New sexy Roma

Men nu står de där som det nya sexiga Roma de har förtrollats till och naturligtvis riktas alla ögon mot mirakelmannen Rudi Garcia. Jag hade stora förhoppningar på den franske tränaren i somras men att han skulle kunna få ut så här mycket på så kort tid trodde jag aldrig.

Det är ju inte helt lätt att ta på vad Garcia har gjort men några saker känns rätt uppenbara. För det första verkar Garcia ha jobbat på det mentala i somras. Han har fått dem att glömma det gamla och känna lust för det nya. Den starka gruppkänslan och höga lagmoralen i Roma är två saker som man slås av. Sedan handlar det ju som vanligt om självförtroende, man fick en bra start och självkänslan har växt i takt med segrarna.

Men det finns även taktiska förändringar och förbättringar. Försvarsspelet är avsevärt stabiliserat och Garcia har rättat till positionerna och självförtroendet på Pjanic, Balzaretti och De Rossi, bibehållit Tottis superstatus och man har träffat bingo på sina nyförvärv.

Kevin Strootmans inträde har gett mittfältet så enormt mycket mer trygghet men också ett bättre passningsspel, holländarens passningar sitter nästan alltid på millimetern rätt. Det kanske låter som små detaljer, men det är de små detaljerna som tillsammans gör skillnaden.

Mehdi Benatia har tagit sitt fina försvarsspel från Udinese och höjt sig ännu ett snäpp medan Gervinho har tagit sig ur sin Arsenal-depression och hittat gammal fantastisk Lille-form igen. Kanske är ivorianen Garcias bästa vadslagning hittills.

En Gervinho ur form kan vara sorgligt irriterande men en Gervinho i form är bland det läckraste du kan se på en fotbollsplan. Hans säsongstart har gäckat mig och många därtill. Men Garcia visste vad han kunde och tydligen hur han skulle få igång honom. All heder till båda.

Garcias fotboll är en typ av totalfotboll, det finns ingen utpräglad striker, utan det är rörelsen och det snabba passningsspelet som är grundstenarna. Det är varken utpräglat possession-spel eller omställningsfotboll. Det är en mix.

Romas största skeptiker skulle säga att de ännu inte har mött något tufft motstånd. Det kanske i sak är sant, men det är ju bättre att komma till strid mot de stora med ett självförtroende stort som en skyskrapa och med full pott än letandes efter en ny identitet.

De närmsta veckorna kommer vi ju även få svar på det då de ska möta Inter och Napoli. Hur det än går i de matcherna kan vi redan nu säga att det har hänt tillräckligt för att konstatera att det gamla är historia.

Det nya sexiga Roma är här.

Sampdoria har massor av spelare som gnuggar och löper men inte har någon större kreativ förmåga. Det finns alltför få som kan slå vettiga passningar i offensiv riktning. Det fattas en länk mellan mittfält och anfall.

Förmodligen var det Milans lycka att Sampdoria var så pass impotenta för med ett så pass brandskattat lag var de inte så mycket bättre. Zapata är utblåst på självförtroende, Zaccardo saknar teknik, Muntari och Poli hade jobbiga kvällar och Robinho spelar låtsas-fotboll.

Alessandro Matri löper alltid massor och kommer därför alltid hållas kär av sina tränare men han har också för många moment där bollen hamnar för långt ifrån honom eller där felbeslut tas. Kanske handlar det om flyt, för det är något han inte har just nu. Det är som om han har satt alla nålar i sin egen voodoo-docka.

Men det där målet från Valter Birsa räckte till en viktig trepoängare för att inte hamna efter ännu mer. Slovenen fick för ovanlighetetens skull vara lite betydelsefull för en kväll.

***

Genoa har ungefär samma problem som Sampdoria. Mittfältare som bjuder på substans, lungor och tuffhet (Lodi är den enda med fina passningsfötter men hans utgångsposition är så pass långt ner) men ingen som kan göra sin gubbe eller leverera anfallet med instick och vettiga bollar.

Till skillnad från Sampdoria så tycker jag att Genoa ändå har spelare att förändra situationen med. Därför har Fabio Liverani varit en besvikesle för mig. Han har Stoian, Bertolacci, Centurion på bänken som han skulle kunnat få fart på offensiven med. Men Liverani blev kanske för rädd. Eller så fanns inte den insikten helt enkelt.

Napoli hade inga större besvär att sätta kniven i Genoa-försvaret och sedan hålla undan utan större besvär.

Det kommer ske förändringar i en stad som gråter. Var så säkra. Tränare kommer bytas ut. Liverani kan redan ha försvunnit när ni läser detta och Rossi lär nog inte bli mycket långvarigare.

Gör er redo för revolution i Genua.

Omgångens topp:

1. Mehdi Benatia (Roma)
Kämpade till sista svettdroppen och andades stort självförtroende när han försvarade med stil och styrka. Men det var långt ifrån allt. Benatia öppnade nämligen upp målskyttet med ett suveränt solonummer. Artist framåt och skyddsdetektor bakåt. Storstilad insats och marockanen har varit en väldigt stark faktor till Romas framgångar hittills.

2. Diego Laxalt (Bologna)
Den Inter-ägda uruguayanska mittfältaren kanske värmer upp sina blåsvarta batterier då han gjorde två mål mot Milan. Tills vidare kan Bologna glädjas åt att ha Laxalt i i sin ägo. Har speeden och löpstyrkan. Lite som en Gargano med teknik och vassare målskytte.

3. Esteban Cambiasso (Inter)
Det är en del nya spelare och en del upptinade spelare i Inter.  Och så finns det några få från det gamla gardet kvar. Cambiasso är en av dem och visst håller han än. Styrde och ställde mot Fiorentina och kvitterade med ett vackert utfört mål. Lagets själ just nu.

***

Omgångens flopp:

1. Andrea De Marco (domare, Chievo-Juventus) & Davide Preti (assisterande domare, Chievo-Juventus)
Förråd av sin assisterande domare Preti som dömde bort Paloschis mål felaktigt. De Marco blev därefter osäker och gjode flertalet misstag. Det är inte första gången De Marco är underkänd.

2. Amauri (Parma)
Fick för sig att säga något korkat till domaren vid ledning 4-2 och blev utvisad. Satte Parmas trepoängare därmed helt onödigt på spel.

3. Cristian Zapata (Milan)
Har visat tecken en del darrighet under säsongsöppningen men insatsen mot Bologna var hans värsta hittills. Tappade markeringar och var mycket osäker mot Bologna. Jag har fortfarande svårt att förstå att inte Milan prioriterade en vass mittback under sommarens transferfönster.

***

Omgångens lag:

Antonio Pegolo (Sassuolo)
Räddade sitt lag vid flertalet tillfällen. Bra värvning.

Djamel Mesbah (Parma)
Smekte in ett kanon bakom Consigli när han öppnade målskyttet för Parma. Positiv överraskning.

Mehdi Benatia (Roma)
Grandios insats när han höll rent bakåt samt bjöd på ett solomål framåt.

Emerson (Livorno)
Viktig längst bak för Livorno mot Cagliari. Rutinerad brasse.

Esteban Cambiasso (Inter)
Jobbade och slet och hade även ett litet trick att bjuda på när han bröstade upp bollen och volley-fixade kvitteringen mot Fiorentina. Sheriff.

Marco Parolo (Parma)
Kommer ni ihåg den där Parolo som slog igenom när Cesena gick upp tilll Serie A? Mot Atalanta var det den Parolo igen. Dubbel målskytt.

Diego Laxalt (Bologna)
Gjorde två mål mot Milan (sina framtida rivaler?) och visade direkt att han är en spelare att ha på planen och inte på bänken. Talang som kommer fortsätta låta tala om sig.

Antonio Cassano (Parma)
Äntligen visade “Peter Pan” upp vad han kan. Var på spelhumör och var inblandad i det mesta Parma tog sig för i offensiven. När han vill så kan han vara Tardinis trollkonstnär.

Alessio Cerci (Torino)
Gjorde två nya mål mot Verona och verkar fungera alldeles utmärkt som striker. På språng mot Brasilien.

Alessandro Diamanti (Bologna)
Var så där härligt “demoniserad” av vilja och löpvillighet. Hade ett fantastiskt skott som tog i ribban på övertid.

Simone Zaza (Sassuolo)
Visade enorm klass på sitt mål. Sassuolos målskytte  hänger mycket på Zaza.

Avbytare:

Naldo (Udinese)
Säker mot Genoa och vann sina dueller.

Paul Pogba (Juventus)
Planens bästa spelare när Juve vann över Chievo. Blir mer och mer oersättlig.

Ederson (Lazio)
Lazios förste målskytt och gjorde en mycket bra match mot Catania. Ville massor och närmade sig nog en ordinarie plats.

***

Skytteligan:
1. Alessio Cerci (Torino) 5 mål
Giuseppe Rossi (Fiorentina) 5
2. Marek Hamsik (Napoli) 4
3. Rodrigo Palacio (Inter) 3
Carlos Tevez (Juventus) 3
Arturo Vidal (Juventus) 3
Paulinho (Livorno) 3
Mario Balotelli (Milan) 3
Jose Callejon (Napoli) 3
Gonzalo Higuain (Napoli) 3
Manolo Gabbiadini (Sampdoria) 3

***

Serie B-elvan (3-5-2):
Campagnolo (Cesena) Volta (Cesena) Rugani (Empoli) Ceppitelli (Bari); Crisetig (Crotone) Sciaudone (Bari) Viviani (Pescara) Dezi (Crotone) Croce (Empoli); Thiam (Lanciano) Donnarumma (Cittadella).

Gervinho blir bättre och bättre, Totti har fortfarande sin magiska touch, försvaret (Benatia!!) ser ramstarkt ut och mittfältet är både substans och skicklighet. Frågan är vad som kommer resten av hösten? Har Roma fått ut max utdelning och en reaktion är att vänta? Eller har man ytterligare en växel att ge. Ljajic har knappt hunnit visa någonting ännu och vad händer om Roma värvar en vass striker i januari. Detta Roma känns underbart mystiskt på många sätt och vis.

Kanske är det bara så enkelt som att man fått ihop gruppen. Kolla när Roma gör mål. Alla deltar i firandet. Alla jublar som om det vunnit en VM-final. En stark gruppkänsla är något man kan rida väldigt långt på.

Åtminstone fem raka segrar och ensam serieledning.

****

Det har varit så mycket som varit annorlunda med Napoli den här säsongen. Så mycket som varit bättre. Igår var det precis som förr. Ett Napoli som missar poäng mot ett mindre lag i ett läge när man kanske inte borde det. En Rafa Benitez som måste stå och försvara sina turn-overs.

För alla ni som trodde att Sassuolo skulle sätta upp nio man i försvaret efter 0-7-förlusten mot Inter får nog tänka om. Tränare De Francesco ändrade spelsystem (3-5-2) men man kunde lika gärna vunnit matchen igår. Ska Sassuolo klara sig kvar så tror jag att det är just för att man kommer våga vara offensiva. Visst, försvaret är inte toppklass direkt, men offensiven är bra och givetvis kan spelare som Berardi, Zaza, Floro Flores, Missiroli, Kurtic och Marrone räcka för att övervinna de defensiva bristerna.

Sassuolo är inget fjolårs-Pescara.

***
Juventus vann. Men hade flyt. Paloschis mål borde inte ha dömts bort. Då hade det stått 2-1 till Chievo istället. Resten kan ni räkna ut själva.

***
Milan gjorde det igen. Hämtade upp ett tvåmåls-underläge med bara några minuter kvar (till skillnad mot Torino-matchen skapade man ändå chanser igår). Visst, det är bra för moralen och det är ändå en vunnen poäng men det kan inte riktigt dölja de problem som finns. Och Matri och Robinho kommer inte ha råd att missa så mycket i fortsättningen. Milan måste vinna mot Sampdoria i helgen.

***
Lazio tog viktiga tre poäng i smyg och hänger med uppåt. Catania däremot skakar av poängsaknad. Tränare Rolando Maran ligger risigt till.

***
Alessio Cerci som striker verkar fungera utmärkt. Två nya mål igår. Veronas kollektiv verkar fungera utmärkt. En ny viktig poäng på bortaplan igår.

***
Målfest på Tardini. Parma ledda av Parolo och Mesbah var på väg mot en säker seger i ledning 4-2 när Amauri korkat nog sa något till domaren. Rött kort och nerv i matchen. Men Atalanta kom aldrig närmare än 4-3. Nu behöver nog Colantuono en seger snart.

