Olivia Schough hade en flygande säsong tillsammans med Rosengård i fjol. 33-åringens poängskörd, med tio mål och tio assist på 26 starter i damallsvenskan, drog till sig uppmärksamhet. När Inter hörde av sig var det högintressant, berättar Schough som nu firar en månad i klubben.
- Det har varit en positiv första månad. Jag trodde att det skulle vara svårare att komma in i allt och det har såklart haft sina utmaningar. Det tar tid innan man kommer in i det, säger hon till Fotbollskanalen.
- Väldigt mycket är likt också och det är ju bra. Generellt tränar vi mer här. Sedan är det väldigt tekniskt såklart. Det är en grej jag gillar men som jag behöver anpassa mig efter.
Nu har Schough hunnit med fem matcher med sin nya klubb. Hennes första poäng kom mot Como då hon assisterade till Inters avgörande mål. I skrivande stund ligger Inter på en andraplats i tabellen, fem poäng bakom ettan Juventus.
- Champions League har varit målet för oss och det ser väldigt bra ut. Sedan är det ju ett slutspelssystem här så mycket hänger på det. Då kan väldigt mycket hända eftersom det är en jämn liga. Alla topplag spelar väldigt jämt, men just nu är Juventus lite bättre än oss andra, säger hon med en förlust mot tabellettan färskt i minnet.
Det är inte första gången Schough beger sig utomlands för fotbollen. För tio år sedan spelade hon i Bayern München och ryska Rossijanka. Men mycket har hänt sedan dess.
- För min del blev jag väldigt inspirerad av att Inter har tagit sådana steg de senaste åren och att de vill väldigt mycket. Jag var väldigt sugen på att vara en del av den resan. Inter är en ung klubb på damsidan men satsar väldigt mycket.
Tio år sedan sist, hur kommer det sig att du valde att flytta utomlands igen just i år?
- Jag har haft det så jäkla bra i Rosengård och har inte känt något sug att gå utomlands. Rosengård är en fantastisk klubb men efter det magiska året vi hade kom helt plötsligt några nya tankar där jag kanske ändå ville öppna upp för att flytta utomlands.
- Inter ville väldigt gärna ha mig och då blir man smickrad. Det känns någonstans som sista chansen.
Rosengård gjorde en succésäsong i damallsvenskan i fjol. Man slog rekord efter rekord och krönte det med en klar serieseger efter vinst i 25 av 26 matcher. Man belönades också med en plats till Champions League-kvalet.
Men efter säsongen lämnade stora delar av startelvan klubben. Lånet Momoko Tanikawa återvände till Bayern München, Mai Kadowaki gick till Leipzig, Rebecka Knaak gick till Manchester City och Olivia Holdt gick till Tottenham för att nämna några nyckelspelare.
Varför valde så många spelare att lämna, trots succén? Schough ger sin bild av situationen.
- Jag tror lite att man kände att vi hade toppat alla toppar den här säsongen och det är väldigt svårt att göra det igen. Många var såklart eftertraktade av stora klubbar och man förstod snabbt att det inte skulle bli samma lag i år.
- Sedan var det svårt när vår sportchef också skulle iväg, allt blev lite struligt på det sättet. När det blir ett sådant succéår och spelarna får ögonen på sig från hela världen så tror jag att det är svårt för en svensk klubb att utmana lönemässigt.
Var man inte sugen på att bygga vidare på succén?
- Det klart att man var. Men vi visste på förhand att Seger skulle sluta. Att Tanikawa skulle tillbaka till Bayern München. Vi anade att Knaak skulle till City. Det var tre viktiga spelare. Sedan var det andra som också fick erbjudanden. Då kände jag att jag kanske ändå skulle hoppa på den där chansen. Men jag kan bara tala för mig själv.
Nu är det i mångt och mycket ett nytt FC Rosengård som ska ta sig an damallsvenskan. Men guldtränaren från i fjol, Joel Kjetselberg, leder fortsatt skutan.
- Riktningen är väl lite otydlig just nu. Men jag hoppas och tror att Rosengård kommer ordna det. Sedan är det ett svårt jobb när man tappar en hel startelva. Men någonting vill de ju fortfarande. Men just nu blir det en omställning.
Hade klubben kunnat göra mer för att behålla fjolårets lag?
- Man (klubben) hade nog kunnat prata tidigare med vissa spelare, det tror jag. Men samtidigt, igen, det är svårt att utmana världens största klubbar.
Rosengård är nu ett avslutat kapitel för Schough som har bytt Malmö mot Milano. Vid sidan av fotbollen försöker hon lära sig italienska. Inters herrlag har inte synts till än, de tränar på en annan anläggning. Men att Schough har kommit till en storklubb med resurser märks, menar hon.
- Organisationsmässigt märks det verkligen, för första gången i min klubbkarriär får jag känna på det. Det finns en person för allt och det är jag inte så bortskämt med, säger hon.
Kanske kan flytten till Italien öppna landslagsdörren som har varit stängd sedan i början av 2024. Men det är ingenting som 33-åringen orkar ägna allt för mycket tankeverksamhet åt.
- Det är inte frustrerande längre men det är klart att det var jättejobbigt i början. Att inte vara en del av det man varit en del av och att vara utanför det sammanhanget. Det var en sorg. Men den värsta perioden över och jag kan inte gå runt och tänka på det hela tiden. Nu kämpar jag hårt varje dag för klubben, men givetvis är det fortfarande mitt mål att komma tillbaka till landslaget.