Spelskandalens komplexitet

Vad som är sant och inte är inte helt lätt att avgöra. En av spindlarna i spelskandalens nät, Filippo Carobbio, är den som påstår att Siena-Novara var uppgjord men än så länge har det inte bekräftats från flera håll än så. Det sparkas åt många håll just nu och det kan handla om att rädda sitt eget skinn eller så är omfattningen större än vad man först trodde. Det kan vara så att Carobbio drar nytta av att vara så medgörlig som möjligt och ge så många historier som det går för att få ett lindrigare straff (åklagare Palazzi har sagt att den som samarbetar kommer få lindrigare straff) och det kan vara så att inga andra spelare vill erkänna något för att inte bli indragna mer än vad de redan är.

Det som håller på att uppdagas nu är egentligen en gammal italiensk historia. Det som förändrats de senare åren är de enorma summor som vuxit fram i och med den ökade omsättningen i olika spelbolag, vilket gör att det plötsligt finns stora pengar att tjäna på sina “egna matcher”. Men den illegala spelmarknaden har funnits länge. Och det är ju inte första gången den här typen av skandaler dykt upp i Italien. Den finns dessutom garanterat över hela världen och kanske borde fler länder dyka ner i den illegala gyttjan som faktiskt finns.

Sedan länge i Italien har betydelselösa matcher för båda lagen, eller det ena laget, “gjorts upp” innan. Tysta överenskommelser. Dessa matcher har sällan med pengar mellan klubbar att göra men informationen om dessa matcher är säkert intressanta för olika spelsyndikat. Många av spelskandalens misstänkta matcher kan vara av den arten vilket betyder att spelarna själva inte nödvändigtvis har aktivt tjänat pengar på dem. Sedan kan det finnas spelare som sålt information om vilka matcher som “bestämts på förhand”.

På något sätt behövs det sällan speciellt mycket snack innan dessa matcher. Alla vet tabelläget, alla vet vad som gäller. Bara vetskapen om att båda lagen t ex bara behöver en poäng kan räcka långt. Sedan finns det spelare som aktivt varit med och spelat själva och tjänat pengar på dessa resultat. De är säkert inte många spelare i Serie A, men de finns. I de lägre serierna ökar säkert antalet av den enkla anledningen att man tjänar mindre pengar.

Sedan finns det säkert matcher som mer aktivt bestämts av spelarna för att själva kunna tjäna en hacka och det finns även matcher där kriminella grupper hotat och involverat spelare. Det finns alltså troligen många olika typer av “spelskandalsmatcher”. Det viktiga för domarna blir att avgöra rätt hårdhet i bestraffningarna och inte slänga minuspoäng, degraderingar och avstängningar hur som helst bara för att statuera exempel.

Atalanta fick sex minuspoäng innan förra säsongen eftersom deras spelare (Cristiano Doni) varit inblandad i spelskandalen. Men det fanns aldrig några bevis på att klubben skulle ha varit medvetna om detta. Ska klubben verkligen straffas då? Tveksamt. Sampdoria fanns t ex med på den långa listan av lag som involverats eftersom de äger spelaren Cristiano Bertani som ska ha varit inblandad. Men Bertanis inblandning gäller när han spelade i Novara. Hur kan då Sampdoria vara ansvariga? Nu är det ju tveksamt om Sampdoria skulle straffas för en sådan sak men det visar hur komplex situationen är. När domsluten snart börjar hagla kommer det säkert inte bli nådigt. Risken är att många oskyldiga kommer drabbas.

Men så blir det ofta när skiten får ligga och gro för länge. När den kommer upp luktar det väldigt illa.