***
Cagliari låg närmare segern än Livorno. Kändes som att Livorno tyckte poängen var mer värdefull än Diego Lopez mannar. Gillar ändå inställningen hos Cagliari. Man vill vinna mot en nykomling på bortaplan. Man vill uppåt. Om de bara kunde få ordning på den där hemma-arenan någon gång.

***

Ikväll avslutas omgången vackert mellan Inter och Fiorentina. Kryss?

Kanske är han en del av det. Men jag tänker inte ställa mig i den kören. Framför allt är han en nu avstängd man. I tre matcher. Mot bland annat Juventus. Milan visste att detta fanns med i kalkylen när man värvade Balotelli. Allt annat är lögn. Men det har gått bra och Balotelli har skött sig relativt bra i klubben. Men nu börjar det knorras lite från den ena och den andra i Milan-lägret. Han borde göra si och han borde göra så. Kanske är det så. Men jag vägrar ställa mig helt sonika i den kör som sjunger pekpinnar i Balotellis öron.

För vem var det egentligen som plockade fram några “ballar” överhuvudtaget mot Napoli senast? Vem var det som slet, och desperat försökte få till en kvittering? Vem var det som efter matchen var så frustrerad och förbannad att det kokade över mot domarna?

Det var bara en enda spelare som visade någon sorts vilja, någon sorts reaktion mot vad som håller på att hända i Milan. I slutändan var det bara Balotelli som visade att han brydde sig. Jag såg ingen pitbull-De Jong eller någon vansinnig Mexes. Jag såg bara snälla skuggfigurer som Emanuelson, Birsa och Muntari. Mediokra spelare som accepterar en förlust mot Napoli.

Och hur idiotiskt det än var att förolämpa domarna så att man missar tre matcher, så var det ändå jäkligt uppfriskande med en enda Milan-spelare som inte ville acceptera det faktum att man nu är åtta långa poäng efter serietoppen.

Ingen kommer tacka Balotelli för det.

***

Jaha, då har vi kanske ett “Caso Pirlo” som italienarna skulle ha kallat det. Ett Pirlo-problem. Senast när Andrea Pirlo blev utbytt mot Verona gick han raka vägen ner i omklädningsrummet. Något man inte får göra enligt de regler som Conte och Juventus satt upp. Nu tror jag inte nödvändigtvis att det råder kalla kriget mellan Conte och Pirlo men ingen har någonsin varit större än klubben i Juventus. Inte Zidane, inte Del Piero och definitivt inte heller Pirlo.

Jag kan tänka mig att den skäggige mittfälts-maestron surat lite över att bli utbytt. Under två år har han varit fantastisk, ingen har kunnat ifrågasätta hans solklara status. Men den här säsongen har han helt enkelt inte varit lika bra som de tidigare. Säkerligen är det framför allt det som gör Pirlo irriterad. Bara det att han antagligen inte riktigt är medveten om det ännu. Men den finns där, rädslan för att tappa “det”, oron att det snart kan vara över. För den tiden kommer komma för Andrea Pirlo snart, det är något som är säkert.

Jag tror inte att han kommer falla igenom totalt, svackan kommer säkert kommas ur, men inbilla er inte att Juventus inte redan nu planerar för livet post-Pirlo. Oavsett om de förlänger kontraktet med honom eller inte så kan ni kan vara säkra på att nya försök på Verratti kommer göras och att andra tänkbara efterträdare kommer scannas av.

Livet efter Pirlo har redan börjat i Casa-Juve.

***

Varför lanseras Filippo Inzaghi och inte t ex Mauro Tassotti när MIlan ska göra reklam för sig själva? Den här biten kan Silvio Berlusconi och hans rådgivare väl. På den tiden det begav sig så tilläts t ex aldrig Franco Baresi vara ansiktet utåt i Milan, utan istället var det den “vackre” Paolo Maldini som representerade klubben utåt.

Enkla små PR-trick. Nu är det nog bara inte bara Pippos skönhet som ska visas. Hans affischnamn ska matas in i det undermedvetna så folk ska glömma bort hans orutin som tränare och istället ska det präntas in att han är framtidsnamnet. För det är det jag tror han är. Näste tränare i Milan. Jag tror att det är planen bakom de rödsvarta kulisserna.

Det fanns garanterat en anledning till att Berlusconi vägrade att förlänga Allegris kontrakt i början av sommaren. Nästa sommar går kontraktet ut. Nästa sommar har Inzaghi ytterligare en säsong som tränare (och har dessutom tagit steget upp i ungdomsverksamheten då han gått från Allievi-tränare till Primavera-tränare) att luta sig emot.

Men om det fortsätter att gå illa för Milan så kan Filippo Inzaghi sitta på den där bänken fortare än vad någon hade velat eller trott.

***

Är detta bara ilsken blåst innan stormen sköljer över Claudio Lotito? Klagomålen från Lazio-supportrarna har inte låtit vänta på sig. De båda förlusterna mot Juventus. Den uteblivna Yilmaz-affären. Och nu senast en svidande derby-förlust. Jag kan känna hur stormen reser sig. Lotito har skrutit över hur mycket pengar som spenderats i sommar. Ingen, jag upprepar ingen, av de spelarna spelade mot Roma senast.

Lotito skyllde den utebliva Yilmaz-affären på den turkiske anfallarens agent och hans girighet. Men agenten påstår annat. Att affären startades för sent. Två versioner av sanningen som inte utesluter varandra men i syfte för att framstå som den rättfärdige.

Jag känner hur stormen reser sig.

Claudio Lotito har varit modig i sitt presidentskap för Lazio. Han har stått emot maktfulla krafter, vågat säga ifrån där få andra skulle vågat. Han har gått sin väg och han (det ska inte glömmas) köpte Lazio på dess egen begravning och lyckades göra dem viktiga i italiensk fotboll igen.

Lotito har haft stora delar av den egna supporterskaran emot sig från första början och sedan bara fått jobba i uppförsbacke. Men i och med att framgångarna ändå varit fler än motgångarna har det lugnat sig. Men det finns inget andrum för misslyckande. Går det dåligt kommer det brinna fortare i Lotitos hus än hos många andra italienska fotbolls-presidenters. Tålamodet har aldrig stått på Lotitos sida.

Jag känner hur stormen reser sig.

Omgångens topp:

1. Gonzalo Higuain (Napoli) & Carlos Tevez (Juventus)
Det tog fyra omgångar innan vi kunde konstatera att Higuain och Tevez var två perfekta supervärvningar. De har inte bara visat att de tillhör det absoluta toppskiktet bland världens anfallare utan de har även lyckats göra sina lag så mycket bättre genom deras närvaro. De blixtrar av skicklighet och hugger som kobror framför mål. Att få se dem i Serie A är rena julafton.

2. Francesco Totti (Roma)
Man börjar undra hur länge det ska pågå. Tottis lek med tiden. Hur länge han ska undvika att hamna i ålderns rävsax? Borde det rimligtvis inte redan skett. Unik i sitt sätt att lyckas uppfinna sig själv säsong efter säsong. Den snart 37-årige Roma-legenden spelade bland annat magiskt fram till Balzarettis mål och fick uppleva ytterligare en derby-triumf. Om Rom är den eviga staden så är Tottis dess evige fotbolls-alkemist.

3. Diego Milito (Inter)
Det var egentligen inga fantastiska mål. Två stycken striker-mål i boxen. Men när det var Milito som gjorde dem i sin comeback blev det liksom extra vackert. Välkommen tillbaka, Diego.

Omgångens flopp:

1. Sassuolo
0-7-förlusten mot Inter måste gå till historien som en av de sämsta försvars-insatserna i modern italiensk fotbollshistoria. Frågan är hur de ska kunna ta sig vidare från detta.

2. Michael Agazzi (Cagliari)
Släppte på ett pinsamt sätt in en sen kvittering mot Cagliari. Ridå, tänkte man. Men sedan gjorde Daniele Conti 2-1 på frispark på övertid och segeryran svärmade över bland Cagliari-spelarna. Bara för att dränkas i ett nytt baklängesmål som även det borde ha tagits av Agazzi. Sällan man ser två ingripanden så dåliga och avgörande på så kort tid av en målvakt.

3. Hernanes & Miroslav Klose (Lazio)
Lazios två offensiva förgrundsfigurer ska helst ha en bra dag om man ska vinna ett derby. Om båda är riktigt dåliga ligger man risigt till. Det var fallet i söndags när Lazio tappade sin fina derbysvit mot Roma. Båda var dåliga och kändes omotiverade. Tänker de redan nu på en framtid utan Lazio månne?

Omgångens lag (4-2-3-1):

Pepe Reina (Napoli) (1)
Blev den förste att knipa en straff från Balotelli. Gjorde även mycket annat gott mot Milan.

Federico Balzaretti (Roma) (1)
Löpvillig på sin kant och gjorde de derbyts första mål. Tårar av triumf.

Juan Jesus (Inter) (2)
Granitsäker men också majestätisk när han kliver upp i plan. Inblandad i de två första två målen.

Mehdi Benatia (Roma) (1)
Satte troligen inte en fot fel mot Lazio. Varit en av nycklarna till Romas framgångar så här långt.

Yuto Nagatomo (Inter) (1)
Fortsätter att flyga fram under Mazzarri. Alltid ett hot när han fyller på på sin vänsterkant.

Albin Ekdal (Cagliari) (1)
Gjorde ett vackert mål mot Sampdoria och agerar med stort självförtroende. Tagit ytterligare ett kliv.

Valon Behrami (Napoli) (1)
Var Napolis härförare. Agerade outröttlig slåttermaskin och tog hand om i stort sett allt framför det ljusblå försvaret. Gladiator.

Giuseppe Rossi (Fiorentina) (1)
Går från klarhet till klarhet. Åter målskytt mot Atalanta och känns nu som i forna glansdagar. Det är inte Gomez som är Violas bästa köp under 2013, det är Pepito Rossi.

Francesco Totti (Roma) (1)
Satte sin prägel på derbyt med en fixad utvisning och en magnifik assist till Romas 1-0-mål. Evigt ung och evigt guld värd för sin klubb.

Carlos Tevez (Juventus) (2)
Det verkligen sprakade om Tevez mot Verona. Gjorde mål, skapade chanser, och var allmänt full av energi. Top-player

Gonzalo Higuain (Napoli) (2)
Skottet som Abbiati inte kunde hålla kändes inte otagbart men aktionen andades ändå klass. Var ständigt ett hot mot Milan-försvararna. Top-player.

Avbytare:

Leonardo Bonucci (Juventus)
Säker längst bak och agerade låtsas-Pirlo när han spelade fram Tevez till hans mål.

Luca Rigoni (Chievo)
Målskytt och mittfältets bästa spelare mot Udinese. Korrekt i passningsspelet och stark i duellerna.

Ricardo Alvarez (Inter)
Hade väl kanske inte det tuffaste motståndet när han lekte med Sassuolo, men Inter-Ricky är ändå ljuvlig att skåda just nu. Hans fint innan framspelningen till Milito var värt entrépengen.

***

Skytteligan:
1. Giuseppe Rossi (Fiorentina) 4 mål
Marek Hamsik (Napoli) 4
2. Rodrigo Palacio (Inter) 3 mål
Arturo Vidal (Juventus) 3
Carlos Tevez (Juventus) 3
Gonzalo Higuain (Napoli) 3

Serie B-elvan: (3-5-2):
Kosicky (Novara) Tonelli (Empoli) Arini (Avellino), Ristovski (Latina), Galano (Bari), Coppola (Cesena), Matute (Crotone), D’Alessandro (Cesena)
Bernadeschi (Crotone), Babacar (Modena) Sowe (Juve Stabia).

Napoli började matchen med att skruvade upp tempot till hundratjugo km i timmen medan Milan stod och sov. Miguel Britos tidiga ledningsmål var en frukt av det. Ett tag trodde man att Milan skulle öppna luckan till den stora krisen och falla djupt ner i den. Men man ryckte upp sig och stängde till den där luckan.

Men medan de rödsvarta förde matchen så förlorade aldrig Napoli sin farlighet.  Men fler mål blev det inte. Inte förrän Gonzalo Higuain i början av andra halvlek ryckte loss från De Jong och med lite hjälp från Abbiatis slipprande händer sköt 0-2.

Sedan blev det Mario Balotellis match. Och Pepe Reinas match. Super-Mario bestämde sig för att göra avtryck och började skapa farligheter på egen hand. Han fixade en straff. Och han missade en straff. Eller snarare så blev Reina den förste målvakten att rädda en straff från Balotelli.

Inte förrän i slutminuten lyckade Mario hitta rätt bakom Reina, då med ett perfekt curlat skott. Men den här gången fanns det ingen Giovanni Pasquale som gick bort sig. Den här gången kunde Milan inte rädda en ensam poäng i sista skälvande sekunden.

