Vem tar vara på krysset?

Ett blixtrande skott av Juan Zuniga i början av andra halvlek fick Roma-laget att påminnas om sina svagheter, fick dem att öppna upp sitt svaga hjärta igen. Medan Roma tappade greppet, stramade Napoli åt, tog över och var plötsligt i förarsätet. Det är sånt som dåligt självförtroende kan göra med en. Man vågar inte lika mycket och man börjar tänka för mycket på sina brister. Lite som att man fått nobben på dansgolvet för många gånger. Man vågar inte längre bjuda upp.

Men Edinson Cavani slutar aldrig att dansa. En vridning och ett perfekt skott. Ser enkelt ut men är så svårt. Det är så mycket klass i den där gängliga kroppen. Det han gör är som splitter av diamant. När hans mål fallit glittrande ner på Olimpicos kvällsgröna matta hade matchen vänts till Napoli-seger. Roma-spelarna såg inga diamanter, bara aska. En tappad ledning, en match man haft i sin hand som gått förlorad. Motgångar som aldrig tar slut.

Men när det blir mål händer det alltid många saker i en match. Förutom siffror. Ett lag kan börja backa hem lite. Ett byte som andas försiktighet eller ett sårat lag som satsar det sista man har. Inget att förlora. Eller som att byta in en brasiliansk lite överviktig mittfältare. Fabio Simplicio ser inte ut som världens kvickaste spelare längre men har fortfarande en förmåga att befinna sig på rätt ställe, att göra rätt saker fast man inte tror han kan det. Kvittering. Kanske ett par minuter för sent för känslan var att Roma ville och kunde ha gjort ett till med lite mer tid.

Ett oavgjort resultat var ett rättvist resultat men båda förlorade två poäng mer än att de vann en poäng var. I mina ögon förtjänade båda lagen mer än så. Men sådan logik finns inte i fotboll. För Napoli väntar en fortsatt jakt på tredjeplatsen, för Roma väntar bara kaos med besvikna supportrar. Inter, Udinese och Lazio kunde se på och njuta av två konkurrenters tappade poäng. Nu gäller det för dem att dra nytta av det. Vem tar vara på krysset?

***
Det blev ett sicilianskt derby som inte kändes riktigt lika hett som tidigare säsonger. Palermo och Catania är två lag i ingenmansland. Lite för många poäng för att behöva känna sig alltför osäkra på nedflyttning och för lite poäng för att kunna drömma om Europa. Ändå en bra match. Två lag som försökte spela. Men framför allt var det två lag som befinner sig mer i framtiden än i nutiden.

Hur blir det med Zamparinis shejk-pengar och den nya arenan? Blir det en storsatsning? Vilka spelare blir kvar och vilka köps in? Blir detta sommaren då Palermo växer sig stora? Hur kommer Catania påverkas när man tappar sportdirektör Pietro Lo Monaco? Kan man verkligen hålla alla hungriga käftar borta och behålla Vincenzo Montella efter säsongen? Kan man förstärka laget och växla upp en nivå? Det blir en intressant siciliansk sommar.

Scudetto-striden fortsätter förresten idag. Intressant det med.