Serie A:s största fiaskon (1990-2011)

9. Fabio Junior (Roma)
1998 var Roma säkra på att de hade hittat den nästa Ronaldo och betalade Cruzeiro 150 miljoner kronor för att värva brassen. Under Zdenek Zeman blev han bara en meteorit i rymden och gjorde bara 16 matcher och 4 mål på två säsonger. Fabio Junior spelade sedan för tio klubbar till världen över (bland annat Japan, Tyskland och Israel) utan att lyckas.

8. Patrick Kluivert (Milan)
Var medlem av det fantastiska Ajax-lag som vann Champions League 1994/95 och gjorde hela 18 mål som 18-åring i sin debutsäsong. 1996 kom han till Milan och skulle bli Marco Van Bastens efterträdare. I Milan blev det betydligt fler hårresande missade målchanser än mål (27 matcher 6 mål) innan han lämnade för en mer lyckad karriär i Barcelona.

7. Ahmed Mido (Roma)
Var i Ajax samtidigt som Zlatan Ibrahimovic och ansågs som ett nästan lika stort underbarn som svensken. Mido var redan på väg utför när Roma värvade honom 2004 i hopp om att han skulle lämna strulputte-agerandet åt sidan och hitta sin talang. Men för ca 60 miljoner kronor fick Roma en överviktig och orörlig anfallare som aldrig skulle hitta sig själv.

6. Vampeta (Inter)
Var kung i Corinthians (vilka han vann VM för klubblag med) och given i landslaget runt millenieskiftet. Ronaldo lobbade för att Inter skulle värva honom (de spelade ihop i PSV) och Inter köpte honom för ungefär 150 miljoner kronor år 2000. Totalfiasko och gjorde bara 8 matcher för Inter.

5. Ricardo Quaresma (Inter)
Var rena drömmen i Porto och på mercatons sista dag 2008 gav Moratti portugisen i present till Jose Mourinho. 260 miljoner kronor och stora förväntningar. Jag trodde Quaresma skulle bli perfekt under Mourinho men förutom en bra debut blev han en enorm besvikelse. Alldeles för kär i sin yttersida för sitt eget bästa. Såld till Besiktas för ca 70 miljoner kronor och ni kan räkna ut förlusten själva.

4. Diego Latorre (Fiorentina)
Lyste i Boca Juniors och skulle bli Argentinas stora stjärna efter Maradona. Var klart mer reklamerad än en viss Batistuta och båda två hamnade i Fiorentina. Latorre hamnade i Florens 1992. Men medan ärkeängeln blev en legend blev Latorre endast en parentes. Det blev bara två inhopp i den lila tröjan.

3. Javi Moreno (Milan)
Slog igenom ordentligt 00/01 då han och Alaves gick till final i Uefa cupen. Moreno gjorde sex mål på åtta matcher i turneringen. Sanningen var att det var mer slump än skicklighet. Adriano Galliani trodde att han hittat den nya Gerd Muller men i själva verket rörde det sig om en spelare som knappt kunde ta emot en boll. Moreno gjorde 2 mål på 16 matcher i Milan och var mestadels en katastrof.

2. Darko Pancev (Inter)
Gjorde under fyra år med Röda Stjärnan 91 mål på 94 matcher och vann även Europacupen 1990/1991. Pancev var en av Europas absolut hetaste spelare och Inter som gärna ville hitta en motsvarighet till Milans Van Basten betalade ca 100 miljoner kronor för honom. Istället för att bli den tänkta målkungen blev han istället oigenkännlig målsumpare. Under två och en halv säsong lyckades Pancev göra 3 mål. Var Pancev en mästerlig kobra i straffområdet som bara hade oflyt med omstädigheterna i Italien? Eller var han en begränsad spelare som kunde gömma det i Röda Stjärnan där han var trygg i sin utpräglade och tydliga roll?

1. Gakiza Mendieta (Lazio)
470 miljoner kronor kostade Mendieta för Lazio att köpa loss från Valencia till säsongen 2001/02. Det är mer pengar än vad Real Madrid betalade Inter för Ronaldo. Mendieta kostade Lazio ca 23 miljoner per match. Spanjoren gjorde nämligen bara 20 uppträdanden för Lazio. 20 matcher av tomhet,  av total förvandling från supermittfältare i Valencia till spöke i Lazio. När Mendieta var som bäst var han en spansk Bernd Schuster med en Dungas inställning. I Lazio var det tänkt att han skulle bli den perfekta länken mellan Juan Sebastian Veron och Matias Almeyda, inte att han skulle vara sju gånger sämre än Giuliano Gianichedda. En av fotbollshistoriens vackraste och sorgligaste enigmor.