Milan står nu efter fyra omgångar med endast fyra poäng och ett enormt brandskattat lag. Förutom alla skador så lyckades Balotelli få rött kort efter slutsignalen. Så till matchen mot Bologna har Allegri inte mycket att välja på.

För Napoli är det annorlunda. Man har full pott efter fyra omgångar och Benitez kan jonglera glatt med sina älskade turn-over beslut om han vill. Napolis seger var på många sätt en bekräftelse på mognad och styrka.

Det var ju trots allt nästan trettio år sedan man vann på San Siro mot Milan

***

Fernando Llorente fick sin chans och tog den. Han var inte överdrivet bra i spelet men han gjorde mål och bidrar med en aspekt Juventus inte har haft tidigare. Starkt huvudspel. Det är främst de kvaliteterna som spanjoren kan bidra med. Annars så är det Carlos Tevez som börjar bli den stora förgrundsfiguren i detta Juventus, hans kraft, balans och explosivitet känns som den gyllene pusselbit som fattas dem. Han är den vassa anfallaren man saknat tidigare.

För övrigt stod Verona upp bra.

***
Giuseppe Rossi fortsätter att gå från klarhet till klarhet och känns nu lika vass som under tiden i Villarreal. Först mål i Europa-League och igår mål mot Atalanta. Skickligt gjorda mål dessutom. Starkt av Fiorentina att komma tillbaka på en gång efter den snöpliga poängförlusten senast mot Cagliari.

***
Jag trodde verkligen inte att Sassuolo skulle vara så här dåliga. Och jovisst, de saknar Marrone, Terranova och Berardi. Men ändå. 0-7. Man kan satsa offensivt med 4-3-3 som nykomling men då ska man ha back-up för det. Man måste ha bättre trygghet bakåt. Risken är helt enkelt att försvaret inte är tillräckligt bra för att kunna lyckas med en så pass offensiv approach som tränare Eusebio Di Francesco har.

Även om Sassuolo var uselt, ska man inte ta ifrån för mycket från Inter. Det är mycket som fungerar för Mazzarris blåsvarta bygge just nu. Omställningarna sker fort och spelarna vet sina roller. Alvarez och Palacio fortsätter att bjuda på grannlåt medan trebackslinjen ser oförskämt stark ut. Inters förmidddag blev inte sämre av att återvändande Diego Milito hoppade in och gjorde två mål. Prinsen är tillbaka.

***

Det var länge ett impotent derby. Ett derby med ett passningsspel som var var långt ifrån hundraprocentigt, ett derby påverkat av domare Rocchis inkonsekvens och ett derby där målchanserna uteblev länge och väl. Candreva var en av få Lazio-spelare som kändes giftiga och medan Roma-försvaret kändes säkra var anfallet relativt blekt.

Den andra halvleken blev annorlunda. Chanserna började skakas fram, Ciani nickade i ribban och Gervinho höll på stöta bollen i mål strax därefter. Men det var den så tidigare utskällde Federico Balzaretti som gjorde derbyts första mål. Hans glädjescener innehöll en hel del utsläppt frustration. Därefter hade Roma bra kontroll på matchen. Adem Ljajics pigga inhopp ledde till att han både fixade och satte en straff. Den rödgula triumfen var ett faktum.

Lazios derby-insats var verkligen ett ordentligt steg bakåt. Man skapade väldigt få chanser, Hernanes var likblek, Klose kändes seg och omotiverad och Lulic galopperade inte som han kan. Jag saknade Onazi och jag saknade spelglädje.

För Roma däremot innnbar derbysegern väldigt mycke. Inte bara en oväntad serieledning där man tagit fyra raka segrar, utan man bröt även en mycket negativ derby-trend. Detta var första segern på bra länge mot Lazio och givetvis även en skön revansch för cupfinal-förlusten i våras.

Totti och De Rossi var båda duktiga igår och tog sitt ansvar men man kan framför allt inte undgå att imponeras av Garcias förmåga att få ordning på försvaret. Ett enda insläppt mål på fyra matcher är ett mycket bra facit. Det är tålamodet och stabiliteten som känns som Romas största styrkor så här långt.

Lazio har en hel del att fundera på till veckan medan Roma kan passa på att njuta av en efterlängtad derby-seger.

Dessutom som serieledare.

***

Jag log tillsammans med Inters supportrar. Jag gladdes åt Javier Zanetti, Samuel Etoo och alla de andra spelarna som heroiskt kämpade sig fram till den där Champions League-bucklan.

Men framför allt var jag glad för Massimo Morattis skull. Efter alla år av investerade pengar och spruckna drömmar var detta det stora sportsliga ögonblicket i hans era som president för Inter. Kanske hade de där återlämnade scudettona ett visst värde men det var inget som vanns i stunden, det fanns inget adrenalin som fick explodera ut i ett veckolångt lyckorus.

Men den där heliga trippeln (Scudetton, C.L och Italienska cupen) blev aldrig startskottet till en stor era, snarare början till slutet. Jose Mourinhos och Inters konfettiprydda triumfmarsch var som en sjuhelvetes avslutningsfest. Som att alla misslyckanden och alla marginaler som hamnat på fel sida samlats och plötsligt ville betala tillbaka för lång och trogen tjänst.

Massimo Moratti föddes mer eller mindre in i Inter. Pappa Angelo var ju Inters president mellan 1955 och 1968, då Helenio Herreras ”Il Grande Inter” myntades. Massimo har med stort hjärta rått om det blåsvarta huset i 18 år nu. Få presidenter har lagt ner så mycket pengar, känslor och omtanke som Massimo Moratti har gjort.

Nu är det på väg att ta slut. Och kanske är det framför allt nu som Moratti visar sin styrka. Att ge upp innan det går åt skogen. Att erkänna att det finns ett slut, att faktiskt våga släppa taget.

Precis som Massimo föddes Erick Thohir in i sin faders värld. Pappa Teddy var en av grundarna till Astra International och både Erick och hans äldre bror Garibaldi (ja, han är döpt efter den italienske frihetskämpen) är idag väldigt rika och inflytelsesrika män i Indonesien.

År 2001 skapade Erick Mahaka Group som siktat in sig på bland annat tidningar, TV och internet. Erick Thohir är inte främmande för sportens värld. Han är bland annat delägare i Philadelphia 76:ers och ägare av amerikanska fotbollslaget DC United.

Men övertagandet av Inter skulle innebära något annat. I 76:ers är han bara minoritetsägare och när det gäller DC United så är fotboll i USA fortfarande en reklam-gäspning i pausen mellan en NBA – eller en NFL-match. Att ta över Inter skulle innebära en annat sorts ansvar.

Så nu kommer det regna pengar över Inter som i PSG och Manchester City? Nej sannolikt inte. Framför allt  för att Thohir inte har den enorma ekonomin bakom sig men också för att han inte verkar tro att det är den rätta vägen att gå. Åtminstone är det vad han säger. Det är bättre att spendera sunt än mycket, menar han. Men att köpa loss stora delar (det talas om 60-80%) av Inter, det har han råd med och det lär skjutas till pengar till nyförvärv inom kort. Kanske redan till vinterns transferfönster.

Än så länge säger Thohir de rätta sakerna, ler det rätta leendet och har satt på sig den rätta kostymen. Men vi vet inte vad som döljer sig bakom det. Visst kommer det finnas en oro för att Thohir är en ny Abdullah bin Nasser (Malaga) eller Suleyman Kerimov (Anzhi).

Men bara för att det är en utländsk ägare behöver det inte innebära kortvarig satsning. Det finns italienska ägare som kommit och gått innan du sagt godmorgon och det var faktiskt 10 år sedan Roman Abramovich köpte Chelsea. Det har man nästan hunnit glömma bort.

Om Thohir tar över Inter hoppas jag att han satsar seriöst. Men inte bara med plånboken. Utan precis som Massimo också från botten av sitt hjärta.

Milan ordnade till slut tre poäng med en hel del flyt, för det var Celtic som låg närmare segern egentligen. Det var tre väldigt viktiga poäng då man väntar på att få tillbaka alla som är skadade (speciellt Montolivo). För det är ju det som är den officiella versionen till att det inte riktigt spelas boll som det ska hos Milan.

Men är vi så säkra på att det är hela sannningen? Jag kan inte låta bli att undra vad som har hänt under de senaste månaderna och vart Milan är på väg egentligen? Låt oss göra en liten kort återblick:

Man lyckades inte sälja Robinho fastän det hade varit önskvärt.

Man har förstört sina kontakter med Fiorentina och kunde därför inte värva Adem Ljajic, inte ens till reapris.

Fastän man behöver en mittback lät man t ex Angelo Ogbonna försvinna till en konkurrent. Till slut värvade man Matias Silvestre (men mest för att Daniele Bonera blev skadad).

En annan spelare man velat ha tidigare och som man verkligen hade behövt var Kevin Strootman. Nu gick han precis som Ljajic till Roma istället.

Carlos Tevez gick till Juventus mer än ett år efter den där middagen med Galliani.

Man försökte värva Keisuke Honda en hel sommar men blev för snåla då man är medvetna att man får honom gratis i januari. De hade behövt honom nu, inte sen. Om det ens nu blir något sen.

Man värvade Valter Birsa istället (jag tänker inte gå in på Preziosi/Milan-relationen då det skulle ta upp hela bloggen).

Man struntade plötsligt i satsningen på unga spelare och värvade Alessandro Matri och Kaka.

De värvningarna riskerar att sätta Stephan El Shaarawy ut i marginalen.

Man skyller på otur fastän skadorna duggar så tätt att det även måste bero på annat.

Det finns inga pengar.

Jag tyckte att Milan var på rätt väg med Balotelli-värvningen, Montolivos mognad, El Shaarawys och De Sciglios inträde och genombrott. Men den här sommaren har gjort mig förvirrad. Vad vill man egentligen? Håller man inte på att stjälpa omkull det man nyss byggt upp?

Det finns inga pengar men ingen har fått en ordentlig förklaring till om hur lite det finns och varför. Och om det nu inte finns några pengar så kanske man måste hitta nya sätt att skaffa sig det. Inter och Massimo Moratti försöker åtminstone hitta en väg till ny framgång genom att öppna upp för försäljning. Men Milan och Berlusconi verkar stå handlingsförlamade och låta den nya tiden rinna ifrån dem.

Skulle man satsa ungt eller nostalgiskt? Hur tänker man kring ny arena? Hur tänker man kring nya marknadsföringssätt? Jag saknar tydlighet och framtidshopp.

Har Milan förlorat kompassen? Eller har de kanske aldrig ens haft någon?

Men då var då och nu är nu. Gonzalo Higuain löpte sönder Dortmund-försvaret, han nickade in 1-0 och fick senare Weidenfelder utvisad. Han visade Europa att han är en av världens absolut bästa anfallare så fort han fick chansen att vara en.

Men han var inte ensam. Mittfältskejsarna Gökhan Inler och Valon Behrami härskade på mitten och försvaret agerade större delen av matchen säkert. Sedan har vi Lorenzo Insigne. Jag har skrutit så länge om denne lille fenomenale dribbler, önskat honom all speltid i världen och alltid blundat för hans tidigare ojämnhet. Nu är han där mitt i sitt momentum. Mitt i sitt genombrott och bara älskar det. Jag älskar det.

Gårdagen trängde honom in i de svenska fikarummen och landade så mjukt på folks läppar. Men nu är han liksom inte bara “min” längre. För igår var kvällen då “alla” blev förälskade i Insigne.

Dortmund har många väldigt fina spelare men är också mycket Klopps verk, om den kollektiva kraften inte fungerar finns det inte riktigt några toppspelare att vila på. Nej, Lewandowski är ingen Higuain och Borussia har ingen motsvarighet till Marek Hamsik. Nej, Reus är inte lika talangfull som Insigne och ja, Napoli är likvärdiga på övriga positioner.

Men detta betyder inte att Napoli med all säkerhet går vidare i gruppen och att Dortmund inte gör det. För vi vet allihop hur bra Klopps gulsvarta armé kan vara när de kommer igång.

Men för mig kändes Napoli som ett vassare lag än Dortmund innan matchen igår och de känns inte direkt mindre vassa nu efteråt.

***

PS: Jag vet att även Milan spelade igår. Men jag bestämde mig för att dela upp bloggen och ta ett mer allmänt grepp om Milan. Så imorgon kommer en blogg i allmänhet om Milan-Celtic men i synnerhet om Milans situation.

