"Cosi fan tutte"

I Italien finns två talesätt som bra beskriver landets mentalitet. “Cosi fan tutte” och “Omerta”. Med “cosi fan tutti” menas “så gör alla” och med “Omerta”, som ofta används inom maffian, menas ungefär “tystnad”. I Italien hör korruption och mygel till vanligheterna och om t ex politiker, och företagsledare går i bräschen för detta blir ringarna på vattnet att jag också lika gärna kan göra det. Spelreglerna är satta och många följer dem. Likaså fotbollsvärlden. Varför skulle inte de flesta presidenter, fotbollsledare och även spelare sko sig efter dessa riktlinjer när de gynnar dem?

Talesättet “Omerta” är ett vanligt maffiabegrepp men kan i detta fall lika gärna användas i fotbollsvärlden. Spelskandalens utbreddhet verkar inte ha några begränsningar vilket tyder på att många spelare och ledare håller tyst. För att skydda sig själva och varandra. Med allt detta sagt är det långt ifrån alla som är aktivt delaktiga i att spela på egna matcher eller delta i “uppgjorda” matcher. Men många vet nog vad som försiggår.Det som kommer fram nu är en följd av hur världen ser ut idag. Länder står i ekonomisk kris och marknadsekonomins brister har börjat blottläggas. Saker har börjat krackelera.

I en värld där klasskillnaderna ökar, där de som har lite pengar behöver mer och de som har mycket pengar vill ha mer ställs all moral åt sidan. Likaså i fotbollsvärlden. Den världen är en del av allt annat. Pengarna styr överallt. Det finns en given logik i att  spelare som inte får ut sin löner tar chansen att tjäna en hacka på en “uppgjord” match. Det finns en logik i att som fotbollspresident ta chansen att “rigga” matcher för att kunna betala ut spelarnas löner. Det finns en logik i att kriminella organisationer försöker (och lyckas) “köpa” information om vilka matcher som har en “given” utgång. Allt detta är inte moraliskt rätt men är logiskt i den värld som vi lyckats skapa.

Men i länder som t ex Italien där korrumptionen och myglet är så nedärvt och så pass vanligt, där växer sig också motpolerna sig starkast. Det är naturligt. I länder där kriserna är som störst, föds också störst motreaktion och störst vilja att förändra. Det ska vi inte glömma.Så nu när Italien återigen poppar upp som ett fotbollsland där skandalerna duggar tätt och folk gärna tycker och tänker att, oj vilka problem de har, där så ska vi inte glömma att det också är där man faktiskt försöker göra något åt det. Det är i Italien man aktivt försöker gräva upp skiten.

Vi måste akta oss för att vara så naiva att tro att organiserad brottslighet, spelskandaler, mygel och korrumption stannar innanför Italiens gränser. Så har det aldrig varit och så är det heller inte idag. Problemen har globaliserats som aska i vinden. Så ska vi verkligen vara så ledsna över det som händer? Många kanske tror att allt bara kommer fortlöpa som förr när spelskandalens bestraffningar delats ut. Det tror inte jag. Alla problem kan givetvis inte blåsas bort på en gång när det är så komplext och stort men trots all smuts som skapats och fortfarande skapas ska vi inte förringa vikten av de som faktiskt försöker städa upp.

Det är aldrig försent för förändring.

Om presidenten tänker stort och är villig att offra en del pengar för att få Neapel att drömma kan de komma att använda pengarna för Lavezzi till att köpa loss montenegrinen. Först och främst måste Fiorentina programmera sin framtid. Blir Vincenzo Montella ny tränare? Vill Jovetic lämna? Har de verkligen råd sportsligt att sälja sin stora stjärna? Kanske inte, men omöjligt är det inte. Fiorentinas senaste säsong har varit allt annat än positiv och Jovetic har säkert funderat kring sin framtid både en och två gånger.

Sedan är det inte helt tydligt hur Jovetic skulle passa in i ett spelsystem med Montella. Med Catania använde sig Montella av ett 4-3-3 spelsystem med betoning på yttrar längst fram. Skulle Jovetic passa i en sådan roll? Tveksamt om han är så pigg på det. Däremot inte sagt att Montella är slavisk kring sitt spelsystem utan han kanske ändrar sig utefter spelarmatrialet.

Men om Jovetic vill bort och Napoli erbjuder rätt summa är en övergång inte helt omöjlig. Ett Napoli med en trio med Hamsik-Jovetic-Cavani skulle innebära ett Napoli som går för en scudetto. Det skulle innebära ett Napoli som faktiskt kanske är bättre på papperet än det man hade förra säsongen. Det vore vackert med ett Napoli som satsar på titeln.

Men om Jovetic verkligen öppnar för en försäljning är inte då risken att fler klubbar börjar bli intresserade? Kanske börjar Juventus tycka att det skulle vara intressant att värva en stjärna för en billigare summa än många av de andra stora namnen de tittar på? Borde inte Milan vara med och hugga? Stevan Jovetic kan bli sommarens stora dragkamp. Men innan Fiorentina säger sitt kan Napoli i vilket fall få drömma om en Hajoca-trio.

***
Spelskandalens process har satts igång och inleds på torsdag med bland andra Atalanta, Novara och Siena (alltså de lag som var i Serie B säsongen 200/12) och 61 spelare. Den andra processen sätts inte igång förrän i slutet av juli med bland andra Lazio, Lecce och Genoa vilket ställer till problem. Som om inte cirkusen var tillräcklig så kommer t ex Lazio inte veta om de överhuvudatget får delta i Europa League och t ex Lecce kommer inte veta vilken division man kommer spela i. Inte helt lätt att bedriva en mercato under de omständigheterna.

Så vad riskerar då de inblandade lagen?

Siena– Är involverade i åtta misstänkta matcher vilket gör deras situation prekär med tanke på det stora antalet matcher. Minuspoäng kan därför komma att hagla kring klubben. Om det dessutom visar sig att klubbledningen varit inblandade blir straffet ännu hårdare (degradering).

Lecce– Ligger också pyrt till eftersom det misstänks att före detta presidenten Pierandrea Semeraro varit involverad. Då riskerar Lecce att degraderas (till Lega Pro).

Lazio– Eftersom UEFA inte tillåter någon som helst inblandning i osportsligheter riskerar Lazio att hamna utanför Europa-spelet om Stefano Mauri anses skydlig. Minuspoäng kan också bli ett faktum för Rom-klubben.

Genoa och Chievo– Riskerar även de poängavdrag om Criscito, Kaladze, Sculli, Milanetto och Pelissier blir straffade för spelskandalen.

Atalanta– Inte helt klart hur deras situation är. De har redan fått sex minuspoäng men det kan finnas fler matcher som anses vara “fixade”.

Antonio Conte– Juventus-tränaren är under undersökning eftersom före detta Siena-spelaren Filippo Carobbio har anklagat honom för att ha varit medveten om uppgjorda matcher. Dock har ingen annan spelare backat upp de påståendena. Om Conte befinnes skyldig lär inte Juventus straffas eftersom det handlar om Contes sejour i Siena men däremot lär ju Conte då stängas av och Juve mister då sin guld-tränare.

***

Juventus har börjat förhandla med Udinese om Kwadmo Asamoah.

Mathieu Flamini har gått med på en lönesänkning vilket underlättar en förlängning med Milan.

Hur mycket ökade chanserna för Roma att värva Marco Verratti i och med att Zdenek Zeman troligen blir ny tränare?

En spelare som Zeman gärna också vill ha är Angelo Ogbonna.

Franco Birenza är nära en återkomst till Palermo.

Lazio verkar lite överraskande bestämt sig för Sions Vladmir Petkovic som deras nya tränare. Ett val i mångt och mycket signerat sportdirektör Igli Tare.

Vad som är sant och inte är inte helt lätt att avgöra. En av spindlarna i spelskandalens nät, Filippo Carobbio, är den som påstår att Siena-Novara var uppgjord men än så länge har det inte bekräftats från flera håll än så. Det sparkas åt många håll just nu och det kan handla om att rädda sitt eget skinn eller så är omfattningen större än vad man först trodde. Det kan vara så att Carobbio drar nytta av att vara så medgörlig som möjligt och ge så många historier som det går för att få ett lindrigare straff (åklagare Palazzi har sagt att den som samarbetar kommer få lindrigare straff) och det kan vara så att inga andra spelare vill erkänna något för att inte bli indragna mer än vad de redan är.

Det som håller på att uppdagas nu är egentligen en gammal italiensk historia. Det som förändrats de senare åren är de enorma summor som vuxit fram i och med den ökade omsättningen i olika spelbolag, vilket gör att det plötsligt finns stora pengar att tjäna på sina “egna matcher”. Men den illegala spelmarknaden har funnits länge. Och det är ju inte första gången den här typen av skandaler dykt upp i Italien. Den finns dessutom garanterat över hela världen och kanske borde fler länder dyka ner i den illegala gyttjan som faktiskt finns.

Sedan länge i Italien har betydelselösa matcher för båda lagen, eller det ena laget, “gjorts upp” innan. Tysta överenskommelser. Dessa matcher har sällan med pengar mellan klubbar att göra men informationen om dessa matcher är säkert intressanta för olika spelsyndikat. Många av spelskandalens misstänkta matcher kan vara av den arten vilket betyder att spelarna själva inte nödvändigtvis har aktivt tjänat pengar på dem. Sedan kan det finnas spelare som sålt information om vilka matcher som “bestämts på förhand”.

På något sätt behövs det sällan speciellt mycket snack innan dessa matcher. Alla vet tabelläget, alla vet vad som gäller. Bara vetskapen om att båda lagen t ex bara behöver en poäng kan räcka långt. Sedan finns det spelare som aktivt varit med och spelat själva och tjänat pengar på dessa resultat. De är säkert inte många spelare i Serie A, men de finns. I de lägre serierna ökar säkert antalet av den enkla anledningen att man tjänar mindre pengar.

Sedan finns det säkert matcher som mer aktivt bestämts av spelarna för att själva kunna tjäna en hacka och det finns även matcher där kriminella grupper hotat och involverat spelare. Det finns alltså troligen många olika typer av “spelskandalsmatcher”. Det viktiga för domarna blir att avgöra rätt hårdhet i bestraffningarna och inte slänga minuspoäng, degraderingar och avstängningar hur som helst bara för att statuera exempel.

Atalanta fick sex minuspoäng innan förra säsongen eftersom deras spelare (Cristiano Doni) varit inblandad i spelskandalen. Men det fanns aldrig några bevis på att klubben skulle ha varit medvetna om detta. Ska klubben verkligen straffas då? Tveksamt. Sampdoria fanns t ex med på den långa listan av lag som involverats eftersom de äger spelaren Cristiano Bertani som ska ha varit inblandad. Men Bertanis inblandning gäller när han spelade i Novara. Hur kan då Sampdoria vara ansvariga? Nu är det ju tveksamt om Sampdoria skulle straffas för en sådan sak men det visar hur komplex situationen är. När domsluten snart börjar hagla kommer det säkert inte bli nådigt. Risken är att många oskyldiga kommer drabbas.

Men så blir det ofta när skiten får ligga och gro för länge. När den kommer upp luktar det väldigt illa.

För mig är Zeman ett givet val för Roma. Vincenzo Montella har gjort en kanonsäsong i Catania men en gång är ingen gång. Montella behöver först upprepa sin skicklighet innan man vet om han är ett säkert kort. Villas Boas (dyr lön dock) och Marcelo Bielsa är spännande tränare (speciellt Bielsa) men är främmande för italiensk fotboll vilket innebär risker.

Zeman kan den italienska fotbollen som sitt eget barn och dessutom är han perfekt att förädla alla Romas talanger, något som klubben har i massor. Det enda som kanske känns lite bekymmersamt är försvaret. Zemans lag har alltid släppt in en hel del mål och Romas problem förra säsongen var just försvaret. Men jag tror faktiskt att Zemans offensiv även skulle gynna defensiven. Sedan får han hoppas på lite hjälp från Sabatini och Baldini på den fronten.

Om Zeman väljer Roma är det en stor seger för italiensk fotboll. Huvudstadslaget har då säkrat spektakulär fotboll på Olimpico, supportrarna gillar honom och Totti kommer ta emot honom med öppen famn. Det kan bli sommarens vackraste återförening.

Det är ju lite lustigt att Zeman nu är tillbaka i hetluften. När han slog igenom i Serie A var hans fotboll banbrytande och ett unikum. Idag tittar många på Barcelona som förebild med samma typ av offensiv fotboll med press-spel som Zemans. Zeman är mer aktuell än någonsin och då är det ju inte mer än rätt att han ska stå i centrum igen.

***
Nio lag är mer eller mindre hundraprocentigt säkra på att fortsätta med sina tränare: Juventus (Conte), Milan (Allegri), Inter (Stramaccioni), Chievo (Di Carlo), Atalanta (Colantuono), Torino (Ventura), Bologna (Pioli), Parma (Donadoni) och Udinese (Guidolin).

Det är inte bara Roma som tänker skaffa en ny tränare. Palermo har i stort sett gjort klart med Sienas före detta tränare Sannino (sportdirektör Perinetti följer med) vilket innebär att Siena tittar på Davide Dionigi som ersättare (Taranto). Cagliari ser ut att fortsätta med Ficcadenti (som därmed redan nu blir min starkaste kandidat att bli förste sparkade tränare) och Luigi De Canio väntas acceptera en förlängning med Genoa. Walter Mazzarri lär sitta kvar ett år till för Napoli om han garanteras ett slagkraftigt lag (t ex att Cavani stannar).

Om Zeman väljer Roma står Pescara utan sitt ankare och måste hitta en ny lösning. Delio Rossi (en av Zemans lärljungar), Eusebio Di Francesco (som tränade Pescara innan Zeman) och Serse Cosmi är några alternativ. Med samma tes hamnar Vincenzo Montella inte i Roma som man först trodde och då måste Catania ta reda på om den unge tränaren har rätt motivation att fortsätta eller om andra klubbar vill ha honom. Om Montella vill fortsätta i Catania är han ett givet alternativ för Sicilien-klubben. Om inte, lär de titta närmare på en comeback av Pasquale Marino eller andra alternativ som Rolando Maran och Dario Marcolin.

Lazio och Fiorentina kanske är de två lag vilkas tränarfråga är mest oklar. Lazio verkade satsa på Gianfranco Zola som ny tränare men Lotito verkar inte övertygad. Möjligen har man också undersökt chanserna att locka Roberto Di Matteo, drömt lite om Zeman och kanske även funderat på Gianpiero Gasperini. Det färskaste namnet är dock den före detta brasilianske förbundskaptenen Dunga. Brassen har ju tidigare spelat i Italien och är säkert sugen på att återvända “hem”. Att se Dunga som tränare i Serie A vore spännande.

Fiorentina suktade efter Zeman men har hela tiden haft Claudio Ranieri som hett alternativ. Ranieri har en tidigare fin sejour i Fiorentina och skulle säkert få viss ordning på skutan. Men samtidigt har han visat sig vara oförmögen att hålla i längden och få lag att skjuta i höjden. Dessutom är han ett impopulärt val bland supportrarna vilket är sämsta tänkbara grund inför nästa säsong. Är det någonting som Fiorentina behöver är det ny entusiasm hos supportar, spelare och tränare. Borde inte Montella dyka upp som ett alternativ? Varför låta Lazio snuva dem på Dunga (gammal Fiorentina-spelare)? Borde inte Gasperini passa bra in? För mig är Ranieri ett logiskt val men kanske inte det bästa.

***
Zlatans uttalande om att Milan inte har några pengar har säkert retat upp många i Milans styrelse. Sådant som inte ska komma fram. Agent Raiola har sagt att det var en feltolkning. Jag undrar jag. Det känns som att Zlatan bara inte kunnat hålla sig från att säga sanningen. Det vore bättre om Galliani och Berlusconi också berättade sanningen. Finns det pengar att värva för eller inte? Det är mycket prat om att försöka lyckas behålla Zlatan och Thiago Silva men inget om nya spelare som inte kommer gratis. Vart är projektet på väg? Det är dags att komma ut ur garderoben.

***
Inter är i Indonesien och spelar fotboll och den lille underbare brassen Phillipe Coutinho gjorde två mål igår. Kanske ska Inter passa sig för att värva för många nya anfallare för att inte stänga av för mycket speltid till Coutinho. Deras bästa “nyförvärv” kanske trots allt är Coutinhos återvändande och utveckling. Vem som gjorde Inters två andra mål? Jo, Giampaolo Pazzini. Japp, han kan tydligen fortfarande göra mål.

20. Saphir Taider Mittfältare (Bologna) 1992 
Imponerade så pass mycket när han väl spelade att det ryktades om att Juventus var intresserade. Mer speltid om Ramirez lämnar?

19. Robert Peryra Mittfältare (Udinese) 1991
Började användas av Guidolin under våren och svek inte. Nyttig och taktiskt skicklig. Kommer bli ännu bättre nästa säsong.

18. Joseph Alfred Duncan (Inter) 1993
Ghanansk mittfältare med stark fysik och fint tillslag på bollen. En uppgraderad Muntari med tiden?

17. Gabriel Appelt Pires (Juventus) 1993
Spelbegåvad brasiliansk mittfältare med fina fötter.

16. Mauro Icardi Anfallare (Sampdoria) 1993

15. Ouasim Bouy  Mittfältare (Juventus)  1993
Räknades som en av Ajax allra största talanger när Juvnetus köpte honom. Spelar moget och har en mycket fin bollträff.

