Tungvikts-mål på ljusa stämmors stadion

Bakom alla de ljusa hejaropen ekade fotbollsförbundets något vilsna letande efter framtidens arena-atmosfär. Man bränner broar med ultras men vill behålla den stämning och tifo som finns. Man vill göra fotbollen till en show likt den amerikanska franchise-modellen men har inte ens fått igenom det lagförslag under typ fem, sex år som ska göra det lättare för klubbarna att bygga nya arenor.

Italien ser vad som händer i övriga fotbolls-Europa men kan inte förmå sig att hänga på. Kanske vet man inte riktigt vad man vill. Jag säger inte nödvändigtvis att man måste hänga på, men problemet är att man måste välja ett spår och satsa hårdare. Nu blir det varken eller och därför en svårbegriplig röra som mer tömmer än fyller arenorna.

Annars var det ju en rätt bra match. Mellan de två svartvita lagen. Både Buffon och Brkic höll siffrorna nere till nollpunkten ända tills ett skott träffade Llorentes huvud och styrdes in i mål när klockan glidit över 90 minuter.

Det var svårt att inte tycka lite synd om Udinese som hade skapat chanser och försvarat sig bra. Men det var också svårt att inte tycka att Juves stora bollinnehav och envisa skapande av halv-chanser (de vassa chanserna var betydligt färre) ändå hade gjort dem förtjänta av tre poäng.

Llorentes tungviktsmål med scudetto-doft på gav Juve ett litet ryck i tabellen eftersom konkurrenter som t ex Roma och Inter tidigare under dagen bara fått med sig en poäng i sina respektive matcher. Ett mål som togs emot med stor iver och ungdomlig glädje.

På ljusa stämmors stadion.

***
Jag hade svårt att förstå varför Garcia valde att bänka Ljajic och Pjanic. Det var lätt att se att deras inhopp var den största orsaken att Roma vaknade och fixade tre poäng. Även om Roma fortsätter att vara obesegrade så har deras kryss-trend en rätt dålig effekt på deras Champions League-jakt.

Molnen glimrar inte rosa över Rom längre, nu krävs det en viss uppryckning (och kanske en återkomst av kejsar Totti) för att inte lagen bakom ska komma ikapp redan innan Babbo Natale dyker ner i skorstenen.

***

Inter ledde med 1-0 och hade greppet om Sampdoria. Erick Thohir satt tryggt på läktaren inväntandes att inkassera en trepoängare. Men så tappade man helt sista halvtimmen och släppte greppet.

Det nya Mihajlovic-injicerade Sampdoria var inte sena att ta chansen att överta initiativet. Vad som blev Inters kanske sämsta halvlek för säsongen blev en fint fixad poäng av Genuas ena hälft och medan Sinisa kan vara stolt över sina spelare har nog Mazzarri och Thohir lite att fundera på.

***
Det börjar bli mer och mer Kakas Milan. Hans ledarroll blir tydligare och tydligare. Han medlar med arga supportrar, han medlar med Balotellis arga sida och han gör mål. Först mot Celtic och nu även igår. Vilket faktiskt även Super-Mario gjort.

Annars var det lite glömma bort att det var Riccardo Montolivo som var bäst på plan. Tänkte bara påminna om det.

***
Apropå påminna så är det ju två väldigt intressanta matcher ikväll.

Serie A sover aldrig.