Always Balo och Jetlaggade på Emirates

Det var som om Napoli var jetlaggade på Emirates. Och står man och gäspar första halvtimmen mot en inte längre så slumrande gigant som Wengers Arsenal, ja då har man satt sig i trubbel. Zuniga och Napolis vänsterkant fövandlades till en napoletansk horror-show där Arsenals kvicka, snabba lirare svischade förbi i parti och minut.

Arsenal belägrade Napolis planhalva och tog vara på övertaget med att göra två mål. Det är intressant att Wenger behövde så lite (och ändå så mycket) för att få sitt bygge att resa sig vackert igen. Om jag hade fått göra en topp-tio lista på spelare jag skulle önska och älska att ha i Serie A, skulle Mesut Özil toppa den alla dar i veckan. Nu har han blivit den pusselbit som Wenger saknat. En spelare som smittat hela laget med sin skicklighet.

Napoli fick sig en läxa i att kunna hålla hög fart över lång tid och det ställdes även en del frågetecken på vissa spelare. Håller verkligen Raul Albiol och Miguel Britos när det börjar gå fort? Hur kunde Juan Zuniga vara så ur position? Börjar verkligheten komma ikapp Jose Callejon nu (fullständigt usel igår)? Goran Pandev kanske kan göra två mål på Genoa en vanlig lördag men klart knepigare när det spelas Champions-hymner på engelsk mark. Nej, Mesto är inte tillräckligt bra, men det visste vi.

Matchinsatser går ju naturligtvis upp och ner men de spelare jag nämner ovan (förutom Zuniga då det främst var en positionsfråga) är de jag sätter frågetecken för om de håller måttet under ett helt gruppspel i Champions League. För övrigt kan vi ju fortsätta säga att Arsenal är nog världens bästa lag på att bemöta italiensk motstånd.

Det fick Napoli surt erfara igår.

***

Den som säger att Mario Balotelli inte är Milan just nu ljuger. Om han inte spelar så snackas det Mario och spelar han så kommer det slutligen handla om honom också. Lite så var kontentan efter matchen mot Ajax igår.

Milan startade svagt och Ajax ägde matchen. Egentligen inte så konstigt då det sett ut så här för Milan sjuttiofem procent av säsongen hittills. Men sedan i andra halvlek ryckte Milan upp sig och speciellt Super-Mario. Han sköt in sig och träffade ribban i suverän aktion.

Men Ajax gjorde mål (titta inte boll Sulley!). På övertid. Ridå? Nejdå, The Balotelli show var inte över ännu. När jag såg det första gången ropade jag “Herregud det var ingen straff!”. Sedan när jag såg reprisen (de drar i varandra, Balotelli i Moisanders arm, Moisander i Balotellis tröja och Mario faller enkelt) tyckte jag det lite mindre, men ändå tillräckligt för att förstå om Ajax kände sig lurade.

Att klaga på Marios attityd när han får tre matchers avstängning är inte så oväntat. Jag gissar att Milan inte har något emot den typen av luriga agerande som vid straff-situationen från Mario, då det gynnar dem. Poängen var ju guld värd för Milan.

Kanske kommer den visa sig vara helt avgörande.