14. Afriyie Acquah Mittfältare (Palermo) 1992 
Påminer lite om Stephen Appiah när han var som bäst. Har massor av energi och är en bra bollvinnare. Behöver bara mer rutin.

13. Daniel Bessa  Mittfältare/Anfallare 1993 (Inter)
Rörlig, kreativ och mycket teknisk brasse som fungerar bäst strax bakom anfallet.

12. Khouma Babacar Anfallare (Fiorentina) 1993
Fysiskt fenomen som haft det lite trögt på sistone. När han hinner ikapp sin talang kan han explodera som en bomb.

11. Pedro Obiang Mittfältare (Sampdoria) 1992
Klok och passningsskicklig mittfälltare med spanskt pass. Varit i stort sett ordinarie i Sampdoria den gångna säsongen.

10. Richmond Boakye Anfallare 1993 (Genoa)
Oberäknelig och vass ghanansk anfallare som gjort en mycket bra säsong i Sassuolo där han nätat tio gånger. Mer speltid i Genoa nästa säsong?

9. Nicolas Lopez  Anfallare (Roma) 1993
Imponerade stort under våren i Romas Primavera-lag där han öste in mål. En ny Daniel Fonseca i görningen?

8. Milan Milanovic Försvarare (Palermo) 1991
Ståtlig mittback som påminner en hel del om Matco Materzzi utan galenskaper. Kan bli en gigant med tiden.

7. Joel Obi  Mittfältare (Inter) 1991
Fick en hel del speltid i Inter och gjorde det nästan alltid bra. Är snabb, har bra teknik och är användbar på många positioner. Bör få ännu mer förtroende nästa säsong.

6. Luc Castaignos Anfallare (Inter) 1992
Fick inte mycket speltid under säsongen men hann med att göra sitt första Serie A-mål. Behöver lite tid på sig men har extrem potential.

5. Alexander Merkel Mittfältare (Milan) 1992
Gjorde bra ifrån sig i Genoa dit han var utlånad. När han återvände till Milan i januari blev han olyckligt nog skadad. Komplett mittfältare som kan bli ruggigt bra.

4. Adem Ljajic Mittfältare/Anfallare (Fiorentina) 1991
Blivit en “outcast” i Fiorentina efter bråket med Delio Rossi och det är inte omöjligt att han lämnar klubben i sommar. Något som jag tror blir Fiorentinas förlust i så fall. Har suverän teknik och kommer blomstra i rätt omgivning. Kan Florens bli det?

3. Matija Nastasic Försvarare (Fiorentina) 1993
Var kanske Fiorentinas bästa försvarare redan förra säsongen trots sin unga ålder. Bra i luften, följsam och brytsäker. Kan bli en världsback.

2. Phillipe Coutinho Anfallare (Inter) 1992
Blev en succé i  Espanyol dit han lånades ut under våren och hann med fem mål på sexton matcher. Har briljant teknik och besitter fin speed. Borde få stort förtroende nästa säsong. Passar egentligen bättre i Primera Division?

1. Erik Lamela Anfallare (Roma) 1992  
Det osar världsstjärna över Lamela. Har extremt fin teknik och ibland liknar han en viss Real Madrid-spelare till spelsättet. Behöver bara bli lite mer lagspelare och lite mer jämn. Får han det att fungera har Roma sin nya fixstjärna efter Totti klar.

Vill du läsa om de 100 bästa italienska talangerna klicka här.

Samtidigt som man profilerar sig som en perfekt språngbräda till en större klubb för utländska spelare har man en betongstark grund i tränare Francesco Guidolin och i sin stjärna Antonio Di Natale. De två är liksom klubbens fallskärmar. De två är en garanti för att skeppet inte kommer kantra. Så hur ser framtiden ut för Italiens smartast skötta klubb?

STRATEGIER:
Först och främst var det fundamentalt att Francesco Gudiolin och Antonio Di Natale bekräftade att de fortsätter. Båda uttalade sig efter säsongen att de kände sig trötta och osäkra på att fortsätta. När sedan den ljuvliga känslan av en fantatsiskt utförd säsong hunnit lägga sig var valet att förlänga sina liv med Udinese varken speciellt överraskande eller särskilt svårt. Strategierna för Udinese är de vanliga. Man har en del spelare som är stekheta på marknaden och som troligen kommer lämna till rätt pris. Eftersom man ligger ett och två steg före har man i stort sett ersättarna redan klara innan transfermarknaden har öppnat. Utlånade spelare återvänder och en del nyförvärv har man redan programmerat sedan tidigare.

BUDGET:
Udineses budget är inte så bunden till hur mycket man kommer lägga på nyförvärv. Man har gjort enorma vinster på spelarförsäljningar de senaste säsongerna och man är inte tvungna att “tjäna” en massa pengar längre. Däremot är det så att Udinese ses som en slutstation för många av spelarna vilket gör att de ofta vill lämna för större klubbar. Har man omotiverade spelare är det ofta bättre att sälja dem för en bra peng och få in nya hungriga spelare.

SPELARE SOM KAN KOMMA ATT SÄLJAS:
Framför allt är det fem spelare som är heta på transfermarknaden och som står på “kö” för att lämna. Samir Handanovic, Mehdi Benatia, Pablo Armero, Mauricio Isla och Kwadmo Asamoah. Handanovic har länge varit en av Serie A:s bästa målvakter och ett lag som Milan skulle säkert må bra av hans insatser. Benatia har beundrare både utomlands och i Italien, likaså Armero. Isla har länge varit önskad av Inter, Roma och även Juventus. Asamoah har ögonen på sig från Premier League och italienska lag som Juventus, Milan och Roma. Några av dem kommer säkert att lämna till höga priser.

ANDRA SPELARE SOM KAN KOMMA ATT LÄMNA:
Giovanni Pasquale och Andrea Coda har utgående kontrakt och det är inte säkert att de blir kvar. Pasquale har t ex intresse från Torino. Anfallaren Antonio Floro Flores har aldrig riktigt haft Guidolins förtroende, troligen av taktiska skäl, och är en intressant spelare för många italienska klubbar. Även han kan ha en ny klubbadress när säsongen startar.

Antonio Candreva och German Denis är två spelare som man kommer släppa. Lazio är redo att köpa loss halva delägarskapet av Candreva och Atalanta vill säkert komma överens med Udinese om att behålla Denis. Sedan har man spelare som Joel Ekstrand, Neuton, Andrea Mazzarani, Gabriele Angella, Damiano Ferronetti och Almen Abdi som man kommer överväga om man ska behålla, låna ut eller sälja.

VIKTIGA SPELARE TILLBAKA FRÅN LÅN:

Luis Muriel
Gjorde stor succé i Lecce och som har blivit Udineses nya guldklimp. En spelare man sannolikt kommer vilja behålla för att ge laget stor krydda.

Juan Cuadrado
Precis som sin landsman Muriel gjorde Cuadrado en mycket bra säsong i Lecce. Inte lika säkert att man behåller honom på grund av taktiska skäl.

Thierry Doubai
Tog aldrig en plats förra säsongen men kommer säkert få chansen att göra det nästa säsong. Kvalitéen finns.

Fernando Forestieri
Har länge varit en jättetalang som inte blommat ut. I Bari och Serie B visade han dock tendenser på sin stora talang och det är inte omöjligt att Guidolin tittar extra på honom under sommaren.

Gabriele Angella
Har haft svårt att ta en plats i både Udinese och Siena (där han varit utlånad). Tveksamt om han blir kvar i truppen.

Andrea Mazzarani
Var stundtals duktig i Novara och kan vara en spelare som man satsar på nästa säsong. Är användbar på många offensiva positioner vilket Guidolin säkert uppskattar.

Odion Ighalo
Gjorde sex mål för Granada där han varit utlånad förra säsongen. Kan nog tänkas att han lånas ut igen.

Gabriel Silva
Hann inte spela så mycket för Novara men gjorde en och annan bra match. Ung spelare som man kan få användning för nästa säsong.

Daniele Mori
En spelare man köpte redan förra säsongen från Empoli. Kan komma att ingå i truppen nu istället.

SPELARE MAN REDAN KÖPT:

Silvan Widmer
Ung schweizare med bra fysik och som passar in bra som ytter i Guidolins spelsystem. Är han redo redan nu?

Willians
Kallas för “pitbull” för sin energiska spelstil. Är en bollvinnare, löpstark men också spelskicklig. Kan komma att ersätta Asamoah.

Allan Marques Loureiro
Kan användas både som innermittfältare och ytter. Ung och spännande brasse.

SPELARE ATT KÖPA:

Thomas Heurtaux
Den franske mittbacken har haft en del Premier League-lag på sig men Udinese verkar gå vinnande ur dragkampen om den starke försvararen. Kan vara ett fynd.

Dorlan Pabón
En colombiansk anfallare som man har ögonen på. På typiskt Udinese-manér kan man värva honom för att sedan ställa honom på väntelistan till säsongen 2013/14.

Jelle Vossen
Belgisk målspruta som kan tänkas ersätta Floro Flores om man söker en striker-typ.

Nicolas Lodeiro
Hans kontrakt går ut med Ajax och är därför ett hett villebråd för många klubbar. Vi ska dock inte underskatta Udineses chanser att värva den lille tekniske uruguayaren.

Så här kan truppen komma att se ut 2012/13:
Målvakter: Handanovic, Romo
Försvarare: Danilo, Benatia, Heurtaux, Domizzi, Neuton, Ekstrand, Mori, Ferronetti,
Yttrar: Basta, Cuadrado, Pereyra, Gabriel Silva, Widmer
Mittfältare: Pinzi, Badu, Willians, Abdi, Doubai, Mazzarani, Allan, Lodeiro
Anfallare: Di Natale, Muriel, Fabbrini, Torje, Vossen.

Men tänk om Udinese plötsligt skulle ändra sig. Att man för en säsong bryter mönstret. Att man för en transfersommar låter hemliga ägarna Gesapars plånböcker vila lite. Att man som första “mindre” lag sedan Sampdoria bestämmer sig för att övertyga sina stjärnor att stanna för att vinna scudetton? Att man slår sönder den där språngbrädan och gör om Udinese från mellanstation till slutstation. Att man trycker på paus på verkligheten och lyckas sätta fingret på drömmarnas play-knapp. Varför inte?

Så här skulle laget kunna se ut i så fall:
Startelva:Handanovic- Benatia-Danilo-Heutaux- Basta, Isla, Asamoah, Willians, Armero-Pinzi- Muriel, Di Natale. Avb: Cuadrado, Pereyra, Domizzi, Badu, Fabbrini, Torje.

Ett lag som inte skulle vara rädd för någon.

Bra eller dåligt? Beror lite på hur man ser på det. Dåligt är det ju inte eftersom det rör sig om en väldigt bra spelare men jag har vissa tveksamheter. Jag ser inte Palacio som en riktig “campione”. Alltså inte en spelare som gör den stora skillnaden (som te x Samuel Etoo), inte en spelare som får en klubb att drömma om scudetton. Så om Palacio är Inters toppvärvning i sommar och man t ex kompletterar med Alejandro Gomez så är det en stor besvikelse. Men om man däremot kompletterar övergången med en Lavezzi, Lucas eller liknande blir innebörden av Palacio-värvningen en helt annan.

***

Två av Italiens största talanger är verkligen i ropet. Alla vill ha Mattia Destro och Marco Verratti. Det kändes som om Inter satt i förarsätet när det gäller Destro, och de gör det kanske fortfarande, men även  t ex Juventus är mycket intresserade. Juve vill även de köpa Pescarars guldklimp Verratti och har de senaste månaderna varit den klubb som legat närmast en övergång. Men även Inter och Napoli drömmer om hans namnteckning. Just Napoli kan ha en fördel i att man kan låna ut Lorenzo Insigne en säsong till (och även låta Verratti spela kvar ytterligare ett år) i Pescara. Sedan kallar man hem båda sommaren 2013. Det vore nåt. Dessutom är Napoli intresserade av försvarstalangen Marco Capuano från samma lag. En ny fantastisk trio, fast inhemsk?

Annars kommer det handla mest om Lavezzi och Cavani för Napoli under sommaren. Lavezzi har en utköpsklausul vilket gör honom svår att behålla. Inter verkade vara intresserade men ville lägga spelare emellan för att få ner priset och har nu införskaffat Palacio, vilket minskar deras budget. Antagligen har PSG råd, men vill Lavezzi verkligen dit?

Försvinner Lavezzi ökar trycket på att behålla Cavani. Frågan är om De Laurentiis klarar det. Dels så har presidenten inte så mycket pengar som många kanske tror. Napoli är hans största business och han vill gå plus. Men samtidigt vill han ha ett slagkraftigt lag. Säljer man Lavezzi behöver man inte sälja Cavani. Frågan är hur Cavani själv tänker. Kommer en försäljning av Lavezzi tolkas som att man inte satsar? Eller kommer man hitta nyförvärv som kan hålla Napoli kvar som en scudetto-kandidat? Juventus vill med all säkerhet ha Cavani. Men att bjuda Alessandro Matri och ca 15 miljoner euro räcker inte långt. Cavani är värd mer än så.

Det finns massor av fler rykten om Ibra, Thiago Silva, Balotelli och alla de andra. Men vi tar lite i taget. Detta vara bara en liten försmak av vad som komma skall. Transfertangon har ju trots allt knappt börjat.

Zola fanns redan på tapeten när Reja var på väg bort i vintras och är ett spännande namn. Han var omtyckt som tränare i West Ham och skulle kanske ge Lazio en mer offensiv spelstil. Di Matteo är kanske ännu mer intressant efter sin succé med Chelsea och dessutom är han gammal laziale. Det troliga är dock att Chelsea förlänger med honom. Gasperini är också ett namn som finns med i bilden. Sedan ska vi inte räkna bort Walter Mazzarri. Om Napoli väljer att fortsätta utan Mazzarri är han en tränare som faller Lotito i smaken och som presidenten kan tänka sig att offra en hög lön för.

STRATEGIER
Lazio vill gärna bygga vidare för att nå en Champions League-plats. Nu har man varit nära två säsonger i rad och det känns som att president Lotito kommer göra ett nytt försök. Hur transfer-marknaden artar sig hänger mycket ihop med vem som blir ny tränare. Brassen Ederson är i stort sett redan klar och då är frågan om man säljer Hernanes eller om de spelar tillsammans bakom en ensam anfallare? Men behöver inte Lazio ändå ytterligare en vass anfallare bredvid Klose? En mittback lär behövas och säkert även ytterligare någon förstärkning till mittfältet.

UNGDOMAR
Lazio har en del spännande ungdomar och både Rozzi och Zampa fanns med på bänken redan den här säsongen. Jag ser dock talangerna Tommaso Ceccarelli, Luis Cavanda, Luca Cresczensi och Gonzalo Barreto som mer intressanta. Två eller tre av dem tycker jag bör finnas med i A-truppen nästa säsong.

UTGÅENDE KONTRAKT
Albano Bizzarri, Stephen Makinwa och Lionel Scaloni. Lazio har förlängt med Bizzarri och Scaloni men kommer troligen inte ge Makinwa nytt kontrakt.
SPELARE ATT SÄLJA
Säljer man Hernanes får man säkert in ca 25 miljoner euro på en gång. Många klubbar är intresserade och nu senast ryktades det om att Fenerbache skulle vara villiga att betala ca 25 miljoner euro för brassen. Förmodligen väntar man in sin nya tränare innan man tar ett beslut. Sedan återkommer Mauro Zarate från lån och det är en spelare som man kan sälja och få in pengar på.

Även om man kanske inte kan få ut de 17-20 miljoner euro som han en gång var värd så kan man säkert hitta en rysk, spansk eller engelsk klubb som hostar upp 13-15 miljoner euro. Precis som med Hernanes beror mycket på hur den nya tränaren ställer sig till Zarate. Det finns mycket talang att få ut där. Sergio Floccari kan man säkert få 5-7 miljoner för. Sedan har man Luciano Zauri, Marius Stankevicius och Javier Garrido som man mer än gärna skulle vilja bli av med, men chansen är nog liten att någon skulle nappa.

TRUPPEN
Mittförsvaret kommer fortsätta att ledas av Andre Dias och Giuseppe Biava. Modibo Diakité har mer än en gång visat att han är en duglig back up. Men här behövs minst ett namn till. Konko och Radu känns som vettiga startmän men bakom dem finns extremt lite kvalité i Stakevicius, Garrido och Zauri. Därför skulle Lazio behöva förstäka med 1-2 ytterbackar till.

Matuzalem, Ledesma, Mauri, Gonzalez och Lulic är säkert ryggraden på mittfältet även nästa säsong. Candreva imponerade och kan komma att köpas loss, Cana lär vara revanschsugen och Brocchi orkar nog ett år till. Om Hernanes stannar och Ederson anländer är mittfältspositionerna rätt fyllda. Vikten av att få in lite nytt blod ska inte underskattas och jag skulle nog helst se att de värvade en mittfältare med teknik och dynamik.

Anfallet står rätt ensamt med Klose. Rocchi börjar bli gammal, Kozak är inte någon man har i startelvan och lär lånas ut och Zarate är en stor risk. Lite beroende på hur man tänker sig spela avgör hur många anfallare man värvar, men minst ett namn känns som ett måste.

BUDGET
Mycket beror på om man säljer Hernanes eller/och Zarate. Här finns chans till att få in allt från 15 till 35 miljoner euro. Då förändras mercaton rejält för Lazio. Om vi tänker att man bara säljer t ex Zarate får man in ca 13-15 och tillsammans med Floccari och några få småaffärer hamnar man kanske runt 25 miljoner euro. Om vi då tänker oss att man vill köpa loss Candreva hamnar man runt 20 miljoner euro. Det känns som om Lotito vill satsa så budgeten kan gå upp till ca 50 miljoner euro.

