Mancinis prestation väcker känslor

För ett par år sedan var det många som uttryckte sig ungefär så här:

‘Tradition är inget du kan köpa för pengar. Små klubbar som City kommer aldrig att komma ifatt sådanas som United eller Liverpool. Det finns en helt annan vinnarkultur och ett annat kunnande i dom klubbarna.’

‘City kommer aldrig att kunna köpa de riktigt stora spelarna. Titta på Zlatan, Torres, Kakà och Ronaldinho. De största spelarna väljer ändå alltid de största klubbarna. Inte ens med en näve pengar kommer de här spelarna att välja City, och med andrasortering är det svårt att nå toppen.’

‘Det är inte så lätt som City tror. Dom där shejkerna kommer att märka att det blir tuffare än vad dom har räknat med att nå toppen.’

‘Mourinho tog över Chelsea efter att laget förlorat en CL-semi som favoriter. City har varken kunnande, material eller tradition som är närmelsevis det som Chelsea hade då. Det kommer att ta lång tid.’

‘Mourinho kom in i Chelsea i en tid då konkurrensen inte var lika hård. Idag finns det 6 klubbar som alla har ambitionen att slåss om topplatserna. Det är mycket svårare att nå toppen nu.’

Ändå har Roberto Mancini spräckt topp fyra, tagit sig in Champions League, vunnit en FA-cup, lyckats vinna med 6-1 på Old Trafford utan att knysta så mycket om det (Mourinho har ju aldrig lyckats med nåt sånt, men hade han gjort det så skulle det diskuteras än idag), vara med och slåss om ligatiteln (målsättningen denna säsong) och dessutom anses han ha fått ut mycket ur spelare som inte var självkskriva succéer.

* Kompany var en lovande mittback som nu många håller som ligans bästa. Även Joe Hart tillhör den kategorin.

* Micah Richards har fått fart på sin karriär igen.

* När Kolo Touré värvades sades han vara ‘over the hill’ enligt ‘Wenger knows-teorin’ och den sjukdom han haft hade satt ner honom på en lägre nivå.

* Clichy var många Arsenal-fans ‘glada att bli av med’ då han var en säkerhetsrisk.

* Mario Balotelli var en lovande vettvilling som ingen visste vad det skulle bli av.

* Dzeko var en spelare som fick tufft med det fysiska spelet i England och ansågs tidigt vara en flopp.

* Yaya Touré ansågs vara en spelare som fick alltför hög lön, innan han sköt City till FA-cupfinal.

* Silva var en bra spelare i Valencia, som nu toppar assistligan och som många håller som ligans bästa spelare. Ingen självklarhet med den fysiken.

Ibland läser man det man vill läsa. Min text var en nyansering av vad som ansågs av City innan Mancini kom, och vad han hittils har åstadkommit. Mancini har vunnit 10 titlar med fyra klubbar på lika många år men han har en bit kvar till Mourinho. Mourinho kom dock till såväl Chelsea, som Inter och Real Madrid i lägen då det bara var en liten knuff kvar för att ta klubbarna hela vägen till toppen. Företrädarna Ranieri, Mancini och Pellegrini hade byggt en grund att att stå på, medan Mancini tagit över klubbar som inte varken vunnit nåt på otroligt länge eller heller för den delen varit gjutna succéer enligt den samlade expertisen.

Det är först det senaste kanppa året den samlade expertisen har vänt i ämnet. Nu säger de flesta: ‘med dom pengarna är det inga problem’. Det motsägelsefulla är att jag knappt hörde nån säga det för tre år sedan.

Dom pengarna har Real Madrid också haft de senaste åren utan att vinna nåt. De stora pengarna hade Inter i tio år utan att ens kunna vinna ligan. Tydligen finns det exempel på klubbar som behöver en vinnartränare för att kunna utmana om ligatiteln eller för att kunna vinna överhuvudtaget. Så som Mancini gjorde i Inter och i FA-cupen med Man City. Så som Mourinho gjort med sina klubbar. Med en stor tuppkam.

När Mancini har vunnit har han mest suttit lugn i båten och inte låtit det stora egot ta över. Det gillar jag.

Och tänk att loserklubben City nu utmanar United, de senaste årens största utmanare till Barcelona i Europa, om ligaguldet. Redan Mancinis andra hela säsong. United var ju knappast i det mäktiga läget 2004 när Mourinho tog över Chelsea. Ytterligare en aspekt att ta med i resonemanget.

Kram på Er alla nu, och kom ihåg att vi alla kan ha olika synpunkter, att jag skriver de här texterna för att få Er att fundera lite, men att vi inte helt behöver kapa varandra och ge oss på personangrepp för att vi tycker olika. Jag kan älska The Moniker, Thomas Di Leva eller John Guidetti för att dom tänker lite olika än gemene man. Det kostar ibland lite att ha ett eget, annorlunda tankesätt. Men det är uppfriskande.

[youtubeplay id=”ZhiyK76j1kA” size=”large”]

Och har man spelat fotboll i 30 år som jag har gjort, om än inte på toppnivå, så har man ofta lite funderingar. I min värld är det lättare att förstå hela spelet om man själv har levt fotboll i hela sitt liv, än att själv ha suttit utanför omklädningsrummet i alla år.