Tardini-spöket och maskerad matador

Napoli åkte till Sardinien för att möta Cagliari. Det blev en jämn match, inget skönspel, ingen Edinson Cavani och ingen Andrea Cossu.

Just när Cagliari hade ett hyfsat grepp om matchen, när Zuniga och Maggio inte kom någonstans, Insigne sprang som i öknen, Dzemaili var ovän med bollen, Hamsik trampade vatten och Behrami mest fick jaga, då gör tränare Walter Mazzari vad som för mig blev avgörande. Han byter ut Dzemaili mot Vargas. Ett offensivt byte.

Ett byte som betydde att Napoli hade två anfallare istället för en, ett byte som betydde att Cagliaris backlinje plötsligt pressades ner en aning. Eftersom Cagliaris försvar hamnade längre ner blev laget “längre” och ytorna för Marek Hamsik uppenbarade sig mellan mittfält och försvar. Napoli fick lite tryck vilket var vad som krävdes. Hamsik agerade maskerad matador och befann sig i rätt position vid rätt tidpunkt och missade inte. Mål och seger. Viktig seger.

Walter Mazzarri får ofta kritik för sin våghalsiga spelstil, att försvaret inte är välkomponerat och att han inte är speciellt taktiskt kunning. Visst han gör sina fel men den som kan sin Reggina-Mazzarri och sin Samp-Mazzarri vet att han har många strängar på sin lyra att ta fram och att han visst är taktiskt skicklig. Igår plockade han fram en av sina fina strängar. Det där avgörande bytet.

***

Medan Napoli knappade in på Juventus blev Inter återigen skrämda av Tardini-spöket. “I Nerazzurri” har ofta haft svårt mot Parma på bortaplan. Även så igår. Men det handlar nog mer om egna problem än arena-spökerier.

Det blev mer kamp än skönspel. En hel del felpassningar och inte jättemånga farliga chanser. Medan Jonathan Biabiany löpte Inter-försvararna stirriga hade Rodrigo Palacio och Diego Milito både svårt med samspelet och att hota Parmas backlinje.

Inter hade svårt att få igång ett genomtänkt spel och tidigare när spelet inte riktigt fungerat har man alltid haft Antonio Cassano. En spelare som kan lösa upp knutar, slå bollar på djupet, plötsligt hitta en genial passning från ingenting.

Igår tyckte jag att det framgick en annan tydlig sak: När Cassano är med drar han till sig mycket uppmärksamhet och markering vilket öppnar upp ytor för speciellt Palacio. Igår var tänkbara öppningar oftast stängda för argentinaren. Han kom sällan igenom.

Ytor däremot blev det när Nicola Sansone fick bollen på mittplan. Han började springa och springa men ingen motståndare kom. Så han sprang hela vägen fram och prickade in matchens enda mål.

En stark bedrift av Sansone ur den synvinkeln att han hade bra fart under fötterna med boll och för att skottet var så välriktat. Men hur kan en spelare få springa så pass långt utan att ens behöva dribbla en enda spelare? Sansone fick mycket gratis i sitt lilla mästerverk.

Inter behöver nu slicka såren och ta reda på vad som hänt efter Juventus-matchen. Ta reda på vad man ska göra med Wesley Sneijder. Är han med på båten eller inte? Igår hade holländaren kanske behövts. Det kändes så i vilket fall.

Jag förstod inte riktigt Riccardo Alvarez position längre ner i plan och det såg inte ut som att han gjorde det heller. Han gjorde ingen dålig match men med en spelare som Alvarez är det meningen att man ska få ut mer och annat än vad de fick igår. Han blev mest ett stort ..jaha. Kanske hade Phillipe Coutinho varit ett bättre alternativ. Kanske inte

Tränare Stramaccioni har öst beröm över Alvaro Pereira men varför får han inte spela då? Yuto Nagatomo är en kämpe och får liksom ofta ut mer än vad han kan på något sätt. Men jag tycker forrfarande inte att han ska vara en startman för Inter. Om Pereira är det eller inte har han inte ännu fått chansen att bevisa.

Det är för lätt att säga att hade man haft Cassano hade man vunnit. Varningsignalerna har funnits där även med honom på plan. Det är bara det att med en spelare som Cassano kan man lura varningsignaler ett bra tag. Med hans briljans kan man gömma undan dem.

För jag tror mest att problemen handlar om andra saker. Att man har brister i sitt offensiva bollinnhav. Man biter sig sällan fast på motståndarnas planhalva länge. Man måste liksom ha fler växlar en bara omställningsspel som lutar sig på en bra trebackslinje och duktiga anfallare. Om det är Andrea Stramaccioni det beror på eller att det saknas en mittfältare som t ex Shakthars Fernandinho vet jag inte riktigt.

Men det fattas fortfarade ett och annat i årets Inter.