Omgångens topp:

1. Ricky Alvarez (Inter)
Hela hans aktion på Inters mål talade sitt tydliga språk. Det här är en spelare som äntligen funnit och börjat tro på sig själv. Han har med hjälp av Mazzarri plockat upp sitt självförtroende och laddat kraften i sina accelerationer. Just nu är det inget snack om vilken Ricky som regerar i staden.

2. Antonio Candreva (Lazio)
När Hernanes var borta och Klose var osynlig klev Candreva fram mot Chievo. Var mer eller mindre ostoppbar när han satte upp farten på sin högerkant och pulvriserade allt i sin väg. Jag har länge trott att det är en brasiliansk profet eller en tysk straffområdestjuv som är Lazios bästa spelare. Men kanske är det en italiensk kant-maestro som är det.

3. Fabio Liverani (tränare Genoa)
Var oerhört pressad innan matchen mot Sampdoria efter det att laget förlorat två raka matcher och släppt in sju mål. Det syntes att gårdagens derby-seger var en enorm lättnad. Liverani tog de rätta besluten att täta mittfältet med tre defensivt starka spelare, att övergå till en trebackslinje och därmed flytta upp positionerna för sina yttrar. I längden tror jag att det kommer behövas lite mer offensiv kreativitet men i just detta läge var det rätt taktiskt beslut. En derby-seger Liverani aldrig kommer glömma.

Omgångens flopp:

1. Mariano Andujar (Catania)
Rena rama katastrof-insatsen mot Livorno. Höll först på att skänka bort ett mål till Emeghara och agerade sedan osäkert på båda baklängesmålen.

2. Giovanni Pasquale (Torino)
Man kan inte i ledning med bara sekunder kvar på klockan gå in så orutinerat i straffområdet mot sin motståndare som Pasquale gjorde. Det var bara för Poli att tacka för kroppskontakten och falla. Ansvarig för två förlorade poäng.

3. Sampdoria
Insatsen i Genua-derbyt var klart underkänt. Man hade rätt mycket boll, men kunde aldrig leverera sista tredjedelen. Gabbiadini & Eder längst fram kom sällan någonstans och försvaret gick ofta in hårt men klumpigt och borde hållt undan bättre. Innan matchen var det Genoa som kände av kris-vibbarna men efteråt var det ändrade villkor i staden.

Omgångens lag (3-5-2):

Francesco Bardi (Livorno)
Gjorde fleratelet kanonräddningar mot Catania. Yngling med superkrafter.

Dario D´Ambrosio (Torino)
Flitig och modig på sin kant, skicklig och kall vid sitt mål.

Hugo Campagnaro (Inter)
Ingen passerade Campagnaro i lördags. Argentinaren var granithård och säker mot Juventus. Är redan en ledare.

Luca Antonini (Genoa)
Fungerade bra som ytter i ett 3-5-2-system för sitt Genoa i Lanterna-derbyt. Gjorde 0-1-målet med en av honom sällan skådad fin volleyträff.

Ricky Alvarez (Inter)
Aktionen vid 1-0-målet var ett supernummer. Rycket, uthålligheten och passningen till Icardi. Magnifikt.

Arturo Vidal (Juventus)
Jobbade hårt mot Inter och blev precis som alltid den här säsongen målskytt. En av världens bästa mittfältare för tillfället.

Francesco Lodi (Genoa)
Skicklig på att distribuera boll mot Sampdoria och fenomenal målskytt på frispark. Påverkade utgången mycket.

Kevin Strootman (Roma)
Vann dueller, jobbda i båda riktningarna och gjorde alltid något vettigt med bollen. Det var han som spelade elegant fram till Tottis mål och det var han som dundrande in 1-3 på straff. Toppspelare.

Antonio Candreva (Lazio)
Satte full speed på sin kant och manglade sönder Chievos vänsterkant. Målskytt också.

Alessio Cerci (Torino)
Få är så snabb med boll som Cerci. Spelade först fram till Toros 1-0-mål och gjorde sedan tvåan själv.

Paulinho (Livorno)
Slet länst fram och gjorde två mål mot Catania. Hans målsinne kommer bli livsviktigt för Livorno den här säsongen.

Avbytare:

Andrea Barzagli (Juventus)
Bröt flera fina Inter-lägen. Aldrig naiv.

Raphael Martinho (Verona)
Attans löpvillig mot Sassuolo och stänkte även dit ettan.

Gonzalo Higuain (Napoli)
Kyligt avslut vid Napolis 1-0-mål. Klassanfallare.

***

Serie B-elvan: Di Gennaro (Cittadella), Perticone (Novara), Amenta (Lanciano), Tonelli (Empoli), Ligi (Crotone); Corti (Varese), Buzzegoli (Novara), Valdifiori (Empoli); Galano (Bari), Pavoletti (Varese), Djuric (Trapani)

Trots att Genua-derbyt gick av stapeln så tidigt på säsongen fanns en viss ångest i luften, inte minst hos Fabio Liverani och Genoa med sina noll poäng och sju insläppta mål. Men Sampdorias enpoängare vaggade dem inte direkt i någon trygg calcio-famn heller.

Det var inte bara på läktaren det small. Efter bara 10 minuter fick Luca Antonini på en perfekt träff med högerfoten efter ett inspel av Biondini. Lite sådär från ingenstans. Ja just, Milan-Luca alltså.

Sedan blev det rätt mycket Sampdoria. Liveranis femmanna-mittfält var av det defensivare slaget. Ingen av Lodi, Matuzalem eller Biondini har för vana att undertsödja ett anfall, vilket fick dem att sjunka rätt långt ner i plan utan riktiga omställningar. Men det hjälpte Genoa-försvaret att hålla Sampdoria relativt uddlösa.

Andra halvlek. Samma start. Pang, 0-2, Calaio, på pass av Vrsaljko. Efter fin skarv av Gilardino. Den där Sime kommer bli bra och Calaio och Gilardino kommer göra en hel del mål i år med rätt understöd.

Och när Lodi får ett bra frisparksläge, ja då blir det ta mig tusan nästan alltid mål. Där har de rödblå säkert fem, sex extra poäng inkasserade. 0-3 och ridå Sampdoria. Liverani jublade från hjärtat och skriet från Gradinata Nord steg mot skyn. Genoa behövde inte göra jättemycket för att sätta tre mål bakom Da Costa. Men ibland är fotboll så, med hårt jobb och lite flyt kan man komma långt en bra dag.

Om Genoa kände det elaka kris-snacket viskas runt hamnen innan matchen igår, är det nog inget emot vad Sampdoria kommer få höra idag.

***

Annars var ju detta lite av skadornas omgång. I Fiorentinas poängtapp fanns det ännu större mörker i Mario Gomez och Juan Cuadrados skador. Milan fick dagen efter dåliga nyheter. Montolivo blir borta 2-3 veckor men även Kaka sägs riskera missa Celtic-matchen. Och man har redan bland annat El Shaarawy, Bonera, Pazzini,  Abate, Silvestre och De Sciglio skadade. Man kan ju undra hur det står till med Milan Lab egentligen.

Andra saker att gilla med den tredje omgången var ju Osvaldo-kopian Paulinhos målsinne, Bardis målvaktsspel, Candrevas löperi, Diamantis frisparks-genialitet och Di Natales miljonte mål för Udinese.

Visst kan man så här i efterhand förstå Torinos ilska. Inte för själva straffsituationen (där får Toro rikta sin ilska mot Pasquale) utan för att domare Massa blåste av när Larrondo legat ett tag med fraktur. Även Fiorentina kände sig missgynnade. Jag är inte helt övertygad om att det var straff på Giuseppe Rossi i slutet men skulle inte ha klagat alltför mycket om De Marco hade blåst. De Marco i övrigt dålig koll på matchen.

Jag utnämnde ju Daniele Orsato till fjolårets bästa domare och ser man hur han har inlett den här säsongen kan han bli bäst igen. Hans insats i Inter-Juventus var i stort sett fläckfri. Där kan många domare se och lära.

Ikväll kan Roma gå upp i serieledning. Totti vs Cassano.

Med Inter däremot är utecklingen mer intressant. Deras insats var, om man ser vart de befann sig innan säsongen startade (katastrof säsong), på många sätt lysande. Igår fungerade försvarsspel väldigt bra, mittfältet var kompakt spelarna visste exakt sina roller på plan.

Även om jag skulle vilja att Walter Mazzarri satsar på Mauro Icardi  (som fortsätter att spöka för Buffon) från start och Rodrigo Palacio och Ricky Alvarez (hans utveckling under Mazzarri är fantastisk) bakom honom så förstår jag att han inte gör det. Inte ännu i alla fall.

Jag misstänker att Mazzarri gör rätt när han skyndar långsamt, att han vill sätta det defensiva spelet först och ge laget en trygghet innan han släpper på fler folk i offensiven. Det var ju exakt så han gjorde under matchens gång igår.

Men jag hoppas verkligen att han tänker växla upp så småningom. För inte förrän då tror jag detta Inter kan ta en topp tre-placering.

Men oj vad långt de har kommit på vägen.

***
Milan fick med sig en dråplig poäng mot Torino. I en rätt dålig match var Torino det minst sämsta laget (i alla fall utefter förutsättningarna) och ledde med 2-0 med vad som skulle bli sju minuter kvar. Först gick Sulley Muntaris lösa markboll in på något märkligt sätt och sedan kunde inte Giovanni Pasquale hålla sig kall utan blev lurad av Andrea Poli som sprang in mer eller mindre medvetet i honom. Straff och Mario- 100 % fortsatte att vara Mario -100 % från straffpunkten.

Torino kände sig bestulna medan Milan kunde dra en lättnadens suck. Eller kan de det? Den räddade poängen kan kanske inte riktigt kan täcka över problemen som Milan tycks lida av.

Skadebekymren börjar likna Inters i fjol och spelet var inget vidare. På Torinos andra mål var både Zapata och Mexes helt ur position och återigen undrar man varför inte Milan satsat hårdare på att köpa en mittback. Vad ska man dra för slutsatser av Kaka och hans återkomst då? Troligen för tidigt att säga. Men han har en bra bit kvar till den auktoriteten han hade förr. Men det är nog för tidigt att göra någon slubedömning.

Jag saknade för övrigt El Shaarawys fart och fläkt igår. Och den personkemi som finns mellan Balotelli och Faraonen är jag inte så säker på finns mellan Mario, Kaka och Matri. Milans säsong kommer bli intressant att följa på alla sätt och vis.

***
Napoli tog vara på den chans som dök upp. När Inter, Juve och Milan kryssade passade de på att vinna. Det är så man gör när man ska vinna scudetton. Trots att Benitez vilade en del spelare var man klart bättre än Atalanta och skapade väldigt mycket chanser. För mig är Napolis offensiv fortfarande Serie A:s mest imponerande. Nästa vecka? Javisst, Milan och Napoli möter varandra på San Siro.

Showen fortsätter.

Vi har en Carlos Tevez i toppform, en blodhund med glittrande fötter i Arturo Vidal, en Paul Pogba på väg mot stjärnstatus och en intakt svartvit trebackslinje. Men de kommer ställas mot ett Inter som anammat Mazzarris strategi, ett Inter där Fredy Guarin och Ricky Alvarez och Rodrigo Palacio ser dödligt giftiga ut och där även de kan presentera en trebackslinje av klass. Och det kommer bli fullsatt.

Det här är en av ca 30-40 matcher då jag kommer stänga ute allt annat, dra upp volymen och bli ett med matchen.

Det är dags att släppa ut det italienska derbyt i ringen.

***
Stephan El Shaarawy är skadad. Han missar både kvällens match mot Torino och senare mot Celtic i Champions League. Nu slipper i vilket fall Allegri alla jobbiga frågor varför han inte får spela. Nu kan han spela med Matri (jag tror i och för sig att Robinho startar ikväll) och Balotelli på topp med en släpande Kaka efter sig. Det kommer bli väldigt spännande att se brassen i sin återkomst. Succé direkt?

***
Nu startar Rafa-Turn over. Det var ju bara en tidsfråga. Det är en filosofi han har och som han ofta fick skit för i Liverpool när det inte slog så väl ut. Jag är lite orolig för att det kan få samma effekt i Napoli.

Jag förstår att alla spelare inte kan spela hela tiden men jag tror inte att man måste ta till försiktighetståtgärderna redan nu. Nu är visserligen Napolis ersättare (t ex Mertens och Dzemaili) av hög klass men man ska nog se upp med att vila för många av de bästa spelarna samtidigt.

Gamla storstjärnor
Francesco Totti , Andrea Pirlo, och Miroslav Klose.

Jag kan inte tänka mig annat än att Roma måste skriva nytt kontrakt med Totti. Allt annat vore ju populistisk harakiri. Enligt rapporter ska parterna vara nära.

