The return of the madman
Lorenzo Medici
Det var nästan tre år sedan en ung italiensk fotbollsspelare kastade sin blåsvarta tröja på San Siros gräs. För de mest hängivna supportrarna är detta en otänkbar och grotesk handling fylld av arrogans.
Nu är den där unga spelaren tre år äldre men inte mycket mer mogen än när han senast besökte de italienska arenorna. Nu är han på väg att packa sin väska fylld av engelska erfarenheter som faderskap, brända hus, bråk, brudar och andra påhitt.
Så varför skulle saker ändras nu i Mario Balotellis andra försök i en italiensk klubb, denna gång dock för den rödsvarta delen av Milano? Det logiska svaret på det är att ingenting tyder på det.
Men kanske var detta planen från början. Kanske var detta en uttänkt list från Super-furbo-agenten Mino Raiolas sida. Om du spelar i Inter och är missnöjd med det mesta kan du möjligen få till en flytt till rivalen om du heter Mr Nobody men är du kanske Italiens mest talangfulla spelare, nej inte så lätt. Så kanske behövde de ta sig ut för att kunna komma in.
Två, tre år i ett regnigt Manchester behöver inte vara så farligt. Bara man håller den rätta balansen mellan att vara tillräckligt jobbig och tillräckligt bra för att hålla klubbarna intresserade är chanserna att få till en ny flytt rätt goda. Konsten att spela dum och smart samtidigt.
Balotelli lyckades rätt bra med båda delarna. Det mesta av den positiva uppvisningen hann han ju med utanför de engelska gränserna, nämligen i somras i Warzawa. Där la han en bra grund för evigt intresse från andra klubbar.
Milan har nu betalat ungefär 23 miljoner euro (med bonus inräknad) för Balotellis sportsliga bravader (och absolut inget annat eller hur?) och kanske har han nu landat där han ville från första början. Alla i -och runtom – Milan verkar bara ha öppna armar för Italiens nummer nio. Och har de inte det så har de blivit tillsagda att ha det (du kan börja träna på ditt falska leende nu Giampaolo…). Plötsligt är det väldigt modernt med ruttna äpplen i Milano.
Så hur ska han integreras i laget? Allegri säger sig tro sig veta hur han ska hantera honom. Gissar att han bara låter honom spela hela tiden typ. Jag tror dock att han kommer finna sig väl till rätta med Milans andra unga superstar, Stephan El Shaarawy, de är i samma ålder och respekten finns mellan dem.
Jag tror det är enklare för Balotelli att synka med en spelare i jämnbördig ålder än med en 32-årig rutinerad anfallare som är totalt ointresserad att följa med på nattklubb efter matchen. Nu verkar inte SES vara den typen men ändå, de är av samma generation.
Nu har Milan plötsligt inte bara fotbollsvärldens bästa Mohikan-duo (trio om man tar med Niang) utan även en av fotbollsvärldens mest talangfulla duos. Milans jakt på en tredjeplats har fått en ordentlig vitamin-injektion, det kommer plötsligt inte vara lika många tomma stolar när Milan kliver in på San Siro och Milano-derbyt den 25 februari får en sjuhelsikes ny innebörd.
Så göm undan alla änglar kring stadens hörn och kanter för nu kapas kedjorna på den fördömde.
The return of the madman is here.
Publicerad 2013-01-29 17:23