Keisuke Honda
En spelare man ville värva redan i vintras. Frågan är om intresset är lika stort nu när man verkar ha värvat Ederson? Troligen inte.

Breno
Ytterligare en spelare man redan ska ha kommit överens med. Långsam men stark.

Giampaolo Pazzini
Skulle kunna bilda ett vasst anfallspar med Klose om den nye tränaren vill spela med två anfallare. Eller är de för lika? En spelare Inter gärna säljer.

Nilmar
En drömvärning. Skulle passa bra med Klose med sin rörlighet och fina teknik. För hård konkurrens?

Federico Macheda
Det finns inga rykten som tar Macheda hem igen utan detta är mer min egen idé. Macheda själv drömmer om att en gång återvända till sin moderklubb och jag tror att det finns mycket talang kvar i honom.

Dimitar Berbatov
Ett rykte som florerade för några veckor sedan och Lazio har ju tidigare visat sig villiga att köpa in äldre anfallare. Tveksam värvning i mina ögon.

Omar El Kaddouri
Mittfältaren har imponerat i Brescia och har många Serie A-klubbar på sig. Skulle vara en intressant värvning.

Gaston Ramirez
Om Lazio säljer Hernanes skulle Ramirez kunna vara en potentiell ersättare. Man måste nog lägga upp minst 15 miljoner euro i så fall.

Rhodolfo
Brasiliansk mittback som Juventus var intresserade av förra sommaren. Kanske blir det Lazio istället?

Cristian Sapunaru
Högerback som Lazio tidigare varit intresserade av. Kan fås billigare nu.

Mattia Cassani
Ytterligare en högerback som Lazio tidigare velat ha. Lär inte bli alltför dyr.

Federico Balzaretti
Enligt Zamparini kommer Balzaretti bara lämna Palermo för PSG men man vet aldrig, om Lazio lägger upp rätt summa och Balzaretti själv vill är en övergång inte omöjlig. Skulle vara en bra vänsterbacks-lösning.

Nemanja Tomic
Serbisk mittfältare med fina fötter. Bra frisparksskytt. Med tanke på Lazios tidigare transfer-fynd på Balkan är detta inget omöjligt nyförvärv.

Jonathas
Intressant brasse som var mycket duktig i perioder i Brescia den gångna säsongen. Skulle ge Lazio lite mer fantasi framåt.

Sebastian Coates
En värvning de skulle gjort tidigare. Om man kan lura Liverpool och slänga upp en bra prislapp vore detta en lysande värvning då jag tror Coates passar perfekt i serie A. Försvann chanserna i och med att Dalglish försvann?

Kanske kan truppen 2012/13 se ut så här:

Målvakter: Marchetti, Bizzarri.

Försvarare: Andre Dias, Biava, Diakité, Rhodolfo, Breno, Radu, Konko, Balzaretti, Scaloni, Stankevicus, Crescenzi.

Mittfältare: Matuzalem, Ledesma, Mauri, Hernanes, Ederson, Cana, Tomic, Gonzalez, Lulic, Brocchi, Candreva.

Anfallare: Klose, Rocchi, Pazzini, Jonathas, Ceccarelli, Barreto.

Frågan är om Ezequiel Lavezzis tårar innehöll ett avsked, frågan är om Walter Mazzarri kör ett år till och frågan är om president De Laurentiis kan behålla Edinson Cavani. Svaren på de frågorna sätter agendan för Napolis framtid. Eftersom Lavezzi har en utköpsklausul kan man inte gardera sig mot att han lämnar medan när det gäller Cavani måste man göra ett aktivt beslut. Många gånger har jag tyckt att Lavezzi betytt mer för Napoli än vad Cavani gjort. Men jag är beredd att ändra den tron. Lavezzi är den mest älskade och hans kraft-attack-speed har varit en helt nödvändig ingrediens i Napolis spel. Men jag tror att det går att lösa det tomrum han eventuellt lämnar efter sig. Det går att ändra om taktiken lite och man kan hitta andra spelare som kanske inte kan ersätta honom men som kan fylla hans roll på ett annat sätt.

Men Cavani kan man inte ersätta. Hans målmaskineri, hans hårda jobb och hans flexibilitet som anfallare gör honom unik och ovärderlig. Jag vet inte vem som skulle kunna kliva in i hans skor och göra ett likvärdigt jobb. Cavani är självklart en eftertraktad spelare på mercaton och De Laurentiis kommer säkert några gånger under sommaren ställas inför svåra val. Om Lavezzi lämnar men man behåller Cavani kan man fortfarande vinna en scudetto nästa säsong. Säljer man bägge är det adjö scudetto. Napoli står inför ett vägval i sommar, men tills dess kan de njuta av en titel de väntat i 22 år på.

***
Torino blev igår klara för Serie A. Torino behöver Serie A och Serie A behöver Torino. De två är ett självklart giftermål. Tre års skilsmässa har känts alltför lång. Nu har de hittat varandra igen och vi kan bland annat se fram emot Turin-derbyn på nytt. Torinos uppflyttning var mycket tränare Venturas förtjänst. Han blev vad de behövde för att ge laget en identitet och för att ge rätt mod i offensiven.

***
Det var inte bara Torino som blev klara för den högsta serien. Pescaras seger mot Sampdoria innebär att även de är klara för Serie A fast en omgång återstår. Deras säsong är otroligt imponerande och är signerad Zdenek Zeman. Bara han kan utföra sådana här mästerverk med mindre lag. Man har gjort överlägset flest mål, spelat fantastisk fotboll och tagit klivet upp fastän laget är byggt kring ungdomar. Zeman är uppvaktad av några Serie A-klubbar men det är inte omöjligt att han fortsätter i Pescara. Det vore också kanske vackrast så. Och om Zeman stannar så kan vi räkna med att Marco Verratti, Lorenzo Insigne, Ciro Immobile och Gianluca Caprari mer än gärna stannar en säsong till de med. Det är den effekten maestro Zeman har. För det är ju som självaste Francesco Totti tweetade angående Zeman efter segern mot Sampdoria:

” Du är unik och oefterhärmlig. Du är helt enkelt fotboll.”.

Så är det.

[youtubeplay id=”3v2vIaK5hUI” size=”medium”]

***
Annars spelas det ju andra cupfinaler idag. Coppa Italia. Tack och lov är italienska cupfinaler numera inte som förr. Inga dubbelmöten inför halvtomma läktare. Numera är det en final på samma arena och fullsatt. Förra året förgyllde Palermo och Inter, Stadio Olimpico. Palermo målade arenan i ett svartrosa hav och matchen hade ett värde, en nerv.

Det lär inte bli sämre idag. Två lag som tagit sig upp från sina infernon till toppen igen. Två lag som är hungriga på titlar. Juventus vill ta dubbeln och Napoli vill ta med sig en present hem till Neapel. Det är Alessandro Del Pieros sista match för Juventus och det kan vara Ezequiel Lavezzis sista i en Napoli-tröja. Båda vill säkert sätta sin prägel på finalen.

Efter eller under finalen kanske det också kommer pratas Edinson Cavani klubbana emellan. Jag tror att Uruguayaren är Juventus förstaprioritet. Han är Contes top player. Men ger De Laurentiis upp honom så lätt? Det försigår alltid en match bakom kulisserna också.

***
Om Torino vinner idag är man klara för Serie A. Där man hör hemma. Så mycket historik och tradition. Mazzola, Meroni, Graziani osv. Flygkraschen. Filadelfia. Det vilar en magi över Torino. Om några timmar kan man vara klara för den italienska fotbollens finrum igen.

Curva Maratona. Det är så är det kan se ut i Serie A nästa säsong:

[youtubeplay id=”RqNJoS3v4NQ” size=”medium”]

[youtubeplay id=”o3kUEgimcL0″ size=”medium”]

TRÄNARE
Spelarna och ägarna ville ha kvar Luis Enrique men han orkade och ville inte mer. Nu pekar allt på att man tar tillbaka Vincenzo Montella som ny tränare. Montella har gjort en kanonsäsong med Catania och bevisat mig fel. Men är det rätt tid att ta sig an Roma? Är han en garanti? Är inte en lyckad säsong, ingen säsong? Hur imponerad jag än är av Montella känner jag mig inte övertygad att han är rätt man just nu. Men kanske är det Montellas öde och väg, att bevisa folk fel, att han alltid är bättre än vad man tror och att han nu är redo att ta nästa steg. Fördelarna med Montella är att han känner till klubben väl, använder sig av ett 4-3-3 spelsystem som L.E och att han kommer ha ett långt tålamod från supportrarna om det går dåligt. Jag hade dock kanske hellre sett Zdenek Zeman eller Marcelo Bielsa ta över.

STRATEGIER
Förra sommaren investerade man i en hel del spelare men framgångarna uteblev. Uteblivet Champions League innebär mycket mindre omsättning. Förra sommaren gick man minus ca 50 miljoner euro på transfer-marknaden och antagligen kommer det inte spenderas lika mycket denna sommar. Franco Baldini kommer försöka få amerikanerna att plocka fram plånboken men det troliga är att man är lite mer återhållsamma. Dock lär de inte stå helt lottlösa och bakbundna när det gäller nyförvärv. Viljan att skapa ett starkt Roma finns. Troligen kan vi räkna med ett stort nyförvärv (typ Rodrigo Palacio) och en del andra medelstora värvningar. Vi kan nog räkna med att Baldini & Sabatini kommer lägga störst fokus på försvaret eftersom nästan hela backlinjen kan komma att bytas ut.

UNGDOMAR
Det dräller av talanger i Roma. Andrea Bertolacci kommer tillbaka på lån från Lecce och i Serie B finns bland annat Marco D´Alessandro, Gianluca Caprari, Simone Sini, Alessandro Crescenzi, Adrian Stoian, Stefano Pettinari, Alessandro Malomo och Alessandro Florenzi utlånade. I truppen har man också talangerna Federico Viviani, Valerio Verre, Nicolas Lopez, Gianmario Piscitella och ivorianen Tallo. Lägg till spännande 95:an Jonathan Ferrante och Roma har minst femton ungdomar av spännande kaliber. Även om risken är stor att de flesta lånas ut igen så lär man säkert ta en ordentlig titt på några av dem under sommaren. Ett par bör finnas med i A-truppen nästa säsong.

UTGÅENDE KONTRAKT
Marco Cassetti och Cicinho. Roma bör inte förlänga med någon av dem.

LÅN
Fabio Borini, Fernando Gago, Bojan Krkic, Simon Kjaer, Marquinho, Marco Borriello, Stefano Okaka, Andrea Bertolacci, David Pizarro och Matteo Brighi.

Borini lär köpas loss eller köpas till hälften av Parma och jag tror även att man vill och kommer komma överens med Real Madrid om Gago. Däremot inte lika säkert att man köper loss Kjaer. Dansken imponerande inte och om man inte får Wolfsburg att sänka priset tror jag inte man är intresserade. Om man däremot kan få ner priset till 4-5 miljoner euro tycker jag det kan vara värt det. Kjaer är bättre än vad han visade förra säsongen och om försvarsspelet blir bättre uppstyrt av den nye tränaren kan han säkert återfå gammal Palermo-form.

Brassen Marquinho imponerade tillräckligt mycket för att bli köpt. När det gäller Bojan och hans märkliga kontrakt så har Barcelona rätt att köpa tillbaka honom i sommar vilket man inte kommer göra och han lär nog göra minst en säsong till i Roma eftersom man inte kan sälja honom. Det finns indikationer på att Juventus vill köpa loss Borriello vilket skulle vara ett välbehövligt klirr i kassan. Om Montella anländer som tränare är det inte omöjligt att han vill behålla Pizarro. Okaka och Brighi kommer säljas eller lånas ut igen, däremot kan Bertolacci bli kvar.

SPELARE ATT SÄLJA
Roma har inte jättemånga spelare med högt värde att sälja. Som jag nämnde ovan är Borriello en och troligen kan halvfiaskot Pablo Osvaldo vara en annan. Som bäst får man tillbaka de ca 15 miljoner euro som man lagt ut för honom. Ytterbacken Jose Angel har säkert marknad i Spanien och även där kan man som mest få ut samma pris som man gav. Båda brassarna Juan och Fabio Simplicios kontrakt går ut 2013 så det kan var läge att försöka sälja dem i sommar. Det blir nog svårt att få mer än ca 4-5 miljoner för båda. Annars är det mest små-affärer som t ex Okaka, Brighi, Perrotta, Greco och en del talanger som man kan få in lite pengar för.

BUDGET
Kanske kan man få ut 13-15 miljoner euro för Osvaldo, 8 för Borriello, 4-5 för Jose Angel och max 8-10 miljoner för övriga spelare. Detta innebär ca 35 miljoner euro. Amerikanerna kommer inte lägga ut nya 50 miljoner euro men kanske runt 35. Vilket skulle innebära ca 70 miljoner totalt. Om Roma bestämmer sig för att köpa loss Borini, Marquinho, Gago så kan siffran till ca 55 miljoner euro.

SPELARE ATT KÖPA:

Mateo Musacchio
Argentinsk försvarare som imponerat i Villarreal. Kan bli billigare eftersom hans klubb åkte ner en division.

Paulinho
Skicklig brasiliansk mittfältare som även har Inters ögon på sig.

Nilmar
En duktig spelare som Roma och Sabatini var ute efter redan förra sommaren. Säkert lättare att köpa honom nu men behöver de ytterligare en lättviktare längst fram?

Giuseppe Rossi
Har glömts bort lite eftersom han blev skadad och är borta ett bra tag till. Vore detta ändå inte en perfekt värvning för Roma på sikt?

Kwadmo Asamoah
Förmodligen Romas mittfälts-drömvärvning. Skulle ge välbehövlig fysik till mittfältet. Är konkurrensen för hård?

Moussa Sissoko
Enligt mig inte lika bra som Asamoah men kan vara ett lite billigare alternativ. Löser fortfarande Romas behov av mer muskler och dynamik på mitten.

Rodrigo Palacio
Den spelare som det ryktas mest om just nu och som Roma visat intresse för redan för ett år sedan. En möjlig värvning trots konkurrens från bland annat Juventus och Napoli.

Alejandro Gomez
Aktuell inte minst eftersom Montella hade honom i Catania. Även Inter ryktas vilja ha honom.

Michel Bastos
Verkar vara på väg bort från Lyon och är givetvis intressant för många klubbar inklusive Roma. Skulle ge vänsterbacksplatsen ett enormt lyft.

Matias Silvestre
Skulle vara en perfekt mittbacks-värvning då han känns som en garanti och kan den italienska fotbollen väl.

Nicolas Spolli
Ett annat billigare mittbacksalternativ som säkert ökar i trolighet om Montella anländer.

Pedro Camilo Franco
Ung colombiansk försvarare som Roma har ögonen på. Mer framtidsnamn är lösning för nuet.

Mattia Cassani
Gjorde ingen succé i Fiorentina men är fortfarande en hyfsad ytterback som Roma kan få relativt billigt.

Rolando
Portugisisk landslagsman som är stark i luftspelet. Om Roma får ner priset runt 10 miljoner kan det bli en affär.

Ezequiel Garay
Argentinare som imponerat i Benfica. Än så länge vill den portugisiska klubben ha lite väl mycket pengar för honom.

Clint Dempsey
Är intressant både sportsligt och marknadsmässigt eftersom han är amerikan. Nyttig spelare med bra inställning som kan användas på flera positioner.

Så här skulle truppen kunna se ut 2012-13:
Målvakter: Stekelenburg, Curci, Lobont, Julio Sergio
Försvarare: Heinze, Burdisso, Spolli, Silvestre, Bastos, Cassani, Rosi, Taddei, Sini.
Mittfältare: De Rossi, Pjanic, Gago,, Marquinho, Dempsey, Bertolacci, Pizarro, Verre.
Anfallare: Totti, Lamela, Bojan, Borini, Palacio, G. Rossi (eller tråkigare men mer troligt: A.Gomez). N.Lopez.

Men skador kan uppkomma och det borde man ha garderat sig för i vintras under transfer-marknanden vilket man inte gjorde. Djibril Cissé lämnade men inga anfallare anlände. Man försökte värva japanen Honda men misslyckades, man försökte i sista sekund att värva brassen Nilmar men misslyckades. Givetvis borde man ha förstärkt laget med mer än Antonio Candreva. Förmodligen var det där man missade C.L-platsen.

Det var en säsong där Edy Reja var nära att säga upp sig både en och två gånger men lyckades hålla Lazio i toppen av tabellen. Reja lyckades få ut mycket av laget förutom kanske Hernanes. Om Reja har en brist så är det förmågan att få sina mest talangfulla spelare att lyfta. Hernanes hade dock ofta skadeproblem vilket säkert också spelade roll. Lazio hade behövt en frisk och formtoppad mittfältsprofet.

Trots allt är det svårt att inte säga att Lazio och Reja gjorde det bra. Laget var med och kämpade i toppen och man vann båda derbyna mot Roma. Klose blev en hit, Lulic en galopperande succé, Konko och Marchetti var två bra nyförvärv och trotjänarna Mauri, Ledesma och Biava höll ofta god klass. Till nästa säsong gäller det att ta sig till nästa nivå och att inte göra om samma misstag under mercaton.

Säsongens bästa spelare: Miroslav Klose. Blev en stor succé med sitt vassa målskytte. Saknades oerhört när han blev skadad.