Juventus borde väl stå inför samma val med Pirlo som Roma med Totti? Nej, inte riktigt. Dels finns ju inte samma bundenhet till klubben och sedan opererar Juventus sällan med nostalgiska handskar. Jag kan tänka mig att man väntar till ju eller nästa vår innan man sätter sig vid bordet för att diskutera ett nytt kontrakt. Juventus vill säkert se lite mer hur säsongen fortlöper, hur Pirlos säsong summeras och hur långt Pogba kan gå. Juventus lär nog erbjuda en säsong med option på ytterligare ett. Men visst har Juve börjat att tänka på livet efter Pirlo.

När det gäller Klose tror jag han vill avsluta sin karriär i Tyskland. Det vill säga att Lazio nog kommer behöva leta ny anfallare till nästa säsong.

Mellan Juve och Napoli
Juan Zuniga

Ja, mellan Juventus och Napoli har Juan Zuniga stått hela sommaren. Nu verkar det som att han ändå kommer signa ett nytt fett kontrakt med Napoli men så länge inget är skrivet vet man aldrig. För Napolis del bör det inte dra ut för länge.

Cellinos list
Michael Agazzi, Lorenzo Ariaudo

Det finns två spelare på Cellinos lista vars kontrakt går ut. Michael Agazzi och Lorenzo Ariaudo. Om ingen av dem förlänger med klubben (vilket är mycket möjligt) har de säkerligen flera intressenter efter sig nästa sommar. Agazzi är troligen en av de tio bästa målvakterna i Serie A och bland annat Fiorentina är intresserade men även Milan lär behöva en ny målvakt nästa sommar.

Jag har alltid trott på Ariaudo och det skulle inte förvåna mig om han får ett genombrott den här säsongen. Kan ha många klubbar på sig nästa sommar.

Inters dyra duo
Esteban Cambiasso, Diego Milito.

Jag kan tänka mig att Inter är villiga att ge båda något år till i klubben. Men bara efter deras förutsättningar, vilket skulle innebära att båda skulle gå ner rejält i lön. Men kanske är det dags för de yngre spelarna att ta över.

Hemvändarna
Jeremy Menez, Cristiano Molinaro, Federico Macheda

Minns ni Molinaro?  Den där energiske ytterbacken som var lost i Juventus och försvann till Bundesliga. Personligen tyckte jag han bara var tillräckligt bra för ett lag på den undre halvan i Serie A. Nu kan han i vilket fall vara på väg tillbaka eftersom kontraktet med Stuttgart går ut nästa sommar.

En annan spelare som man är förlåten om man glömt bort är Federico Macheda. Jätte-talangen som fick en lite för snabb uppskjutning i Manchester United och sedermera bara fallit tungt. Hade en misslyckad utlåning till Sampdoria för ett par år sedan. Borde ändå kunna få en chans hos något Serie A-lag tycker jag. Varför inte hem till Lazio?

Menez är kanske inte en hemvändare i ordets rätta bemärkelse men faktum är att han ryktats vara på väg tillbaka till Serie A då hans kontrakt med PSG går ut nästa sommar och han är fjärran startelvan. Milan och Inter har nämnts mest.

Talangen och hans fysiska förutsättningar har väl egentligen aldrig ifrågasatts. Frågan har ju varit när han ska mogna? Är det inte det han gjort hela tiden? Bara det att med hans karaktär och bakgrund har det inte gått lika fort som för en “normal” fotbollsspelare.

Även om jag inte vill göra jämförelsen i övrigt, så liknar hans utveckling faktiskt väldigt mycket Zlatan Ibrahimovics. Det går inte att komma ifrån. Jag kan mycket väl se Balotelli som lagkapten och ledare för Gli Azzuri om sex, sju år. Precis som Zlatan.

I tisdags i landskampen mot Tjeckien hände något intressant. Matchen spelades på Juventus Stadium men ändå fick Balotelli applåder och stort stöd. Samma arena där han fått utstå apljud och förolämpningar tidigare. Visst, befann sig kanske inte Juves största hardcore-supportrar på plats men jag vill ändå belysa händelsen.

Balotelli håller på att vinna över fördomarna och hatet. Långsamt håller han på att bli stjärnan som ger det italienarna hopp om framgångar. Han kan få vara avskydd i en Milan-tröja på Juventus Stadium men inte i en landslagströja.

Avskydd och fruktad för att han är deras farligaste vapen, inte för hans hudfärg. Älskad i en landslagströja för att han är lika mycket italienare som Gianluigi Buffon. Det är detta som en del av det italienska folket måste börja acceptera och det är det som jag tror att de håller på att göra.

Super-Mario tackade Juventus-supportrarna efter matchen. Det kändes verkligen som att han menade det. För mig var detta ett tydligt tecken på den pågående mognad som just nu håller på att ske. Han kunde ta emot en gest av kärlek utan att stöta bort den och samtidigt vara ödmjuk tillbaka.

Balotellis utveckling går hand i hand med det italienska folkets avveckling av sina fördomar. Och båda kommer de växa sig starka ur det.

Jag är fortfarande naivt övertygad om att Mario Balotelli kommer vara en av världens tre bästa spelare inom ett par år.

Detta italienska landslag vars grundbultar är inslagna av en granithård backtrio från Juventus, ett landslag som fortfarande närs av Pirlos magiska fötter och som frodas genom Balotellis stjärnstatus.

Men för mig är det fortfarande mer framtidens landslag än nutidens. Om vi väntar lite till kommer spelare som t ex Insigne, El Shaarawy, Verratti; De Sciglio, Balotelli vara ännu bättre. Och ryggraden i Azzurri.

Det finns massor av talang och skicklighet hos spelare som Alessio Cerci, Antonio Candreva, Giuseppe Rossi, Angelo Ogbonna, Riccardo Montolivo, Claudio Marchisio, Andrea Ranocchia, Manolo Gabbiadini. Spelare som precis börjar kliva in i sina bästa åldrar för att hitta sin topp.

Jag har inte jättehöga förväntningar inför VM nästa sommar. Jag inbillar mig inte att det  italienska landslaget ska ta sig till final. Jag tror inte Gli Azzurri kommer komma hem från Brasilien med någon medalj.

Men till EM i Frankrike 2016 är det en annan sak. Där kan Italien komma att gräva guld.

Napoli och Aurelio De Laurentiis valde i våras den spanske tränaren Rafa Benitez som ny tränare och hela sommaren har han framställts som en mästartränare som ska få Napoli att vinna en scudetto. Jag har varit lite skeptisk till det. Jag har inte känt mig helt övertygad kring vissa av Benitez val på transfermarknaden. Men hittills har han levt upp till alla förväntningar.

Visst finns det fortfarande vissa frågetecken kring Napolis försvarsspel men offensiven ser väldigt vass ut och övergången till ett spel baserat på bollinnehav verkar ha fungerat väldigt smidigt.

Apropå bollinnehav så är det någonting som även Romas nye franske tränare Rudi Garcia predikar. Romas två första matcher har varit övertygande. Man har haft spelmässigt kommando utan att släppa till mycket bakåt. Det har både känts stabilt och tämligen underhållande.

Kanske är inte Garcias och Benitez inträde i Serie A någon slump. Troligen är detta början till framtiden. Fler lag som betonar bollinnehav och vackrare fotboll. Vincenzo Montellas Fiorentina med sin härliga fotboll gav inte bara eko i Italien utan även utanför gränserna och var garanterat en anledning till att man vann t ex Mario Gomez signatur.

Även Allegri och hans Milan vill ju spela en passningsskicklig fotboll där man styr spelet och Prandellis italienska landslag har på många sätt revolutionerat landslagsmentaliteten.

Antonio Contes Juventus baserar kanske inte utpräglat sitt spel på bollinnehav men det är svårt att inte säga att det är spektakulärt och vackert att skåda. Inters nye tränare Walter Mazzarri fokuserar visserligen mycket på snabba omställningar men vem har inte ryckts med av Napoli de senaste säsongerna?

Pengarna kommer naturligtvis vara den viktigaste biten när det gäller att rekrytera spelare men jag tror att det även kommer bli viktigt i framtiden vilken typ av fotboll man spelar och vill spela när man ska värva spelare. Har en stjärna ett par alternativ att välja mellan kommer det säkert kunna spela en avgörande roll.

Jag tror inte att den inslagna vägen med större fokus på bollinnehav, underhållande och passningsskicklig fotboll är någon kortvarig fluga.

Snarare början på en långvarig trend.

JUVENTUS

Aleksandar Kolarov (Man C)
Om han inte blir ordinarie under hösten kanske Juventus kommer försöka igen att värva den serbiske ytterbacken.

Adryan (Flamengo)
En brasiliansk framtidsspelare som Juventus sägs rycka i. Teknisk nummer tio typ – som Juventus inte riktigt har haft sedan Del Piero lämnade.

Radja Nainggolan (Cagliari)
Juventus försökte stärka mittfältet i sista stund med att värva Nainggolan. Eftersom man sålt Marrone och Giaccherini är man sårbara för skador på mittfältet. Beroende på skadeläget i januari är det inte omöjligt att man på nytt knackar på Cellinos stängda dörr.

MILAN

Davide Astori (Cagliari)
Milan behövde en mittback, Allegri ville ha Astori och Astori ville till Milan. Men Cellino sa nej. Sanningen är att Milans bud inte var tillräckligt bra sista dygnet innan mercaton stängde. Om Astori inte levererar under hösten kommer priset sjunka och Milan lär då säkert slå till och gör han en bra höst får väl Milano-klubben höja sitt bud.

Keisuke Honda (CKSA Moskva)
Eftersom Kaka anlände blev Hondas frånvaro klart mindre kännbar. Men räkna med att han kommer gratis i januari och förstärker mittfältet.

NAPOLI

Martin Skrtel (Liverpool)
En Benitez-favorit som Napoli säkert kommer försöka snärja åt sig i januari. Medan Britos hittills inte varit tip-top, Cannavaro inte verkar ha Rafas förtroende och Liverpool har köpt Sakho känns affären inte direkt omöjlig.

Adil Rami (Valencia)

Javier Mascherano (Barcelona)
Den spanska tränarens drömvärvning. Tänk er Mascherano och Behrami tillsammans. Få lär passera dem obemärkt i så fall.

FIORENTINA

Marco Verratti (PSG)
Fiorentina försökte värva honom i somras men utan lycka. Hur mycket speltid Verratti får i PSG kommer säkert avgöra om han är tillgänglig för Viola i januari. Han är en spelare som kan gå in som Pizzarros back-up nu och bli hans fulla ersättare nästa säsong.

Jorginho (Verona)
Alternativet till Verratti är Veronas brasse Jorginho. Fiorentina har redan goda kontakter med Verona efter Romulo-affären samt att de är “vänklubbar”.

INTER

Ezequiel Lavezzi (PSG)
Om det blir Lavezzi som hamnar utanför startelvan i PSG under hösten kan hans längtan till Milano kanske komma att tillfredsställas. Mazzarri tränar Inter och Milan har ingen plats efter Kakas ankomst. Destinationen känns given.

Radja Nainggolan (Cagliari)
Om Erick Thohir är intresserad av att göra avtryck på en gång och ge supportrarna presenter kanske Inters januari-fönster blir rena rama julafton. Tänk er en värvning av Lavezzi samt att man budar över Juve på Nainggolan?

Mauricio Isla (Juventus)
Om Isla fortsatt inte får spela i Juventus, lär han på nytt vara intressant för Inter och Mazzarri. Och kanske kan Juve heller inte begära så mycket pengar då.

ROMA

Dario Cvitanich (Nice)
Roma gick ordentligt plus efter försäljningarna av Lamela och Osvaldo men värvade aldrig någon striker. Hur länge kan de vänta på Mattia Destro? Den argentinske anfallaren Cvitanich var en spelare som Rudi Garcia gärna ville ha men som Nice vägrade sälja. Kanske gör de ett nytt och bättre försök i januari.

Diego Costa (A.Madrid)
En annan spelare som Roma ryktades vara intresserade av var Atletico Madrids Diego Costa. Här måste det nog till vissa bitar för att Roma ska lyckas köpa honom. Dels så måste man vara bereda att hosta upp en rejäl slant (inte säkert att ledningen är det) och dels så måste nog Atletico ha en ersättare redo.

Leandro Paredes (Boca Juniors)
Om man inte ser till att utnyttja den redan startade kontakten med Boca Juniors och Paredes är man dumma. Den argentinske talangen är på väg tillbaka efter skada men är en riktig pärla att inte missa.

