Just pratat med Miguel och varit hos kiropraktorn när jag nu slår mig när och lyssnar på lejonets vrål med First Aid Kit.
[youtubeplay id=”gekHV9DIjHc” size=”large”]
De här två svenska tjejerna får mig att tro på musik. Äkta musik, med folkmusik i botten, med egna budskap, med känsliga röster och med hjärta. Så länge jag känner musiken så släpper jag in den i hjärtat. Och om mitt hjärta börjar blöda så står tjejerna för första hjälpen. (Blödig kille det där. Jorå. Men välmående.)
*****
Luis Suarez. Det går inte att kommentera ärendet mer än att konstatera att alla typ av främlingsfientlighet är helt oacceptabelt. Och osportslighet, karatesparkar, otrohet och mycket annat. Spelare som Luis Suarez kanske behöver en hjälpande hand? Inte i första hand bli sparkad av sin klubb.
*****
John Guidetti, den svenska afrikanen med italiensk pappa har tränat mest av alla sina jämnåriga på egen hand. Han har slagit tusentals straffar på träning, tränat avslut i tusentals olika lägen mellan de obligatoriska träningspassen och har lärt sig att bara se målet. Han har lärt sig vart man ska befinna sig för att optimera sina möjligheter för att göra mål. John Guidetti har målmedvetet tränat för att bli världens bäste målskytt. I nuläget är han en av blott en handfull spelare i toppeuropa som vräker in ett mål per match i snitt. SuperGuidetti är nästan där. På toppen.
*****
Jag läste om Daniele De Rossis förlängning av sitt avtal med Roma förra helgen. Jag har under lång tid gått och väntat på att De Rossi ska bli så där bra som vi trodde när han och Gilardino sköt Italien till EM-guld i U21. Men Daniele De Rossi har haft privata bekymmer, han har gått upp och ner i form och humör, han har levt i Francesco Tottis skugga, han gjorde tre avgörande misstag i VM 2010 och han har stannat kvar i Roma utan att känna sig för i andra miljöer.
Jag tycker inte att Daniele De Rossi blev så bra som jag hade hoppats på. Jag trodde att han skulle bära Italiens balans i ett decennium. Jag trodde att han var den självskrivna kaptenen i Roma och Gli Azzurri. Jag trodde att han skulle bära sina lagkamrater, sina lag, bära sina lag till titlar och att De Rossi skulle vara den vi skulle hylla.
DDR blev aldrig så bra som jag hoppades. Jag vet, han gör en bra säsong för Roma, jag vet dom säger att han är bra i år igen, att han är tillbaka. Ändå tycker jag att han skulle ha testat på en annan miljö, men gärna ha återvänt till Roma. Jag tycker att han tar besluten för sent, att han bestämmer sig ofta redan då han har fått bollen, att det går för långsamt, att han spelar med för mycket säkerhetstänk, att han är aningen för trög och att han har för hög felprocent i förhållande till sitt säkerhetstänk.
De Rossi, på väg in mot sitt trettionde levnadsår kommer aldrig att bli så där bra. Och förlängningen av kontraktet är så vacker så att jag tror på äkta kärlek igen, men det är den äkta kärleken till staden Rom och till hans älskade Roma som har begränsat honom. Så som jag ser det det i alla fall.