Säsongens överraskning: Senad Lulic. När han klev upp på mittfältet hittade han rätt och löpte ifrån sina motståndare allt som oftast.

Säsongens besvikelse: Lorik Cana. Avslutade med ett par bra matcher på slutet men 90% av säsongen såg han klumpig och match-otränad ut.

LECCE 6

Luis Muriel fick sitt genombrott och påminde ofta om en viss Luiz Nazario de Lima, Juan Cuadrado charmade med sin läckra boogie-woogie-spelstil och David Di Michele samlade ihop en del snygga mål. Hade man haft Cosmi från början hade det kanske gått ännu bättre. Nu väntar en ansträngd sommar i väntan på spelskandalens domar.

Säsongens bästa spelare: Luis Muriel. Blev en sensation med sin dribblingsskicklighet och oberäkneliga spelstil. Kan bli en världsstjärna. Förädlas ännu mer i Udinese?

Säsongens överraskning: Massimiliano Benassi. Tog över startplatsen från Julio Sergio och gav aldrig tillbaka den. Var en stor faktor i Lecces starka vårform.

Säsongens besvikelse: Ignacio Piatti. Det var den här säsongen många trodde att han skulle visa att han inte var ett fiasko. Det blev inte så. Han var ett fiasko.

MILAN 7
Skador och åter skador. Milans säsong skulle komma att handla väldigt mycket om det. Tränare Allegri kunde aldrig ha bästa laget intakt under säsongen. Var det inte Cassanos hjärta så var det Patos muskler. Milan hamnade till en början lite på efterkälken i toppen, plockade sedan in, kom ikapp och gick om för att sedan bli omåkta av Juventus i slutet. Däremellan slog man ut Arsenal med nöd och näppe i C.L men räckte inte riktigt till mot Barcelona. Milan gjorde ofta inte mer än vad man behövde mot “mindre lag” i ligan, men vann oftast för att man helt enkelt var bättre. Däremot hade man problem mot de “större lagen” i serien.

Det fanns perioder då spelare som Robinho, Emanuelson och Nocerino överträffade sig själva men också perioder då truppens low-cost-spelare hamnade i mediokra faser. Zlatan Ibrahimovic däremot var sällan medioker utan för det mesta kejserlig och sprutade in mer mål än någonsin. Nu bör man ta säsongens bakslag på rätt sätt och ändra fel till rätt. Truppen behöver föryngras och förbättras, low-cost-nyförvärv ska vara en bredd, inte en topp, orsakerna till alla skador behövs ses över och man måste helst behålla lagets tre bästa spelare, Zlatan, Boateng och Thiago Silva.

Säsongens bästa spelare: Zlatan Ibrahimovic. 28 mål säger mer än hundra tecken.

Säsongens överraskning: Mattia Di Sciglio. Inte det mest kända namnet bland Milans talanger men fick chansen på slutet och det såg riktigt lovande ut. För mig en överraskning.

Säsongens besvikelse: Phillipe Mexes. Det var tänkt att han skulle bilda superlås med Thiago Silva, att han skulle kunna täcka upp för Nestas sköra kropp. Det slutade mest i fransk arrogans och klumpighet. Var riktigt svag i returen mot Barcelona och även i matcherna efter det.

NAPOLI 6,5
Tittar man på säsongen i sin helhet var den  rätt lyckad med Champions League-framgångarna som största höjdpunkt. Dessutom har man en italiensk cupfinal kvar att spela. Att kämpa på tre fronter fick förstås effekter på ligaspelet, vilket betydde att man till slut missade en ny biljett till den största scenen ute i Europa. Dock är känslan att det hade kunnat undvikas. Problemen var inte skador, något man klarade sig rätt bra ifrån, utan snarare fortsatta problem att vinna över “sämre” lag och att knyta ihop säcken. Man hade t ex greppet om tredjeplatsen men lyckades inte vinna över ett Bologna som inte hade något att spela för.

Walter Mazzarris Napoli var sig annars likt. Mycket underhållande harakiri-fotboll där man litar mycket till trion Cavani-Lavezzi-Hamsik, yttrarnas löpstyrka och på att försvaret ska ha en bra dag. Däremot gav Gökhan Inler mer klokhet och bättre passningsprocent till mittfältet än tidigare. Nu när man missat C.L-pengarna är framtiden mer oviss. Hur många av stjärnorna blir kvar. Vilka nyförvärv kan man göra? Kör Mazzarri ett år till med ett lag som kan utmana om scudetton på allvar?

Säsongens bästa spelare: Ezequiel Lavezzi. Jämnt race med Cavani som gjorde sina mål, men Lavezzi fick sitt internationella genombrott med bland annat två mål mot Chelsea och gjorde nio mål i ligan.

Säsongens överraskning: Ingen.

Säsongens besvikelse: Marco Donadel. Kommer ni ihåg honom? Skadad större delen av säsongen och platsade sedan inte.

NOVARA 5
Kanske var det naivt att tro att de skulle klara sig kvar men jag trodde de hade en bra chans innan säsong. Men truppens styrka var helt enkelt inte tillräckligt bra. Man lyckades inte hitta en anfallare kapabel att göra 10-15 mål och man skulle behövt en mittback av större klass. Marco Rigoni var många gånger fantastisk men ofta för ensam i sin briljans. Konstgräset blev aldrig heller den fördel jag misstänkte att den skulle kunna bli. Novara har ändå en bra struktur för att kunna återvända till Serie A.

Säsongens bästa spelare: Marco Rigoni. Gjorde flest mål i laget från sin mittfältsposition och var både lagets hjärta och motor. Förtjänar en fortsatt plats i Serie A.

Säsongens överraskning: Santiago Garcia. Såg otroligt klumpig ut i Palermo och i sina första matcher för Novara. Klev sedan allt oftare upp på en mittfältsposition och utvecklades till en spelare som faktiskt ser ut att kunna göra lite karriär i högsta serien.

Säsongens besvikelse: Takayuki Morimoto. Jag tycker att det bor en bra spelare i Morimoto men han har svårt att få ut det. Får ofta lite för lite speltid men är också lite för vek och missar lite för mycket chanser.

PALERMO 5
Detta blev den sämsta säsongen Palermo gjort sedan man tog klivet upp i Serie A för åtta år sedan. Det var säsongen då tränare och sportdirektörer kom och gick som svängdörrar i ett köpcentrum, det var säsongen då det kändes som Zamparini tappade fotfästet. Jag har alltid försvarat president Zamparini och försökt poängtera vad han faktiskt gjort som är bra med klubben mer än alla hans brister, som t ex dåligt tålamod. Men Zamparini måste nu inse att han måste planera i ett längre perspektiv, öppna upp ett projekt med mer tålamod och själv kanske ta ett steg bakåt och låta andra sköta saker.

Annars är risken stor att tränarkarusellerna går på repeat och nya projekt stängs lika fort som de öppnas. En tveksam mercato öppnade upp för Palermos halvdassiga säsong där spelare som t ex Zahavi, Alvarez, Della Rocca och Vazquez blev meningslösa värvningar. Dessutom kunde Ilicic inte leva upp till fjolårest säsong och Hernandez var som vanligt mer skadad än frisk. Kvar stod Fabrizio Miccoli som ensam fanbärare och som vanligt levererade han som det fantastiska krutpaket han är och nästa säsong behöver han mer hjälp. Inte förrän den dagen Zamparini tyglar sig en aning och ger projektet tid kan det bli riktigt vackert för Palermo.

Säsongens bästa spelare: Fabrizio Miccoli. Alltid pålitlig, alltid så fascinerande. Slutar inte att göra mål och slutar inte att förtrolla med sin teknik. Fanbärare.

Säsongens överraskning: Igor Budan. När Palermo befann sig i en svacka kom Budan fram som gubben i lådan och började spruta in mål.

Säsongens besvikelse: Franco Vazquez. Det var mycket snack om argentinaren innan han kom men han visade inte mycket när han väl kom. Positions-krock med Ilicic. Bättre nästa säsong?

PARMA 7,5
Franco Colomba är en hyfsad tränare men inte en sån som tar ett lag till högre höjder. Detta anade säkert president Ghirardi redan från början men eftersom Colomba räddat kvar laget säsongen innan var man nästan tvungna att belöna honom med en fortsättning. Ett tag in på säsongen bytte man dock ut Colomba mot Roberto Donadoni. Där vaknade en intressant framtid för Parma.

Efter ett tag började laget vinna och spela riktigt bra under Donadoni och avslutade säsongen så vasst att man tog sig ända upp till en åttondeplats. Mycket av Parmas framgångar handlade om Sebastian Giovincos underbara fötter och hans utveckling till en storstjärna men även sådana saker som att försvarsspelet blev förbättrat, Jaime Valdes positionsbyte, Biabianys snabbhet och Marigas och Joanthans inträde spelade roll. Parmas framtid ser intressant ut med eller utan Giovinco. Tacka Donadoni för det.

Säsongens bästa spelare: Sebastian Giovinco. Hade en magisk säsong med massor av mål och massor av matcher där han gjorde som han ville. Utvecklades till en av Italiens allra bästa spelare.

Säsongens överraskning: Gianluca Musacci. Ingen jättesuccé men visade att han är en spelare med intressant framtid.

Säsongens besvikelse: Stefano Morrone. Plötsligt svepte åren över Morrone likt dödens kåpa. Hängde ofta inte med.

ROMA 6
De nya amerikanska ägarna ville bygga metropolen Roma till en italiensk version av Barcelona med hjälp av en spansk tränare. Det gick väl sådär. Luis Enrique avgick till slut. Egentligen har jag få invändningar mot någon i sammanhanget. Jag gillade de nya ägarnas projekt och tålamod kring det, man vill spela en offensiv fotboll, man vill satsa på unga spelare, man ville trots allt ha kvar L.E och fortsätta. Spelarna ville också ha kvar L.E, vilket tyder på att hans sätt och träningsmetoder måste varit omtyckta.

Så hur kan en säsong bli fel när så många gjorde rätt? Sanningen är väl att det både gjorts fel och rätt. Först och främst kanske man inte kan kräva så mycket mer än en sjundeplats med detta lag och ett projekt i sin linda men det finns också en del frågetecken. Varför lyckades inte L.E få ordning på försvarsspelet på nästan en hel säsong? Och nej, jag köper inte att det bara handlar om spelarnas kvalitéer eftersom det alltför ofta handlade om positionsförvirring och om ovisshet kring press eller inte.

Sedan var en del nyförvärv märkliga. Spanjorerna Bojan och Jose Angel kändes som tveksamma värvningar redan från början och Pablo Osvaldo var ju aldrig värd sin prislapp. Pjanic, Gago och Lamela däremot var bra värvningar men kunde inte leverera med jämnhet i sina första säsonger. Om man värvar många nya spelare som aldrig spelat i Italien tar det tid att acklimatisera sig, något man borde vetat men ändå gjorde och fick betala för. Detta tillsammans med att Totti hade en svagare säsong än på länge var bidragande orsaker till uteblivna framgångar.

Säsongens bästa spelare: Daniele De Rossi. Hans höst var mycket stark och han såg ut att trivas som fisken i vatten i sin nya låga mittfältsposition. Lite svagare under våren men ändå en garanti.

Säsongens överraskning: Fabio Borini. Värvades från Parma som i sin tur plockat hem honom från Chelsea och under Luis Enrique blommade han ut till en opportunistisk rörlig anfallare som tog sig ända in i landslaget.

Säsongens besvikelse: Francesco Totti. Det fanns många nya spelare som gjorde fiasko men Tottis svaga säsong var en större besvikelse. Börjar åldern ta ut sin rätt?

SIENA 6,5
Att Siena klarade sig kvar var mycket tränare Sanninos förtjänst. Laget var skickliga på att ställa om från försvar till anfall och försvaret spelade okomplicerat. Med små resurser hittade man rätt på transfermarknaden där framför allt Mattia Destro blev en stor succé. Gaetano D´Agostino bidrog med rutin och kloka fötter och Calaió gjorde mycket mål innan han blev skadad. Frågan är hur man ska kunna ersätta tränare Sannino och sportdirektör Perinetti som ser ut att lämna för Palermo. Det kan bli ännu svårare än årets “salvezza”.

Säsongens bästa spelare: Mattia Destro. Slog igenom med sin kompletta anfallsstil. Målkänsla, bra teknik, fin balans och tillräcklig styrka. Nu vill Inter åtgärda sitt misstag med att köpa tillbaka honom.

Säsongens överraskning: Mattia Destro. Att han var så pass vass redan nu.

Säsongens besvikelse: Daniele Mannini. En gång en viljestark ytterlöpare med massor av energi, nu en långsammare och tröttare variant av sig själv.

UDINESE  9
Förra sommaren tappade Udinese sina bästa spelare då bland annat Alexis Sanchez och Gökhan Inler lämnade klubben. Jag och många andra trodde nog på ett mellanår och en placering 8-10. Men vikten av ett tydligt projekt, en röd tråd och lugn och ro kan inte bli tydligare än i Udineses framgångar. Man har alltid spelare redo att kliva in i de lämnade fotspåren, tränare Guidolin är inte bara en bra tränare utan även en god psykolog och intelligent människa och så har man Totó.

Utan Antonio Di Natale skulle Udinese vara en kropp utan själ, en robot utan hjärta. Hans närvaro betyder så mycket och hans skicklighet och målfabrikation är lagets föda. Att man lyckades förbättra fjolårets 4:e placering och på nytt ta en kvalplats till Champions League är inget annat än ett provins-mirakel. Italiens smartaste klubb hoppas nu att den där kvalplatsen äntligen ska leda till gruppspel. Tänk om lite fler supportrar kunde hitta till arenan också för det är det här laget verkligen värda.

Säsongens bästa spelare: Antonio Di Natale. Gjorde återigen massor av mål och hjälpte Udinese på nytt till Champions League. En av Italiens finaste spelare.

Säsongens överraskning: Robert Pereyra. Fick spela en hel del under våren och gjorde det mycket bra. Mycket användbar då han kan spela på flera positioner.

Säsongens besvikelse: Almen Abdi. Det syns att han har boll i sig och det var nog tänkt att han skulle få mer chanser när Sanchez lämnat men Abdi gjorde ändå inget större väsen av sig.

Säsongens bästa spelare: German Denis. Bevisade alla sina belackare fel med sina ovärderliga sexton mål.

Säsongens överraskning: Federico Peluso. Var mycket bra i Serie B men tog ett kliv till under säsongen. Har nu t ex Juventus ögon på sig.

Säsongens besvikelse: Andrea Masiello. Spelade bara halva säsongen eftersom han upptäcktes vara en huvudfigur i spelskandalen. Offer och syndare på samma gång.

BOLOGNA 7,5
Allt började illa med tränare Pierpaolo Bisoli men när Stefano Pioli tog över lyfte sig laget enormt. Besegrade t ex Inter på bortaplan och tog poäng både mot Milan och Juventus två gånger om under säsongen. Pioli fick laget att jobba för varandra och spelarna fick tydliga uppgifter. Alessandro Diamanti växte ut till en glittrande offensiv motor, Gaston Ramirez blommade vackert och Gaby Mundingayi och Diego Perez var en pest att möta på mittfältet. Svenske Mikael Antonsson gjorde också en mycket bra säsong. Det blir intressant att se hur Bologna bygger vidare på det här.

Säsongens bästa spelare: Alessandro Diamanti. Briljerade under våren med sin dynamik och fina teknik. Belönades med en välförtjänt plats i den preliminära EM-truppen.

Säsongens överraskning: Saphir Taider. Fick visserligen inte spela jättemycket men när han gjorde det så imponerade han. Bra scouting.

Säsongens besvikelse: Robert Aquafresca. Gjorde bara fem mål och hade svårt att ta en plats i startelvan. Får inte till det.

CAGLIARI 5,5
Bytte tränare i parti och minut och flydde sin hemma-arena Stadio Sant Elia. Säsongen var en ständig berg- och dalbana. Hade perioder då man såg ut att vara ett lag kapabelt att nå en Europa League-plats och hade perioder då man såg ut som ett nedflyttningslag. Det fanns en del positiva bitar dock. Victor Ibarbo var en frisk fläkt, Davide Astori utvecklades till en garanti, Radja Nainggolan blev en mittfältsstjärna, Mauricio Pinilla var ett vasst nyförvärv och Albin Ekdal blev ordinarie till slut. I sommar måste man få ordning på vissa saker. Bland annat vill vi inte se Sardiniens bästa lag springa runt bland Triestes låtsasläktare längre.

Säsongens bästa spelare: Radja Nainggolan. Utvecklades till en mittfältsfurie. Bollvinnare, passningsskicklig och löpstyrka. Redo för större uppgifter.

Säsongens överraskning: Victor Ibarbo. I vissa matcher såg han ut som en uppgraderad Asprilla och avgjorde matcher på egen hand. Kan bli ännu bättre.

Säsongens besvikelse: Moestafa El Kabir. Började säsongen på bästa sätt med ett mål på Olimpico mot Roma men försvann sedan i dålig form och skadeproblem.

CATANIA 7
Vincenzo Montella visade sig vara ett lyckat drag med sin lugna aura och smarta tränarhjärna. Catania blev ett svårslaget omställningsmonster som spelade listigt försvarsspel och lyckades skrämma flera av storklubbarna. Man försvarade sig med Spollis och Legrottaglies effektiva tuffhet och uthållighet. Man byggde sin offensiv från Lodis och Almirons skickliga fötter, använde sig av Bergessios smartness, Barrientos teknik och utnyttjade Gomez speed. Laget fick lite mjölksyra i slutet av säsongen men som helhet var det mer än en lyckad säsong.