LAZIO

Burak Yilmaz (Galatasaray)
Den stökiga affären med Yilmaz har väl inte de bästa förutsättningarna för att återupptas på ett bra sätt. Men om spelaren och hans agent inser sin girighet och kryper till korset vet man aldrig vad som kan hända i januari. Mycket beror också på hur Ylimaz presterar i höst. Går priset upp eller ner? Hur som helst lär Lazio behöva hitta en ersättare till Klose nästa år då han troligen återvänder hem till Tyskland.

Tim Matavz (PSV)
Ett sämre alternativ till Yilmaz. En spelare Igli Tare varit på länge.

Fabio Quagliarella (Juventus)
Om Quagliarella inte får speltid i Juventus under hösten och de beslutar sig för att sälja kanske Quaglia vill bort för att stärka sina chanser till VM-truppen.

Både Bari och Siena har fått inleda säsongen med två minuspoäng för försenade löne-inbetalningar respektive inskrivnings-problem.

De två första lagen blir direktuppflyttade till Serie A. Sedan följer en något rörig men intressant play-off mosaik. Jag ska försöka förklara:

Om det laget som kommer trea är 9 poäng före det som kommer fyra blir det inget play-off alls. Men om poängmarginalen är mindre blir det alltså playoff-spel. Ett playoff som kan innehålla allt ifrån 2 till 6 lag beroende på poängmarginalen.

Här är en liten guide till Serie B:

Direktupplyttning/Playoff

Palermo
Har den bästa truppen på papperet och om spelare som Dybala, Hernandez och Barreto bara når sin potential kan resan till Serie A bli kort. Men det gäller att klara pressen, att få Stadio Renzo Barbera med sig och inte emot sig. Gattuso är ju ett jättespännande namn på tränarsidan men är han för grön?

Empoli
Har kanske Serie B:s vassaste trio i Verdi-Tavano-Maccarone. Den unge Verdi har fått ersätta Saponara och Big Mac och gamle Tavano kan än. Övriga lagdelar ser stabila ut. En av Italiens mest välskötta klubbar – kan mycket väl ta steget upp i år.

Ternana
Jag gillar satsningen. Värvningarna av Antenucci, Viola, Avenatti, Maiello, Masi m fl är ett rejält försök att vara med och kriga om topp-platserna. Jag tror det kan gå vägen.

Cesena
Tränare Bisoli är en garanti. Nu har han ett stabilt försvar till förfogande och små kvicka anfallare som Garritano, D`Alessandro och Defrel ska supporta Succi eller spanjoren Rodriguez längst fram.

Playoff/Mitten

Pescara
Pescara har bytt ut stora delar av laget och satsar på unga inlånade spelare som Ragusa, Viviani, Frascatore, Politano kryddat med lite äldre lirare som Mascara och Cutolo. Personligen är jag förtjust i Brugman. Tränare Marino brukar bjuda på offensiv fotboll och truppen ser spännande ut. Försvaret kan vara ett frågetecken.

Novara
Anfallsparet Comi/Gonzalez är ett av seriens bästa och i övrigt ser laget hyfsat strukturerat ut. Om Rigoni återfinner formen ha de ett enormt sparkapital där. Bör ligga i toppen.

Siena
Fått behålla delar som D´Agostino, Rosina och Angelo samt fyllt på med Crescenzi (Lazio), Giacomazzi och Dellafiore. Håll även utkik efter Gianetti på topp. Har definitivt ett lag som bör slåss om en playoff-plats.

Varese
Neto Pereira är fortfarande en av Serie B:s ögonstenar och nu har han fått duktige Pavoletti vid sin sida. Milans Rodrigo Ely och Inters Simone Pasa finns även i laget. Truppen har kvaliteter och jag blir inte överraskad om de är med och slåss om en playoff-plats.

Spezia
Har en mycket vass offensiv i Sansovini, Catellani och Ebagua som bör räcka långt och Leali är en av Italiens största målvaktstalanger men är det inte lite brist på kreativitet på mittfältet?

Modena
Jag är mycket förtjust i Andrea Mazzarani och tror att han blir en av seriens bästa spelare. Framåt ligger det ett genombrott och väntar i starke Boubacar (Fiorentina). Men truppen är lite tunn.

Padova
Även om innermittfältet ser lite fantasilöst ut tycker jag att försvaret ser rätt bra ut och jag tror att Pasquato blir en stjärna i Serie B. Känns som ett mittenlag.

Mitten

Brescia
Unge svenske Mitrovic finns med i truppen och har fått starta i inledningen. Annars vilar det mesta av ansvaret på Andrea Caracciolos axlar. Han är god nog för att ro hem skytteligan. Men det lär inte räcka med det och frågan är om övriga lagdelar räcker för att nå playoff.

Reggina
Förväntas vara ett topplag. Jag är tveksam till det. Atzori är en överskattad tränare och laget ser inte helt vasst ut. Mycket litas till att Di Michele gör många mål och att trebackslinjen ska fungera. Men om Strasser, Falco (härlig spelare) och Cocco lyfter kan det bli bra.

Latina
Värvat smart och lyxigt. Gamla Parma-spelaren Stefano Morrone ska hålla i trådarna på mitten och Jonathas (f.d Pescara) och Ghezzal (f.d Bari) ska göra målen framåt.

Crotone
Svenske Mikael Ishak är en av många spännande anfallare i Crotone. En annan är uruguayaren Mastriani men även italienarna Pettinari (tror jag  mycket på), Bernadeschi (Fiorentinas jättetalang) och Torromino. Även duktige Inter-prospektet Crisetig finns att tillgå på mitten. Visst finns det brister i laget men även mycket talang att ösa ur.

Botten/Nedflyttning

Avellino
Har få stora namn men kommer bli svårslagna, inte minst på hemmaplan där de har stort stöd. 31-årige anfallaren Castaldo är en ledare.

Bari
Det har varit en rörig sommar då bland annat tränare Gautieri kastade in handduken mer eller mindre efter en vecka. Är man bara inte för fega med att spela med talangerna Fossatti, Beltrame och Fedato ska ett kontrakt kunna räddas.

Carpi
Värvningen av vasse anfallaren Sgrigna (Serie B-expert) i sista stund kan kanske betyda klarat kontrakt.

Trapani
Tror de kommer få det rätt kämpigt. Har dock rutinerade Terlizzi längst bak och målfarlige Mancosu längst fram.

Cittadella
Har alltid klarat sig kvar med små medel. Tar det slut nu? Kanske.

Juve Stabia
Anfallsparet Di Carmine/Diop är helt okej men i övrigt ser det inte ljust för “getingarna”

Lanciano
Truppen känns inte tillräckligt vass.

Leonardo Pettinari fostrades i Fiorentina men fick sitt genombrott i lilla Cittadella. En del klubbar i Serie A var intresserade men Pettinari hamnade till slut i Atalanta som han var med och tog upp till Serie B. Men det blev aldrig någon fortsättning. Hjärtproblemen satte stopp för det.

Leonardo vågar inte ens spela med sina kompisar idag men kan inte släppa sitt älskade intresse. Han har börjat ta tränarlicens och han ser 30-40 matcher per vecka. Pettinari var defintivt på väg mot en karriär i Serie A. Det blev aldrig så. I januari 2013 la han skorna på hyllan.

Men han är fortfarande vid liv.

[youtubeplay id=”UsxMWBezYhI” size=”medium”]

Men jag har också haft perioder då jag brytt mig mindre om det italienska landslaget och jag har nästan alltid haft dubbla känslor kring det genom åren. Förutom Baggio var Arrigo Sacchis landslag mer eller mindre urtråkigt att titta på och mellan 1996 och 2004 var Azzurri inget att hetsa upp sig över. Även om jag gladdes VM-guldet 2006 blev jag aldrig riktigt förförd.

Inte förrän Cesare Prandelli tog över fick jag tillbaka den riktiga glädjen att se iItalienska landslaget. Nu slutar han troligen efter VM nästa sommar. Det känns sorgligt….och läskigt. Vem ska ta över? Hur vet vi att den personen kommer bygga vidare på det Prandelli först brutit ner och sedan låtit blomma?

Kanske känner Prandelli att han gjort sitt i landslaget, att det är dags att lämna över stafettpinnen. Kanske vill han tillbaka till klubbfotbollens värld (känns det inte logiskt att han och Allegri byter plats nästa sommar?) för ny stimulans.

Prandelli slog upp nya dörrar. Han trängde in i den bakåtsträvande defensiva mentaliteten som levt kvar efter alla framgångar och vågade söndra den. Han gav unga spelare chansen men stängde aldrig dörren till de äldre spelarna. Han tog Italien in i modernare tider utan att håglöst bara kopiera det spanska landslaget.

Dessutom kunde Prandelli ta hand om Mario Balotelli. Att Super-Mario är där han är idag och att han är Italiens frontfigur till VM i Brasilien är inget annat än till stor del hans förtjänst. Prandelli är en mycket bra tränare för att han är en stor människa.

Jag vet inte vem som kommer ta över. Men jag hoppas verkligen att han kommer vårda det känsliga och vackra Azzurri-bygge som han kommer att ärva.

Inom parentes – hur mycket laget stigit eller sjunkit.

1. Juventus (-)
Sålde både Matri och Giaccherini men köpte varken en ytter eller någon mittfältare vilket jag trodde de skulle göra. Men okej, Juventus är det enda laget i Italien som egentligen inte behövde köpa något.

2. Milan (-)
Kaka-värvningen känns spännande, Matri-värvningen känns obehaglig då det är en fingervisning om El Shaarawys uteslutning, Honda kommer i januari….men jag hade förväntat mig en mittback. Nåja, entusiamsen med den förlorade sonens återkomst är uppskruvad och Milan känns fortfarande som ett möjligt hot till Juve.

3. Napoli (-)
Kanske var de så nöjda med de två inledande matcherna att de skippade att stärka upp mittbacks-arsenalen och ytterligare ett mittfälts-alternativ. Kanske gjorde de rätt i att vänta med det tills januari. Offensiven imponerar redan och Duvan Z har ännu inte visat upp sig. Känns precis som Milan kapabla att hota Juve.

4. Fiorentina (+1)
Sålde visserligen Ljajic men jag tror det var bra även för Fiorentina då det ger Rossi utrymme och förtroende att flyga högt. Vi ska heller inte underskatta värvningen av Rebic.

5. Roma (+1)
Visserligen missade man att värva en striker av klass innan gong-gongen vilket inte var bra, men Strootman, Ljajic, Benatia och Maicon är en mycket vass mercato-poker, speciellt värvningarna av de två förstnämnda känns som riktiga kap. Dessutom har Rudi Garcia övertygat som ny tränare. Ser ut att jaga Europa-platser.

6. Inter (-2)
Mazzarri har redan visat att han kan konsten att klistra ihop ett sprucket lag. Han har trollat med både Jonathan och Alvarez och nyförvärvet Taider har potential. Men det finns nog ett tak för hur bra han kan göra detta Inter.

Så visst var det lite av ett antiklimax att inte drömmen Etoo blev sann och att man inte värvade 1-2 vassa nyförvärv till. För mig har Inters chanser sjunkit en aning sedan jag bedömde dem sist. Men vi ska dock inte räkna bort en möjlig Thohir-effekt till vintermercaton.

7. Udinese (-)
Agerade åskådare under slutdelen av mercaton för att de inte behövde värva något.

8. Lazio (-)
Otroligt nog lyckades Lotito & Tare återigen gå bet precis på transferfönstrets mållinje. Den här gången blev man blåsta på turkiska målskytten Yilmaz (och hans giriga agent).

Nu får man hoppas att Floccari kliver fram, eller att Bryan Perea och Felipe Anderson är mer redo än man tror. Eller kanske är det dags att ge Keita chansen. Hursomhelst kändes det som att Lazio hade fått ett lyft med Yilmaz. Kanske hade man också behövt lägga mer krut på att hitta en duktig mittback också. Känns inte bättre nu än i mitten av augusti.

9. Parma (-)
Avlsutade mercaton ganska starkt med att plocka in Gargano, Obi och Jorquera till mittfältet samt behålla Biabiany. Känns som att det behövdes. Om Obi når sin potential blir han ett lysande nyförvärv. Vettigt att man ändrande sig angående den tänkta försäljningen av Sansone.

10. Sampdoria (-)
Gjorde väldigt lite i slutet men hann med att smyga in ett lån av Milans stora talang Andrea Petagna. Han kan bli värdefull både som back-up till Gabbiadini eller som eventuell startman bredvid honom. Sampdoria känns lika intressanta nu som innan tycker jag.

11. Atalanta (+1)
Behövde inte göra något på mercaton de sista veckorna. Har ett spännande lag.

12. Torino (-1)
Nja, de uteblivna nyförvärven Pegolo (målvakt) och Valdes (regista) hade behövts. De två positionerna haltar nu lite grann. Cerci och Immobile borde ända räcka rätt långt.

