De enorma kullarna kysser tågets fönster med sin skönhet. Jag närmar mig Genua. När jag kliver av känner jag direkt en annan typ av luft. Det är brisen från havet. Genua är en industridstad med hanmen som historisk och ekonomisk referenspunkt. Här öppnar italiens portar upp sig mot Europa.
Jag planerar att ge mig ut tidigt mot arenan. Hinna äta innan matchen, inte stressa. Jag letar efter något annat än pizzaslice eller Panini och omkring stadion hittar jag till slut ett hål i väggen där de samlats massor av Genoa-supportar. Jag tänker att det måste vara ett lokalt, populärt ställe om så många äter här.
Den lilla affären är inte större 25 kvadratmeter och det är fullt med folk som ska handla. Allt serveras över disk. Paninis med önskat innehåll, Ravioli cinghiale, Raviola alla Brasata, öl och vin. Eftersom det är så många som ska beställa tar det tid. Men ingen gnäller eller verkar stressad för det. Det ser ut att vara en familj som sköter om stället. Ett par i 50-årsåldern och deras drygt 20-åriga son.
Det är här mötet finns. Det är därför ingen är irriterad över väntetid. Alla pratar med alla och det är vänlig och kamratlig stämning. Ätandet och drickandet är ett alibi för mötet. Alla som är här ska på matchen. Trevligt nog slår det mig att jag sett ovanligt mycket tjejer bland Genoas supportrar.
Stadio Luigi Ferraris, eller Marassi som jag gärna kallar den (den ligger i området Marassi), är mycket vacker på insidan. Inga löparbanor, raka linjer och tät stämning. Gradinata Nord är fullsatt. Jag får laguppställningarna och får till min förvåning se att Linus Hallenius spelar från start.
Matchen startar och Linus får bollen direkt från Bertolacci ute mot högerkanten. Han tar sig förbi sin motståndare med lätthet och slår i en fint lågt inlägg. Bra möjlighet. Bara sekunder senare håller Hallenius på att ta bollen av Fiorentina-back i deras straffområde. För en minut ser det ut som att Linus Hallenius är juvelen från Sundsvall. Några minuter senare får han en tuff tackling. Ingen frispark.
Därefter är det som att luften går ur honom. Allt kraft, entusiasm och självförtroende. Linus har svårt att hitta samspel med Immobile och börjar göra enkla fel. Efter en halvtimme har Linus halkat ut matchen, när han väl får bollen slår han bort den, eller blir av med den. Jag kännerpå mig att Delneri kommer byta ut honom i halvtid.
Hallenius nästan utstrålar att nivån är för hög för honom, det är som att man kan se på honom att han själv inte riktigt tror på det. Efter en halvlek byts Linus ut. Jag misstänker att det inte blir några fler matcher från start innan jul. Det känns lite trist men samtidigt kanske det är bra om Linus byter klubb, snabbare hamnar på en mer passande nivå och får spela regelbundet. Jag misstänker att så kommer ske i januari.
Medan Hallenius sprang i intet så hade Fiorentina gjort mål genom Pasqual. Fullt välförtjänt. Genoa går mer på energi än skicklighet och har svårt att skapa chanser. Andra halvlek blir likadan. Fiorentina känns mer trygga, har en tydligare spelide´ och agerar med större pondus. Försvarstrion Roncaglia-Rodriguez-Savic ser oförskämt skickliga och säkra ut. Tränare Montella påminner lite om Al Pacino i Gudafdern på sidan av planen. Lugn, cool och gastar aldrig, men får saker utförda som han vill.
Genoa spelar mer av spasmisk karaktär. Lite på chans, lite ryckigt. De individuella misstagen haglar allt för mycket och Genoa lyckas inte riktgit få fram några riktigt farliga chanser. Borriello saknas mycket. Fiorentina känns hela tiden närmare tvåan. Det blir inga fler mål och Viola tar en trygg seger och smyger upp i tabellen. Montella har ett fint lag och de kan gå långt. Genoa har däremot en hel del att rätta till.
Och Hallenius är troligen inte en del av förbandslådan.