En ovanligt tam gammal dam
Lorenzo Medici
Juventus första halvlek mot Milan var nog deras tamaste på bra länge. Ingen aggressivitet och inte mycket till sprudlande attacker på kanterna som vi är vana att se. Milan tog vara på den gamla damens tamhet och förde det mesta av spelet. Riccardo Montolivos skicklighet fick stort utrymme när Vidal och Marchisio var utmärglade på energi vilket gjorde att Pirlo inte fick rätt gung i sitt spel.
Milans straffmål föddes ur att Milan var bättre än sina motståndare, men själva domslutet var fel i sig. Igen. Bollen tog på Islas rygg och inte hans arm. En del menade att domare Nicola Rizzoli valts just av anledningen att få chansen att jämna ut sina misstag som varit till Juventus fördel tidigare. Att tvätta bort hans pro Juve-etikett och samtidigt jämna ut “orättvisorna” mellan klubbarna.
Sant eller inte så var det faktiskt inte Rizzoli som tog beslutet, det var straffområdesdomaren. Det var heller inte en lätt situation. Det behövdes verkligen repriser för att se vart bollen tog någonstans. Pecis som jag påpekade i mitt inslag i gårdagens Club Calcio så blir det ofta fel när huvudomaren släpper sin magkänsla och litar mer på sin kollega. Kanske hade Rizzoli egentligen en bättre vinkel.
Kanske är det kvällar som denna som Juve hade behövt Antonio Conte och kanske var det hans telepati som väckte dem i paus, för det var ett annat Juventus i andra halvlek. Bättre rörelse och mer vilja samtidigt som Milan sjönk längre och längre ner i plan. Men Juve kunde aldrig riktigt spetsa till några egentliga farligheter och Milan försvarade sig bra.
Segern för Milan var en ordentlig moral-boost. Riccardo Montolivo är i mycket bra form och har tagit laget i sin hand och för dem tryggt framåt, Nigel De Jong jobbade hårt och vann boll, Mexes och Yepes var lugna och säkra och Mattia De Sciglio vann kampen mot Asamoah överlägset. Den unge ytterbacken går från klarhet till klarhet.
Robinho hade extrakt av finess att bjuda på, Kevin Constant fungerade bra på sin ytterbacksplats och Stephan El Shaarawy visade upp sitt stora register när han tog det hårda jobbet för laget. Milan har börjat hitta rätt.
Juventus däremot har faktiskt bara tagit fyra poäng i de fyra senaste ligamatcherna. Kanske är det trötthet, kanske handlar det om att fokuset på Champions League tömmer dem på energi och kanske handlar det även om att det saknas en riktig stjärna framåt.
Jag tror egentligen inte att Juventus är särskilt illa däran. Man har ena benet i Champions Leagues åttondelsfinaler och man kommer leda ligan även efter denna omgångens slut.
Däremot gäller det att inte tappa humöret och självförtroendet när energin är i lågkonjuktur, att inte förlora sin övertygelse om sitt eget spel. Troligen kommer Antonio Conte sätta stopp för det när han är tillbaka på bänken den 8 december.
Jag har svårt att tro att han kommer tillåta Juventus att vara en tam gammal dam som igår.
Publicerad 2012-11-26 11:26