Milan och chokladfabriken
Lorenzo Medici
Zlatan Ibrahimovic såldes. Thiago Silva såldes. Pengar trillade in i kassan. Lönekostnader sparades. Men inga pengar återanvändes. Detta hade varit otänkbart för tio år sedan. Silvio Berlusconi hade för det första aldrig sålt sina stjärnor och hade han gjort det hade han skaffat nya. Men det är nya tider nu. Det är möjligt att det är rätt väg att gå, att tänka om, att sänka lönekarusellen, att inte spendera för mycket. Men det känns mest som alibi för hans egen agenda.
Det finns inget tydligt projekt hur Milan ska ta sig fram, hur man ska bli ett storlag igen och inga planer på någon ny arena. Affärerna kanske inte går som förr men det är inte så att Berlusconi inte har pengar. Kanske är Berlusconi mer inställd på sin politiska bana än att satsa på Milan. Vilket kan betyda att det är dags för Silvio att slänga in handduken. Något som faktiskt kan bli verklighet.
Michele Ferrero är chokladkungen. Nutella, Kinder Cioccolato och Pocket Coffe är några av de produkter som ingår i hans företag, Ferrero. Men vi snackar inte godispengar här. Ferrero är Italiens rikaste man, han passerade just Berlusconi 2008, och det sägs att han skulle vara intresserad av att köpa Milan, att diskussioner redan inletts. Vägen dit är fortfarande lång men visst skulle det kännas fräscht med en ny Milan-era. En era utan Berlusconi.
***
Det är inte bara i Milan som det snackas ägare. Palermos ägare Maurizio Zamparini har sålt 10% (och det kan stiga) av andelarna till Pietro Lo Monaco. Lo Monaco var ju framgångsrik sportdirektör i rival-klubben Catania länge och väl och hans skicklighet är erkänd. Personligen känns det som rätt steg att Zamparini tar ett kliv bakåt och släpper fram en mer metodisk ledare som Lo Monaco. Hur Zamparini tänker i det längre perspektivet återstår att se och om de två inte hamnar i bråk stup i ett utan har tydliga roller så tror jag på det nya projektet.
Men de flesta italienska fotbollsprojekt står och faller på nya arenor. Det finns ingen tid att förlora. Den förloras redan för varje dag som går. Det är precis som fotbollsförbundets vice-president, Demetrio Albertini säger: – Vi har glömt bort supportrarna och fortsätter att berätta sagor om “legge sugli stadi” (arenalagen). – Den dagen som den träder i kraft tar det ytterligare tre år innan man har nya arenor klara och vi förlorar ytterligare terräng.
Tiden är dyrbar.
Publicerad 2012-09-29 11:03