Det var i december som Jönköping Södra meddelade att man bryter avtalet med Tom Amos i förtid.
Och i dagarna stod det klart: 24-åringen kommer att fortsätta sitt fotbollsspelande i Israel. Han har nämligen skrivit på ett kontrakt över 3,5 år med Hapoel Be’er Sheva.
Den senaste månaden, med många nya intryck och rejäla känslor, har varit intensiv för Amos.
- Men egentligen är allt bara positivt, säger han till Fotbollskanalen.
En flytt till Israel har varit på tapeten under en längre tid, berättar Amos.
- Jag åkte hit för ungefär en månad sedan och träffade laget för första gången. Då provtränade jag med dem under två veckor. Sedan kom klubben till mig någon dag innan jag skulle åka hem och sade att de ville sajna ett avtal, och efter en tids förhandling blev det klart. När ledningen meddelade att de ville ha mig så var jag såld. Det är en möjlighet man inte kan säga nej till. Det är en bra liga och ett grymt lag som tävlar om att vinna titeln varje år och spelar dessutom i Europa Conference League.
Övergången var lite annorlunda. En israelisk agent kontaktade Amos och frågade om han var intresserad av att spela i den israeliska ligan.
- Han fick sedan mandat av min nuvarande agentur att genomföra affären. Det enda jag behövde göra därefter var att lösa ett medborgarskap. Det blev mer allvarligt när jag väl hade det, eftersom jag då även räknas som en inhemsk spelare.
- Farsan är ju från Israel och han hjälpte mig med det. Han är född och uppvuxen i landet. Sedan kom han till Sverige där han träffade min mamma.
Målvakten har, med andra ord, en relation till den israeliska miljön sedan tidigare. Och han är entusiastisk över sin nya utmaning.
- Sedan jag kom hit har jag känt mig som hemma. Det kan vara läskigt att lämna tryggheten som man har i Sverige, men jag tror nog att jag hade tyckt det var jobbigare att flytta till ett land som man inte har någon koppling till. Jag har ju hela min pappas släkt i det här landet. Just nu njuter jag faktiskt bara, jag är så glad.
- Jag har alltid känt att det vore coolt att få spela i den här ligan. Att det sedan blev ett så här bra lag kunde jag aldrig tro. Jag tror inte att många vet att jag har rötter i Israel, så det kanske blir förvånande för vissa, men de som känner mig vet att det var naturligt för mig att ta klivet hit.
Amos var ofta på besök i Israel när han var yngre, bland annat i Jerusalem för konfirmation.
- Vi är inte religiösa judar, men just den grejen är mer en tradition. Vi uppskattar det här landet och älskar Israel. Vi har bra kontakt med pappas släkt. Jag har varit här en massa gånger, men inte i den här staden, Be’er Sheva, utan bara i Tel Aviv, det är där mina släktingar bor.
Han stannar upp för ett ögonblick och suckar till litegrann innan han erkänner att han inte har bra koll på sin nya ort.
- Jag bor på hotell, där jag ska vara i några dagar. Men som jag uppfattat är det en storstad i öknen. Man kanske är van med Tel Aviv och havet, men den här staden får jag utforska.
Hur det blir med språket? Amos kommer att behöva vässa sin engelska.
- Jag skyller på min pappa, han har inte lärt mig hebreiska, säger han och skrattar.
- Nej, skämt åsido, jag ska lära mig.
Du har ju en lagkamrat från Sverige också, Astrit Selmani (tidigare Varbergs Bois och Hammarby). Hur mycket har du pratat med honom inför?
- Vi har haft kontakt hela tiden. Jag skrev till honom innan jag skulle komma ner första gången. Han har varit välkomnande sedan första dagen. Vi har sedan hittat varandra mer och mer. Vi kommer nog hänga dagligen, även utanför fotbollen.
Hur skönt är det att ha en person som pratar svenska?
- Det är som en extra trygghet. Jag tror att han tycker att det är svinkul också. Man kan liksom snacka lite efter träningar och sådär.
Burväktaren, som förutom J-Södra representerat IFK Göteborg och Utsikten, siktar nu på att hitta in i sitt nya lag. Amos fick fjolåret förstört av en knäskada och var borta under ungefär hela säsongen.
- Jag försöker mest glömma förra året. Jag vet själv att jag har kvalitéer. Skadan kom från ingenstans och då fick jag kämpa mig igenom det. Jag är helt återställd. Knäet mår bra.
Vad är ambitionen då? En förstatröja?
- Som målvakt så spelar man eller så spelar man inte. Nu är jag ny i laget och får bara anpassa mig till en början. Vi har en riktigt bra förstamålvakt (Omri Glazer, reds anm). Pondusen han har är sinnessjuk. Han är given etta.
- Jag vill ju så klart spela och kommer att ge mitt allt, men vi får se vad som händer. Det är klart att ambitionen alltid är att få så mycket speltid som möjligt.