Adjö tills vidare

Det första året jag bloggade här på Fotbollskanalen.se så hade jag själv bett om att få skriva här. Målet var att leva upp till att skriva ett inlägg per dag. Jag lyckades med det, exakt, på pricken det första året. Det var skoj, men ibland kände jag att inläggen blev hellre än bra.

Inför fjolåret kändes det därför bättre för mig att dra ner på inläggen men att öka kvalitén och längden på inläggen. Jag upptäckte dock att det satte en tids- och stimulanspress på mig som jag hade svårt att hantera. Bloggen fick aldrig så mycket tid, planering och kärlek som den behövde. Min fria tid krympte.

Inför den här säsongen hade jag en del planer med mitt bloggande som inte skridit till verket, och när det gäller antalet inlägg har jag inte heller nått upp till min målsättning. Det är därför naturligt för mig att lämna skrivandet för ett tag framöver, åtminstone i det här forumet. Kanske sätter jag mig ner och skriver en bok istället.

I mitt sista inlägg vill jag ändå berätta att jag blir 40 år i år, att jag aldrig har känt mig så produktiv, nöjd och förväntansfull som nu och att jag har fått en oväntat bra öppning på det här året.

Jag och fotbollsboss Emir satt i måndags och planerade vår gemensamma framtid och vi ser ut att ha fantastiska saker framför oss här på TV4. Vänta bara och se! Jag lovar Er att det kommer att bli ett par fina år framöver.

Samma dag skickade min Gladiator-boss ‘Lammet’ ett SMS och gratulerade oss för att Gladiatorerna kammat hem nästan en miljon tittare i fredags. Det är många barn och familjer som ser fram emot vårt helgnöje numera och det gör mig stolt och glad.

För det tredje kom jag överens med en härlig människa om att komma till oss i FC Andrea Doria. Människan i fråga har en stark koppling till Italien och älskar ‘La Dolce Vita’ precis som jag. Han kommer att bli en viktig kugge i vårt framtida lagbygge, och förhoppningsvis även bli en fin vän.

Hylla den som hyllas bör. Hyll-man.

Bloggen då? Jo,det är på tiden att hylla killar som Kalle Karlsson (Aftonbladet), Olof Lundh, Patrick Ekwall, Lorenzo Medici och Peter Hyllman, proffsiga yrkesmän som vet hur man håller liv i en blogg och upprätthåller kvalitén. Jag älskar att läsa deras bloggar och är mycket positiv att Emir informerar våra tittare i sin blogg. Ett extra tack till Hyllman som ägnade ett helt inlägg åt mig. Det blev en liten krydda här på Fotbollskanalen tycker jag.

Jag vill också på sätt och vis tacka Aftonbladet för all publicitet (ofta väldigt bra, inte alltid helt korrekt, men ändå viktig), som uppmärksammat våra sändningar på ett annorlunda sätt (som när jag och Pontus Kåmark inte blev betrodda i Ibra/Messi-affären, vilket gav tidningen många ‘klick’) och som hittat infallsvinklar och nyheter som jag knappt trodde fanns. Bladet kunde ju ändå ‘avslöja’ till slut att det nog stämde, utan att nämna Kåmark den gången. Jag är ändå glad att vi har väckt så mycket känslor de här åren.

Trevligast var ändå Lasse Anrells rader, men det är längesedan nu. Det går utför! Lasse var faktiskt den ende som nämnde att Kåmark måste ha haft rätt i den där soppan. Vi ska ändå vara tacksamma över all publicitet som visat att många av våra program berör. Det är till stor del därför jag jobbar med TV och skriver blogg. För att beröra. Tack alla!

När det gäller Svenskafans-killarnas fejd med mig så tycker jag så här i efterhand att den var uppfriskande. Jag ber dock om ursäkt till Cihan och Sia om ni tog illa upp. Hoppas att ni godtar min ursäkt.

Min egen blogg då? Det var egentligen bara en gång på riktigt jag frågade mitt hjärta, slöt ögonen och gick in för att skriva en text med med hela hjärtat blodrött bultande, under min tid här. Det var när jag kände hur ont det gjorde i mitt hjärta när jag hörde Totti prata om slutet av sin fotbollskarriär. Läs gärna det inlägget här. Jag kann knappt tänka mig ett Olimpico med Roma, men utan Totti utan att mina ögon blir ledsna.

Tack för allt. Vi ses igen. Mina texter kommer att återuppstå i någon form, men vart? Det återstår att se.

A la prossima…