Intervjun med André Calisir gjordes i februari på IFK Göteborgs träningsläger, innan coronavirusets utbrott.
André Calisir, 29, är uppväxt i Stockholm, men har armeniskt påbrå och gjorde sommaren 2018 debut för Armeniens A-landslag. Totalt har IFK Göteborg-backen åtta A-landskamper på cv:t och i fjol kom han bland annat till spel mot Bosnien och Hercegovina, Finland och Italien i EM-kvalet.
Calisir berättar att han redan under sin tid i J-Södra fick kontakt med det armeniska landslagets ledning och att det betyder mycket för honom att spela för landet.
- De hörde av sig när jag var i Jönköping och sedan blev det mer och mer. Från deras sida var väl klivet ännu lättare när jag hamnade i Göteborg. Jag hade inte tänkt på det på det sättet att jag skulle hamna där. Det är jättehäftigt, säger han till Fotbollskanalen.
- Min familj och mina släktingar är jättestolta över att jag är med, vilket betyder väldigt mycket för mig. På det sättet är det den kopplingen man har, att man har så många runt omkring sig som det betyder väldigt mycket för. Då betyder det väldigt mycket för mig också, fortsätter han.
Calisir kan inte språket särskilt väl, men berättar att han kommit nära en del landslagskamrater.
- Ja, men några stycken har man kommit närmare. Det blir också så att man umgås med vissa speciella där också. Men faktiskt, man hör av sig till varandra även när man är i sina klubblag också.
En lagkamrat som sticker ut i landslaget är förstås Henrich Mchitarjan, som just nu är utlånad från Arsenal till Roma, men som även har en bakgrund i Manchester United och i Borussia Dortmund. Calisir berättar att det går att jämföra Zlatan Ibrahimovics status i Sverige med Mchitarjans status i Armenien.
- Det är minst lika stort, bara i laget vet man att han är superstjärnan, utan att han själv är en sådan person. Han är väldigt ödmjuk och hjälper till jättemycket. Han är en väldigt bra kapten och man ser upp till honom utan att han antyder att man behöver göra det, säger han.
Calisir fortsätter:
- Det är bara komiskt när man är med honom på flygplatsen och man ser hur många som uppskattar honom och vill ta bilder med honom. Han är då alltid där och gör det utan problem. Det spelar ingen roll om man är på träningsläger i Österrike, då kommer folk också fram, det är på en annan nivå.
Armeniens landslag är rankat på 102:e-plats på Fifas världsranking över landslag och slutade, trots tio poäng på tio matcher, på femteplats av sex lag i förra årets EM-kvalspel. Etta i gruppen blev Italien med full pott, medan Finland tog 18 poäng, Grekland 14 poäng och Bosnien och Hercegovina 13 poäng.
Calisir kom till spel i fem av tio matcher och minns matcherna mot Italien och ena matchen mot Bosnien och Hercegovina, som han kom till spel i, väl.
- Det var inte så kul borta mot Italien, men hemma var det jätteroligt, säger han, skrattar och syftar på att det blev förlust med 9-1 på bortaplan och förlust med 3-1 på hemmaplan.
- Det är ju också så himla lärorikt att få möta världsspelare. Bosnien var också kul att möta med Pjanic (Miralem) och Dzeko (Edin), att han är anfallare och jag mittback på det sättet också. Man lär sig mycket och man ser hur påkopplade de är mentalt och hur mycket de löper defensivt som anfallare. Allting ät topp, topp, topp, det är häftigt att se faktiskt.
Calisir berättar även att det finns hopp i landslaget om att någon gång få spela ett stort mästerskap. Detta trots att landslaget sällan är favorit till att göra det.
- Jag tror att det handlar om varje tillfälle. Alla spelare tror, när vi går ut till matcher, att det inte behöver skilja så mycket. Då tar man varje tillfälle i akt och försöker göra det så gott man kan. Sedan vet man att vi kommer ha det tuffare än Spanien att komma till EM, men man tror på det hela tiden in i det sista, säger han och fortsätter:
- Det känns att alla gör det, alla fajtas verkligen för att vi ska vinna matcher och man känner verkligen från fansen från Armenien att de tror på det. Vi har till exempel ett jättebra stöd på bortamatcher och man tror på det hela tiden. Det är viktigt att ha det, speciellt när man är lite av en "underdog".