De tio största svenska spelarna i italiensk fotbollshistoria
10. Glenn Strömberg
Var först del i det fantastiska IFK Göteborg som vann UEFA-cupen 1982 och blev sedermera proffs i Benfica 1983. Glenns italienska äventyr började säsongen efter då han köptes av Atalanta. Nu idag kanske det låter som ett nedköp i karriären men på den här tiden var Serie A den största liga och alla lag hade relativt stora namn i sina lag. Dessutom fick de italienska lagen bara ha tre icke-italienska spelare på den här tiden.
Strömberg blev en Atalanta-ikon. Han blev klubben trofast i åtta år och gjorde över 200 matcher där. Han blev lagkapten, han stannade kvar i klubben när de åkte ur den högsta divisionen och var med och tog klubben till UEFA-cupen två gånger. Vid Strömbergs sista hemmamatch med Atalanta täcktes hela kurvan med en stor svensk flagga för att hylla svensken.
9. Tomas Brolin
Slog igenom under VM 1990 i Italien. Parma som precis tagit sig upp till den högsta divisionen värvade Brolin samma sommar och blev en av tränare Nevio Scalas viktigaste spelare. Var med och vann både UEFA-Cupen och Cupvinnarcupen mellan 1990 och 1995 med klubben. Brolin var offensivt skicklig men utvecklade även sin taktiska förmåga under dessa år. Blev aldrig sig riktigt lik efter sin brutna fot.
8. Hans Jeppson
När Atalanta 26 oktober 1951 värvade Jeppson låg klubben på en nedflyttningsplats. När säsongen var slut hamnade man på en 12:e plats och Jeppson slutade fyra i skytteligan. Han imponerade så mycket att han värvades säsongen därefter av Napoli. Svensken blev snabbt en av supportrarnas stora idoler och gjorde 52 mål på 112 matcher mellan 1952 och 1956. Jeppson hade en förmåga att göra läckra och svåra mål men kunde samtidigt missa lätta målchanser. Avslutade karriären i Torino.
7. Arne Selmosson
Gjorde det förbjudna när han lämnade Lazio för Roma 1958. Selmosson startade annars sin karriär i Italien i Udinese där hans 14 mål på 34 matcher hjälpte klubben till en andra plats, vilket är klubbens bästa placering än idag. Den säsongen gav tillräckligt eko för att Lazio skulle köpa honom året efter. Hade sedan tre lyckade år i Lazio innan han lämnade för rivalerna Roma där han också spelade i tre säsonger. Kallades för Raggio di luna- månstrålen och är den ende spelare som gjort mål i Romderbyt för både Lazio och Roma. Avslutade sedan sin karriär med att återvända till Udinese.
6. Gunnar Gren
En av de tre som bildade den legandariska trion GRE-NO-LI i Milan. "Professorn" som han kallades blev en av lagets nyckelspelare med sin taktiska skicklighet och fina bollkänsla. Efter fyra säsonger och 133 matcher för Milan spelade han två säsonger för Fiorentina och en för Genoa.
5. Kurt Hamrin
Det är kanske lätt att glömma bort att Hamrins karriär startade i Juventus, då Kurre en så pass stor Fiorentina-ikon. Giovanni Agnelli upptäckte svensken under en landskamp mot Portugal och köpte honom. Hamrins äventyr med Juventus startade bra men fick skadebekymmer och Juventus började ifrågasätta om han var lite väl vek. Säsongen efter värvade Juve både John Charles och Omar Sivori och eftersom man på den tiden bara fick ha två utländska spelare i laget såldes Kurre till Padova där han gjorde succé med sina 20 mål på 30 matcher.
Sedan började en lång karriär i Fiorentina. Han spelade för Viola i nio år och gjorde 150 mål på 289 matcher. Även om han inte var lika framträdande i slutet av sin karriär när han gick till Milan och sist till Napoli vann han både ligan och mästarcupen med de rödsvarta under 1967-69. Kurt Hamrin kallades för "Uccelino"- den lilla fågeln för sin tunna fysik. Kurre var en elegant, snabb, opportunistisk och dribblingsskicklig anfallare, en av de finaste i svensk fotbollshistoria.
4. Lennart "Nacka" Skoglund
Det är lätt att bara ta till sig myten om Lennart Skoglund, den om liraren "Nacka" som gillade utelivet och vara en showgubbe på plan. Allt det är sant. Men det finns också väldigt mycket substans i Nackas karriär. Han spelade i Inter under nio år, gjorde över 200 matcher, 55 mål och vann två scudetton. Skoglund var en artist men hade också ett giftigt skott, var kvick och mycket mer spelsmart än vad folk kanske tror. Nacka utvecklade sitt spel i Italien och var oerhört älskad av supportrar och lagkamrater.
3. Gunnar Nordahl
Svensken var ett kraftpaket av sällan skådat slag. Sköt stenhårt och var enormt explosiv. Hans facit talar sitt tydliga språk. 210 ligamål på 257 matcher och skyttekung 5 gånger om i en Milan-tröja. Den svenske bombern var ostoppbar under sin tid då han vann två scudetton för "I Rossoneri".
2. Niels Liedholm
I den legendariska trion GRE-NO-LI (Gren, Nordahl, Liedholm) räknas Liedholm ofta som den störste. "Greven" som han kallades var en mittfälts-maestro med stor spelintelligens och var en ledartyp som laget blev beroende av. La skorna på hyllan vid 39 års ålder och hade då hunnit med 359 matcher och 81 mål och fyra scudetton för sitt Milan. Vann även ligatitlar som tränare både med Milan (1978-79) och Roma (1982-83).
1. Zlatan Ibrahimovic
Även om du tar bort de två scudettona som Zlatan vann med Juventus har Ibrakadabra trollat fram fyra titlar ur sin magiska repertoar. Zlatans karriär i Italien är unikt framgångsrik på många sätt. Förutom titlarna vann han skytteligan två gånger, gjorde 148 mål för sina tre italienska klubbar och var under sina fem sista år (tre i Inter och två i Milan) den bästa och mest fruktade anfallaren i ligan. För mer än två år sedan gjorde jag min lilla TV-krönika om Zlatan. Då var hans status inte lika självklar. Men som jag sa då:
"Sanningen brukar hinna ikapp tiden, för när han en dag lägger skorna på hyllan kommer nog samma personer som gnällt att säga: Fan va bra han var den där Zlatan, han är nog Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna "
Vi är redan där nu. Zlatan är Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna.