60 spelare vi glömt att inte glömma bort (del 1)
Lorenzo Medici
22. Cedric Axel Konan
Konan debuterade som 16-åring för Lecce den 17 december 2000 mot Juventus. Hans riktiga genombrott skulle komma drygt tre år senare mot just samma lag. Hans två mål i bortasegern mot “den gamla damen” är oförglömliga. Han såg ut som en världsstjärna i görningen. Han kunde blivit en ny George Weah, men han blev aldrig det. Istället blev han en talang som aldrig nådde sin fulla potential.
Konan gjorde till slut 129 matcher och 22 mål på tio år för Lecce. Efter en sejour i Schweiz och Bellinzona är han idag klubblös. Men jag kommer aldrig glömma den 25 april 2004 då Lecce besegrade Juventus med 4-3 och jag trodde att jag såg en stjärna födas.
18. Moacir Bastos Tuta
Den 27 januari 1999 möttes Venezia och Bari. Matchen slutade 2-1 till Venezia. Men den skulle ha slutat 1-1. För så var det bestämt. Problemet var att en brasse vid namn Tuta inte visste om eller inte brydde sig om vissa italienska överenskommelser. Både lagkamrater och Bari-spelare angrep brassen i spelargången efter matchen.
Tuta gjorde bara 18 matcher och aldrig något större avtryck i Serie A men brassen som inte ville veta hut blev ändå en hjälte med sitt anarkistiska mål. Titta även på videon på nummer 14 i Venezia (Marangon) och hans reaktion efter målet.
1. Andrea Fortunato
Fortunato fick sitt genombrott med Genoa i början av nittio-talet och blev snabbt en av Italiens mest lovande ytterbackar. Säsongen 1993-94 köpte Juventus honom och han gjorde vad som skulle bli hans enda landskamp för Italien. Men under våren 1994 tappade den unge ytterbacken oförklarligt formen och togs aldrig ut till VM-truppen sommaren-94. I slutet av maj samma år kom förklaringen. Fortunato led av en ovanlig form av leukemi. Efter medicinsk hjälp verkade allt bli bättre och det verkade som om han skulle kunna återfå sin fulla kraft.
Men ödet ville annat. Med försämrat immunförsvar drabbades han av lunginflammation som tog livet av en alldeles för ung människa. Fortunato såg ut som en ung Tomas DiLeva och var omtyckt av alla. Jag minns Fortunato som en personlig favorit och som en av de finaste ytterbackar man kan tänka sig. Strax innan Fortunato avled sa han: “Jag trodde aldrig att det skulle kännas så fantastiskt att passa en boll”.
Lev i frid, Andrea.
[youtubeplay id=”D3wZDvAlqn8″ size=”large”]
Publicerad 2011-10-12 09:48