1973/1974 vann Hapoel Haifa den israeliska cupen, och klubbens enda ligatitel tog man 1998/1999. Under onsdagskvällen tog Hapoel dock en efterlängtad titel. I cupfinalen mot Beitar Jerusalem, i Jerusalem, vann man med 3-1.
Den tidigare Falkenberg-spelaren Rasmus Sjöstedt byttes in med tio minuter kvar och var med och säkrade titeln.
- Det var kul att få hoppa in och få avsluta cupen på planen, det betyder jättemycket. För staden och fansen så betyder det allt. Det är väldigt stort, det är nog större än vad jag vet, att vi vann cupen. Det är nog större än vad jag som utlänning förstår, säger svensken till Fotbollskanalen.
26-åringen har startat 25 matcher i ligan den här säsongen. Men tvingades inleda cupfinalen på bänken efter en skada senast.
- Senaste matchen i ligan, i lördags, fick jag bryta. Jag tror jag fick en lättare hjärnskakning i första halvlek. Så det har varit en kamp mot klockan. Man har väl varit lite sisådär, det är ändå skallen liksom. Men det är inte så många som får uppleva en final och till och med vinna en titel så ofta i sin karriär. Med facit i hand så gjorde man ju ändå rätt och var med, även om man bara spelade tio minuter så betyder mer än att bara sitta på läktaren och titta på matchen, säger Sjöstedt.
Det var var länge sedan klubben tog en titel. Var det något ni känt av inför matchen, hur viktigt det var?
- Ja, eftersom i det här skedet kunde vi inte vinna ligan längre. Vi blev ju avhakade i februari typ. Så då blev det per automatik att cupen ville vi ju vinna för att ta oss ut i Europa. Vilket vi gjorde nu. Senaste två-tre veckorna har det bara varit fokus på cupen. Det har man ju märkt av.
När Rasmus Sjöstedt kom in i spel ledde Hapoel med 2-1. Slutminuterna blev riktigt svettiga.
- De började slå långt och skicka upp målvakten och fasta situationer och så där. Så det är klart, det var lite nervigt. Men sedan gör vi 3-1 i sista sekunden och då blåste han av direkt, så det var skönt. Men de hade någon hörna som var på mållinjen, det var helt sjukt. Det var bara att gå upp och försöka vinna nickdueller. Och fick man bollen så var det bara skicka den raka bollen så djupt som möjligt mot deras hörnflagga typ (skratt). Inget väggspel eller dribblingar eller så, det gör man inte i de minutrarna.
Hur firade ni den här titeln?
- Det blev ett långt firande i går... Finalen var ju i Jerusalem, fast på neutral mark då. Vi kunde inte stanna i Jerusalem och fira, så vi stack till Tel Aviv. Man var hemma tidigt på morgonen. Det blev några nattklubbar, det var trevligt.
Tre matcher återstår nu i ligan för Hapoel Haifa, som ligger fyra i ligan. Rasmus Sjöstedt ser dock fram emot att komma hem till Sverige till sin familj som åkte hem för några veckor sedan.
- Man börjar längta hem mer och mer nu, speciellt nu när man har vunnit cupen. Nu känns det lite som att säsongen är över, men vi ska väl avsluta snyggt givetvis, säger 26-åringen.
Sjöstedt skrev ett kontrakt på ett år med Hapoel Haifa, ett avtal som går ut i juni. Vad som händer efter säsongen vet han inte riktigt.
- Jag har inte hunnit reflektera över det riktigt än, säger Sjöstedt.
- Just nu och just i dag så vet jag faktiskt inte vad som händer. Jag pratade lite med klubben, med presidenten, i januari och då var det att de ville att jag skulle stanna kvar. Men vi har inte pratat sedan dess. Så i nuläget vet jag faktiskt inte, men det blir ju Europa League-kval nu.
Känner du dig sugen på att stanna kvar?
- Ja ja, absolut. Jag hade kunnat tänka mig att stanna kvar. Det är ju så, om jag skulle lämna här så vet man inte vart man tar vägen. Man ska lära sig ett nytt land, ett nytt språk, allt det sociala. Här vet man inte hur det fungerar. Nä, absolut. Det hade jag verkligen kunnat tänka mig.