36 år efter Diego Maradona och Mexiko stod Argentina som mästare, ledda av en gnistrande Lionel Messi. Spelplatsen hette Qatar. För första gången hade ett VM hållits i en arabisk nation. Rampljuset hade riktats mot det lilla landet - men runtomkring fanns fler som letade vägar framåt. Ett av dem var Syrien, där kriget har rasat i tretton år.
- Folket här har en extrem kärlek för sporten. Det är något extra, säger Abdul Rahman Al-Khatib till Fotbollskanalen.
Han är vicepresident i det syriska fotbollsförbundet, som grundades 1936. Tio år därpå blev landet självständigt från Frankrike. Nästan ett sekel senare har man ännu inte tagit sig till VM, men för att skänka glädje och skörda framgångar ville Al-Khatib göra något åt saken.
- De senaste åren har skadat oss på många sätt. Ur ett sportsligt perspektiv har kriget inneburit att vi inte kunnat producera inhemska spelare som vi önskat. Vi har därför fått kolla utåt och plocka in spelare med syrisk koppling, säger han till Fotbollskanalen.
Med "utåt" menas flera länder, men när Al-Khatib talar med glödande röst om den syriska satsningen pratar han lite extra om ett blågult land i norra Europa. Från Sverige har Syrien hämtat in hela sex spelare.
- Sverige har en godkänd europeisk liga och erbjuder bra utbildning och rätt förutsättningar. Vi kollar överallt i världen, men i Sverige finns flera med syrisk koppling, säger han.
Hur har snacket gått med dem?
- De vill spela landslagsfotboll och kanske öppna en ny marknad i sin karriär via Mellanöstern. Båda parter tjänar på det, men det är också en process. Förutom syrisk koppling måste förbundskaptenen ge grönt ljus för spelarens kvaliteter.
Spelarna det rör sig om? Aiham Ousou, tidigare lagkapten i det svenska U21-landslaget, i dag utlånad från Slavia Prag till Cadiz. Han spelade nyligen 90 minuter i segern och La Liga-debuten mot Atletico Madrid. I truppen finns också Antonio Yakoub från Gefle, Elias Hadaya från Utsikten, Elmar Abraham från Skövde, Noah Shamoun från Randers och Daleho Irandust från Brommapojkarna.
Ihop med Ousou var de tre förstnämnda med i truppen till Asiatiska mästerskapet. Shamoun och Irandust? De har precis valt att representera Syrien. Irandust berättar hur tankarna gått.
- De frågade om jag ville spela i landslaget och det var ett enkelt beslut. På mammas sida har jag haft möjlighet att representera Iran och även på pappas sida, men där har jag också kunnat välja Syrien och Irak. Vi är kurder och är utspridda i dessa länder och därav mina landslagsmöjligheter, säger Irandust till Fotbollskanalen.
Du var med i januariturnén för Sverige två gånger. Har det varit aktuellt med svenska landslaget?
- Nej, inte riktigt och det har jag förståelse för. Jag flyttade utomlands och har inte fått mycket speltid. Därför har jag heller inte förväntat mig att bli kallad.
Irandust slog igenom i Häcken och glänste i allsvenskan med sin fantasi och sitt flyt under fötterna. Nu ska han spela dubbelmöte med Myanmar i den asiatiska grenen av kvalträdet som leder till VM 2026. Han gör det alltså med fem andra från Sverige.
- Jag pratar inte arabiska än och Aiham får agera översättare. Jag känner honom sedan tidigare och det underlättar en del. Det här är också ett bevis på att landslaget är mer attraktivt för oss från Europa. Det är ett projekt som blir spännande att följa för hela folket.
Noah Shamoun resonerar också kring sitt beslut.
- Syrien har satsat rejält på att skapa ett slagkraftigt landslag. De ser mig som en viktig pusselbit och det var en av största anledningarna till att det här valet. De hade fått information om att jag har syrisk koppling, även om jag är assyrier rent etniskt. De gick via min agent och så inleddes en administrativ process med en del möten och nu är vi här med målet att nå VM, säger han till Fotbollskanalen.
VM, ja. Syrien har aldrig tagit sig dit, men den här gången har antalet lag utökats från 32 till 48. Asien har åtta biljetter, nio om man går hela vägen i playoff. Entrén till finrummet vore efterlängtad, inte minst då man var brännande nära 2018.
Efter 1-1 mot Australien - hemma i Malaysia och inte Damaskus - väntade returen. Målet var tydligt: Rubba en gulgrön Goliat för att nå sista stoppet, ett avgörande playoff mot Honduras. Syrien ville mycket. Ödet ville annorlunda. Trots tidig ledning slog Australien tillbaka via Tim Cahill och i förlängningen kunde inte syrierna, med en man mindre, stå emot den australiska anstormningen. Cahill nickade in 2-1 och i den 121:a skickade Omar Al Somah en frispark via stolpen ut.