13. Genoa (0)
Fått en dålig start och tränare Liverani är redan under stor press. Jag hoppas han får lite tid på sig. I övrigt tror jag att värvningarna av Centurion och Stoian kommer lösa en del av de offensiva problemen.

14. Verona (+1)
Hann med att förstärka försvaret med Rafael Marques och talangfulle speedkulan Iturbe. Bra jobbat säger jag. Känns stabila.

15. Cagliari (+3)
Cellino höll vad han lovade och behöll både Astori och Nainggolan. Sanningen kan ju snarare ha varit att det inte kom några riktigt vassa bud (när det gäller Roma ville inte Cellino sälja på grund av förra säsongens tjafs). Men med en intakt trupp känns inte Cagliari som ett lag som åker ut.

16. Sassuolo (+1)
Värvade både Luca Marrone och Antonio Floro Flores under sista dagarna vilka båda känns som riktigt giftiga värvningar. Visst, en mittback hade inte skadat och försvaret känns lite som en akilleshäl, men de två andra lagdelarna känns starka.

17. Bologna (+2)
Behöll Diamanti (vilket var ett måste) och förstärkte med Cristaldo framåt och Mantovani bakåt. Små men viktiga förändringar som kan betyda att de håller sig över strecket.

18. Catania (-4)
Höll på att sälja Barrientos, lyckades inte sälja Maxi Lopez och värvade Plasil som jag inte tror kommer förändra mycket till det positiva. Och varför värvade de aldrig Gaston Iniguez ?Känns som att Catania lever farligt.

19. Chievo (-3)
Nej, Chievo borde ha fått in lite mer kreativitet innan mercaton stängde. Ingen Boyake, men Ardemagni känns som ett antiklimax. Och troligen hade man även behövt stärka upp försvaret med något namn. Hur skicklig än Sannino är känns det som att Chievo kan åka ur.

20. Livorno (0)
Fick ihop några smarta värvningar på slutet, som t ex Emeghara, men jag tror ändå inte det räcker för en salvezza.

19. Sime Vrsaljko (Genoa) 5 miljoner euro
Duktig ytterback som jag tror kommer väcka de italienska storklubbarnas ögon.

18. Juan Iturbe (Verona) Lån med köprätt
Att Verona lyckades låna den talangfulle och dribblingsskicklige Iturbe var både något överraskande och snyggt jobbat. Får han bara spela lär han göra intryck. Kanske är det bäst om han imponerar lagom mycket så att inte utköpspriset stiger efter säsongen.

17. Ante Rebic (Fiorentina) 4,5 miljoner euro
I skuggan av försäljningen av Ljajic värvade man vasse anfallstalangen Rebic. Kroaten är dock redo redan nu att stå till hands om det dyker upp skador. På sikt kan detta vara en riktigt bra värvning.

16. Riccardo Centurion (Genoa) Lån med köprätt
Snabb och skicklig ytter som bör passa utmärkt som en av två offensiva spelare bakom en ensam anfallare under Liverani. Kan ha ökat i värde efter säsongen.

15. Francesco Lodi (Genoa) 5 miljoner euro 1/2
Playmaker som lyste i Catania innan Genoa smart nog värvade honom. Genoa har inte börjat bra men vänta till efter säsongen så ska vi nog se att Lodi har satt sin prägel på laget.

14. Hugo Campagnaro (Inter) Gratis
Kom gratis till Inter vilket måste anses som ett riktigt kap. Börjar bli till åren men kommer kunna ge Inter 2-3 år av riktigt hög standard. Höjt nivån på Inters backlinje.

13. Maicon (Roma) Gratis
Verkar vara i gammal god form vilket självklart då innebär att Roma fått en mycket bra ytterback gratis. Smart.

12. Ciro Immobile (Torino) 3 miljoner euro 1/2

11. Mauro Icardi (Inter) 6,5 miljoner euro 1/2
Om Inter bara har lite tålamod så kommer de få bevittna att de sitter på en pärla. Löpvillig och bra i straffområdet.  Har vad som krävs för att bli en stor anfallare.

10. Angelo Ogbonna (Juventus) 15 miljoner euro
Egentligen var det märkligt att inte klubbar som Roma, Milan och Napoli försökte värva honom mer än vad de gjorde. Juventus hann först och stärkte upp försvarsbredden rejält.

9. Andrea Poli (Milan) 2 miljoner euro 1/2
Mycket kvalité för lite pengar. Milan kommer få mycket nytta av den mångsidige mittfältaren. Kan bli för Milan det som Marchisio är för Juventus.

8. Manolo Gabbiadini (Sampdoria) 5,5 miljoner euro 1/2
Kom till ett perfekt lag för att lyckas och befinner sig vid rätt tidpunkt i karriären för att slå igenom. Jag tror han blir en succé och gör minst 15 mål.

7. Antonio Cassano (Parma) Lån
Hamnade i Inters och Mazzarris frysbox vilket blev till Parmas gagn. Har fortfarande magin kvar i fötterna vilket Stadio Ennio Tardini kommer få bevittna mer än en gång.

6. Mario Gomez (Fiorentina) 21 miljoner euro
Om det var någon klubb i Italien som skulle passa honom utmärkt var det Fiorentina. Laget har spelare som kan slå inlägg och hans anfallspartner Giuseppe Rossi kompletterar Gomez mycket bra.

5. Kaka (Milan) Gratis (men 5 miljoner för eventuella bonusar)
Ur känslomässig och PR-mässig synvinkel är denna värvning fantastisk. Men även ur ekonomisk vinkel är den mer än gångbar. Han kom gratis och han sänkte sin lön med mer än 50%. Om Kaka kan återfinna sitt gamla Milan-jag, ja då kan Milan skrika Bingo tusen gånger om. Men det är just den biten jag inte är helt säker på.

4. Kevin Strootman (Roma) 19 miljoner euro
Holländaren fanns på många stora klubbars läppar men Roma lyckades signa honom vilket var mycket imponerande. Med sin styrka och breda register är han precis vad Roma behöver.

3. Adem Ljajic (Roma) 12 miljoner euro
Romas manöver liknar Napolis med Cavani och Higuain. Man sålde Lamela dyrt och köpte Ljajic relativt billigt. Så plötsligt hade man en ungefär lika bra spelare men blev också betydligt rikare. Synd bara att man inte använde en del av de pengarna på en duktig striker.

2. Carlos Tevez (Juventus) 15 miljoner euro
Att köpa loss en “top-player” för ca 15 miljoner euro är inget man gör varje dag. Men det är vad Juventus gjorde den här sommaren. För Tevez är den toppspelare som Juve har saknat.

1. Gonzalo Higuain (Napoli) 40 miljoner euro

*Uppgifterna på priserna är hämtade från Corriere dello Sport
*Eventuella bonusar är inräknade i summan.
* står det 1/2 efter betyder det halva delägarskapet.

Den största affären sista dygnet var ju givetvis Kaka till Milan. På många sätt knöt Milan ihop säcken från början av sommaren. Det var ju då Berlusconi insisterade på att Allegri skulle spela med en trequartista och det var då El Shaarawy var till salu. Sedan lugnade allting ner sig under sommaren bara för att blomma upp igen sista dagarna. Milan kastade parollen “Vi ska bara värva unga spelare” över bord och värvade Kaka och Matri. En trequartista det blev och El Shaarawy slängdes ut i transfersnacket igen.

Men förutom Kaka-affären under de sista dygnen var det mest de uteblivna affärerna som lyste med sin frånvaro.

Det slutade med att Inter inte värvade någonting, Lazio missade Yilmaz, Milan blev utan mittback, Roma blev utan striker, Fiorentina värvade varken målvakt eller Vice-Pizarro, Juventus sålde och sålde men förstärkte inte (det enda lag som kanske inte behövde det), Torino fick ingen Valdes och Napoli sade pass.

Milan la ett skambud på Davide Astori och fick nobben, Roma la ett bra bud och fick nobben. Cellino höll sitt ord att inte sälja några spelare, men frågan är hur nöjd Astori är nu? Och lär inte Nainggolan försvinna i januari?

Fabio Quagliarella, Alberto Gilardino och Marco Borriello fick snällt stanna kvar på sina gårdar och Abel Hernandez blev kvar på Sicilien. Det var en massa klubbar som trodde att de kunde lösa sina problem i sista stund.

Fast egentligen är det kanske ingen fara på taket. I bara fyra månader klarar man sig nog rätt okej med det man har.

Sedan är det dags igen. En ny vända att vånda sina supportrar på. En hel månad med massvis med luftskott i transferrymden. Men visst kommer vi hinna glömma bort sommarens missade värvningar och stå där lika förväntansfulla ändå första dagen på det nya året.

Och lika besvikna den sista januari.

***

Transferbetyg:

Alessandro Matri Anfallare (Juventus-Milan) 6,5
Jag har egentligen inget emot själva värvningen av Matri eftersom jag tycker han är en mycket bra anfallare men jag har starka invändningar mot att det sätter El Shaarawy längre ut i marginalen.

Luca Antonini  Försvarare (Milan-Genoa) 5,5
Var sällan bra i Milan de senaste åren. Har svårt att se att han skulle vara så mycket bättre i Genoa. Alltid en defensiv risk.

Kaka Mittfältare (Real Madrid-Milan) 7
Ur en synvinkel är det en lysande värvning. Supportrarna jublar, han kom gratis och han sänkte lönen. Men vilken Kaka är det man får? Kan han hitta tillbaka i sin kära miljö? Det vet vi inte än.

Andrea Coda Försvarare (Udinese-Livorno) 5,5
Viss rutin men också en säkerhetsrisk. Lite klumpig.

Walter Gargano Mittfältare (Inter-Parma) 6
Känns inte som den spelartyp som Parma behövde mest men kanske var de heller inte nöjda med dem de hade. Bidrar med grinta.

Valter Birsa Mittfältare (Genoa-Milan) 5
Flytta pengar-spelare. Lär väl knappt sätta sin fot på SSiro.

Andrea Petagna (Milan-Sampdoria) 7
Smart av Sampdoria att låna den starke supertalangen. Bra back-up till Gabbiadini men kan även spela samtidigt med honom.

Etrit Berisha Målvakt (Kalmar FF-Lazio) 5,5
Kändes väl inte som en av Allsvenskans bästa målvakter. Finns bättre back-ups i Italien. Tare-kontakt.

Ricardo Centurion Anfallare/Mittfältare (Racing-Genoa) 7
Snabb ytteranfallare som borde passa bra i Liveranis spelsystem. Jag är mycket förtjust i argentinaren och tror Genoa har gjort ett kap.

Tiberio Guarente Mittfältare (Sevilla-Catania) 6
Börjar kännas lite trött.

Jonathan Cristaldo Anfallare  (Metalist-Bologna) 6,5
Har kanske inga riktiga spetskvaliteter men är en bra och pålitlig anfallare. Vilket var ungefär vad Bologna behövde. Kan säkert göra en sisådär åtta mål.

Giovanni Pasquale Försvarare  (Udinese-Torino) 6
Har väl sett sina bästa dagar men duger säkert ändå som ytter i något år till.

Rafael Marques  Försvarare (Verona) 6,5
Rätt skicklig mittback som påminner lite grann om Udineses Danilo. Kan bli viktig.

Luca Marrone Mittfältare (Juventus-Sassuolo) 7
Kunde inte ta sig in i Juventus gyllene mittfält och behövde speltid. Lär få det i Sassuolo. Jättebra värvning av nykomlingen. För Juventus del ingick halva delägarskapet av Domenico Berardi vilket är en viktig del av affären.

Birkir Bjarnason  Mittfältare (Pescara-Sampdoria) 6,5

Jaroslav Plasil Mittfältare (Bordeaux-Catania) 5,5
Kändes som att tjecken värvades på grund av att man trodde att man skulle tappa Barrientos. Jag tycker nog värvningen var meningslös vilket som. Jag har aldrig imponerats av Plasil.

Cristobal Jorquera Mittfältare (Genoa-Parma) 6
Från Genoas frysbox till…..ja till vadå? Blir han Valdes back-up? Eller används han längre fram? Eller kommer han mest tillbringa tid på bänken? Jag har alltid gillat Jorquera och tyckte han blev bränd för tidigt av svaga tränare. Kan Donadoni lyfta honom?

Joel Obi Mittfältare (Inter-Parma) 6,5
Man väntar och väntar. På att Obi äntligen ska få vara skadefri och få ut all sin potential. Kanske är det i år det händer. I så fall är det bara att gratulera Parma.

