Norges insats mot Frankrike värd att hyllas
I Tournoi de France bjöds publiken på en häftig avslutning när världsfemman och värd för vänskapsturneringen spelade mot Norge. Helvete vilken match! (ursäkta språket)
Tempot var helt galet, och det brukar ju vara intensivt och snabbt när Les Bleues spelar fotboll men det här var något utöver det vanliga. Spelet och bollinnehavet fanns till stor del hos Frankrike med stjärnorna Estelle Cascarino och Kadidiatou Diani som gång på gång hotade Norges backlinje. Guro Bergsvand, Brightonspelaren, var bara en av alla elva startspelare i vårt grannland, som visade det vi kanske hade förväntat oss att se i somras under EM, att hon verkligen är värdig den norska landslagströjan. Norge spelade fotboll som att det var på liv och död och den kollektiva insatsen i ett lag, som på pappret såg ut att vara försvagade utan storstjärnor som Ada Hegerberg, Caroline Graham Hansen och Ingrid Syrstad Engen som alla är borta på grund av skador, var helt outstanding.
Lagkaptenen, Maren Mjelde, som har spelat extremt lite i klubblaget Chelsea den här säsongen, och som dessutom hade någon slags hybridroll mellan att vara Norges svar på Caroline Seger på mittfältet men som också droppade ner i backlinjen som en extra mittback när situationen så krävde, ledde sitt lag med OneLove-bindeln på armen, med den äran. Även om Frankrike styrde och ställde en hel del så skapade Norge ändå de farligaste chanserna på kontring. Innan första halvlek var slut så hade Mjeldes klubbkollega, Guro Reiten, kunnat göra inte mindre än tre mål. Chelseas vänsterytter, som under ledning av Hege Riise i landslaget, har spelat mer som en box-till-box-mittfältare sedan Martin Sjögren lämnat, hade en stolpträff och en ribbträff inom loppet av två minuter precis innan första halvleken var avklarad.
Norges offensiv, när alla spelare är tillgängliga, är otäckt bra - i alla fall på pappret. Men även fast man lämnar Frankrike med en seger (1-0 mot Uruguay), en förlust (0-2 mot Danmark) och en 0-0 match mot värdnationen så bör man, som norsk landslagsspelare, göra det med en go känsla i kroppen. Den defensiva insatsen var sett till vilja och kämpaglöd riktigt vacker att bevittna. Norge hade något att bevisa och någonstans, trots få mål gjorda, så tycker jag att man gjorde det. Ska bli grymt kul och spännande att se vad det landslaget kan prestera i sommarens VM när man förhoppningsvis har en helt skadefri trupp.
Den spanska farsen fortsätter
Det finns tre landslag där man har problem och utmaningar av olika digniteter. Låt oss börja med Spanien. Förbundskaptenen Jorge Vilda läxade upp Samantha Lewis, en australiensisk journalist, som frågade honom vad han ville säga till alla fans i landet down under som hade sett fram emot att få se Spaniens absolut bästa spelare när Cup of Nations skulle avgöras i ett av värdlandet för sommarens VM. Bakgrunden? Att 15 av Spaniens spelare i höstas krävde förändringar och bad om att inte bli uttagna om den förändringen inte sker. Namn som Maria Mapi León, Patri Guijarro, Mariona Caldentey, Aitana Bonmatí och Ona Batlle finns numer inte med i Vildas landslag. Vilda tyckte att journalist Lewis var oförskämd och respektlös mot de spelare han hade med sig till Australien genom att ställa frågan på det sättet hon gjorde. Kommunikationsstrategin från det spanska förbundet är solklar - de har inte gjort något fel och man ska inte vilja vara bäst i världen för då är man inte värdig den spanska landslagströjan. Låter det bakvänt? Det är det.
Högsta hönset i RFEF (det spanska fotbollsförbundet) Luis Rubiales, fortsatte hamra in det budskapet till alla som ville höra under en annan presskonferens till media över hela världen att:
"Som vi ser på det hela från förbundets horisont vill vi ha engagerade fotbollsspelare i landslaget, inte de som bara vill gå till ett VM. De som vill gå till ett VM eller EM är inte värda oss. Det är de som vill vara där för alltid är värda oss."
