Jag trodde nog inte att Napoli skulle få in ett mål mot Parma i slutet, jag trodde det skulle sluta oavgjort och att Napoli återigen inte skulle ta vara på Juventus poängtapp. Men Edinson Cavani fick ytterligare en chans och ger man honom för många så….blir det mål till slut.
Det kändes lite som en banbrytande match för Napoli. De har liksom sällan plockat in poäng när Juve tappat tidigare, de har liksom sällan avgjort en match som mot Parma igår tidigare.
Det var för övrigt en härlig match att se på. Fart och många chanser. Parma spelade bra, hade mycket boll och skapade farligheter, Napoli kontrade mest men gjorde det tillräckligt ofta och vasst för att hålla sig kvar i matchen. Och med spelare som Hamsik och Cavani är ingen match förlorad.
De två spelarna (speciellt Cavani) är två äss i rockärmen som Juventus faktiskt inte riktigt har någon motsvarighet till. Sånt kan bli avgörande till slut.
***
Milans och Inters formkurvor känns verkligen polarsierade. Medan Milan nästan bara vinner efter nyår har Inter det svårare med det. Milan är inte spektakulära men har hittat ett tryggare grundspel än tidigare och försvaret är avsevärt förbättrat sedan i höstas.
Inter har fortfarande svårt att få till ett kreativt offensivt spel och är det som igår mot Torino, att försvaret svajar och att Guarin inte kliver fram (han klev ju snarare bakåt och vi såg ju hur det gick), ja då blir det inte bra.
Ett ospektakulärt Milan vann mot ett ganska svagt Atalanta i en Gervasoni-förstörd match. El Shaarawys mål blev matchens enda. För mig var det Milans försvar som imponerade och är det som lett till framgångarna efter jul. Mexes & Zapata har varit stabila i ett par matcher och ytterbackarna, Abate, De Sciglio och Constant har utfört sitt jobb väl.
Om Milan kryddar med något innan transferfönstret stänger är en tredjeplats fullt möjlig.
Inter tog ledningen mot Torino på en vacker frispark av Chivu och sedan gav de bollinnehavet till Torino och försökte kontra. Men Inters omställningar uteblev till stor del och Torino tog vara på sitt övertag. Är det något lag som ska vara glada att matchen slutade 2-2 är det Inter med tanke på de jättechanser Torino hade i slutet. Och är det någon de har att tacka för en poäng så är det det gamla gardet i Zanetti och Cambiasso.
Inters försvarsspel var verkligen inte bra igår (och blev klart sämre när Pererira ersatte en skadad Chivu) och de hade definitivt stort ansvar i de tappade poängen, men för mig är det också ett alibi för ett annat djupare problem. Mittfältet.
Innan säsongen värvade man en spelare som Napoli valt bort från startelvan. Walter Garagano. Uruguayarens pittbull-jagande kan vara användbart om man omger honom med spelskickliga mittfältare. Tanken var kanske inte heller från Inters sida att han skulle vara en startman hela tiden. Men det har han blivit och eftersom han inte haft några spelskickliga kompanjoner bredvid sig har hans brister blottat sig.
På detta sätt har Inter haft svårt att etablera bollinnehav eller skapa ett kreativt offensivt spel. Många gånger har man kunnat dölja detta eftersom den individuella skickligheten varit så stor hos spelare som bland annat Cassano, Milito, Guarin och Palacio och att trebackslinjen varit så stabil. Men nu när försvarspelet inte fungerat som tidigare och anfallsstjärnorna inte varit på topp, då blottas detta tydligt.
Jag vet inte om det räcker med en Paulinho för att täppa igen problemen.
***
I Eduardo Garrones namn vann Sampdoria med hela 6-0 mot Pescara. Det var en vacker avskedspresent och Mauro Icardi presenterade sig ytterligare för världen med sina fyra mål.
***
Catania flyger fram! Vilken säsong de har gjort hittills.
***
Fiorentina däremot har kraschlandat efter nyår. Men visst var det straff för Luca Toni?
***
Bologna-Roma var en fantastiskt underhållande match. Bara Diamanti var värd entrépengen. Men resultatet var inte det Roma var ute efter och frågan är hur löst Zeman börjar sitta nu? Om det blir tydligt att han har tappat förtroendet från spelarna kanske det kan hända något redan i veckan.
***
Luis Muriel håller på att måla sig varm nu.
***
Giuseppe Marotta gör ju naturligtvis bort sig när han går ut och nyanserar om att domaren är från Napoli och att det är orsaken till att han inte blåste straff för Juventus mot Genoa.
Straffen mot Genoa var självklart en av helgens mest omdiskuterade saker. För mig var handsen på Vucinic (där han böjer ut armen på ett onaturligt sätt) och tröjdragningen på Vucinic tydligare straffar än handsen på Granqvist. Det går liksom inte att bara skrika solklar straff utan att titta på vad reglerna säger.
Granqvist-situationen är godtycklig eftersom den lämnar öppet för tolkning. Frivilligt eller ofrvilligt? Avståndet? Hade jag varit domare hade jag nog blåst straff, det är min känsla. Men det är inte säkert att jag gjort rätt för det.
Gazzetta dello Sport hade en artikel idag om hur domaren Pierluigi Collina 2007 höll i en “lektion” till alla Serie A-tränarna. Han spelade upp två liknande situationer som den i lördags och ställde frågan till tränarna om de tyckte det var frivillig eller ofrivillig hands? Alla var överens om att det var ofrivilligt.
Collinas poäng var den att en hands i straffområdet inte alltid är straff. Om bollen studsar upp via ett knä eller en fot upp på en hand eller arm i en onaturlig ställning så kan ofrivilligheten vara avgörande. Men även hur långt ut armarna befinner sig. Därav tvåtydigheten.
Men innan man skriker sig hes på domare över straffar så kanske det är större tydlighet i regeln man borde skrika efter.