Det var förra veckan som nyheten kom: Viktor Ekblom lämnar Landskrona Bois och superettan för Chievo-Sona. Flyttlasset gick redan i måndags och nu har han landat för att påbörja äventyret i Italien.
Välkomnandet på stöveln? En 40-gradig värmesmocka.
- Varmt. Det är så jävla varmt. I dag (torsdag) var det 40 grader. Folket här säger att det är den varmaste dagen på 40 år. Så det har varit tuffa träningspass, man är lite tagen av värmen och intensiteten. Allt ökar ju tio gånger. Vi tränar mellan 9-12 på förmiddagarna, så det är långa pass i solen och efter det är man rätt utslagen, berättar Ekblom för Fotbollskanalen.
Det har inte varit läge att se sig omkring i staden, med andra ord?
- Inte än. Det går inte, det är för varmt. Jag har varit ute på kvällarna med ett par lagkamrater, då är det "bara" 30-32 grader. Då har vi varit ute och gått en liten sväng. De säger att det brukar vara varmt augusti ut, sen svalnar det. Man får hänga i, men samtidigt ska jag inte klaga!
Chievo-Sona, ja. Det var inför förra säsongen som klassiska Chievo, som kvalade till Champions League så sent som säsongen 2006/07, försattes i konkurs. Klubben uteslöts från Serie B på grund av ekonomiska problem, och trots att klubbikonen Sergio Pellissier tillsammans med ett par lokala investerare försökte rädda klubbens existens hittades aldrig någon köpare - och därmed kom degraderingen till Serie D som ett brev på posten.
Mycket är nytt. I stort sett hela truppen är utbytt och det är fortfarande en del administrativa saker runt laget som ännu inte är på plats. Men Viktor Ekblom är där.
Hur kommer det sig egentligen?
- Darko Lukanovic var först min tränare i Österlen, och när jag fyllde 18 blev han min agent. Vi fattade tycke för varandra direkt och han sa att jag verkligen kan lyckas om jag jobbar hårt. Han var egentligen den första som gav mig förtroende. Vi har jobbat tillsammans sedan dess och det var han som hjälpte mig med provspelet till Landskrona, säger Ekblom och fortsätter:
- Jag tycker att jag har levererat när jag har fått spela (i Landskrona) men samtidigt har jag haft mycket oflyt med benbrott och hjärtmuskelinflammation. Jag fick aldrig någon kontinuitet, men jag hade mer att ge än vad jag fick chansen att visa. Jag har haft förfrågningar från andra klubbar innan som jag tackat nej till eftersom jag ville köra på. Men sen har jag inte fått spela så mycket på slutet och när situationen var som den var kände jag: "Fan, jag behöver en kick". Så när Darko ringde och sa att Chievo ska börja om i Serie D och vill ha mig kändes det som något nytt och spännande. En häftig resa att vara med på.
Och att det finns potential i Chievo-Sona råder det inga tvivel om, menar Ekblom. Om allt faller på plats.
- Jag har inte varit den största följaren av italiensk fotboll men Chievo hade jag koll på. Det är en chansning, absolut. Men man vet aldrig hur saker och ting utspelar sig. Det här kan vara början på något stort och det är anledningen till att jag ville hoppa på det.
Hur mycket visste kring vad du skulle komma till?
- Jag visste inte mycket mer än att vi skulle vara på samma anläggning som Chievo hade i Serie A. Jag visste att klubben vill vinna Serie D direkt och gå raka vägen upp. Nu när jag är på plats märks det att klubben vill skapa och göra något stort. Det är många duktiga spelare här även om en del är nytt och oklart fortfarande. Det är många processer igång kring stadion, namnet och så vidare, som det blir när en klubb börjar om. Vad man får och inte får göra. Men det är inget jag eller vi i laget fokuserar på, utan det gäller bara att ge allt på träningarna.
Det var nog inte många som såg flytten till Italien komma för 24-årige Viktor Ekblom. I början av 2021 tog han steget till Landskrona Bois från division 1. Totalt har det blivit två mål på 16 matcher sedan dess, men tiden i Skåneklubben har till stora delar präglats av skador och sjukdomar.
