mitt nya boende tillsammans med min expert Hanna:

[youtubeplay id=”u3xUxcoI1Wc” size=”large”]

‘Indiansommaren är slut & om du ser Globen passera i revy på vänster sida så har du antagligen åkt fel.
Månen skäller fortfarande på mig & jag kan inte sova om nätterna.
Det är inte en daggmask i sikte & tjejerna går omkring i gummistövlar på snustorra gator.
Många krattar nu undan sommaren & snart svansar “hönorna” runt med sina pälsbollsmössor och leker filmstjärnor en hel jävla vinter till.
Det är vardag i den stora lilla staden Stockholm & hela mitt liv får plats på en post-it lapp.
I fredags fick jag en kram av en 10-åring & den räddade antagligen mitt liv.

En mamma stod i hallen en vardagseftermiddag & hon var vackrare än någonsin.
När hon får till det så é alla andra chanslösa.
Till och med Stig H Johansson.
Ingmar Bergman-replikerna far runt i mitt huvud & Roy Andersson-scenerna utspelar sig i mitt vardagsrum, på gatorna & torgen.

1982 hamnade Swansea 3:a i den engelska ligan & om jag inte minns fel så är det nakenonsdag i dag.
Har Sampdoria fortfarande ligans snyggaste tröjor?
Ring om du vill låna pengar & byt kostym gosse!
Det nalkas höst & hittar du den svarta lådan efter den här kraschen så får du reda på vart jag tog vägen, vart jag hamnade & varför.

Slitvargen’

Tilläggas bör att Pansar i det privata är en hyperintelligent snubbe som ligger på Mensa-nivå.

[youtubeplay id=”nToUywlrSUQ” size=”large”]

Här är saker jag älskar:

* Sebastian Giovinco – toppar skytteligan.
* Den jämna toppen i ligan med Udinese, Napoli, Cagliari och Palermo i topp. Serie A är världens svåraste liga att tippa och att spela i.
* Alessio Cerci. Han skulle bli Romas framtid. Nu ser han ut att bli Fiorentinas juvel, och möjligen Man Citys framtid. EM-spelare nästa sommar med Giovinco?
* Träning, tre dagar i veckan. Rökfri i 15 månader. Byt ut festciggen mot gym så kommer du att känna skillnaden!
* Pastore har lekstuga i Frankrike. Jag tror även den mest okunnige anglofilen kommer att få se hans storhet på en större scen snart. Anglofiler kan ju sällan så mycket av det som inträffar utanför öarna. Skillnad är det med oss fotbollsälskare.

[youtubeplay id=”yKRusZMKtKI” size=”large”]

En match kvar!