En plågad nation fick inte vädra morgonluft. Trots att man gått längre än länder som Qatar och Kina föll man på mållinjen. Fotbollen kan fungera som en fristad, men bara när man vinner. Syrien förlorade och verkligheten knackade på axeln igen. Inte heller tog man sig till VM i Qatar - men året därpå gick man vidare från gruppen i Asiatiska mästerskapet för första gången, föll till slut mot Iran på straffar. Vid rodret? En gammal räv, en tränare vid namn Hector Cuper.
Cuper föddes i argentinska Santa Fe och slog igenom som tränare i Mallorca. Han nådde final i spanska cupen och cupvinnarcupen, slutade trea i La Liga. Efter två raka Champions League-finaler med Valencia flyttade han till Inter och tappade scudetton i sista omgången. Därefter har Betis, Parma och Aris varvats med nationer som Uzbekistan, DR Kongo och Egypten. Sedan landade han i Syrien 2023, började skissa på konturerna av ett lovande landslag.
Argentinaren hämtade in tre argentinare med syriskt påbrå: Ezequiel Ham från Buenos Aires, Ibrahim Hesar från Cordoba och Jalil Elias från Messis Rosario. Nyligen lockade han över Mahmoud Dahoud, den förre Borussia Dortmund-talangen med flera tyska u-landskamper under bältet, och förlängde sitt kontrakt. Vicepresident Al-Khatib hymlar inte om Cupers attraktionskraft.
- Han är ett stort namn. Det har varit lättare att locka hit spelare tack vare honom. Exempelvis Dahoud spelar ju i Stuttgart, på lån från Brighton. Med Hector Cuper vid rodret har vi byggt förhoppningar om att han ska ta oss så långt som möjligt, säger han till Fotbollskanalen.
Med ett par timmars tidsskillnad och jetlag i ryggen tar sig de svenska spelarna tid att berätta för Fotbollskanalen om Cupers betydelse.
- Hans CV talar för sig självt. Många här uppskattar honom, säger Antonio Yakoub.
- Ett taktiskt geni, speciellt defensivt, och så har han ju tränat spelare som brasse-Ronaldo. Man märker att han har varit på hög nivå, säger Elias Hadaya.
- Det är bara att kolla på lagen han tränat, spelarna han haft. Han kommer med mycket erfarenhet och man märker att han kan och har varit med om mycket, säger Elmar Abraham.
Daleho Irandust utvecklar:
- Hittills har jag fått en bra känsla av honom. En lugn person som är väldigt passionerad för sporten. Han bryr sig om laget och lägger mycket tyngd vid att vi ska vara en enhet och inte elva egoister på planen.
Även Noah Shamoun gillar vad han sett än så länge.
- Efter några få träningar får jag känslan av en tränare med mycket pondus, erfarenhet och kompetens.
Vicepresident Al-Khatib betonar att Cuper varit med och valt de sex svenska bitarna i det syriska fotbollspusslet. Vad gäller just pusslet resonerar han kring satsningen jämfört med andra arabiska länders.
- Vi har haft det i tankarna länge att utveckla fotbollen. Jag skulle säga att vår strategi liknar den irakiska. Vi hittar spelare med syrisk koppling och ser till att de får vad de behöver. Vi ger dem en trygg miljö och rätt förutsättningar. Därför har vi kunnat locka vissa namn, som Aiham, Mahmoud, Daleho och Noah, säger han till Fotbollskanalen.
Och målet är att nå VM 2026?
- Det är det största och tydligaste målet, ihop med Asiatiska mästerskapet 2027. Vi har lagt ner hårt arbete och allt handlar om att ta oss till VM för att ge folket glädje. Det är, som sagt, en fotbollstokig nation med stor kärlek till sporten.
Syrien är ingen bortglömd bjässe i fotbollsvärlden, men den fräscha satsningen ihop med fler lag i VM är en mix som ska ta dem över Atlanten. Spelarna gör ingen hemlighet av sin längtan. Elmar Abraham och Antonio Yakoub pratar om en dröm som kan gå i uppfyllelse. Elias Hadaya har Egyptens legendar Essam El-Hadary som målvaktstränare och är glad över att vara med på den här resan.
Spelplatsen 2026 heter USA, Mexiko och Kanada. Rampljuset kommer att riktas mot en stor kontinent - och kanske ett litet land som vill vara med för första gången. Noah Shamoun och Daleho Irandust har gjort sitt val inför den här samlingen, och Irandust blickar framåt:
- Just nu måste vi ta en match i taget, men jag tror att landslaget kommer bli bättre med tiden och förhoppningsvis tillräckligt bra för att nå VM. Jag har en god känsla med gruppen vi har. Det var därför jag valde Syrien.