Den italienska fotbollskulturens olidliga svårighet
Lorenzo Medici
Den italienska fotbollens långsamma död. Så har Serie A målats upp av media. Jag skulle nog snarare definiera det som den italienska fotbollskulturens olidliga svårighet. Men att den skulle vara död känns tveksamt då de italienska klubbarna går bra i Champions League, Gli Azzurri har tagit sig till EM och U21-landslaget har tagit tre segrar av tre möjliga.
Just landslaget är kanske den stora banbrytaren. Cesare Prandelli har klivit in i den italienska fotbollskulturen och möblerat om. Gli Azzurri är på andra plats i hela Europa när det gäller procentuellt bollinnehav. Bara Spanien är bättre. När hände det senast?
Dessutom har han gett plats för kreativa spelare och bryr sig inte om ifall spelarna är under 1,70 eller inte. De skickligaste spelar. Inga taktiska och löpvilliga träben som Vincenzo Iaquinta så länge ögat når. Inga gamla rävar som bara spelar på gamla meriter.
Det är inte bara underhållande, det är vägvinnande också. Italien tog 26 poäng av 30 möjliga och släppte bara in två mål under hela gruppspelet. Visst, matchen mot Serbien på hemmaplan avbröts och segern gavs till Italien i efterhand men resultaten är ändå väldigt imponerande.
Jag tror fortfarande att Italien kan få svårt att vinna EM nästa sommar, då Spanien och även Tyskland fortfarande känns lite vassare, men Prandelli har skapat ett lag som fått landet att drömma och ett lag för folket att älska. För mig är det viktigast. Dessutom har han lagt en fin grund för framtiden. Detta landslag är ett som är roligt att spela i och där tekniska spelare får utrymme.
Tyvärr finns det dock svårigheter att ta sig förbi för den italienska fotbollen. Arenorna givetvis. Vilket i sin tur leder till klubbarnas ekonomiska svaghet. Men även ungdomarna. När ska det satsas mer på de unga talangerna?
Det är väldigt få som inte tar chansen när de väl får den i klubblagen. Fabio Borini var pigg i sin debut, Stephan El Shaarawy gjorde mål direkt och titta vad Zeman gjort med Lorenzo Insigne och Ciro Immobile i Pescara på bara ett par månader.
Precis som Arrigo Sacchi säger så ligger problemet i den italienska fotbollens mentalitet. I kulturen. I Italien går 2 procent av en klubbs budget till ungdomsverksamhet. I Spanien är det 7-10 procent. Sedan är man mycket mer resultatinriktade i Italien.
Du kan märka det i tidningarnas betyg till exempel. En spelare som varit dålig i matchen men som avgjorde den med tio minuter kvar kommer ändå få ett relativt högt betyg för att han påverkade matchens resultat. Jag säger inte att det är helt fel men det visar på ett visst sätt att tänka och detta påverkar alla delar av fotbollsitalien.
Precis som Sacchi säger: “En klubbledning frågar alltid ungdomstränarna, hur gick det? Istället borde de fråga, hur spelade vi?
Det tar tid att förändra en fotbollskultur. Men det går.
Publicerad 2011-10-14 10:48