Säsongens bästa spelare: Francesco Lodi. Många var bra i Catania men Lodis klokhet och skickliga mittfältsfötter var viktigast. Grym på fasta situationer.

Säsongens överraskning: Pablo Barrientos. Jag har gillat argentinaren men hade nästan börjat ge upp då han lånades ut hela tiden. Slog äntligen igenom med sin sublima teknik.

Säsongens besvikelse: Davide Lanzafame. Fortsätter att vara skadedrabbad, ojämn och inte tillräckligt vass.

CESENA 4
Allt började med det där förbannade konstgräset för att spara pengar. Om man spelar sina matcher på konstgräs men mestadels tränar på vanligt gräs kan det inte sluta bra. Vi kan lägga till uppskrivna (bland annat av mig själv) nyförvärv som inte levererade, uteblivna vettiga försvarsvärvningar och gamla spelare som inte upprepade sig själva och vi har en säsong i limbo. Jag hävdar fortfarande att allt började med det där konstgräset. Härmed utropar jag facebookgruppen: Free Dino Manuzzi! (Det kanske redan finns en sådan?)

Säsongens bästa spelare: Luca Ceccarelli. En av få som tog ett steg framåt den här säsongen. Snappas säkert upp av någon Serie A-klubb trots stort Cesena-hjärta.

Säsongens överraskning: Ingen.

Säsongens besvikelse: Adrian Mutu. Förväntades bli spelaren som skulle ta laget till högre höjder. Mutu fick antingen svindel eller var det kanske snarare lojhet? Dekadens.

CHIEVO 6,5
Säsongen blev som de ofta brukar för Chievo. Stabila. Alltid så stabila. De vinner alltid rätt matcher för att hålla avståndet till nedflyttningsplatserna, hittar alltid ett och annat fynd, är tämligen färglösa men är alltid lite bättre än vad man tror. Välprogramerad klubb.

Säsongens bästa spelare: Michael Bradley. Amerikanen visade sig vara ett perfekt nyförvärv. Fysiskt stark, spelade smart och jobbade hårt.

Säsongens överraskning: Francesco Acerbi. Spelade knappt alls under första halvan av säsongen men när han sedan gjorde det under andra halvan blev han så bra att Milan nu vill ha honom.

Säsongens besvikelse: Ingen.

FIORENTINA  4
Var ska man börja och var ska man sluta? Det är ju en fråga inte bara för den här säsongen utan även för ägarna Della Valle inför nästa säsong. Sinisa Mihajlovic var inte lösningen, Delio Rossi var det ännu mindre, sportdirektör Corvino kan sina unga talanger men gjorde knappt ett lyckat nyförvärv på två år, Stevan Jovetic var för ensam i sin briljans. Medan man skeppade ut de gamla Prandelli-spelarna slussade man in mediokra eller dåliga spelare. Till slut var man nere och doppade tån i Serie B vilket givetvis gjorde supportrarna sura och spelarna frustrerade.

En säsong att glömma på alla sätt och vis. Nu är det ground zero. År noll. Nu gäller det för Della Valle att visa vilka man är. Aristokratiska vänd-kappan-efter-vinden-martyrer som bara använder Fiorentina för att synas eller kapabla och villiga att satsa och skapa ett vettigt lag?

Säsongens bästa spelare: Stevan Jovetic. Gjorde comeback efter sin skada och såg bättre ut än någonsin. Stundtals briljant. Tyvärr fortsatte skadeproblemen lite.

Säsongens överraskning: Matija Nastasic. Okej, kanske ingen större överraskning för mig då jag hyllat honom så mycket innan, men att han var så pass redo redan nu var imponerande.

Säsongens besvikelse: Delio Rossi. Jag trodde han skulle lyfta Fiorentina men det slutade bara i att poäng-produktiviteten blev ännu sämre och att han pucklade på en egen spelare.

GENOA  4,5
Cirkus Preziosi. Säsongens fiasko måste till stor del tillskrivas president Enrico Preziosi. Han har lekt med transfer-marknaden som om spelare vore hans leksaker, alltid ivrig att göra nya fynd för att sedan sälja dem vidare, bytte tränare hundra gånger innan han valde rätt (Gigi De Canio) vilket han skulle gjort från början.

Genoa hade några få glimtar av höjdpunkter under säsongen då man spelade bra och underhållande fotboll och t ex blev Andreas Granqvist försvarets viktigaste kugge och Rodrigo Palacio blev en målsmed med ett par av Serie A:s läckraste fötter. Men allt innan, däremellan och efter var mest en soppa med ojämnt innehåll. Hur många spelare byts ut den här sommaren Preziosi?

Säsongens bästa spelare: Rodrigo Palacio. Höjde sitt spel rejält och blev plötsligt en målgaranti för laget. Hans säsong speglar verkligen inte lagets.

Säsongens överraskning: Cristobal Jorquera. För mig helt okänd innan säsongen men dök upp som en överraskande frisk fläkt med sin härliga teknik.

Säsongens besvikelse: Cesare Bovo. Var antingen skadad eller helt värdelös. Värvades för att få ordning på försvaret men fick inte ens ordning på sig själv.

INTER  5
Inters problem kan härledas ända till José Mourinhos avsked. Där någonstans försvann Morattis och Inters projekt. Kanske blev man lite paralyserade av att plötsligt ha vunnit allt, lite handlingsförlamade av att inte ha en ordentlig plan B. Benitez kom med taktikpärmar och struktur, Leonardo tog över med new-age fotboll, glädje och sportdirektörstaktik. Spelarnas respons lydde Leonardos mer fria tyglar men när det kom till kritan höll inte det heller.

Sedan kom sommaren då man hamnade på typ sitt femteval av tränare, värvade inget som Gasperini ville ha och värvade inte dem han ville ha. Efter ett par matcher insåg man att man valt fel och in kommer doktor Claudio Ranieri. Med lite struktur och mer igenkännbart spelsystem lyfter sig laget enormt för att sedan resignera totalt vilket drog ner byxorna på “tinkerman” åter igen. Med Ranieri är det liksom att det verkar som att det finns något men till slut visar sig vara en bluff.

En sjätteplats är verkligen inget att hänga i julgran och nu måste Moratti börja navigera rätt. Hur kan Marco Branca sitta kvar? Är det rätt att välja Stramaccioni? Hur ska man undvika alla Forlan, Zarates och Alvarez? Hur ska man lyckas integrera de unga talangernas speltid? Saker måste börja göras rätt. Detta blir en av Inters viktigare somrar på bra länge.

Säsongens bästa spelare: Diego Milito. Hade perioder under säsongen då man trodde han var slut men vips när man summerar året så har han gjort 24 pyttsar. Dubbel derby-hjälte.

Säsongens överraskning: Davide Faraoni. När han väl fick spela gjorde han det mycket bra. Kunde fått ännu mera speltid.

Säsongens besvikelse: Diego Forlan. Det fanns många som svek i Inter men ingen gick från att vara så bra till att bli så dålig som Forlan. Sorgligt.

JUVENTUS  10

Säsongens besvikelse: Milos Krasic/Eljero Elia. Serben borde ha svävat under Conte men hans ojämnhet och låga självförtreonde visade sig vara intakt från våren 2011. Elia borde också fungerat bra på en kant men var antagligen fortfarande för valpig och inte tillräckligt redo i det defensiva jobbet.

På San Siro var det ännu större gråtfest. Tuffe Gennaro Gattuso grät som ett barn, likaså Zambrotta. Filippo Inzaghi var berörd han också och det var Pippo som avslutade snyggast. Han hoppade in, dunkade in 2-1 som om han var tjugo igen. Inzaghi har gått från att vara en av de mest avskydda spelarna till att bli en älskad och uppskattad spelare hos majoriteten. Förmodligen för hans unikhet som spelare. Det finns liksom bara en Pippo.

Kanske var det ändå Massimo Ambrosini som grät mest. Han som blir kvar nästa säsong, den siste mohikanen. Kanske var det för att han nu förlorade alla sina vänner. Det är det här som är Milans styrka och svaghet någonstans. Att inte klippa banden med spelare som man borde gjort sig av med för den sportsliga bitens skull. Men det finns mer än så. Milan är som en som familj, det är en ideologi man har och i en familj blir avskeden vackra och tårfyllda.

***
Udinese hade inga problem att säkra tredjeplatsen. Di Natale gjorde ett briljant mål med fötter som är få förunnade. Sedan satte “den lille Marco Delveccchio”, Diego Fabbrini, spiken i kistan med ett fint skott. Segern över Catania hade egentligen bara ett orosmoment för de friuliska mirakelmännen. När Gomez stegade upp för att slå Catanias straff men slog den utanför. Så kan de gå när Francesco Lodi inte spelar. Udineses tredjepelats är jämsides med Juventus scudetto säsongens starkaste prestation. Att tappa sina bästa spelare och förbättra sin position från förra säsongen och återigen ta en plats till Champions League-biljett är en enorm bedrift.

Men inte helt utan ett pris. Antonio Di Natale har sagt att han slutar (eller lämnar för Dubai) efter EM. Tränare Francesco Guidolin sa igår efter segern att han behöver tid för att reflektera över sin framtid. Han sa att han behöver långledigt, att säsongen har varit för lång och för påfrestande. Utan Di Natale och Guidolin hamnar Udinese-projektet i parterr. Vi får se vad som händer när de fått vila lite.

***
Lazio besegerade Inter och har gjort en bra säsong. Hade Klose, Hernanes och Lulic inte blivit skadade och om Lotito & Tare gjort en bättre vintermercato hade nog tredjeplatsen varit deras. Nu kommer nog tränare Edy Reja lämna skeppet. Kanske rätt så. Det känns som att han fått ut så mycket han kan av laget. Nu gäller det hitta en tränare (Simeone är drömmen) som kan dem ett steg till, en som kan få ut det bästa av Hernanes.

***
Genoa och Fiorentina har båda klarat kontraktet med en hårsmån. Säsongerna har varit kaosartade och stora fiaskon. Nu är det ground zero för båda. Nu gäller det att programmera framtiden på rätt sätt.

***
Luca Marrone är en fin spelare. Inte helt säkert att Juventus lånar ut honom nästa säsong.

***
Bojan och Lamela vaknade till mot Cesena med mål och fina insatser. Lite sent kanske men ändå lite hopp om framtiden.

***
Riccardo Montolivo är klar för Milan. Detta sa jag redan i slutet av förra sommaren. Han hade förmodligen redan kommit överens med Milan då. Att man väntade till hans kontrakt skulle gå ut berodde nog på att Milan slapp betala och Montolivo kunde få högre lön. Milan var snåla, Montolivo var girig och Fiorentina var korkade. Milan hade behövt honom redan den här säsongen, Montolivo betedde sig illa mot sin klubb och Fiorentina själva borde insett vad som komma skulle och därmed gjort mer för att sälja honom. Trots Montolivos brist på empati mot Fiorentina bör han kunna bli en bra förstärkning för “i rossoneri”.

***
Giampaolo Pazzini och Alessandro Matri fick betala för sin svaga form. Båda uteslöts ur Cesare Prandellis 32-manna-trupp inför EM. Däremot kom Pescaras Marco Verratti överraskande med. Rätt. De bästa spelarna ska tas ut oavsett ålder eller division. Verratti är Italiens största hopp till att bli en storstjärna. Nog kunde väl Francesco Lodi fått plats också. Jag hade honom före Luca Cigarini.

***
Säsongen är över och en viss tomhet kommer lägga sig över mig. Men jag har en del kvar att skriva och när mercatons fönster öppnar kommer jag låta dess luft blåsa mig rakt i ansiktet av välbehag. En sommar utan transferrykten, drömmar och spännande nyförvärv är ingen riktig sommar. Vi stänger igen calcio-boken för den här gången men ett nytt kapitel kommer börja skrivas väldigt snart.

Bara tre och en halv månad kvar.

***

Jag vill också passa på att tacka för alla era kommentarer och för den stora uppskattning kring mina TV-krönikor. Det värmer och stärker. Här kan ni se dem igen om ni vill.

Medici hyllar mästarna Juventus

Medicis krönika om Balotelli

Gamla krönikor

Twitter:

@MediciLorenzo

Först och främst är det Alessandro Del Piero som tar farväl. En av de största i Serie A:s historia. Ett emblem, en Juventus-ikon. Han får ta avsked på bästa sätt, med en sista scudetto. Marco Di Vaio gör sin sista säsong och åker till Montreal och Ivan Cordoba, den pålitlige fotbolls-soldaten, har nu gjort sitt i Inter. Men även på San Siro är det många som tar farväl. Gianluca Zambrotta, Gennaro Gattuso, Filippo Inzaghi och Clarence Seedorf är snart inga begrepp längre när nästa säsongs söndagar kommer krypandes.

Och så Alessandro Nesta då. För mig är han den kompletta mittbacken. Han var en försvarets Zorro, så elegant och så följsam och så skicklig. Men också så ofta förråd av skador. Han skulle ju varit där 2006. Som en av mästarna, som en av ledargestalterna i Italiens VM-guld lag. Han skulle ha bildat världens bästa mittbackspar med Fabio Cannavaro. Nu blev det inte så och det gick bra för Italien ändå. För Nesta blev det mycket som skulle kunna ha varit utan alla skador. För mig spelar det ingen roll, för mig var Alessandro Nesta den mest eleganta mittback jag kunde tänka mig.

Jag hade velat göra krönikor om er alla (jag hann bara med Del Piero och Inzaghi). Jag hade velat sjunga er sång in i evigheten och hylla er. Men jag hann inte. Kanske får jag leta rätt på er i höst. Men jag är oerhört glad att jag fått följa era karriärer från första början ända till nu. Det har varit en ära och era resor har varit anmärkningsvärda. Detta är en söndag för calcio-hjältar.

Hyllas dem som hyllas bör.

STRATEGIER

Försvaret:
Här har man det bra ställt. Andrea Barzagli växte ut till en jätte, Leonardo Bonucci skärpte sig och Giorgio Chiellini och Martin Caceres kan användas som både mittbackar och ytterbackar. Stephan Lichtsteiner är en kant-soldat och Paolo De Ceglie blev bättre och bättre med tiden.

Med de spelarna har Juventus en bra grund. Nu lär man dock titta på ytterligare en mittback och en vänsterback. Dels så kommer man spela fler matcher nästa säsong och dels kan Bonucci vara involverad i spelskandalen. Davide Astori passar bra in i Juves profilbild men även Matias Silvestre kan vara intressant. På vänsterbacken ryktas det från Frankrike att man ska vara intresserade av Aly Cissokho, ett billigare alternativ är Atalantas ytterback Federico Peluso.

Mittfältare:
Här krävs det nog endast en eller två värvningar. Conte vill ha spelare med dynamik och löpvillighet. Tre spelare faller perfekt inom den ramen. Radja Nainggolan, Kwadmo Asamoah och Mauricio Isla. Nainggolan var man nära att värva redan i vintras medan Asamoah kanske är den hetare just nu. Isla har stort intresse från Inter men kanske kan Juve blanda sig i sent. Förutom de större namnen har sportdirektör Marotta jobbat hårt på två unga mittfältare. Pescaras Marco Verratti och Manchester Uniteds Paul Pogba. De skulle vara två enormt slugna affärer då de är så pass bra redan nu att de kan vara med och hota om en plats i startelvan men framför allt skulle det vara två lysande framtidsvärvningar.

Anfallet:
Här kommer man göra minst ett stort nyförvärv följt av en eller två medelstora värvningar. Om vi räknar med att Del Piero inte får något nytt kontrakt (det kan ju förändras) så har man egentligen bara Vucinic och Quagliarella som är säkra kort inför nästa säsong. Sedan kan man i och för sig räkna in yttrarna Pepe och möjligen även Giaccherini (om han köps loss) som anfallare i Contes spelsystem.

Alessandro Matri har under stora delar av våren inte varit ordinarie fastän han inte varit speciellt dålig, vilket kanske tyder på att Conte inte riktigt uppskattar hans spelstil. Nu ryktas det även att Juventus funderar på att använda sin köprätt på Marco Borriello – något som i så fall verkligen skulle öka chanserna för att Juve säljer Matri. Problemet är att de antagligen inte kommer få ut så mycket som de lagt ut för Matri. Möjligen kan han användas som bytesobjekt.

Om vi tänker att endera Matri eller Borriello stannar så är alltså fyra platser upptagna. Minst tre till behövs. Jag får för mig att Conte gillar Sebastian Giovinco och då skulle den värvningen vara given. Dels för att man redan äger halva delägarskapet och alltså bara behöver betala hälften av hans värde (ca 10 milj euro) och dels för att Juventus alltid har en vilja och förmåga att ha ett lag med de främsta italienska spelarna i sin ägo. Traditioner ska inte underskattas. Sedan är det alltid smart att få in en före detta egen produkt som kommer bli en publikfavorit om Del Piero lämnar.

Jag kan tänka mig att Juventus även gärna vill ha en till anfallare med mångsidig kvalité. Gaston Ramirez? Rodrigo Palacio? Två spelare de skulle kunna komma åt med lite hjälp av att lägga spelare emellan. Genoa skulle säkert kunna vara intresserade av t ex någon av Matri, Elia, Marrone och hela delägarskapet av Immobile. Bologna skulle man kunna erbjuda t ex Sörensen, Pasquato, Giandonato, Pazienza, Marrone och Iaquinta.