Emanuele Calaio Anfallare (Napoli-Genoa) 6
Det finns en anfallstyp i Italien som är rätt stark, ingen jätteteknik, rätt menlösa men kan ändå göra 10 mål i serie A. Calaio ingår där.

Ioannis Fetfazidis Anfallare (Olympiakos-Genoa) 6,5
Känd som den “Grekiske Messi”. Är självklart fjärran från argentinarens nivå men har inte alltid fått den speltid han kanske förtjänar. Har stor potential som Liverani kanske utnyttjar.

Cristiano Biraghi Försvarare (Cittadella-Catania) 6
Varit rätt bra i Serie B ett tag nu. Får nu chansen att bevisa att han klarar av spel i den högsta serien också.

Matteo Ardemagni Anfallare (Atalanta-Chievo) 5,5
Inte den anfallstyp jag tycker Chievo behövde (idén med Boyake var rätt).

Adrian Stoian Mittfältare (Chievo-Genoa) 6,5
Jag är lite småförtjust i denne rumän. Jag tror att Liverani är det också och kommer ge honom chansen.

Antonio Floro Flores Anfallare (Genoa-Sassuolo) 6,5
Anfalls-vagabond som nu tar sitt register till Sassuolo. Jag tror det kan bli en mycket bra flytt.

Albano Bizarri Målvakt (Lazio-Genoa) 6
Ingen toppmålvakt men har rutin. Vilket är poängen eftersom det är något som  Perin saknar.

Matteo Rubin Försvarare (Siena-Verona) 6
Har en stark motor men sviktar ibland i defensiven.

Juan Iturbe Anfallare (Porto-Verona) 7
Super-spännande värvning då Iturbe besitter enorm potential. Tyvärr känns inte Mandorlini som tränaren som satsat på unga dribblingsvänliga spelare. Men ändå, snygg värvning av Verona.

Raffaele Pucino Försvarare (Varese-Sassuolo) 6
Funnits med på många Serie A-lags listor ett tag nu. Har fin potential och får nu äntligen mäta sig i svårare omgivning.

Antonio Pegolo Målvakt (Siena-Sassuolo) 6,5

Tommaso Berni Målvakt (Klubblös-Torino) 5,5
Istället för Pegolo blev det Berni. Inte helt lyckat.

Marco Donadel Mittfältare (Napoli-Verona) 5,5
Var usel i de få matcher han gjorde för Napoli ifjol. Ska nu försöka hitta sig själv i Verona. Känns som en rätt omgivning för honom att göra det men han har en bit kvar att vandra.

Mazzarri som plockat upp skärvorna av Inter och klistrat ihop dem. Adem Ljajics drömdebut, Rossi och Gomez som perfekt radarpar, Gabbiadini som gör mål på gamla lagkompisar, Nagatomo och Stendardo som gjort två mål på lika många matcher, Cassanos första balja för Parma, Emegharas pch Moscardellis skägg. Sugen på landslagsuppehåll? Nä, tänkte väl det.

Saken är den att detta kan följas upp av en lika galen transferdag. Den sista. Kaka är på väg tillbaka. Vad händer med El Shaarawy? Anländer Yilmaz till slut? Hittar Roma en striker? Vad gör Inter, Napoli och Juventus sista dagen?

Jag kommer därför ändra om i ordningen lite. Jag lägger ut omgångens lag redan idag (jag hade annars tänkt lägga den på tisdag som vanligt) och morgondagens blogg kommer tillägnas dagens transferkarusell. Senare i veckan ska det även hinnas med sommarens bästa värvningar och Serie A-revised (reviderad tabell efter transferfönstret). Nu tar vi sats mot mercatons gong-gong.

Omgång 2:

Chievo-Napoli 2-4
0-1 Callejon, 1-1 Paloschi, 1-2 Hamsik, 2-2 Paloschi, 2-3 Hamsik, 2-4 Higuain.
Juventus-Lazio 4-1
1-0 Vidal, 2-0 Vida,l 2-1 Klose, 3-1 Vucinic, 4-1 Tevez.
Roma-Verona 3-0
1-0 självmål, 2-0 Pjanic, 3-0 Ljajic.
Atalanta-Torino 2-0
1-0 Stendardo, 2-0 Lucchini.
Bologna-Sampdoria 2-2
0-1 Eder, 1-1 Moscardelli, 2-1 Kone, 2-2 Gabbiadini.
Catania-Inter 0-3
0-1 Palacio, 0-2 Nagatomo, 0-3 Alvarez
Genoa-Fiorentina 2-5
0-1 Aquilani, 0-2 Rossi, 0-3 Gomez, 1-3 Gilardino, 1-4 Rossi, 2-4 Lodi (str), 2-5 Gomez (str)
Milan-Cagliari 3-1
1-0 Robinho, 2-0 Mexes, 2-1 Sau, 3-1 Balotelli.
Sassuolo-Livorno 1-4
0-1 Greco, 1-1 Zaza, 1-2 självmål,  1-3 Paulinho, 1-4 Emeghara (str)
Udinese-Parma 3-1
1-0 Badu, 2-0 Heurtaux, 2-1 Cassano, 3-1 Muriel (str)

Omgångens topp:

1. Arturo Vidal (Juventus)
Om du skulle slå upp ordet komplett mittfältare skulle det stå skrivet, Arturo Vidal. Han gör allt och han gör det mästerligt. Mot Napoli var han bollvinnare, kreativ och dubbel målskytt varav det första var ett nummer ur den högre skolan. Mittfältssmaragd.

2. Marek Hamsik (Napoli)
Har tagit nästa steg. Hamsik är nu en av världens bästa spelare. Gjorde två nya mål mot Chievo och under Benitez har han hamnat ännu längre fram i plan vilket gynnar hans fömågor väl. Capitano, fanbärare och Campione.

3. Walter Mazzarri (tränare, Inter)
Mazzarri-kuren verkar fungera utmärkt. Inter-tränaren har sållat bort dem han inte tror på, har förvandlat Jonathan till skicklig ytter och transformerat Alvarez till en stjärna. Inters bästa nyförvärv den här sommaren är Mazzarri.

4. Adem Ljajic (Roma)
Hoppade in och visade direkt upp sin talang. Gav först Romas anfallsspel mer rörlighet och oberäknelighet och gjorde sedan ett snyggt och listigt mål. Någon som saknar Lamela?

5. Giuseppe Rossi & Mario Gomez (Fiorentina)
På många sätt det perfekta anfallsparet. En längre och starkare spelare kombinerat med en mindre och snabbare. Klassiskt. För Fiorentina fungerar det i vilket fall lysande. Mot Genoa gjorde de två mål var och mosade Genoa-försvaret. Som jag skrev tidigare: det var inte bara Roma som tjänade på försäljningen av Ljajic.

Omgångens Flopp:

1. Emilio Ostinelli (Domare, Udinese-Parma)
Då har vi säsongens första domarfiasko (ändå ovanligt bra domarnivå efter två omgångar ska sägas). Hittade en obefintlig straff för Udinese när Pedro Mendes gjorde en fin brytning. Visserligen kändes det inte som att ett svagt Parma var nära att kvittera men Ostinelli gav dem heller ingen chans.

2. Antonio Rosati (Sassuolo)
Målvaktsfiasko 1. Delansvarig i alla fyra baklängesmålen. Katastrof. Håller inte Serie A-klass.

3. Mattia Perin (Genoa)
Målvaktsfiasko 2. Agerade inte helt övertygande på första baklängesmålet och tappade sedan in Fiorentinas andra mål vilket naturligtvis tömde laget på en hel del luft. Har talang men måste undvika alltför många sådana här typer av insatser om han ska nå toppen.

4. Gianluca Curci (Bologna)
Målvaktsfiasko 3. Klantade sig på Sampdorias första mål men även det andra baklängesmålet såg inte otagbart ut.

5. Diego Novaretti (Lazio)
På efterkälken mer än en gång. Hängde inte alls med Vucinic på tredje målet. Känns inte som att han duger som startman.

Omgångens Lag:

Andrea Consigli (Atalanta)
Räddade sitt Atalanta med många fina räddningar.

Jonathan (Inter)
Så mycket bättre än i fjol. Fin framspelning till Palacios 0-1-mål.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Fina uppspel och följsam bakåt mot Lazio. Låg bakom Vidals andra mål.

Ignazio Abate (Milan)
Löpte massor och bröt vid rätt tillfällen.

Marek Hamsik (Napoli)
Två nya mål mot Chievo och framstår nu som kanske Serie A:s bästa spelare. Super-player.

Miralem Pjanic (Roma)
Alltid delaktig i spelet och gjorde ett fantastiskt “Cucchiaio-mål”. Garcia-effekt på bosniern?

Arturo Vidal (Juventus)
Sprängde sig in i Lazios försvar två gånger om och avslutade med största klass. Har inga svagheter.

Borja Valero (Fiorentina)
Medan Rossi & Gomez gör målen tuffar Borja outtröttligt på med sitt viktiga och skickliga mittfältspel. Väldigt viktig för laget.

Gonzalo Higuain (Napoli)
Ljuvlig framspelning till Callejons mål och avslutade Napolis målskytte med ett eget mål. Varje gång han hade bollen mot Chievo kändes det farligt.

Carlos Tevez (Juventus)
Gnistrade och blixtrade. Dundrade en i ribban och satte en bakom Marchetti. Samspelet med Vucinic fungerar redan lysande.

Mario Balotelli (Milan)
Klart delaktig i de två första MIlan-målen och gjorde sedan det tredje själv. Plump-matchen i Verona är redan ett minne blott.

Avbytare:

Maicon (Roma)
Återigen mycket bra på sin kant och provocerade fram Romas första mål.

Ricky Alvarez (Inter)
Hade framför allt en lysande andra halvlek mot Catania. Börjar förstå det defensiva arbetet bättre utan att tappa kraft i det offensiva spelet. Hans 0-3-mål var rena rama uppvisningen. Börjar äntligen få ut det han kan.

Mario Gomez (Fiorentina)
Assist till Rossis andra mål och även två egna gjorda mål. Visst finns det två Super-Mario i Serie A.

Serie B-elvan:
Benassi (Reggina) Amenta (Lanciano) Zappacosta (Avellino) Zoboli (Modena) Paci (Brescia); Buzzegoli (Novara) De Feudis (Cesena) La Camera (Vittadella;  )Maccarone (Empoli) Babacar (Modena) Barraco (Latina).

***

För er som missade Tv-krönikan eller vill se den igen:
Krönikan om en man i tusenfaldigt regn av hat

Det brukar ofta finnas en bromspedal att trycka på, en ledning att försvara eller en anledning att backa hem. Men när Serie A väl väljer att trampa på gaspedalen brukar den alltid närvarande taktiken och fina tekniken följa med av bara farten. Det är då den bästa fotbollen skapas. Precis som igår.

Napoli inledde fotbollsfrosseriet med att ta sig an Chievo från Verona. Efter Napolis två första matcher kan jag inte säga annat än att jag är mycket imponerad. Rafa Benitez har överstigit mina förväntningar. Han verkar ha applicerat sin fotboll i rekordfart och spelarna verkar älska det nya sättet att spela fotboll på. Det är lätt att förstå varför.

Callejon är så mycket bättre än vad jag trodde, Insigne skuttar förbi vadsomhelst med sin överkursteknik (hej hej Brasilien), Hamsik har blivit en riktig “Super-Campione” och det vibrerar mål varje gång Higuain har bollen. Visst, Napolis försvar sviktade ett par gånger, men det spelade ingen roll när den offensiva arsenalen var så stark.

Juventus ville inte vara sämre, utan bättre. När man såg “I Bianconeri” spela som igår är det svårt att förstå vad Antonio Conte skulle förstärka med sina 500 drömmiljoner. Jag har svårt att se vad som fattas dem. Grejen var att Lazio, förutom en del missar i backlinjen, var rätt bra. Candreva och Hernanes avlossade t ex ovanligt många vassa skott mot Buffon. Ändå var Juventus så mycket bättre.

Det gnistrade och blixtrade om Tevez och samspelet med Vucinic är på en höghöjdsnivå. Och medan Pogba slipar upp sin diamant vackrare och vackrare för varje vecka är Vidal redan en fulländad mittfältssmargad. Pirlo har kunnat  ta det rätt lugnt hittills. Juventus spelar som ett lag men där även individualismen skiner som en sol. Juventus lever på många sätt i perfekt symbios med sig själva.

Det känns som att Milan, Fiorentina och de andra toppkonkurrenterna har mycket att bevisa efter gårdagen. Bevisa att det inte var de två bästa lagen i Italien vi såg igår.

Det kommer bli väldigt svårt.