Joel Voelkerling Persson, 20, lämnade Trelleborgs FF för spel i AS Romas akademi 2019, där spelare som Francesco Totti, Daniele De Rossi, Lorenzo Pellegrini och Alessandro Florenzi en gång i tiden fostrats.
Anfallaren inledde tiden i den italienska huvudstaden i klubbens U17-lag innan han allteftersom klättrade i ungdomsleden innan han till slut spelade för U19-laget och tränade med A-laget.
- Jag kom till Roma i U17 och hade det tufft i början. Jag fick inte spela så mycket, knappt alls det första halvåret. Sedan, året efter, spelade jag U17 igen och då började det gå lite bättre. Därefter blev det U18, men det blev en lite speciell säsong på grund av corona och vi började säsongen först i februari. Jag tränade bra men i första matchen fick jag en fraktur i ankeln och missade större delen av säsongen, så det var ganska tufft i U18 också.
- Sedan i U19 kändes det som att allting bara släppte; jag fick en tränare som verkligen ville ha mig, jag hade bra spelare runtomkring mig, det var ett bra spelsystem. Så det kändes som att allting bara föll på plats. Jag höll mig skadefri större delen av säsongen innan jag åkte på en till fraktur i slutet av säsongen, men det var skönt att spela 30-35 matcher och spela större delen av matcherna från start.
Du har fått vara uppe och träna med A-laget i Roma också, hur var det?
- Det stämmer. Jag tränade med A-laget första gången när jag spelade i U18, så det var 2020. Därefter blev det inte så mycket, det är mest U19-spelarna som är uppe och tränar med de. Sedan förra året, när jag var i U19, fick jag träna med A-laget rätt mycket och blev även uttagen till några matchtrupper. Tyvärr blev det ingen debut, men det gör inte så mycket, det var en jäkla upplevelse bara att få träna med Mourinho och alla storspelare.
Hur var det att träna under Mourinho?
- Han höll inte så mycket i träningarna, han stod mest vid sidan av och kollade. Men vi hade möten ibland, spelarna som kom upp från U19 till A-laget. Bara vi och Mourinho. Någon gång skällde han ut några i laget på ett möte och då satt man där i stunden och bara skakade, haha. Jag satt där och bara väntade på att han skulle komma till mig, men sedan sa han till slut att "nej, dig har jag inga problem med". Då var man lite lättad, haha.
Efter en framgångsrik säsong med Romas U19-lag i fjol valde Voelkerling Persson i somras att lämna huvudstadsklubben för spel i Serie A-nykomlingen US Lecce. En klassisk italiensk klubb belägrad ganska precis i klacken på det stövelformade landet, som tidigare varit hem för Antonio Conte, Mirko Vucinic, Juan Cuadrado, Luis Muriel och Marco Amelia.
När sydkustklubben visade intresse valde 20-åringen i samråd med Roma att genomföra flytten för att öka chanserna till speltid på seniornivå.
- Lecce hörde av sig och Roma sa att de tyckte det var en bra möjlighet för mig, med tanke på att de hade stora ambitioner efter fjolåret med allt de åstadkom där (vinnare Europa Conference League, sexa i Serie A). De hade många anfallare som var på väg in, så de trodde det skulle bli lite tufft med speltid där för mig. Så då kom Lecce och ville värva mig.
Hur har den första tiden i klubben varit? Vad har du fått för intryck?
- Första tiden har varit rätt tuff, ändå. Jag har varit skadad i tre månader och kom precis tillbaka. När jag kom hit var jag i bra fysisk form, sedan drog jag på mig en skada direkt och var borta i en och en halv månad. Så de första månaderna var rätt tuffa, men jag har jobbat hårt så det går bra nu.
- Klubben i sig verkar vara en väldigt professionell och seriös klubb. Det är ändå hög nivå, det är Serie A. Inte någon amatörliga direkt. Så klubben har känts riktigt bra, de har mycket förtroende för mig, så jag känner att det rätt plats att vara just nu. Jag trivs. Det är nära till allt man behöver, ibland ser man några lagkamrater på stan. Staden är mysig.
Conte, Vucinic och Cuadrado är storspelare i klubbens förflutna. Men faktum är att man även idag, trots uppflyttning till Serie A i våras, har en världsspelare på plats. Samuel Umiti skrev i somras på för Lecce.
- Det är klart att det är jättekul att ha en lagkamrat som honom. Man får se en spelare av hans kvalitet, hur han spelar, hur han jobbar, varje dag. Man lär sig jättemycket. Det är ändå en spelare som vunnit VM och La Liga, spelat i Barcelona och varit en av världens bästa försvarare för några år sedan. Det är en ynnest.
Hur är det som anfallare att få möta en sådan försvarare i träning varje dag?
- Våra mittbackar just nu är väldigt bra. Varje träning är väldigt lärorik och svår. Det är en utmaning men samtidigt är det jäkligt kul och man känner att man utvecklas.
Som tidigare nämnt är 20-åringen nu kvitt skadeproblemen som gäckade honom under den första tiden i klubben. När den regerande Serie A-mästaren AC Milan kom på besök till Via del Mare-stadion förra helgen fanns svensken med i truppen – och fick göra sin Serie A-debut när han ersatte Lorenzo Colombo i den 72:a minuten.
- Det var såklart en väldigt speciell känsla. Jag har jobbat hårt för det (att debutera) de senaste fyra åren, sedan jag kom till Italien. Det var en skön känsla, en vikt försvann från ens axlar. Att man äntligen har fått det avklarat. Men samtidigt är det ingenting jag tänker jättemycket på, det är i det förflutna nu. Det är bara fortsätta jobba hårt och fortsätta försöka uppnå fler framgångar.
Hade du fått några indikationer på att du skulle få hoppa in?
- Nej, inte så. Tränaren hade frågat om jag var redo om han skulle sätta in mig och då sa jag "ja, det är klart". Men de hade inte sagt "det är 100 procent att du får hoppa in idag". Sedan, när han väl kallade mitt namn, var det liksom bara som att ögonen lystes upp. På en sekund fick man någon form av avkastning på allt det hårda jobbet man lagt ner under de senaste fyra åren.
Hur tyckte du att det kändes rent spelmässigt, att spela på Serie A-nivå?
- Det kändes bra. Jag tycker att jag gjorde ett bra inhopp ändå. Vi mötte de som vann Serie A förra året, Milan, så det är inget dåligt motstånd. Men jag kände att det gick bra. Jag kände mig i bra form, att jag hade bra självförtroende, så det var riktigt bra.
Trots debuten avklarad tar Dalköpinge-sonen ingenting för givet.
- Jag fick spela en match men det betyder inte att jag får spela varje match. Speltid framåt beror på hur bra jag gör ifrån mig på träning varje dag. Sedan är jag yngsta spelaren i laget, så jag tror att det här första året är mer till för att komma in i ligan och komma in i spelet. Att etablera sig, om man säger så. Sedan andra året blir förväntningarna lite högre. Men det är inte heller så att det inte finns några förväntningar alls, de har förväntningar på mig och jag har väldigt höga förväntningar på mig själv.
Voelkerling Persson noterades för 14 mål och sju assist på 34 framträdanden i Romas U19-lag säsongen 2021-22. Kontraktet med Lecce sträcker sig till och med 2027.