Juventus vann över Atalanta och gick därmed obesegrade genom hela serien. Få lag (Perugia och Milan) har klarat den bedriften och ingen har gjort det tidigare i en 20-lags-serie. Annars var det mest Alessandro Del Pieros farväl det handlade om. Sagan kunde inte slutat bättre än att han fick göra mål. Sätta punkt med utropstecken. Sedan gick han ärevarv efter ärevarv och supportrarna grät. Det här är italiensk fotboll när den är som vackrast. Det är passion och känslor. Hjältar ska hyllas och ordentligt.
På San Siro var det ännu större gråtfest. Tuffe Gennaro Gattuso grät som ett barn, likaså Zambrotta. Filippo Inzaghi var berörd han också och det var Pippo som avslutade snyggast. Han hoppade in, dunkade in 2-1 som om han var tjugo igen. Inzaghi har gått från att vara en av de mest avskydda spelarna till att bli en älskad och uppskattad spelare hos majoriteten. Förmodligen för hans unikhet som spelare. Det finns liksom bara en Pippo.
Kanske var det ändå Massimo Ambrosini som grät mest. Han som blir kvar nästa säsong, den siste mohikanen. Kanske var det för att han nu förlorade alla sina vänner. Det är det här som är Milans styrka och svaghet någonstans. Att inte klippa banden med spelare som man borde gjort sig av med för den sportsliga bitens skull. Men det finns mer än så. Milan är som en som familj, det är en ideologi man har och i en familj blir avskeden vackra och tårfyllda.
***
Udinese hade inga problem att säkra tredjeplatsen. Di Natale gjorde ett briljant mål med fötter som är få förunnade. Sedan satte “den lille Marco Delveccchio”, Diego Fabbrini, spiken i kistan med ett fint skott. Segern över Catania hade egentligen bara ett orosmoment för de friuliska mirakelmännen. När Gomez stegade upp för att slå Catanias straff men slog den utanför. Så kan de gå när Francesco Lodi inte spelar. Udineses tredjepelats är jämsides med Juventus scudetto säsongens starkaste prestation. Att tappa sina bästa spelare och förbättra sin position från förra säsongen och återigen ta en plats till Champions League-biljett är en enorm bedrift.
Men inte helt utan ett pris. Antonio Di Natale har sagt att han slutar (eller lämnar för Dubai) efter EM. Tränare Francesco Guidolin sa igår efter segern att han behöver tid för att reflektera över sin framtid. Han sa att han behöver långledigt, att säsongen har varit för lång och för påfrestande. Utan Di Natale och Guidolin hamnar Udinese-projektet i parterr. Vi får se vad som händer när de fått vila lite.
***
Lazio besegerade Inter och har gjort en bra säsong. Hade Klose, Hernanes och Lulic inte blivit skadade och om Lotito & Tare gjort en bättre vintermercato hade nog tredjeplatsen varit deras. Nu kommer nog tränare Edy Reja lämna skeppet. Kanske rätt så. Det känns som att han fått ut så mycket han kan av laget. Nu gäller det hitta en tränare (Simeone är drömmen) som kan dem ett steg till, en som kan få ut det bästa av Hernanes.
***
Genoa och Fiorentina har båda klarat kontraktet med en hårsmån. Säsongerna har varit kaosartade och stora fiaskon. Nu är det ground zero för båda. Nu gäller det att programmera framtiden på rätt sätt.
***
Luca Marrone är en fin spelare. Inte helt säkert att Juventus lånar ut honom nästa säsong.
***
Bojan och Lamela vaknade till mot Cesena med mål och fina insatser. Lite sent kanske men ändå lite hopp om framtiden.
***
Riccardo Montolivo är klar för Milan. Detta sa jag redan i slutet av förra sommaren. Han hade förmodligen redan kommit överens med Milan då. Att man väntade till hans kontrakt skulle gå ut berodde nog på att Milan slapp betala och Montolivo kunde få högre lön. Milan var snåla, Montolivo var girig och Fiorentina var korkade. Milan hade behövt honom redan den här säsongen, Montolivo betedde sig illa mot sin klubb och Fiorentina själva borde insett vad som komma skulle och därmed gjort mer för att sälja honom. Trots Montolivos brist på empati mot Fiorentina bör han kunna bli en bra förstärkning för “i rossoneri”.
***
Giampaolo Pazzini och Alessandro Matri fick betala för sin svaga form. Båda uteslöts ur Cesare Prandellis 32-manna-trupp inför EM. Däremot kom Pescaras Marco Verratti överraskande med. Rätt. De bästa spelarna ska tas ut oavsett ålder eller division. Verratti är Italiens största hopp till att bli en storstjärna. Nog kunde väl Francesco Lodi fått plats också. Jag hade honom före Luca Cigarini.
***
Säsongen är över och en viss tomhet kommer lägga sig över mig. Men jag har en del kvar att skriva och när mercatons fönster öppnar kommer jag låta dess luft blåsa mig rakt i ansiktet av välbehag. En sommar utan transferrykten, drömmar och spännande nyförvärv är ingen riktig sommar. Vi stänger igen calcio-boken för den här gången men ett nytt kapitel kommer börja skrivas väldigt snart.
Bara tre och en halv månad kvar.
***
Jag vill också passa på att tacka för alla era kommentarer och för den stora uppskattning kring mina TV-krönikor. Det värmer och stärker. Här kan ni se dem igen om ni vill.
Medici hyllar mästarna Juventus
Medicis krönika om Balotelli
Gamla krönikor
Twitter:
@MediciLorenzo