Herre-jävla-gud säger jag bara. Ser man inte hur det här tas emot av resten av världen och hur det låter? Man vill alltså inte ha spelare som vill vinna och visa att man är bäst i världen. Rubiales och Vilda är mer intresserade av att ha medelmåttiga som aldrig säger emot eller som vill ha förändring.
Hur det gick? Spanien fick stryk mot Australien med 3-2 och den förlusten innebar att Spanien som landslag släppte in tre mål i en match på väldigt länge. 51 matcher sedan för att vara korrekt. Men det är klart, bättre att ha kvinnor som gör som man säger än och som VILL vara där än att ha kvinnor som vill vinna fotbollsmatcher och vara bäst i världen och som kanske ser att Jorge Vilda inte är rätt man för den uppgiften.
Kanadas kamp
I USA pågår SheBelievesCup. En vänskapsturnering som startades för 2016 på initiativ av USA:s damlandslag. Budskapet man ville att turneringen skulle sända ut var att unga tjejer skulle uppmuntras till att fortsätta uppnå sina drömmar oavsett om man var idrottare eller inte. I årets upplaga av turneringen spelar USA, Kanada, Japan och Brasilien. Snacket inför turneringen har mest handlat om de kanadensiska spelarnas kamp för lika värde och samma förutsättningar för både herrar och damer som spelar landslagsfotboll i Kanada. Spelarna gick ut i strejk och sa att de inte tänkte spela för sitt förbund om man inte var villig att göra förändringar, bland annat handlade det om att damlagets spelare knappt hade fått betalt under 2022, året efter man hade vunnit OS-guld, samtidigt som Kanadas herrlag åkte till VM med det som flera har rapporterat varit “full support” och uppbackning. Portland Thorn-spelaren Janine Beckie skrädde inte orden när hon på Twitter rasade över responsen spelarna hade fått för att begärde att bli behandlade likvärdigt och få bättre förutsättningar.
Några dagar innan turneringen gick det kanadensiska förbundet ut med att spelarna enligt kanadensisk arbetslag inte kunde strejka och spelarna tvingades därmed att delta i landslagssamlingen.När Kanada sen mötte USA gick man, innan avspark samman i en ring i mitten av planen och krokade arm, för att visa att USA stöttade sina kollegor i Kanada fullt ut. Man har också spelat med lila armband runt handlederna för att supporta Kanada, det gjorde även det engelska landslaget i sin match mot Italien för ett par dagar sen.
Japan
Så vidare till Japan, som också spelar SheBelievesCup, där har spelare också dryftat missnöje mot hur det egna förbundet stöttar sitt damlag. Yuki Nagasato, en av spelarna, tog bladet från munnen och skrev först på Twitter och sen senare ett längre inlägg på sin blogg om hur dåligt det var att inga fans hemma i Japan kunde se landslagets matcher i SheBelievesCup. Först två timmar efter att Japans match hade blåsts av rapporterade man resultatet efter Japans match mot Brasilien i sina officiella kanaler från förbundet.
I slutet av sitt blogginlägg skriver Nagasato:
Det är så sorgligt och en besvikelse. Det är så många problem (inom damfotbollen i Japan) både på och utanför planen. Fram till nu har jag varit tyst, men nu känner jag att jag behöver säga detta så att världen får reda på hur vi har det.
Jag säger bara en sak (eller skriver det gör jag ju): YOU GO GIRL!
Så himla fint att se modiga kvinnor världen över inom fotbollen som inspireras av varandra och vågar prata om de problem som finns inom sporten. Härifrån och framåt kan allt bara bli bättre!
Englands “cheat code” Lauren James
Låt oss bara avsluta veckans spaningar med att kolla in Chelseaspelaren Lauren James, syster till herrlagets högerback, Reece. Hon är numer en del av det engelska landslaget. Och tänk om lagets bästa spelare inte ens spelade EM i somras när England vann på hemmaplan? LJ, som hon till vardags kallas bland fansen och hos media, har inlett säsongen i Chelsea alldeles strålande och i Englands inledande match mot Sydkorea i Arnold Clark Cup gjorde 21-åringen sitt första landslagsmål.
