För lite mer än en månad sedan spelade Sverige kvartsfinal mot Belgien i EM. En jämn historia som kom att avgöras på stopptid.
I den 92:a minuten hamnade en hörna vid Linda Sembrant och hon kunde skjuta Sverige vidare till en semifinal.
- Jag har sett lite klipp. Det kommer alltid ligga mig väldigt varmt om hjärtat. Det är en känsla som är svår att beskriva. Man var trött där efter 90 minuter men när man gör målet, det adrenalinet är helt galet. Jag slog nästan rekord i min GPS i min löpning där fram till bänken och till hela gänget. Det målet kommer alltid att finnas med som ett väldigt speciellt moment.
Vad känner du när du kollar tillbaka på målet?
- Jag får gåshud när jag ser det. Det är sån känsla just för att det sker i slutminutrarna, det blir så himla extremt. Nästan så att man tänker att det är sista chansen och det verkligen bara exploderar. Jag kommer ihåg att folk sliter i mig. Magda (Eriksson) sliter i mig och sen kommer typ Amanda (Ilestedt) och jag ba: "Bort bort, jag ska till bänken". Det var jättehärligt att fira med hela laget. Det är en enorm känsla.
När det kommer till mästerskapet i helhet var det ett mästerskap där landslaget ville mer än vad man fick utdelning för, menar mittbacken.
- Vi ville väldigt mycket och hade stora förhoppningar och målsättningar. Vi gör mycket saker bra men tyvärr ville det sig inte riktigt trots att vi verkligen gav allt, säger hon.