Sedan har vi då den sista platsen. En “top player”. En anfallare i världsklass. I mitt tycke skulle Edinson Cavani vara den perfekta pusselbiten. Målfarlig, jobbar hårt och kan den italienska fotbollen. Problemet är priset och konkurrensen. Napolis president De Laurentiis lär inte släppa honom för under 45 miljoner euro vilket antagligen är för mycket för Juventus och därför lär de försöka erbjuda spelare emellan för att få ner priset. Sedan har de säkert konkurrens från klubbar som skulle kunna ha råd att betala, som t ex Real Madrid, och Cavani lär inte vara ointresserad av ett anbud från dem. Även Manchester City lär ju vilja säga sitt.

Men vi ska inte underskatta Juventus vilja att skapa ett superlag och vi ska inte glömma bort att det är klubben Napoli som är De Laurentiis största omsättningsfaktor och inte hans filmbusiness. Dessutom är vikten av att ha goda relationer med andra inhemska klubbar sånt som alltid finns med bakom kulisserna. Om Napoli inte tar sig till Champions League är värvningen definitivt inte omöjlig. Dessutom har jag källor som säger att Cavani redan tittat på hus i Turin. Kanske kommer värvningen diskuteras i Rom den 20 maj under cupfinalen.

Andra alternativ skulle kunna vara t ex Luis Suarez, Radmael Falcao, Gonzalo Higuain och Edin Dzeko. För mig är Suarez inte en optimal prima punta och Dzeko känns för statisk för Contes tycke. Higuain skulle däremot kunna passa bra in. Falcao är en toppspelare men dyr. När det gäller Van Persie misstänker jag att han bara lämnar England för en flytt till Barcelona eller Real Madrid.

LÅN
Om vi tittar lite på spelare som de har lånat in och lånat ut känns det som att få kommer bli kvar. Möjligen kommer de köpa loss Borriello medan Giaccherini och Estigarribia är mer tveksamt om de är intresserade att behålla. Har även svårt att se att de skulle vilja behålla någon av de spelare som de får tillbaka från lån (Pazienza, Motta, Felipe Melo, Ziegler, Martinez, och Iaquinta).

UNGDOMAR
Juventus har en del intressanta unga spelare men troligen är det ingen eller få som kommer finnas med i truppen nästa säsong. Man har redan sålt halva delägarskapet av Immobile och det är inte omöjligt att man säljer av andra halvan, antingen för att få in pengar eller använda det i ett byte. Pasquato och Giandonato lär fortsätta att lånas ut eller säljas (halva delägarskapen). Andra talanger som t ex Boniperti, Bouy, Libertazzi och Esposito lär också lånas ut. De enda som känns redo att ingå i en A-trupp skulle vara Verratti och Pogba om de värvas.

SPELARE ATT SÄLJA
Juventus har en del spelare att få in pengar på. Främst då Milos Krasic och Eljero Elia. Det känns som att tränare Conte har en tydlig ideologi när det gäller lite mer flamboyanta spelare. Conte verkar inte förtjust i att ha för många spelare på plan som är ojämna och som riskerar att tappa boll och därmed blotta sig för omställningar bakåt. Förmodligen räcker det med en eller max två sådana spelare på plan och då är Vucinic  den ena. Sedan är ju det man “får tillbaka” klart större från Vucinic än från Krasic och Elia.

Krasic har bränt alla sina skepp och kan vara på väg till Premier League och även om man kanske inte får lika mycket som man lagt ut för honom bör man kunna få ut ca 12-13 miljoner euro. När det gäller Elia kan det hända att man inte vill släppa honom helt, men annars har han ett värde runt 6-8 miljoner euro. Sedan har man Felipe Melo och även Matri (om man inte använder honom i ett byte men summan blir densamma) som man kan få ut en bra peng för och även Motta, Martinez, Iaquinta, Ziegler och Pazienza kan man få in lite slantar för. Runt 40-45 miljoner euro kan man nog få in om man spelar sina kort rätt.

BUDGET
Känslan är att när Juventus väl tar ledningen så vill de gärna rycka. Att de kommer satsa rejält. I och med att man är garanterade Champions League är man även garanterade inkomster. Räkna med att Agnelli och kompani säker lägger till 40-50 miljoner euro till de 40 miljonerna man kan få in på spelare och vi har en budget runt 80-90 miljoner euro.

SPELARE ATT KÖPA

Edinson Cavani
Vore en drömvärvning för Juventus. Kan man övertyga Cavani och Di Laurentiis och “break the bank”?

Sebastian Giovinco
Verkar som Conte är positiv till Giovinco vilket i så fall skulle öppna upp för atommyrans återkomst. Skulle vara ett populärt val.

Paul Pogba
Pogba har inte förlängt med Manchester United vilket talar till Juventus fördel. En spelare man haft ögonen på och kontakt med under hela våren. Skulle vara ett kap.

Marco Verrratti
Juventus vill ha Verratti och Verratti vill till Juventus. Ännu är man dock inte överens med Pescara om prislappen. Värvar man Verratti knyter man till sig en av Italiens allra största talanger.

Davide Astori
Passar bra in i Juventus profilbild. Redo för större uppgifter.

Matias Silvestre
Lär inte bli billig men kan den italienska fotbollen väl och känns som en garanti längst bak.

Francesco Peluso
Ett billigt och helt okej alternativ till vänsterbacksplatsen.

Aly Cissokho
Ett dyrare men bättre alternativ till vänsterbacksplatsen.

Gonzalo Higuain
Ett vettigt alternativ då han inte är lika dyr som t ex Cavani, Falcao, Tevez och Van Persie men ändå kanske kan leverera likadant. Borde passa bra in.

Mauricio Isla
En spelare man säkert är sugna på men där man har hård konkurrens av Inter som ligger steget före.

Radja Nainggolan
En spelare man ville ha redan i vintras. Är man lika intresserade nu?

Luis Suarez
Kan vara på väg bort från Liverpool och är därmed ett givet alternativ för Juve. Men är han verkligen den “prima punta” Juve behöver?

Radamael Falcao
Toppspelare som skulle vara en lysande värvning men blir troligen väldigt dyr med tanke på hans stekheta status.

Gaston Ramirez
Det är väl lite antingen Ramirez eller Giovinco. Om Juve väljer att inte värva atommyran kan Ramirez vara ett alternativ. Intresse finns.

Rodrigo Palacio
Skulle passa bra in eftersom han är så pass mångsidig som anfallare. Här kan man säkert använda spelare som delbetalning för att få ner priset.

Kanske kan truppen se ut så här 2012/13:
Målvakter: Buffon, Storari.
Försvarare: Chiellini, Barzagli, Bonucci, Astori, Caceres, Lichtsteiner, De Ceglie, Peluso.

TRÄNARE
Jag trodde verkligen inte att Massimo Moratti skulle satsa på Stramaccioni även till nästa säsong. Jag trodde att man skulle jaga Guardiola, Blanc, Bielsa, Villa Boas och kompani för att ta hand om Inter. Nu verkar det dock som att den unge tränaren får ett treårskontrakt och en ny era kan inledas.

Valet av Stramaccioni är modigt och spännande. Jag väljer att ligga lite lågt med att säga om det är ett rätt val eller inte då det är stor skillnad på att ta ett lag några månader och att ta hand om ett lag permanent. När man tar över ett lag kan det vara enklare att “väcka” spelarna och att få alla taggade eftersom alla får en ny chans och måste bevisa sina kvalitéer. Att ta hand om ett lag en hel säsong innebär att man testas på ett annat sätt.

Med det sagt betyder det inte att Stramaccioni inte skulle klara av det. Det han gjort på kort tid är imponerande. Det finns några saker som slagit mig hittills. Stramaccioni verkar prioritera talang framför inskränkt spelsystems-fetischism. Han vill att laget ska ha bollinnehavet, styra spelet och predikar offensiv fotboll. Detta är goda tecken. Spelarna verkar gilla honom och hur han t ex behandlat och gett Mauro Zarate chansen tycker jag tyder på öppenhet.

Sedan är han mycket skicklig när det gäller den mediala delen. Han hanterar presskonferenser med ett osedvanligt lugn och har även humor. Att välja Stramaccioni är både ett ekonomiskt och ett tidsvinnande fördelaktigt val men det är även början på något nytt och spännande för Inter. Kanske föddes ett nytt stort Inter och en ny stor tränare våren 2012?

STRATEGIER
Hur ska då Inter gå till väga för att förändra laget? Moratti kommer med största sannolikhet inte kunna räkna med några Champions League-pengar men vi ska inte underskatta hans vilja att skapa ett nytt starkt Inter. Stramaccioni är hans personliga val och han kommer nog göra allt han kan för att ge honom ett slagkraftigt lag. Mercato-ryktena har redan börjat och det är framför allt Ezeqiuel Lavezzi som det rycks i.

Det är däremot långt ifrån klart med Lavezzi. Spelaren vill kanske även beakta andra anbud. Att han däremot kommer lämna Napoli verkar troligt då han har en utköpsklausul på ca 30 miljoner euro. Moratti kommer självklart använda sin goda relation till Di Laurentiis för att försöka få till en affär. Säkerligen kommer han erbjuda spelare emellan som t ex Goran Pandev, Davide Faraoni, Andrea Ranocchia och kanske även Giampaolo Pazzini. Inter ligger mycket bra till att värva argentinaren.

Fler spelare kommer säkert värvas vilket jag går in på närmare längre ner i texten men det måste också in en del pengar. Wesley Sneijder verkar ha fått en liten nytändning med Stramaccioni och har alltid trivts i Inter och en Sneijder i form är givetvis en enorm tillgång. Holländaren är dock den Inter-spelare som har mest värde på marknaden. Om något Premier League-lag nappar kan man nog få in ca 30 miljoner euro för honom. Även Pazzini kan vara en spelare man väljer att offra och försöker få in en del pengar på.

UTGÅENDE KONTRAKT
Luca Castellazzi, Christian Chivu, Walter Samuel och Ivan Cordoba. Om jag fick välja skulle jag förlänga med Samuel och absolut inte förlänga med Chivu. Inter-legenden Cordoba slutar efter säsongen så det löser sig självt. Rykten säger att Inter ska ha erbjudit Chivu kontrakt men jag har även hört det motsatta.

UNGDOMAR
Inter har gott om fina talanger och kanske är det dags att integrera dem ordentligt. Phillipe Coutinho har haft en lysande sejour i Espanyol och det känns givet att Inter borde satsa på honom, inte minst om Sneijder lämnar. Sedan har man Luc Castaignos, Davide Faraoni och Joel Obi som även de borde finnas med i en A-trupp. Det finns även ett helt koppel med talanger som t ex Lorenzo Crisetig (hamnar nog i Parma), Simone Bendetti, Felice Natalino, Joseph Duncan, Luca Caldirola, Samuel Longo, Daniel Bessa och Ibrahima Mbaye att titta en extra gång på innan man släpper iväg dem på lån åt olika håll. Ett par av dem kan mycket väl hamna i Inters trupp nästa säsong.

LÅN
Fredy Guarin, Andrea Poli, Mauro Zarate, Emiliano Viviano, Angelo Palombo, McDonald Mariga och Jonathan. Guarin kommer nog köpas loss med hjälp av de pengar man fick in för Thiago Motta. Guarin känns som en viktig pjäs för mittfältet nästa säsong. Men även Poli lär köpas loss. Däremot lär nog inte Zarate köpas loss hur mycket Stramaccioni än gillar honom. Priset är alldeles för högt.

Däremot är det ju inte helt omöjligt att Lazio sitter i den positionen att de inte har några vettiga köpare för argentinaren och att de kan tänka sig att låna ut honom en säsong till i hopp om att han höjer sitt värde. Mycket beror också på vem som tränar Lazio nästa säsong. Det vettigaste när det gäller Jonathan är kanske ändå att låna ut honom en säsong till eller sälja honom, så länge man har Maicon på högerkanten.

När det gäller Viviano är det lite knepigt. Han är delägd med Palermo men Inter har rätten att köpa tillbaka honom, något de antagligen gör med tanke på hans kvalitéer och hans värde på mercaton. Inter kan välja att satsa på Viviano men måste då antagligen säga adjö till Julio Cesar eftersom båda är för bra för att sitta på bänken. Alternativt så väljer de att sälja halva delägarskapet igen. Jag har svårt att se att de säljer honom helt då han känns som kanske Italiens bästa målvakt efter Buffon.

Man ska inte heller glömma bort att Inter har halva delägarskapet av målvaktstalangen Francesco Bardi. Mariga är en spelare som Stramaccioni nog  gärna vill ha i sin trupp men han är borta fram till oktober på grund av skada. Parma har rätt att köpa loss halva delägarskapet och det återstår att se hur man löser det hela. Inte omöjligt att han fortsätter i Parma även nästa säsong. Palombo kommer inte köpas loss.

SPELARE ATT SÄLJA
Det mesta börjar med Sneijder. Antingen satsar man på att få in pengar genom att sälja honom till t ex Premier League eller så bygger man laget kring honom. Behåller man Sneijder kan man nog glömma att köpa både Lavezzi och t ex Lucas. Dessutom kan det vara ett bekymmer att behålla Sneijder med tanke på att han tar upp speltid – och stoppar upp utvecklingen för – Riccardo Alvarez och Phillipe Coutinho. Å andra sidan skulle Sneijder-Lavezzi-Milito vara en fruktad trio.

Eftersom Milito imponerat och är förstavalet längst fram kan Pazzini vara en spelare på väg bort. Han har fortfarande en hyfsad marknad och t ex Lazio, Roma eller Napoli skulle kunna vara intresserade. Förmodligen gör man sig av med endera Ranocchia (dock i delägarskap) eller Lucio. Ranocchia skulle kunna användas som bytespjäs men om Inter får ett bra bud på Lucio (från t ex Brasilien) kan de välja att göra sig av med honom.

Om Lavezzi anländer försvinner Diego Forlan. Det gör han nog oavsett. Om det är någon ung spelare som kan komma att offras kan det vara Luc Castaignos. Det finns stort intresse från t ex Premier League och kommer det ett väldigt bra bud kan det vara svårt att motstå det om man vill köpa in mer “färdiga spelare”.

BUDGET
Pengarna man fick in på Thiago Motta går nog direkt till att köpa loss Fredy Guarin (13 miljoner euro). Om man tänker sig att Inter kan få in ungefär 60 miljoner euro för Sneijder, Pazzini, Castaignos, Lucio eller Ranocchia och en del småförsäljningar. Man behöver 8 miljoner euro för att köpa loss Poli och Guarin (man fick ca 11 milj euro för Motta och behöver då 2 milj euro till för Guarin). Vilket alltså innebär 52 miljoner kvar.

Köpet av Lavezzi kan komma att landa på runt 22 miljoner euro om man lyckas förhandla in t ex Faraoni och Pandev i affären. Trots kärva ekonomiska tider har jag svårt att se att Moratti inte skulle skjuta till några pengar så vi kan tänka oss att budgeten slutar runt ca 40-50 miljoner euro efter en Lavezzi-affär. Pengar man skulle kunna lägga på….

SPELARE ATT KÖPA:

Mauricio Isla
Verkar mer eller mindre klar för Inter. Kommer ge både kvantitet och kvalité. Kan användas på flera positioner.

Nigel De Jong
Tuffing som båda Milano-kubbarna jagar. Hans kontrakt går ut med City 2013 vilket innebär att priset inte behöver bli så högt.

Alexander Kolarov
Inte ordinarie i City och kan den italienska fotbollen sedan hans tid i Lazio. Vettigt vänsterbacks-alternativ om man kan pressa priset lite.

Lucas
En drömvärvning. Inter har sedan länge etablerat en kontakt med spelaren och Sao Paolo och har nog lite förtur på honom. Problemet är att stora klubbar som t ex Real Madrid nu också är intresserade. Den troliga Champions League-missen har också negativ betydelse. Här kommer Sportdirektör Branca och hans stab ställas på prov då de har en svår uppgift framför sig. Lär kosta minst 25 miljoner euro.

Angelo Ogbonna
Skulle passa bra i flesta italienska storklubbar och inte minst i Inter. Skulle bilda ett fysiskt drömpar med Samuel. Kan man använda Ranocchia som lockbete?

Etienne Capoue
Har imponerat i Toulouse och är en spelare Inter verkar intresserade av. Enligt mig behövs han inte om man köper loss Guarin.

Andrea Dossena
Ett lite sämre men billigare vänsterytter-alternativ till Kolarov.

Mattia Destro
Ingick i Ranocchia-affären med Genoa. Att man nu vill köpa tillbaka honom gör ju den gamla affären ännu mer katastrofal för Inters del. Men att Destro är en spelare att värva råder det inget tvivel om då han känns som en italiensk landslagsman inom en snar framtid.

Kanske skulle en trupp kunna se ut så här 2012/13:
Målvakter: Julio Cesar, Bardi, Castellazzi
Försvarare: Ranocchia, Samuel, Ogbonna, Caldirola, Bendetti, Mbaye, Maicon, Nagatomo, Kolarov, Zanetti, Natalino.

ALLEGRI OCH SKADORNA

Även om Berlusconi ibland subtilt kritiserat sin tränare känns det som att Allegri kommer att få fortsätta. Trots allt är det väl inte där skon klämmer riktigt utan snarare en föråldrad trupp och alla skador. Just alla skador är någonting som Milan måste utvärdera ordentligt under sommaren. Man har haft ohyggliga problem på skadefronten och det går inte att skylla allt på hårt matchande, då t ex Napoli spelat fler tävlingsmatcher men inte alls haft lika många skador.

