När Fotbollskanalen når honom är han hemma i Sverige på semester.
- Det är skönt, behövligt för huvudet att bara få koppla av lite och umgås med nära och kära, säger Aimar Sher till Fotbollskanalen.
Ett träningspass med den personliga tränaren har precis avslutats och han har tid för en pratstund.
Det var under sommaren 2021 som Aimar Sher valde att lämna Hammarby för spel i italienska Spezia efter att ha imponerat i Hammarby.
Under de två senaste åren har speltiden varit knapp, men 20-åringen verkar trots allt ha dragit till sig intresse.
Goal Mix uppgav i dagarna att Sher, med rötter i Irak, har valt att spela för det irakiska landslaget. Nu svarar mittfältaren, som har två U21-landskamper för Sverige på kontot, på ryktet.
- Nej, det stämmer inte. Jag har inte valt någonting än faktiskt. Det har varit snack en lång tid. Min farsa har varit i kontakt med Iraks landslag och så. Men jag har inte valt Irak, säger Sher till Fotbollskanalen.
Han förklarar att han inte har hunnit fatta något beslut än.
- Jag känner att jag är ung och väntar först och främst på att få visa upp mig i något klubblag den närmaste tiden. Jag har själv inte spelat kontinuerligt ända sedan jag lämnade Sverige. Mitt första fokus är att hitta ett ställe där jag kan spela vecka in och vecka ut.
Den förre Bajen-talangen påstås också ha sagt att "hans godkännande" kring spel i Iraks landslag kommer när förbundskapten Jesus Casas kontaktar honom.
- Så är det inte heller. Och jag har inte haft någon kontakt med förbundskaptenen. Han har inte ringt mig eller så. Det är min farsa som haft kontakten med förbundet. Tränaren har personligen inte ringt mig.
På frågan om han skulle vilja representera Irak svarar Sher:
- Om du frågar mig just nu kan jag varken säga ja eller nej. Just nu är mitt enda fokus att hitta rätt i klubblaget och visa mig själv.
Ynglingen förklarar att han inte har haft någon kontakt med Svenska Fotbollförbundet kring frågan. Sher menar att det fortsatt står öppet i valet att representera Irak eller Sverige, det varken lutar mot det ena eller andra. Men han är smickrad av intresset.
- Det är så klart väldigt stort. Jag är född i Irak och min familj är uppvuxen där. Att de ringer och hör av sig är stort och kul. Men det är större än att bara ta ett beslut snabbt och inte ha visat vad jag går för hundra procent. Jag är glad så klart, men att välja ett landslag mellan Irak som jag är född i och Sverige som jag är uppvuxen i är svårt och det är många parametrar som ska in.
Från landslagsfrågan till fotbollen på plan. Shers har under de senaste säsongerna, som nämnt, haft svårt att få speltid. I Spezia-tröjan har det blivit 151 minuter - och i vintras lånades han ut till nederländska Groningen. Där blev det 128 minuter på sex framträdanden.
- Jag har haft det tufft, så klart. Jag har inte fått den speltid som jag hoppats på, vilket har varit tufft. Men det har varit lärorikt. Jag har i en ung ålder fått se hur det är att flytta och klara sig ensam utomlands. Det är en helt annan miljö än Sverige. Hade jag gjort om valet så hade jag gjort samma till hundra procent, så det är inget jag ångrar.
Han utvecklar kring ensamheten i början.
- Första tiden var svår, jag hade tidigare bott hemma i hela mitt liv. Här i Sverige hade jag alla jag känner omkring mig. Det handlade om att flytta till ett annat land med mycket press och att träffa nya människor, första tiden var väldigt tuff. Någon gång måste man ta steget och jag är tacksam att jag i en så pass ung ålder gjorde det. Jag känner mig mycket mer mogen både socialt men också som fotbollsspelare och hur det är att stå upp för sig själv på plan. Det är ingen som klappar dig på axeln och säger "det var ett bra försök". Du måste överleva.
Du blev ju utlånad till Groningen. Hur var det där?
- Jag hade hopp om att blomma ut där. Det började med några korta inhopp, vilket kändes okej, men jag väntade på den riktiga chansen. Jag känner att jag inte fick den, det är surt tycker jag. Utlåningar sker av en anledning och nu fick jag inte visa upp mig i den miljön. Än en gång: allt som har hänt har hänt av en anledning.
Groningen åkte ju ur högsta ligan för första gången på 25 år. Hur ser du på det?
- Det är tufft. Groningen är ju en ganska stor klubb i Nederländerna. Fantastiska faciliteter, en lugn fin stad och bra fans. Bra tryck på matcher och många stora profiler som har lirat där. Jag tror att det är tufft för dem. Jag tror starkt på att de tar sig upp direkt. Det kanske ser farligare ut än vad det är.
Det har ju varit en hel del skandaler i era matcher. Rökbomber har kastats in (mot Ajax) och inkastade saker (mot Nijmegen). Hur har det varit att vara mitt i det?
- Det är riktig tråkigt att sådant där händer, att matcher behöver stoppas. Jag kan inte säga att jag förstår supportrarna som gör så, men jag förstår deras frustration. Sättet de visar det på är inte roligt för fotbollen. Det är enstaka fans som förstör. Groningen-fansen är jag imponerad av i stort. De applåderar efter varje match, oavsett hur det går. Fansen i helhet har jag inte mycket att säga om, bortsett de få som förstör.
- Alla förlorar på det.
Nu går låneavtalet med Groningen ut. Du har kontrakt med Spezia till 2026. Vad händer härnäst?
- Mycket bra fråga. Nu är det så klart ett viktigt år för mig. Jag har framför allt att bevisa vad jag går för. Jag känner att jag måste vara på en plats där jag får ny luft, en ny start för att visa mina kvalitéer. Det har känts som att jag inte har haft en ärlig chans. Nu gäller det att vara smart och hitta rätt miljö för mig själv. Den senaste tiden har gett mig mer motivation.
- Jag ska ner och snacka med Spezia snart. Jag är öppen för allt och stänger inga dörrar. Jag är fortfarande ung. Vi får se var det leder, vad det än blir så tänker jag att det är Guds plan.
Kan det vara aktuellt med en ny utlåning? Exempelvis till allsvenskan och Hammarby?
- Som sagt så stänger jag inga dörrar till någonting. Jag är öppen för allt. Det måste vara någonstans där jag känner att jag kan spela.