Nya tider drar fram runt den glob vi befinner oss på. I det vi kallar för världen har vi människor skapat en plattform där det mesta kretsar kring ekonomi. Pengar styr många av våra val och mycket av hur vi lever. I den stora världen växer sig företag större än de egentligen behöver samtidigt som klasskillnaderna ökar i den lilla världen. Profit är vår tids nya religion. Många länder i Europa befinner sig i en ekonomisk kris.
I fotbollsvärlden råder också där en ny världsordning. Självklart är det inte opåverkad av den övriga världen. Den är i mångt och mycket en del av samma kropp. Att ekonomin styr det vi kallar för fotboll är dock ingen ny företeelse, det är något som startade för längesedan. Däremot så har det eskalerat de senaste tio åren. Men makten har också förflyttats och det är det vi nu skådar.
Serie A var en gång det man kallade för världens bästa liga, dit stjärnorna ville flytta. Den tiden är förbi. Detta har givetvis inte hänt över en natt utan förändringen har pågått under en längre tid. När Italien vann kampen om att hålla VM-mästerskapen i fotboll 1990 byggdes det nya eller restaurerades gamla arenor. Problemet var att arenor med löparbanor och uteblivna VIP-läktare blev omoderna snabbare än vad man trodde. Lite senare föddes i ett annat land något som kallades för Premier League. Medan Italien lade grunderna för sitt fall, startade England början på sin uppgång.
De största italienska klubbarna fortsatte under 2000-talet att leva över sina tillgångar medan publik-tillströmningen sjönk och inga nya idéer kring marknadsföring föddes och inga arenor kom längre än arkitektborden. Medan andra klubbar och ligor i Europa insåg hur framtiden skulle se ut stod Italien kvar och stampade på samma fläck och trodde att det skulle funka. Nu när många av de italienska klubbarna äntligen har insett verkligheten sker en ofrånkomlig regression.
Idag är det shejker och oligarker som tar sig in på fotbollsmarknaden och hostar upp sina miljarder. Någonstans måste man ju använda sina pengar, eller hur? Kina växer som ny fotbollsmarknad och ryska klubbar kan betala löner som få andra. Det är en ny världsordning.
Under den senaste veckan har Serie A bekräftat sin nedgång. Quatar-sponsrade PSG har köpt loss Serie A:s två bästa spelare i Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva. Milan kunde inte stå emot. Ni hör själva hur saker och ting har svängt. Men det mest talande för hur illa det står till i Italien är att samma franska klubb också köpt Italiens största talang, Marco Verratti. Att stora stjärnor har lämnat Serie A har hänt tidigare men aldrig har jag skådat att en inhemsk stortalang snuvats framför näsan på Serie A-klubbarna. Aldrig.
I denna verklighet kan man tänka att fler klubbar kommer tvingas satsa på egna italienska spelare. Riktigt så är det inte. Blir man mindre rik letar man efter de billigaste alternativen och de finns fortafarande i te x Sydamerika. Där är det mest troligt att man får mest talang för minsta pris.
Så vad ska Italien göra? Kommer fallet bara fortsätta? Troligen kommer det bli ett par år där Serie A får inse att man blivit akterseglade. Men inget varar för evigt, det har historien redan lärt oss. Landet Italien har kanske världens vackraste fotbollshistoria, klimatet är behagligt, maten är god och publiken är passionerad. Det kommer alltid vara orsaker till att spelare kommer välja Serie A. Grunden finns där. Men det räcker inte.
Självklart måste Italien hänga med i den moderna fotbollen och bygga egna nya arenor. Man kan tycka vad man vill om det (inklusive jag) men det är ett måste för att kunna mäta sig ekonomiskt med övriga storklubbar i Europa. Juventus väntade inte på nya lagar utan förstod vad som krävdes i framtiden. Det går alltså att bygga en egen arena även i Italien. När Serie A är likvärdigt andra ligor ur arena-synpunkten kommer de orsaker som t ex passion, klimat och historik som jag nämnde ovan att börja ta ut sin rätt. Då kommer stjärnorna komma tillbaka istället för att lämna. De italienska klubbarna måste samtidigt också planera för hur man ska få folket tillbaka till arenorna (en fullsatt arena är alltid en bra orsak för en spelare att vilja komma) och hur man bättre ska marknadsföra sitt klubbmärke. Man måste börja försöka ligga ett steg före istället för sju steg efter.
Fram till dess får vi känna på hur det är att bli utrensade på våra största stjärnor och att inte vara fotbollens Mecca. Serie A får nu plötsligt agera underdog. Det kan vara bra. Tänk om Milan lottas i samma Champions League-grupp som PSG? Tänk om Udinese tar emot Manchester United på lilla Friuli? Tänk om Juventus faktiskt kan ta sig till final? Jag börjar gilla tanken på att vara den som slår underifrån.
Det handlar mest om att ändra synvinkel och gilla läget. Att inte se sig förlorad. Att ha tålamod och hitta nya lösningar. Kanske få vi se detta som terapi för vilsna Calcio-älskare. Det kan vara farligt att alltid känna sig bäst, att alltid ta saker och ting för givet. Att kämpa i underläge och inse värdet av att ta vara på dagen som den kommer lär man sig mycket av. Gör man det på rätt sätt kommer man bli ännu starkare i sin nästa storhetsperiod.
För den kommer att komma. Tro mig.