STRATEGIER

Milan kommer fortsätta att leta spelare med utgående kontrakt och så kallade “low-cost-spelare”. Helt okej, men bara om de fyller sin rätta funktion. Nämligen att de utgör bredden i truppen och inte kärnan i den blivande sommarmercaton. Om Milan inte kompletterar med riktigt bra spelare som kostar en slant blir low-cost spelarnas betydelse för stor och satsningen blir en bluff. Sedan har vi Ibrahimovic och Thiago Silva. Mycket utgår ifrån dem. De två är de spelare man måste bygga laget kring men de är också de två spelare som man kan få ordentligt mycket pengar för. Om möjligheten finns är så klart det bästa att behålla dem och förstärka utifrån det.

Men om pengar behövs och framför allt om spelarna själva är missnöjda och vill bort kanske man tvingas att se till andra alternativ. Barcelona är mycket intresserade av Thiago Silva och det är osäkert hur brassen ser på sin framtid. Zlatan är säkert på Mourinhos och Real Madrids radar och vi vet att svensken alltid är stimulerad av tanken att återförenas med sin gamla tränare. Samtidigt är Ibra nöjd med sin situation och sitt liv i Milano, så försäkras han om ett slagkraftigt lag stannar han nog.

UTGÅENDE KONTRAKT

Vi börjar att titta på vilka spelare som har utgående kontrakt: Alessandro Nesta, Massimo Oddo, Mario Yepes, Mark Van Bommel, Gennaro Gattuso, Gianluca Zambrotta, Massimo Ambrosini, Clarence Seedorf, Mathieu Flamini, Filippo Inzaghi och Flavio Roma. Så vilka ska man behålla? I mitt tycke, ingen förutom endera Gattuso eller Ambrosini. Zambrotta och Oddo håller verkligen inte längre och alla de nämnda mittfältarna är långsamma och agerar bromsklossar på mitten.

Möjligen skulle det kunna vara värt att behålla Nesta en säsong till men hans kropp säger mer och mer ifrån och det känns  som att det är läge att kapa banden. Hittar man inte bra mittbacks-alternativ på mercaton skulle det i så fall vara mer värt att förlänga med Yepes en säsong. Jag är rädd för att Galliani och kompani kommer förlänga med fler än vad jag tycker (t ex Van Bommel).

LÅN

Maxi Lopez, Sulley Muntari, Alberto Aquilani. Catania trodde nog att de hade gjort en bra affär när de lånade ut Lopez med köprätt. En köprätt Milan med största sannolikhet inte kommer använda. Det enda som har hänt är att Lopez värde nog har sjunkit. Om Allegri dock vill satsa på Lopez eller om de muntligt var överens med Catania att de skulle köpa loss honom kanske han bär rödsvart även nästa år.

Muntari har gjort bättre ifrån sig än vad som förväntades och Inter vill bli av med honom. Eftersom han blir klubblös i sommar kanske Milan är intresserade av att skriva kontrakt. Bra? Nja, inte direkt vad Milan behöver för att åter nå den absoluta toppen. När det gäller Aquilani så har han varit en stor besvikelse och var aldrig sig lik efter sin skada. Milan har en obligatorisk köprätt på honom men bara om han når upp till 25 spelade matcher. Något han inte gör och därmed lär inte Milan heller försöka behålla honom.

UNGDOMAR

Stephan El Shaarawy är förstås guldklimpen och visade redan den här säsongen att han är kapabel att kunna bidra till laget med fantasi och fart. Återstår att se vad Milan kommer ha för anfallsbesättning men han borde ingå i Milans planer även nästa säsong. Annars är en utlåning till en annan Serie A-klubb att vänta. Alexander Merkel är också en spelare att satsa på till nästa säsong.

Milan har många fina talanger i sin ägo, som te x Alberto Paloschi, Giacomo Beretta, Gianmario Comi , Marco Fossati, Bryan Cristante, Mattia Valoti och Simone Calvano. Förmodligen lånas de flesta ut till andra Serie A-klubbar eller till Serie B. Personligen vill jag se några i A-truppen. Comi (delägd med Torino) är kanske den som är fysiskt mest redo.

SPELARE ATT SÄLJA

De flesta spelarna som Milan vill bli av med har utgående kontrakt. Därför finns det inte mycket att sälja om man vill få in pengar om vi inte räknar in Zlatan och Thiago Silva. Dock finns det en spelare som man kan och borde sälja, Robinho. Visst, brassen tillför löpvillighet och fungerar okej med Zlatan men han missar mycket mer än vad han gör mål, han har förlorat sin största kvickhet och håller inte längre världsklass, snarare långt ifrån. Säkerligen finns det intresse från Brasilien att värva honom (t ex Santos) och även om Milan kanske inte kan få lika mycket som man gav för honom är det en av få lösningar till att få lite cash.

Sen har vi Pato. Här är det knepigt och känsligt. Man missade sin chans att sälja honom i vintras för en bra peng och nu sitter man med en spelare som man inte vet om han någonsin kommer nå sin potential eller ens bli kvitt sina skador. I detta läge är anledningarna att sälja honom mycket mindre. Dels för att hans värde sjunkit så pass mycket, vilket gör det riskfyllt att sälja honom för billigt och sedan se honom bli en världsstjärna och dels av rent mänskliga skäl, att man inte bör sälja honom nu när han har det så pass tufft. Sedan lär han väl ändå aldrig bli såld så länge han är ihop med Barbara Berlusconi.

TRUPPEN

Målvakter
Här skulle Milan behöva värva en målvakt som är på topp nu och har många år framför sig. Till exempel Samir Handanovic. Problemet är att det behövs förstärkas på flera ställen och därför kanske det är bättre att köra vidare med Abbiati och Amelia som ändå håller viss nivå.

Försvar
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ignazio Abate kommer nog aldrig bli så mycket bättre än han är idag. Abate är dock en helt okej högerback och med tanke på hur mycket Milan behöver en vänsterback (om man nu inte tror att Mesbah är lösningen) så känns det givet var fokuset ska ligga. Dessutom behövs det en bra mittback bredvid Thiago Silva, då Mexes visat sig inte riktigt hålla måttet och Bonera främst får ses som back-up.

Mittfält
Här lär det försvinna en hel del gamla dinosaurier. Inte en dag för tidigt i så fall. Endast Antonio Nocerino, Alexander Merkel och Kevin Prince Boateng känns som spelare att satsa på. Här behövs det förstärkas.

Anfallet
Den position som det antagligen behöver förstärkas minst på rent kvantitetsmässigt. Zlatan är referenspunkten och med Antonio Cassano, El Shaarawy och en frisk Pato har man en hyfsad grund. Men det behövs en anfallare i toppklass bredvid Zlatan. Sedan kan det nog räcka med det man har plus någon egen talang eller ett mindre nyförvärv. Men så länge Pato är ett frågetecken behövs en till spelare som kan göra skillnad.

SPELARE ATT KÖPA

Det är ju rätt oklart hur mycket pengar som kan spenderas och Milan har inte många spelare att få in pengar på. Men om man säljer Robinho och kanske Emanuelson samt sparar in lite pengar på utgående kontrakt gentemot de nya kontrakt som skrivs har man kanske som mest 20-25 miljoner euro att spela på. Jag förutsätter att det skjuts till mer pengar från Berlusconis plånbok eftersom man är garanterade pengar i och med Champions League. Jag har svårt att se att Berlusconi inte skulle vilja satsa lite när man haft en säsong utan titlar. Detta skulle väl innebära en sammanlagd mercato-budget runt 40-50 miljoner euro.

Milan kommer nog börja att försöka plocka in spelare med utgående kontrakt. Riccardo Montolivo och Bakaye Traore känns i stort sett redan klara och som bra förstärkningar. Sedan verkar Milan intresserade av att knyta till sig Gaby Mudingayi på samma villkor. I försvaret lär man titta på alternativen Cesare Natali, Khalid Boulahrouz som “gratis” back-ups.

Tänkbara Milan-värvningar:

Domenico Criscito
En vänsterback som säkert faller Allegri och Milan i smaken. Kan nog köpas loss för 6-7 miljoner euro.

Mehdi Benatia
En försvarare med fördelen att han både kan spela mittback och ytterback. Kan bli dyr dock.

Angelo Ogbonna
Skulle vara en perfekt värvning bredvid Thiago Silva. Priset lär ligga runt 12 miljoner euro. Hård konkurrens.

Nigel De Jong
Holländarens kontrakt går ut 2013 med City vilket pressar ner priset aningen. Han kan få svårt att platsa nästa säsong och kan därför vara intresserad av att lämna.

Javier Mascherano
Hans klokhet och tuffhet skulle göra gott på Milans mittfält. Osäker på sin framtid i Barcelona i och med att Guardiola lämnat. Lån med köprätt?

Casemiro
Något bortglömt mercato-objekt. Brassen var på tapeten förra sommaren då båda Milano-klubbarna ryktades vara intresserade av honom. Inte alls omöjligt att man bakom kulisserna har etablerat kontakter och överenskommelser med honom och Sao Paolo.

Sandro
En annan brasse som Milan säkert är intresserade av. Har nyligen kommit tillbaka efter skada och lär inte säljas under 12 miljoner euro. Kan vara mer redo än Casemiro.

Seydou Keita
En spelare som Milan länge varit intresserade av. Han vill nog först ta reda på om han finns med i Barcelonas framtidsplaner och konkurrensen från Premier League är stor men Milans intresse finns.

Robin Van Persie
Drömvärvningen. Om Van Persie skulle bestämma sig för att lämna skulle Milan kunna vara ett alternativ. Här krävs dock den stora plånboken.

Carlos Tevez
Kanske kan Milan göra ett nytt försök på argentinaren. Dock osäkert hur intresserad Tevez är nu. Fortfarande dyr.

Mario Balotelli
Ett ständigt Milan-rykte då han vill tillbaka till Italien förr eller senare och då antagligen gärna till Milan. Om City tröttnat på honom så….

Andra tänkbara Milan-värvningar:
Davide Astori, Andrea Dossena, Andreas Granqvist, Francesco Acerbi, och Samir Handanovic.

Scudetton är mycket Antonio Contes förtjänst. Han fick laget att tro på sig själva, fick dem att spela med fart och frenesi. Han lyckades föra över sin energi till laget. Många av nyförvärven blev lyckade som t ex Arturo Vidal och Mirko Vucinic men framför allt var det värvningen av Andrea Pirlo som gjorde skillnad. Hans rutin och klokhet blev en oumbärlig pusselbit. Scudetton blev också Alessandro Del Pieros vackra avsked. Även om han inte spelat så mycket har hans aura alltid vilat över laget, han fick sluta sin cirkel på bästa sätt.

Juventus tog fyra poäng mot Milan, sex mot Inter, fyra mot Napoli, sex mot Lazio, fyra mot Udinese och fyra mot Roma. Man var alltid bättre än sina toppkonkurrenter. Det säger en del. Det säger att man har en hög högstanivå och en god spets och det säger också att man behöver förbättra sig mot att hålla samma höga nivå mot de “mindre” lagen. Nästa steg.

Detta Juventus har alla förutsättningar för att fortsätta sina framgångar. Man har en bra blandning mellan ungt och gammalt och man är hungrig på fler titlar. Deras spelsätt kommer passa mycket bra ute i Europa. Detta kan vara början på en ny stor era för “den gamla damen”.

***
För Milan gäller det nu att ta nederlaget på rätt sätt. Se över varför man drabbats av så många skador. Förbättra och föryngra truppen. Man måste hitta en vänsterback, en bra mittback bredvid Thiago Silva och man måste hitta mittfältare med mer fart och dynamik. Något man borde gjort redan i somras men som blir ännu viktigare nu. Man måste släppa taget om de äldre spelarna och hitta nya hungriga spelare. Kanske måste man också hitta en anfallare i världsklass bredvid Zlatan Ibrahimovic (som gjort en kanonsäsong).

***
Inter gjorde ett mycket bra derby och segern har naturligtvis stärkt Andrea Stramaccionis chanser att få fortsätta nästa säsong. Han har gjort ett bra jobb, Inter har spelat med mycket mer glädje och vilja under honom än under Ranieri. Stramaccioni har ett intressant lugn och verkar ha rätt känsla för vad som behövs i laget. Om Inter nu inte kan knyta till sig de allra “bästa” tränarna som kanske Bielsa eller Guardiola tycker jag att de lika gärna kan bygga vidare med Stramaccioni.

***
Napoli hade tredjeplatsen i ett grepp men lät den slingra sig ur händerna mot Bologna. Det var ribbträffar, oprecision och kanske en Lavezzi som borde spelat från start. Tränare Walter Mazzarri kommer nog inte träna laget nästa säsong. Hela Napoli-projektet står inför ett viktigt vägskäl. Lämnar någon av deras största stjärnor? Vilka värvas in?

***
Udinese är nära ett nytt mirakel. Man är en match ifrån en biljett till en ny kvalplats till Champions  League. Mycket är förstås Antonio Di Natales förtjänst. Som nu meddelat han kommer sluta efter EM. Kanske bär det iväg till Dubai och mindre stress. Känns märkligt då han fortfarande är så pass bra. Det känns sorgligt. Udinese klarade av att ersätta Alexis Sanchez, Gökhan Inler och Cristian Zapata men hur de ska klara av att ersätta Di Natale vet jag inte. Ens själ ersätter man inte så lätt.

***
Hur många scudetton Juventus verkligen har vunnit i historien kommer säkert diskuteras i all evighet, men denna scudetton är deras och ingen annans.

En titel ingen kan ta ifrån dem.

Delio Rossi höll presskonferens igår och bad om ursäkt till Florens, klubben, sina spelare och till Ljajic. Men han sa också att vissa saker måste respekteras som, han som person, hans arbete, laget och hans familj. Detta antyder starkt att Ljajic måste ha förolämpat hans familj på något sätt och det är inte otänkbart att Ljajic nämnt hans mamma i negativ mening t ex. Detta får mig att förstå Rossis agerande bättre. Att bägaren rann över i den situation han var i just då.

Sedan kom uppgifter (dock från i onsdags) från Ljajics pappa där han sagt att hans son inte alls skymfat Rossis familj, utan att han bara sagt, “Bra maestro, verkligen bra gjort” i ironisk ton. Finns det någon sanning i det? Eller var det bara en skyddande faders desperata försök att rädda sin son? Varför skulle Rossi ljuga? Det finns några saker som jag har svårt att förstå.

När en spelare ironiskt applåderar och gör tummen upp som Ljajic gjorde är det sällan man gör det samtidigt som man skymfar någons mamma. Mer troligt är att man då i samma ironiska anda säger något ungefär som Ljajics pappa är inne på.

Jag har svårt att se att Rossi skulle hoppa på Ljajic om han inte skymfat hans familj.

Ljajics agerande har naturligtvis fått onaturliga proportioner i och med Rossis reaktion. Hur många spelare har inte reagerat när de blivit utbytta egentligen? Förtjänade Dejan Stankovic lite spö när han fick utbrott efter ha blivit utbytt i veckan mot Parma?

Väldigt mycket fokus har hamnat på vilket sätt Ljajic ska ha skymfat Rossi. Väldigt lite fokus har hamnat på Fiorentinas supportrar som vi vet skrek “skitig zigenare” åt Ljajic.

Ett hett rykte var att Ljajic skulle ha förolämpat Rossis handikapade son. Nu visar det sig att Rossi inte ens verkar ha en handikappad son. Så mycket för rykten.

Så det är nog bäst att vänta in sanningen innan vi hoppar på nästa resonemang. Förmodligen får vi inte veta vad som verkligen sas förrän Fiorentina fixat kontraktet eller efter säsongens slut.

***

Något som vi däremot vet är att Fiorentina behöver en ny tränare nästa säsong. Stefano Pioli, Vincenzo Montella och Gianpiero Gasperini har nämnts. Alla intressanta namn. Men jag saknar naturligtvis Zdenek Zeman. Fiorentina behöver verkligen trycka på reset-knappen i sommar och börja om och försöka övertyga Stevan Jovetic att man kan bygga något stort.

***

Det är inte bara Fiorentina som kommer byta tränare i sommar. Luis Enriques uppgivenhet talar sitt tydliga språk. Han kommer nog själv att avgå efter säsongen. Andre Villas Boas ryktas vara ett intressant namn för Roma. Kan funka. Men jag säger samma sak igen. Var är huggsexan efter Zeman?

***

Ikväll spelar Lecce-Fiorentina ångestmatch kring nedflyttningstrecket. Lecce behöver vinna, Fiorentina behöver bara en poäng. Genoa som också är inblandade i nedflyttningskampen spelar imorgon. Lecce ville flytta sin match till imorgon men fick nej. Jag förstår inte varför så många matcher som möjligt spelas samtidigt när det gäller så mycket. Eller det är klart jag förstår. TV-pengarna styr.

1) Inbördes möten

2) Målskillnad mellan de berörda lagen

3) Målskillnad för hela säsongen

4) Flest gjorda mål

5) Lottning

Aktuell ställning: Palermo 42p, Cagliari 42, Fiorentina 42, Genoa 39 och Lecce 36. Novara och Cesena har redan åkt ur Serie A.

Direkta bottenmöten kvar: Omg 37) Lecce-Fiorentina. Omg 38) Fiorentina-Cagliari, Genoa-Palermo.

Alla olika scenarier:

1) Lecce och Genoa på samma poäng. Två oavgjorda i inbördes möten. Sammanlagd målskillnad avgör. Just nu har Lecce -14 och Genoa -19. Genoa åker ur.

2) Lecce och Palermo på samma poäng. En seger för Palermo och en oavgjord. Palermo bättre i inbördes möten. Lecce åker ur.

