Strejken är nu officiell. Det blir inget spel i helgen. Som bäst får vi vänta till den 11 september. Denna strejk är inte bara en strejk, det är hela det italienska fula fotbollsansiktet som visat sig. Detta är min inofficiella sanning om strejken.
På ena sidan har du spelare som inte vill gå med på att betala de höjda skatter som vilken annan vanlig människa som helst måste göra. Girighetens djävul har talat. På andra sidan har du klubbar och presidenter som inte vill hitta en lösning på problemet med spelare som ställs utanför truppen, den så kallade “mobbingfrågan”.
Presidenterna säger att “vad ska en tränare göra då om han har en trupp på 35-40 spelare?”. Vems fel är det? Spelarnas? Ska de ta ansvar för att klubbar och presidenter inte kan låta bli att kontraktera massor av spelare som de sen inte kan göra sig av med?
Men bakom allt detta finns ytterligare några demoner som helst inte vill visa sitt rätta ansikte. I går gjorde Aic och Spelarförbundets representant, Damiano Tommasi, ett sista försök till att hitta en lösning. Det var de som försökte hitta en lösning. Det var de som tog ett steg tillbaka och gav ett nytt förslag som skulle innebära att man hade ett temporärt kontrakt fram till nästa sommar då man skulle revidera hela det gamla avtalet för att skriva ett nytt.
Ett förslag som t ex Napolis president Di Laurentiis själv föreslog igår. Men nej. Blankt nej. Inte ens en tillstymmelse till ett litet försök att komma överens från Lega-presidenten Maurizio Beretta. Varför det kan man undra? För allt är redan bestämt. Vissa klubbar och presidenter vill inte spela första omgången. Beretta går likt en marionett-docka bara vissas ärenden.
De vill inte spela för att mercaton är inte över, deras lag är inte kompletta, man hinner få spelare friska och nya tränare hinner slipa de sista taktiska bitarna. De tar även chansen att underminera FIGC president Giancarlo Abete (i sak inget fel i det).
Cagliaris president Massimo Cellino, som är en av få med lite ballar, säger så här: ” Beretta har aldrig ens varit intresserad av att hitta en lösning. Han har bara försvarat sina vänners intressen”.
Palermos president Zamparini (vars klubb röstade mot Spelarförbundets förslag) säger: ” Det finns ingen Lega. Vi är bara ett gäng dissocierade presidenter.”
Sanningens ord.
Allt är precis som innan Calciopoli. De stora klubbarna styr den italienska fotbollen och de flesta andra svansar efter. De ser till att få som de vill och de lyckas oftast. De vill inte ha någon seriestart innan mercaton är över. Det finns en hierarki och den råder.
Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer när transferfönstret väl stängs. När den andra omgången väl börjar närma sig. Kommer tonen att ändras då? Det tror jag. Då är det plötsligt ett helt annat läge och helt andra pengar och intressen som står på spel. En omgång kan de skita i, den kan man lägga in någon onsdag innan jul.
Men vi som älskar italiensk fotboll skiter inte i detta. Vi vill ha seriestart när det är seriestart. Vi vill inte vänta till efter landslagsuppehållet. Kanske det är supportrarna som borde strejka? Inte en enda såld biljett i hela den första spelomgången. Inte en enda säsongsbiljett-innehavare som dyker upp. Tomma arenor.
Kanske är det dags att visa spelarna vad vi tycker om deras girighet. Kanske är det dags att visa presidenterna att vi inte tänker lägga publikintäkts-pengarna i klubbarnas kassa hursomhelst. Var är supportrarnas rättigheter?
Förmodligen blir det inte så. Efter två veckor är allt igång igen.
Och alla har glömt att det ens var en strejk.
*****
Gårdagens övergångar kommer imorgon.