Att omfamna livet i nuet

FC Andrea Doria levde upp till den höga målsättningen i division IV. Vi blev tvåa i en serie där hälften av de tolv klubbarna hade som mål att vinna serien. Efter två kvalmatcher till Division III där vi senast i helgen mot Viljan hade ledningen, så är vi till slut utslagna. Pust. Ett helt års slit är över, och nu är det dags att titta på truppen inför nästa år. Fyran igen. Det ska bli fantastiskt kul!

Italiensk-ättlade Michael Bublé sjunger mig rakt in i hjärtat.

[youtubeplay id=”lbSOLBMUvIE” size=”medium”]
Home sweet home.

På tal om att komma hem, så var jag och Martin ‘hemma’ i helgen.

I Stresa.

Middag på hotellet.

Gomorron från hotellet i Stresa.

Förberedelser. Världens snyggaste liga.

Koncentrerad och fokuserad.

Slappna av igen. Födelsedagsmiddag.

Det är så det känns när vi landar i Milano, jag och Snobben. Som att vara hemma. Välklädda, stiliga, trevliga, artiga människor möter oss.

I Italien glor inte människor på varandra som vi tenderar att göra här. Inga stirrande, avundssjuka ögon som söker min blick, fokus på harmonin och lugnet och små livsnjutande stunder flera gånger om dagen. Istället för snus, en enkel espresso. Istället för folkbärs, ett litet glas vin mitt på dagen.

Jag inser att människor är olika och jag tycker att det är tur att vi lever olika liv. I en drömvärld så får vi alla leva olika, utan att andra tycker att vi är konstiga som är annorlunda.

Anders Timell får säga konstiga saker och ha långt hårdrockshår, kvällstidningsjournalister får dricka snut-kaffe och gå klädda i solkiga t-shirts utan att någon av oss behöver bry sig nämnvärt, gubbar får bli gubbar och bittra människor får bli bittra. Så länge alla får vara sig själva så tycker jag att världen är rättvis. Det är vi själva som gör valen.

Jag fyllde 39 år i lördags. Ryggen är på väg att bli bättre, tån är nyopererad och känns redan bättre, synen är bättre med glasögon, träningen går bra sedan ett år tillbaka, jag träffar min läromästare ‘Miguel’ för att utveckla mig själv, mitt psyke, min mentalitet, min generositet och mitt hjärta, min kärlek. Jag gör mitt bästa. Det är allt jag kan göra.

Jag slutade snusa för några år sedan, jag slutade feströka strax därpå, jag har slutat göra uppror, har lagt rebellen åt sidan och när folk är elaka mot mig, för människor har ofta varit elaka mot även mig, så svarar jag inte längre argt. Jag försöker se deras perspektiv. Jag lär mig för varje dag.

Det är härligt att leva. Det senaste året har jag fått lära mig att man kan leva ett ännu bättre liv än det jag kände till tidigare. Jag utvecklas. Det är härligt att leva och att utvecklas.

Ny vecka, nya möjligheter!

Carpe la settimana!

Nu ett annat livsöde: Jackie Brown.

[youtubeplay id=”UhTxL4FzP-Y” size=”medium”]