3) Lecce och Fiorentina på samma poäng. Om detta scenario ska bli möjligt betyder det att Lecce måste vinna över Fiorentina imorgon och då har de två vinster över Fiorentina i inbördes möten. Fiorentina åker ur.

4) Lecce och Cagliari på samma poäng. Cagliari bättre inbördes möten på målskillnad. Lecce åker ur.

5) Lecce, Genoa och Palermo på samma poäng. För att detta ska ske måste Genoa alltså vinna över Palermo i sista omgången. Inbördes möten mellan de tre lagen innebär: Palermo 7p, Genoa 5 och Lecce 3. Lecce åker ur.

6) Lecce, Genoa och Fiorentina på samma poäng. Lecce måste alltså vinna över Fiorentina för att detta ska bli möjligt. Inbördes möten: Lecce 8, Fiorentina 4 och Genoa 3. Genoa åker ur.

7) Lecce, Genoa och Cagliari på samma poäng. Inbördes möten: Cagliari 6p, Lecce 5, Genoa 5. Genoa sämre målskillnad än Lecce. Genoa åker ur.

8. Lecce, Palermo och Fiorentina samma poäng. Inbördes möten: Palermo 8p, Lecce 7, Fiorentina 1. Fiorentina åker ur.

9) Lecce, Palermo och Cagliari på samma poäng. Inbördes möten: Palermo 7p, Cagliari 6, Lecce 4. Lecce åker ur.

10) Lecce, Genoa, Palermo och Fiorentina på samma poäng. Inbördes möten: Palermo 11p, Lecce 9, Genoa 6, Fiorentina 5. Fiorentina åker ur.

11) Lecce, Genoa, Palermo och Cagliari på samma poäng. Inbördes möten:Palermo 10p, Cagliari 9, Genoa 8, Lecce 6. Lecce åker ur.

Med andra ord kan alltså inte Cagliari och Palermo åka ur Serie A. Tar Fiorentina poäng mot Lecce imorgon är även de klara för den högsta serien nästa säsong.

Milan och Juventus var båda på väg mot segrar i sina matcher och därmed skulle Juventus ha ett stort grepp om titeln inför de två sista omgångarna. Då händer det som bara händer typ en gång vart tionde år. Gianluigi Buffon av alla spelare gör ett grovt misstag när han ska ta emot en bakåtpassning, får bollen för långt ifrån sig och Lecces Andrea Bertolacci hinner dit och kvitterar. Chock på Juventus Stadium. Det otänkbara inträffar. På San Siro dyker nyheten om den sensationella kvitteringen upp och vrålet vet inga gränser. Chansen finns plötsligt.

Hade Juventus besegrat Lecce igår hade man haft ett järngrepp om scudetton. Då hade det räckt med att vinna över Cagliari på söndag, eller i värsta fall tappa poäng och sedan besegra Atalanta i sista omgången. Nu blir det helt andra nerver för Juve. Nu har man plötsligt inte råd att tappa fler poäng. Negativa tankar kan börja dyka upp. Som att drömmar går i kras eller att saker börjar rinna en ur händerna. Milan måste ju vinna sina matcher också och de har inte vilken match som helst i helgen. Ett derby väntar. Men frågan är hur viktig den blir för Inter?

För mig är det självklart att både Cagliari-Juventus och Inter-Milan ska spelas samtidigt, något som jag förväntar mig att fotbollsförbundet tar beslut om när som helst. Men det finns en annan faktor också. Vad händer om Napoli tidigare på dagen besegrar Bologna? Då är Inter borta från tredjeplatsen. Är det inte en motivationsfaktor som försvinner då? Visst, ett derby är ett derby och det vill man alltid vinna och många av Inters supportar vill nog inte se Milan gå och vinna scudetton. Samtidigt vill nog lika många Inter-supportar inte att Juventus ska vinna titeln heller med tanke på den senaste tidens uppblossade krig om antal scudettos. Det hela är lite rörigt. Hur som helst lär det bli en galet spännande slutstrid. Precis som det ska vara.

Tänk att något så oväntat som ett jättemisstag av Buffon skulle ta oss dit.

***
Om det var nerver i scudetto-jakten var det nog ingenting jämfört med vad som utspelade sig på Artemio Franchi mellan Fiorentina-Novara. Efter en halvtimme står det överraskande 0-2 till i stort sett nedflyttningsklara Novara. Ett ordentligt magplask för Fiorentina. Då händer det overkliga. Fiorentinas tränare Delio Rossi byter ut Adem Ljajic varefter serben säger något till sin tränare och ser ut att göra tummen upp i provokation. Delio Rossi, förmodligen full av extrem stress och besvikelse över sitt egna och lagets fiasko, får kortslutning i hjärnan och hoppar på Ljajic för att slå honom. Osannolika scener.

En tränare är den förste ledaren, den första att gå i bräschen, den som ska vara ett föredöme. Vi pratar om supportar som inte kan uppföra sig men vad kan man förvänta sig när en tränare slår sina spelare? Man kan tycka vad man vill om Adem Ljajic. Diva, snorvalp eller talang som aldrig gett laget något. Det spelar ingen roll. När en spelare blir utbytt efter en halvtimme brukar det leda till att han blir förbannad eller går rakt in i omklädningsrummet, det har hänt förr (t ex Dejan Stankovic igår) och det kommer hända igen. Som tränare måste du hålla dig lugn i dessa lägen, det är en del av jobbet. Rossi klarade inte av stressen och gör man inte det är det dags att ta en paus från fotbollen.

Jag tycker att det är bedrövligt att en samlad tränarkår går ut och försvarar eller smygförsvarar Rossi. Ungefär som en poliskår som håller varandra om ryggen. De flesta av tränarna känner säkert igen sig i den press som Rossi befann sig i, men för mig kan man inte försvara det han gjorde. Det är som att rättfärdiga att varje gång provokationen och stressen blir för stark så slår mannen sin hustru eller mamman sitt barn. Man måste höja blicken lite.

Det är intressant hur bilden av Ljajic förändrats. Först stor talang som man hoppas mycket på. Sedan blir man långsamt mer och mer kritisk i takt med hans ojämnhet. Han blev hårt kritiserad för sin straffmiss mot Inter för några veckor sedan men jag har sett väldigt få lovord för hans extremt fina bedrift mot Roma som ledde fram till Fiorentinas segermål. Nu är han bara en jä*** zigenare för supportrarna.

Della Valle gjorde det enda rätta och sparkade Delio Rossi. Troligen försvinner Adem Ljajic till sommaren också. Klimatet för honom kan bli för hårt efter detta. Synd, eftersom jag tror att Fiorentina kommer få ångra det i längden. Men det finns ingen Pantaleo Corvino där att skydda sina värvningar längre, de purpurfärgade skyddsnäten är försvunna sedan länge. När det går dåligt för ett lag blir det bieffekter.

För Fiorentina har bieffekterna tagit katastrofala former. Riccardo Montolivo försvinner till sommaren och man kan ju t ex undra hur Stevan Jovetic funderar kring sin framtid nu. Det kommer inte komma någon och glatt säga: “du är med i dolda kameran!”. Det är ingen mardröm som man kan vakna upp ur. I verkligheten är botten nu nästan nådd. Nu måste man börja kravla sig uppåt. Della Valle har ett hårt jobb i sommar för att ta en stolt och klassisk klubb upp från ovärdiga dimensioner.

***
Inters förlust igår innebär nog att det blir väldigt svårt att knipa den där tredjeplatsen. Andrea Stramaccioni var ingen Harry Potter och jag hoppas ingen trodde det på allvar heller. Den unge tränaren har gjort vad han kunde, han gav laget behövlig energi och mer offensiv frihet och han är en spännande tränare för framtiden men jag är mycket tveksam till att han ska få jobbet nästa säsong. Det krävs så mycket mer att ta hand om ett lag som Inter.

Det största jobbet måste Marco Branca (eller vem som nu är sportdirektör i sommar, för visst måste Branca få sparken snart, eller?) och Massimo Moratti göra. Det finns saker som måste förändras som Stramaccioni aldrig kan förändra. Truppen måste ses över, rätt nyförvärv måste göras och rätt tränare måste hittas. Noggrannhet och en tydlig tråd behövs.

***
Även Lazio får det tufft att nå tredjeplatsen. Mot Siena missade de på tok för många chanser. Miroslav Kloses skada blev för kostsam till slut. Han hade satt hälften av de missade chanserna igår. Självklart går tankarna tillbaka till det där mercatofönstret i januari. Varför värvades det inte fler spelare? Varför plockade man inte en vass anfallare när Djibril Cissé lämnade? Räknade man iskallt med att Klose skulle vara skadefri hela säsongen? Var man så naiva att man trodde att Rocchi, Kozak och en yvig uruguayare skulle kunna fixa det? Claudio Lotito och Igli Tare har en del självrannsakan att göra efter säsongen.

***
Även bottenstriden kommer bli hård in på mållinjen. Genoas seger mot Cagliari igår var mer än välbehövlig men den tog dem inte på säker mark. Lecces överraskande poäng mot Juventus höll dem vid liv. Lecce möter nu Fiorentina på söndag och Genoa har bortamatch mot ett Champions League-jagande Udinese.

Skulle Lecce t ex komma ikapp Fiorentina på poäng går man förbi på inbördes möten. Däremot har Fiorentina fördel i inbördes möten med Genoa i fall de skulle sluta på samma poäng. När det gäller Lecce vs Genoa har de två oavgjorda sinsemellan och då gäller målskillnad där Lecce just nu har klar favör. Vi ska dock inte glömma bort att domarna för spelskandalen kommer snart och då kan ju allt revideras.

Precis som Juventus självklara scudetto nu reviderats till klart mindre självklar. To be continued….

Eller snarare, laget har ingen vanlig tränare.

BÖRJAN
Zdeněk Zeman föddes i Prag 1947 men kom till Italien och Palermo redan 1968, ditlockad av morbror Cestmir som varit både spelare och tränare för bland annat Juventus. Det var han som fick Zdenek intresserad av fotboll. 1979 tog han sin tränarlicens och tog sig an Palermos ungdomslag fram till 1983. Därefter tog han Licata till serieseger i Serie C2 (division 4) och hade bland annat kortvariga sejourer i Foggia och Parma. Sedan återvände han till Sicilien för att ta över Messina och där någonstans började Zeman-fotbollen på allvar. Laget slutade på en fin åttonde-plats och gjorde flest mål i serien. Bland annat fick en viss Salvatore Schillacci sitt genombrott den säsongen.

MIRAKLET FOGGIA
Säsongen efter värvade Foggia (som precis gått upp till Serie B) honom tillbaka till klubben. Här föddes ett av italiensk fotbolls största mästerverk. Tillsammans med president Pasquale Casillo och sportdirektör Giuseppe Pavone skapade man “Miraklens Foggia”. Man vann serien klart, gjorde klart mer mål än alla andra och gick direkt upp till Serie A. Zemans första säsong i den högsta serien skulle bli en succé. Med då okända spelare som Giuseppe Signori, Francesco Baiano och Roberto Rambaudi tog Foggia Italien med storm. Man slutade på en nionde plats och gjorde näst flest mål i serien. Bara överlägsna Milan var bättre.

Säsongen efter såldes i stort sett alla spelare som fått sitt genombrott (t ex Signori, Baiano, Rambaudi, Shalimov) men Zeman stannade. För att ersätta dem letade man upp spelare från de lägre serierna i landet. Harakiri och garanterad nedflyttning tänkte alla. Inte Zeman. Foggia klarade sig kvar och en rad nya spelare som bl a Andrea Seno, Luigi Di Biagio och Pierpaolo Bresciani hade fått sina genombrott från ingenstans. Säsongen efter blev ännu bättre då man slutade på en nionde-plats med ungefär samma trupp.

ZEMANS VÄGAR BAR TILL ROM
Efter den enorma succén bar det av till Rom och Lazio. Medan Zeman återförenades med Beppe Signori och gjorde en stark första säsong i Lazio så åkte Foggia ur serien utan sin gamle tränare. Zeman var i Lazio i två säsonger och fick sparken under den tredje. På de två första säsongerna slutade man tvåa respektive trea och gjorde flest mål av alla båda säsongerna. Säsongen 97/98 hamnade Zeman i lokalkonkurrenten Roma och tog dem till en fjärdeplats. Kanske inget drömresultat, men Lazio som han fick sparken ifrån kom bara sjua trots stora nyförvärv (Svennis första säsong)samma säsong. Zeman gjorde en säsong till hos Roma innan han skulle försvinna från den stora scenen i ett par år.

SÄSONGEN I LECCE
Efter ett par mindre lyckade sejourer i Fenerbache, Napoli, Salernitana och Avellino hamnade Zeman till slut i Lecce säsongen 2004/05. Ett nytt mirakel skulle inträffa. Lecce slutade på en 11:e plats och man gjorde näst mest mål i serien (såklart). Spelare som Mirko Vucinic och Valerij Bojinov hade fått sina genombrott. Det ska dock sägas att denna gång hade Zeman fått god hjälp av en av sina lärjungar, Delio Rossi, som byggt upp laget året innan.

Sedan blev det några år till av lite mer undangömd tillvaro i bland annat Brescia, Röda Stjärnan och Foggia innan han tog han jobbet förra sommaren som ny tränare för Pescara. Där är vi nu. Ett lag uppbyggt på unga spelare och på en underbar offensiv fotboll. Det är ingen slump att det finns så många unga spelare i dagens Pescara. Det är något som Zeman tydligt bett om då han vill ha talang och spelare som är öppna för att lära sig. Låt oss titta lite närmare på Zeman och hans fotboll.

TAKTIKEN
Väldigt många spelare har fått sitt genombrott under Zeman. Många har jag redan nämnt ovan men t ex Francesco Totti har ofta berömt sin gamla tränare och Zeman själv hyllar Totti som den största spelaren han haft. Förmodligen har den offensiva fotbollen varit rena godiset för många av dem. Men även om Zemans lag alltid släppt in mycket mål är det fel att tro att försvarsspelare inte kan utvecklas under Zeman. Under Foggia-tiden såldes många av hans försvarare till större klubbar och det var under Zeman som Alessandro Nesta fick chansen och slog igenom.

Zemans lag spelar i stort sett nästan alltid på samma sätt. Ett spelsystem uppbyggt på 4-3-3. Laget ska vara rörligt och offensivt. Zeman har också alltid gärna spelat med en mittfältare som är bra på att fördela spelet, Onofrio Barone i Foggia, Luigi Di Biagio i Foggia och sedan även Roma, och Roberto Di Matteo i Lazio. Han hade förmodligen älskat att ha Andrea Pirlo i sitt lag. Zeman tillbringar somrarna med att bygga upp sina lag med hårda löpträningar uppe i bergen. För att de sedan ska kunna orka utföra hans fotboll.

Det är inte så enkelt som att bara göra en offensiv uppställning och köra. Bakom Zemans fotboll ligger mycket arbete och struktur. En taktik är att pressa bollhållaren och att alltid försöka göra det i numerärt överläge. Detta kräver mycket ork och koncentration. Zeman är också noga med att ha  en mittback med goda fötter för att sköta uppspelen. Zemans fotboll bygger på att tjäna mark och att hela tiden vara rörliga och varierade. Det är sällan man ser ett Zeman-tränat lag passa i sidled alltför länge.

Zemans fotboll är underhållande för att den producerar mål och spektakulära matcher. Men också för att det är en rörlig och fantasifull fotboll. Möjligen hade Zeman lite tur att det var i ett mer defensivinriktat Italien han hamnade eftersom hans fotboll blev banbrytande och tog många med byxorna nere. Nästa säsong kanske han återfinns i den högsta Serien med sitt Pescara och gör han inte det så borde det finnas en plats ledig för honom där ändå.

Serie A behöver sin bohem.

***

PESCARAS SUPER-BABIES

Marco Verratti
Är en kortväxt och rätt kraftigt byggd mittfältare. Har fin teknik, god balans, är kvick och har bra spelförståelse. Verratti kan bli hur bra som helst och under Zeman har han tagit sitt spel till en ny nivå. Inte konstigt att Juventus vill ha honom till sommaren. Det konstiga är att det inte är större huggsexa kring honom.

Ciro Immobile
Om man har sett Immobile spela innan han kom till Pescara är det tydligt vilka förändringar som skett. Immobile har alltid varit en duktig striker i Juventus Primavera-lag men också lite tungsprungen och orörlig. Under Zeman i Pescara har han sett mycket mer vältränad ut och ser ut att ha lärt sig så mycket mer än att bara göra mål. Fast det är måskyttet som är hans största kvalité. Har gjort 28 mål på 35 matcher. Mycket mer behöver man inte tillägga. Har ökat sitt värde enormt den här säsongen. Ägs numera till hälften av Genoa och Juventus.

Lorenzo Insigne
Kanske den mest talangfulle av de tre. Insigne är lite av en ny Giovinco. Kvick, oerhört teknisk och fantasifull. Men han gör även mål, 16 mål den här säsongen. Zeman hade Insigne redan förra säsongen i Foggia så han visste vilken talang han var. Han ägs av Napoli och får han inte chansen där nästa säsong ger jag nästan upp hoppet om att Napoli ska börja slussa in egna spelare. Om Pescara går upp kan jag dock tänka mig att Insigne vill köra en säsong till med Zeman. Eduardo Vargas kan bli väldigt bra med tiden men att slänga upp massa pengar på honom när man redan har en guldklimp som Insigne är lite märkligt. En spelare som mår bäst i ett tremanna-anfall.