Spöregn i Bergamo

Guido säger att han inte är så intresserad av fotboll längre och menar att det bara är en massa fusk inblandat. Jag kan inte ge honom fel, men säger något i stil med att trots det så är det ändå ett fantastiskt spel vilket bevisar fotbollens enorma storhet. Guido är han som sköter om det hostel som jag bor på. Vi kommer såklart in på Cristiano Doni och han berättar att den före detta Atalanta-spelaren numera bor på Mallorca och solar på playan. Jag vet inte om det är sant men det skulle inte förvåna mig.

Guido ska hämta en gäst vid centralen och erbjuder sig att köra mig en bit i regnet. Spöregnet. Han släpper av mig och visar vilken buss jag ska ta. Nummer nio eller nummer sex. Nummer nio kommer först. Att åka buss i Italien är inte som att åka buss i Sverige. Det finns ingen bussfil och farten är så långsam på grund av trafiken att jag tänker att det skulle gått mycket snabbare om jag hade gått istället. Jag hoppar därför av en station för tidigt och börjar promenera lite längre än vad jag först hade tänkt mig. En hel del polisbilar tjuter förbi och jag börjar undra om det är bråk på gång.

Jag går vidare och går förbi ett apotek, vilket får mig att komma på att jag inte har någon tandkräm. Väl inne springer plötsligt två snubbar in, den ena har bombar-jacka på sig och känns defintivt som en hård Atalanta-ultras. Han pekar hetsigt mot sin hals till en vitklädd expedit och jag kan inte riktigt urskilja vad han menar. Min expedit tittar mer på dem än på de pengar jag lägger upp för att betala. Jag kan inte ursklja om han bara är extremt påtänd eller har väldigt ont. Trots min nyfikenhet på vad som har hänt känns det inte riktigt läge att bli kompis med bomar-jacke-killen.

Nör jag kommer fram till Stadio Atleti Azzurri verkar stämningen lugn. Polisirenerna verkar inte ha gällt någon större incident. Atalantas hemmaarena är en gammal sliten stadion. Sliten på ett snyggt sätt. “No alla tessera” är klottrat lite här och var på arenans utandöme och små barer ligger inskjutna i betongen.

Så är det match. Atalanta mot Napoli. I spöregn. Självklart har jag problem med Wifin och lösenord. Men min press-granne är en trevlig prick och jag får använda hans inloggning. Han skriver för La Repubblicas räkning. Sedan visar det sig att han var i Stockholm i somras och vi börjar prata om lite allt möjligt.

Napoli börjar bäst men det är Atalanta som tar ledningen. Chilenaren Carmona smackar dit ett underbart skott. 1-0. Jag har alltid gillat Carmona och inser hur mycket Atalanta har saknat honom. Lämpligt nog är han tillbaka ikväll när Cigarini är borta.

Det blir aldrig något skönspel på det halvknepiga underlaget. Goran Pandev blir sämre desto mer matchen lider. Hamsik och Insigne är de som försöker bäst men också de som missar Napolis två bästa chanser. Napoletanarna har mest boll men Atalanta skapar nästan lika många chanser. Möjligen hade oavgjort varit det mest rättvisa resultatet men Atalanta stal inget och gjorde en bra match, inte minst försvarsmässigt. Cavani saknades mycket i Napoli.

Matchen två roligaste händelser var annars när Paolo Cannavaro skällde ut domare Orsato ansikte mot ansikte i typ 30 sekunder efter att ha blivit varnad. Vissa spelare klarar sig undan bättre än andra. Matchens andra dråpliga situation är när Morgan De Sanctis får tokspel på en bollkalle vilket självklart fick hela Atalanta-klacken att explodera. Det var nog högre ljudvolym då en vid målet.

Jag tar bussen hemåt tillsammans med glada sjungande Atalanta-supportrar och regnet bara fortsätter att ösa ner. Jag kommer hem till mitt hostel och kollar in de andra resultaten. Roma-crac igen, Cagliari har tokform och både Juventus och Inter vann.

Juve och Inter har ryckt lite och det börjar kännas som att de är dem scudetto-striden kommer stå emellan. Tänk att det nästan alltid bara är två lag som gör upp om scudetton i Italien. Jag gillar bättre om det har varit tre, fyra lag i kamp om titeln in i det sista. Kanske kan Napoli ta sig tillbaka in i toppstriden men annars känns det inte som att det finns något annat lag som kan hota alls. Glappet är stort. Ytterligare ett bevis på att ligan tappat i styrka.

Det är i vilket fall upplagt för ett spännande Derby D´Italia på lördag. Tur att den finns med på mitt program. Men innan dess blir det Marassi och Genoa-Fiorentina! Och kanske hinner jag även ta en titt på staden Bergamo innan jag åker. Inne i mitt rum är det dags att släcka och få i sig lite sömn. mig.

Ute spöregnar det fortfarande.