Som han hade väntat på denna dag, den gode Mattia Destro. En tredjedels säsong i misslyckandets tecken och sedan både en vår och en höst förlorade på grund av skadeproblem. All denna besvikelse och frustration fanns nog med i Destros firande och vrål när han gjorde 2-1 mot Fiorentina.
Även om han gjorde mig lite tveksam ifjol har jag ändå alltid trott på Destros kvalitéer. Jag tror att han nu kommer in i ett mycket bra läge. Roma behöver en nummer nio, han har större repertoar än Borriello, jag tror att Garcia vill satsa på honom och han är oerhört revanschsugen.
Destros mål var inte bara ett viktigt mål. Det var ett jätteviktigt mål. Ett mål som betyder att man hänger på svartvita mästarna från Turin och ett mål som betyder att man ryckte ifrån Napoli med två poäng.
Det var också mycket Romas match. Det var de rödgula som ville framåt mest och som skapade flest chanser. Det var Gervinhos match. Ivorianen såg så där bra ut som han gjorde innan skadan, han terroriserade Viola-försvaret med sin fart jämt och låg bakom båda målen.
Men Gervinho hade också hjälp denna dag. Maicon galopperade, Benatia och Castan täppte igen muren och De Rossi vann boll och Strootman plockade fram musklerna. Och på bänken var kejsar Totti tillbaka.
Roma har nu Milan och Catania kvar att möta innan de får käka panettone. Hur det än går i de matcherna har de gjort en sensationell höst. Men visst är de fullt inställda på att hålla sin obesegrade svit vid liv ända fram till jul.
Igår var de säkert lika nöjda med att ha spräckt sviten på fyra raka oavgjorda.
***
Apropå sviter så har Inter nu inte vunnit på en månad. Cambiasso kom oerhört nära att spräcka den sviten med sitt skott i slutet av matchen. Men bakom det skottet dolde sig faktiskt sanningen att det var Parma som hade varit närmare segern. 3-3-resultatet kändes dock rättvist.
Det svänger om Inter just nu, framåt och bakåt. Det blandas och ges från de flesta blåsvarta. Guarin och Ricky. Palacio gjorde två mål, men missade mottagningar och ett solklart mål. Försvaret gav bort mer än vad de tog. Juan Jesus och Samir Handanovic var största individuella kolsupare i ett annars inte helt fungerande defensivt kollektiv.
Walter Mazzarri har varit bra för Inter, fått ordning på dem men har inte lyckats lägga in nästa växel. Det är ju också det som är hans största frågetecken som tränare. Kan han det? De riktigt stora tränarna kan det. De kan utveckla sig själva och laget. Mazzarri måste fortfarande bevisa det.
***
Parma däremot fortsätter att imponera. Jag gillar verkligen Donadonis senaste experiment med Cassano, Sansone och Biabiany längst fram. Inte minst för att det ger plats åt, den igår dubbla målskytten, Nicola Sansones snabba och skickliga fötter. Och visst har Donadoni gett Marchionni ett nytt liv som innermittfältare.
***
Mihajlovic-effekten bara fortsätter och fortsätter. Han har hittills bevisat mina tveksamheter obefogade. Men även De Canio-defekten fortsätter och fortsätter. Jag skriver det igen. När är Maran tillbaka? På tisdag?
***
Även Corini-effekten verkar fungera alldeles utmärkt. Sju poäng på tre matcher. Igår vann man även mot en direkt bottenkonkurrent i Sassuolo. Inte för att detta Corini-injicerade Chievo verkar hålla sig kvar där i botten mycket längre.
***
Marco Sau spräckte sin måltorka, målade Cagliari-paletten vacker och sänkte Genoa med sina två mål. Cagliari hade dock lite hjälp av domaren då utvisningen på Genoas Manfredini var klart överdriven.
***
Hellas vände mot Atalanta och vann hemma som vanligt. Jorginho avgjorde på sin femte straffspark för säsongen. En straff som troligen inte skulle varit någon straff då förseelsen såg ut att vara utanför straffområdet.
Verona ligger på delad andraplats med Torino i straffsparksligan. Fiorentina leder på sex straffmål. Chievo, Atalanta, Inter och Parma har 0 straffar den här säsongen.
***
Vladimir Petkovic har det svårt just nu. Han menar att laget inte har någon tro längre. Säkerligen sant. Men det är väl sådant som framför allt tränaren ska ge dem?