Episoder och perfektion

Dels så handlar ju episoder om kvaliteten på spelarna och deras utförande. Inter hade en Alvaro Pereira (tänk att Inter en dag skulle komma att sakna Jonathan) som inte hängde med och orsakade en straff. Inter hade en Andrea Ranocchia som sparkade i luften vilket var upprinnelsen till Romas 0-1-mål.

På samma gång hade Roma Francesco Totti. Hans avslut vid första målet är perfekt utfört. Jag hoppas ni även la märke till detaljen vid Romas 0-3-mål. Det är Tottis förstatouch och skarv till Strootman som sätter igång hela anfallet som sedan leder till Florenzis fina avslut. Små episoder. Viktiga episoder.

Men episoder handlar även om hur tränaren förbereder matchen och formerar laget. Mazzarri valde att återigen spela med en ensam anfallare. Han valde att återigen välja Saphir Taider framför Matteo Kovacic. Jag kan förstå varför, men vet inte om jag tycker att det är rätt.

Mazzarri startade säsongen helt rätt med att stärka upp defensiven med sin 3-5-1-1-uppställning, men jag hävdar att han borde ha lättat lite på det efter hand. Typ för 2-3 omgångar sedan. Jag menar att Icardi istället kunde understödjas av Alvarez och Palacio och att Guarin flyttas ner till innermittfältet. Lätta en aning på den defensiva övervikten.

Mazzarri gillar Taider. Inte svårt att förstå varför. Han är lite som en Gargano med bättre teknik. Jag gillar också Taider. Men hans övre tak kommer aldrig bli högre än Kovacics. Det är slöseri att ha kroaten på bänken. Det är riskfyllt att sänka hans självförtroende och sänks det och han har svårt att hitta tillbaka är förlusten stor. Därför bör han spela. Kanske tillsammans med Taider, kanske utan. Episoder. Små episoder som kanske spelar roll.

Jag gissar att Mazzarri menar episoder som t ex Guarins kanonskott i stolpen. Att den lika gärna kunde gå in. Sådana hypoteser är ju egentligen rätt ointressanta. Den gick inte in för att skottet inte var tillräckligt perfekt helt enkelt. Det är ett fantastiskt försök men inte perfekt.

Perfektion är något som däremot Roma känner till. Sju segrar på sju matcher och 20-1 i målskillnad är så nära perfektion man kan komma. Rudi Garcias Roma är en mäktig hybrid mellan mod och cynism. Försvarsspelet är solitt som stål, omställningarna livsfarliga och mittfältet klokt och skickligt. Det finns liksom inga hål att bryta sig in i. Sedan kan man ju undra hur länge laget ska vara så här effektivt? Hur länge kommer drömstarten att hålla? Kanske spricker det redan nästa omgång.

Men sju raka segrar på lika många försök är tillräckligt imponerande det.