- Det är inte många år sedan jag spelade i fyran och satt på bänken. 5 år kanske. Det gick rätt fort när jag fyllde 18 och började lira anfallare, då hittade jag rätt och kände direkt att det var min position. Jag har alltid jobbat stenhårt och trott på det jag gör. Sen har jag haft vänner och familj som alltid har stöttat och nästan trott mer på mig än vad jag själv har gjort. Utan det stödet hade ingenting fungerat, säger han och fortsätter:
- Men jag har alltid varit dunderseriös. Allt med träning, kost, återhämtning. Det har varit mitt signum. Och när man då åker på en fraktur i armbågen och några månader senare en i handen blir man lite tom. "Fan", liksom. Det är inget man kan undvika. Det är inte så att jag har ätit dåligt och därför får en faktur i armbågen. Det var svårt att tugga i sig när man satt där på någon jäkla cykel.
I slutet av förra säsongen drabbades han av hjärtmuskelinflammation.
- Jag var dålig i influensa en vecka och missade sista hemmamatchen. Sen började jag bli bättre, även om jag kanske inte var helt hundra. Sista matchen för säsongen var kvar och… man vill så mycket. Så jag tänkte: "Fan, jag har varit förkyld innan och tränat. Vad gör det?". Men då fick jag hjärtklappning på träningen efter och var tvungen att lägga mig ner. Sen låg jag inne på sjukhus i åtta dagar. Det var inte värt det. Jag kommer aldrig göra om det. Är jag sjuk så är jag sjuk, säger Ekblom.
- Det var ovisst första dagarna. Man undrade vad som hade hänt, om det var något fel på hjärtat som gjorde att man inte skulle kunna spela mer. Det var jag rädd för. Men läkarna tog hand om mig och kunde snabbt konstatera att det inte var något allvarligt utan en inflammation. Jag behövde vila ett tag, men det skulle inte bli några men för livet.
Viktor Ekblom tog sig tillbaka, imponerade på årets försäsong och såg ut att ta en startplats i superettan-premiären. Men då var olyckan framme igen.
- Jag fick starta i genrepet efter att ha gjort ett par bra matcher. Då fick jag en bra boll i djupled och smällde baksidan. Alltså, det känns som att jag hela tiden var redo vid fel tillfällen i Landskrona. När jag fick chanser hade jag ett jäkla oflyt med skador och sjukdomar. Så nej, resan har inte varit spikrak hit. Men jag har gjort det jag har kunnat och jobbat hårt. Förhoppningsvis är det här början på något bra.
Flera stora italienska klubbar som Juventus, Napoli och Palermo har fått börja om i lägre divisioner för att sedan ta sig tillbaka till toppen. Viktor Ekblom hoppas att han får göra samma resa med Chievo-Sona - samtidigt som hans mål med karriären inte stannar här.
- Jag vägrar låta mig vara nöjd med att bara ha kommit hit. Det ska inte vara toppen på min karriär. Det ska vara ett steg, en chans att få göra det jag älskar. Jag tänker egentligen bara att det är nu det börjar på riktigt. Nu är jag utanför min comfort zone, nytt språk och ett nytt land. Nu är det upp till bevis för mig.
Vad har varit största omställningen för dig hittills?
- Största skillnaden är tider och struktur. Det är lite mañana-mañana här, liksom. Det är en helt annan kultur än vad man är van vid. Men jag kan nog lära mig att gilla det. Jag får anpassa mig, även om jag kommer behålla mina rutiner som har fungerat för mig. Kvällsmat äter man exempelvis klockan åtta här, då brukade jag vara nedbäddad i sängen i Sverige. Då går man ut och käkar här. Italienarna är inte så glada i frukost heller. Det är någon toast och lite flingor kanske, sen ut och träna i tre timmar. Men jag har fixat så att jag kan käka havregrynsgröt till frukost i alla fall.
Du får se till att ta havregrynsgröten till Italien!
- Mina lagkamrater tittade lite konstigt på mig i morse när jag hällde ner havregryn i skålen i stället för flingor, haha. Så vi får väl se. Får jag inte äta min vanliga frukost går jag ner tio kilo på ett par veckor här…, avslutar Viktor Ekblom.