Wesley Sneijder har lämnat Inter och Kaka ser inte ut att komma till Milan. Kanske är det sorgligt så. Kanske är det ytterligare ett bevis på Serie A:s nedgång. Eller så är de kanske räddade från ekonomisk harakiri.
Att Inter så desperat ville bli av med Sneijder handlade mest om hans höga lön. Att man ville bli av med honom var inget man kom på för någon vecka sedan, utan långt tidigare. När man presenterade lönesänkningen för holländaren hade man redan bestämt sig. Vår tid tillsammans är förbi. Ytterligare en av trippel-grabbarna skulle skrotas för att skapa utrymme för en bättre ekonomisk flexiblitet.
Att man nu får ca 7,5 miljoner euro för Sneijder är självklart pinsamt lite när man kunde fått tre gånger så mycket för inte så länge sedan. Givetvis är det företagsmässigt inte speciellt bra. Men man “sparar” ca 32 miljoner euro på holländarens lön. Den siffran kunde få Inter att acceptera nästan vilket bud som helst. Galatsarays var nog det bästa de kunde få.
Nu sägs det att Inter ska använda de pengarna (plus pengar från ytterligare någon försäljning) till att köpa brassen Paulinho. Som jag sagt tidigare så tycker jag att det är en mycket bra spelare men inte riktigt vad Inter behöver (de behöver främst en playmaker).
Paulinho är en högrisk-värvning. För en prislapp runt 15 miljoner euro kan utdelningen bli fantastisk, han och Guarin skulle kunna bli en otroligt svårstoppad tvåvägs-ångvält, men han kan också bli en ny Vampeta.
Inter pratar om att sänka lönekostnaderna, att inte spräcka budgeten och att satsa på unga egna produkter men ändå verkar de frestade att kasta tärning. Men kanske är det inte helt lätt att ändra mentalitet i en handvändning.
Att Milan skulle värva Kaka kändes som en tidsfråga. Milan ville, Kaka ville och Real Madrid ville. Allt verkade så enkelt. Kaka var till och med beredd att gå ner i lön. Han skulle fått Milan-supportrarna att vallfärda tillbaka till San Siro.
Nu verkar det som att Real Madrid kommit på att det inte går rent skattemässigt. Och helt ärligt, att låna ut en spelare som man betalat ca 65 miljoner euro för? Låter overkligt. Och kanske är det lika bra för Milans del.
Att först sälja Zlatan, gå ut och deklarera sin nya linje om att satsa på unga spelare och sänka lönekostnaderna för att sedan dra på sig ca 6 miljoner euro i årslön? Motsägelsefullt. Då är man tillbaka där man inte ville vara. Dessutom för en spelare man sportsligt inte riktigt vet var man har. Zlatan var åtminstone en garanti. Men kanske är det inte helt lätt att ändra mentalitet i en handvändning.
Men en fråga jag ställer mig ofta är om Massimo Moratti och Silvio Berlusconi verkligen har så dåligt med pengar som de utger sig för att ha. De har tydligen inte råd med någonting längre och det ska sparas rejält. Hur kan de ha gått från 100 till noll på så kort tid? Kan det vara så att de använder den ekonomiska krisen och Financial Fair Play som alibi för att slippa punga ut mer pengar?
Kanske har de bara insett att man kan styra ett fotbollslag utan att behöva kasta sedlarna runt sig. Sanningen kan nog ligga någonstans mittemellan.
För mig är det helt okej. Milan och Inter behöver inte värva för en massa miljoner euro. Att sänka lönekostnaderna kan vara vettigt och man kan gärna hålla lägre profil på transfermarknaden bara man då använder sunt förnuft, värvar smart, satsar på unga och egna spelare. Men man måste nog spetsa med en eller två världsstjärnor också.
Och kanske är Kaka och Sneijder inte det längre.