Om inte om fanns

Claudio med Tonton Zola Moukoko i Derby som ung.

Claudio tränar varje dag på gym, han springer en mil nu och då, han tränar ungdomar i fotboll och han sover säkert med sin fotboll också. Han drömmer om att en dag kunna åka till San Siro och se spelarna som han borde mött. En av hans vänner åker ner för att se Milan-Napoli.

Claudio fick gå vid sidan av en domare här i Stockholm för att lära sig hur en domare tänker, att se in hans vardag. Jag ska låta Claudio få träffa en svensk toppdomare under våren och jag ska se till att Claudio får gå en domarutbildning. Det är ilskan mot domarna som har satt stopp för en spelares karriär, som borde ha tagit honom till det uruguayanska landslaget. 2012 ska bli Claudios år. På konstgräs i Stockholm

Vi pratar lite om det som inträffat i England mellan Luis Suárez och Evra. Han säger:

– Jeppe, det är så svårt att förklara hur vi använder ordet ‘negrito’. Det är ett ord som använder kärleksfullt till varandra, utan att det ska anspela på att en annan människa har ett annat värde. Jag är säker på att Suarez inte menade något illa med det han sa till Evra. Man ska i och för sig aldrig riskera att det händer, därför om man träffar en spelare från en annan kultur med en annan bakgrund är det såklart lätt att det misstolkas. Jag känner Suarez en del genom mina vänner som spelat med honom. Jag tycker att det är tråkigt att det har blivit så här, men Jeppe du måste förstå. Du måste bo i Uruguay och leva som oss för att förstå. Vi lever i ett land med mixade bakgrunder och vi håller ihop. Vi är jämlika. Det är inga konstigheter när man uttrycker sig så här till varann med min bakgrund.

Claudio med Erik Hamrén under ett tränarseminarium.

Alla står vi enade. Det är budskapet som är viktigast. Inte ett dokument.

Claudio är en sån där nr 10 som jag önskar att vi kan skola i vårt land i framtiden, och jag är gärna delaktig i den utvecklingen. Han har fått ta över min 10:a i mitt lag och han har redan gjort mål på avspark från halva planen i match. Jag är säker på att han hade haft en fin framtid i samma landslag som Diego Forlan, Edinson Cavani och Luis Suárez, om det nu inte varit för omständigheterna.

Om inte om fanns hade han kunnat bära den uruguayanska landslagströjan. Om inte om fanns hade han kunnat bära Gianfranco Zolas magiska nummer tio i Cagliari eller så. Han hade kunant spela med Albin Ekdal. Och så hade han kunnat bära samma tröja som en gång Enzo Francescoli gjorde.

Il Principe.

Om inte om fanns.