När hon 2016 packade väskorna för att lämna tryggheten i Sundsvall och flytta till Florida på den amerikanska sydostkusten var planen att hon skulle stanna där under ett år. Äventyret slutade med att hon blev kvar i “The Sunshine State” till och med våren 2020.
I en intervju med Fotbollskanalen börjar Sophie Brundin med att berätta om tiden i USA och hur det kom sig att hon började studera biomekanik på ansedda Embry-Riddle Aerospace University, som är landets största universitetscentrum för flyg- och rymdprogram.
- Samtidigt som jag pluggade spelade jag fotboll med universitetslaget. Laget blev som ens nya familj då man bodde, sov, åt, borstade tänderna... Ja, verkligen allt med varandra. När jag kom till USA visste jag dock inte vad jag skulle studera eftersom jag åkte dit för fotbollen. Därför valde jag den bredaste ingenjörslinjen, då jag samtidigt är intresserad av matematiska ämnen. Jag är en ”overachiever” (överpresterare reds. anm) i allt, så det blev mycket fokus på skolan. Det var läxor som skulle lämnas in varje dag för att lärarna skulle ha koll på att man låg i fas till proven, vilket gjorde att det kändes som att jag var tillbaka på mellanstadiet.
En vardag där fotbollskarriären varvas med studier är något långt ifrån alla spelare upplever. Men i Brundins fall föll det sig helt naturligt att kombinera idrottandet med tid vid skolbänken.
- För mig har det alltid varit normalt att studera. Hela min familj och min pojkvän är väldigt intelligenta. Innan jag reste till Florida pluggade alla på gymnasiet och i USA måste du studera för att kunna spela i deras serier. Jag tycker om att använda hjärnan och lära mig nya saker som inte bara handlar om fotboll. Läste en kurs nu i höstas som var halvtid och online bara för att lära mig något nytt.
- Även om jag tycker det är kul att få ny kunskap så går det inte att sticka under stolen med att de flesta damfotbollsspelare måste skaffa en inkomstkälla efter karriären. Hur som helst är jag väldigt tacksam över att jag har studerat, det har givit mig så många likasinnade vänner.
Efter en tid borta i staterna inleddes ett större projekt. Tillsammans med två bekanta började hon skissa på konceptet NOMI (No More Injuries), som såg dagens ljus för första gången i mars förra året. Pressmeddelandet som publicerades några månader efter lanseringen gjorde gällande att företaget specialiserar sig på att utveckla skräddarsydda skydd, som ska förebygga fotledsskador hos idrottare.
- Sista året på universitet i Florida var man tvungen att göra en uppgift under ett år. Skolan gav ut instruktioner till eleverna, men jag hade mitt eget problem jag ville lösa. Som alla andra atleter har jag stukat fötterna ett flertal gånger, utan att hitta en bra lösning. Som jag tidigare nämnde är jag lite av en ”overachiever”, vilket inte alltid är positivt, men det gav mig i alla fall bra betyg. Det gjorde att jag lyckades övertala min lärare om att få påbörja mitt eget projekt. Jag ville ha några i min grupp, och en volleybollspelare och en golfspelare hade också problem med stukade fötter, så de blev värvade och vi bildade ett lag.
Du är NOMI:s vd och har nyss fyllt 23 år. Coolt, eller hur?
- Coolt är nog inte rätt ord så där spontant. Med lite tid, tankearbete och sociala skills är det inte alltför svårt att vara i min sits. Då jag är relativt ung i branschen har det varit en väldigt lärorik resa. Det är förvånansvärt många äldre med mer rutin som varit villiga att hjälpa en engagerad nybörjare.
Vad är målet med ditt entreprenörskap?
- Såklart har vi olika säljmålsättningar, men mitt personliga mål är att vara glad och må bra. Så jag fortsätter så länge jag trivs i branschen. Jag har även fått upp ögonen för investerare. De har otroligt kreativt tänkande och får vara med på alla nya framtidsidéer. Om jag själv lyckas med mitt entreprenörskap är det inte helt orimligt att jag går den vägen och blir en investerare för framtidens Sophies.
För närvarande bor hon i norra Italien och tillhör Serie A-klubben Sassuolo, ett lag hon anslöt till efter åren i USA. Än så länge har försvararen inte fått så väldig mycket speltid, men när Brundin får frågan om hur hon ser på tillvaron väljer hon att vara positiv.
- Jag trivs väldigt bra här i Reggio Emilia. Laget består av unga, roliga och duktiga individer. Skulle säga att italienare är ganska galna rent generellt, vilket oftast resulterar i komiska och minnesvärda händelser. På planen är spelarna väldigt duktiga med bollen och tar sig oftast ur svåra situationer tillsammans.
Hon avslutar:
- Italien som land är otroligt fint och bjuder på god mat och glass. Det är mycket värt att många fina ställen är väldigt nära geografiskt. Om man bilar i två och en halv timme österut kommer man till Venedig, i väst finner man Cinque Terre, i norr Gardasjön och Pisa i söder. I Sverige kanske vi tar oss till Gävle och knappt till Umeå från Sundsvall på samma tid.