En något märklig afton i Milano

Milan stod för stilla, de pressade sällan kollektivt, utan en och en och då och då. Det kändes som att matchidéerna var få och att man mest litade på den enskilda kvalitén. Det kändes lite uppgivet och irriterat om vart annat.

Poli kändes trög, Kaka och Montolivo hade rätt stor felprocent och Sulley Muntari väntade alltid till sista sekund innan han skulle passa vilket gjorde honom till största orsaken att Milans omställningar ofta tog för lång tid.

Romas spel kändes mer naturligt, inarbetat och planlagt. Målet var ett fint bevis på det. Fart, och många som följde med in i straffområdet. Det var rörelse och löpningar. Men chansmässigt var det rätt fattigt åt båda håll. Det var det däremot inte målmässigt.

Destro hade gjort mål igen, Zapata hade både gjort mål och agerat räddare åt andra hållet ett par gånger. Halvtidspausen brukar sällan vara särskilt händelserik men nu tvingades både Castan och Abbiati att utgå. In med Burdisso och Gabriel. Ett av de bytena skulle visa sig få effekt på resultatet.

Fem minuter in i andra halvleken kommer nämligen Gervinho galopperande på vänsterkanten och den inhoppande brasilianska målvakten bestämmer sig fullständigt onödigt för att springa ut och försöka bryta. Han tar Gervinho istället.

Straff och gult kort. Rätt beslut av Rocchi. Helt fel beslut av Gabriel. Strootman gjorde inget misstag från straffpunkten och uppförsbacken som Milan redan stakat ut själva med svagt spel blev nu ännu större.

Garcia slängde in Tottis återkomst, Allegri svarade med Matri, Kaka kunde kanske ha fått en straff, Bradley kunde ha nickat in 1-3. Men kontentan av den andra halvleken var ungefär densamma. Milan chansade mest, Roma visste vad de gjorde.

Men sedan som blixt från en klar himmel, hittade Balotelli in till den dittills så dålige Muntari (världsbäst på att blanda och ge) som skickligt pangade dit kvitteringen. Kanske var det inte speciellt rättvist, men det är alltid målen som räknas och Milan var duktiga på att ta vara på de få chanserna de fick.

Och plötsligt kändes Roma skrämda för första gången. Balansen hade rubbats. Milans nerv hade äntligen vaknat. Båda gick för seger. Gervinho missade. Balotelli missade. De Rossi var nära. Gervinho missade igen. Men det oavgjorda resultatet var ett faktum. En poäng vardera var inte till speciellt stor gagn för något av lagen.

Under en något märklig afton på San Siro.