5. Juventus ligaspel
Respasset ur Champions League var naturligtvis en stor besvikelse. Men i ligaspelet var man lika starka som vanligt. Man tappade endast fem poäng under hösten och lagmaskinen tickade på med Barzagli, Chiellini, Pogba, Vidal och Tevez i spetsen.
4. Alessio Cerci & Ciro Immobile (Torino)
Är detta Serie A:s mest spektakulära duett? Ja, kanske, Cerci fortsatte att förlöjliga motståndare med sin enorma fart men la även till förbättrat målskytte till sin repertoar. Bredvid honom fanns en god partner i mångsidige Immobile som verkligen fick det att flyta i slutet av höstsäsongen. Italiensk superduo.
3. Carlos Tevez (Juventus) & Gonzalo Higuain (Napoli)
Serie A:s mest namnkunniga värvningar inför säsongen var Tevez och Higuain. Det är inte alltid som de “bästa” spelarna motsvarar förväntningarna. Men de båda argentinarna visade sig vara både målmässigt och spelmässigt så bra som man hade hoppats. Serie A behövde stora stjärnor och både Tevez och Higuain visade sig vara det.
2. Giuseppe Rossi (Fiorentina)
Vi visste inte hur bra Rossi skulle vara efter sin långvariga skada. Nu vet vi. Han tog Fiorentina i sin hand och ledde dem genom hösten med alla sina mål, sitt kvicka rörliga anfallsspel och blev snabbt lagets nya alfahanne samt supportrarnas kelgris. Höstens roligaste comeback.
1. Rudi Garcia (Tränare, Roma)
Ur Luis Enriques, Zemans och Andreazzolis aska dök Rudi Garcia upp som en frälsare och gav Roma en identitet och ett självförtroende klubben inte sett sedan Spallettis dagar. Han gav Gervinho Lille-krafter, Totti rätt nycklar och De Rossi rätt position.
Garcia har lärt Roma att spela på olika sätt, man kan vara bollförande lag där man dikterar villkoren men man kan också agera mer cyniskt med snabba omställningar.
HÖSTENS SÄMSTA
5. Lazio
Lazios triumferande vår blev snabbt till mörkrets höst. 4-0-förlusten i den italienska supercup-finalen mot Juventus rev direkt upp stora sår i laget och det kändes som att man aldrig riktigt hämtade sig efter det.
Mittbackarna visade sig vara av den klumpigaste sorten vem man än satte på plan, de flesta av nyförvärven visade sig vara bluff (Novaretti, Biglia, Felipe Anderson), Hernanes var inte längre engagerad, Klose var ofta skadad och Ledesma hade blivit för gammal och långsam. Medan Petkovic tvingades till att föryngra och förändra laget tömdes man på självförtroende och poäng.
Nu står man med en tränare som gjort klart att han tar över schweiziska landslaget efter säsongen och man letar efter en ersättare fram till sommaren. Säsongen känns körd för den ljusblå delen av Roma. Räddas det som räddas kan.
4. Catania
Mycket har hänt på den södra kusten av Sicilien sedan förra säsongen. Francesco Lodis mittfältsgeometri och Pietro Lo Monacos sportdirektör-smartness är saknade, alla spelare som överpresterat har börjat underprestera.
Catania har förvandlats från ett Calcio-fyrverkeri till ett impotent sjunkande skepp på väldigt kort tid. Nicola Legrottaglie är slut, Panagiotis Tachtsidis är ingen Lodi, Maxi och Wanda har gjort slut och den argentinska tangon har tystnat.
3. Juventus respass ur Champions League
Respasset ur CL var ett tungt bakslag för Juventus och italiensk fotboll. Visst, det handlade om små marginaler. Oflyt mot Köpenhamn i Danmark, en tveksam domarinsats på Bernabeu och slarv i hemmamatchen mot Galatasaray.
Men hur man än vrider och vänder på det så ska ett så pass bra lag som Juventus sätta marginalerna på sin sida och inte tvärtom. Man ska inte missa så många chanser på Parken eller tappa en ledning hemma mot Galatasaray.
Man har främst sig själva att skylla.
2. Milans ligaspel
Milans ligaspel i höst har varit en ren katastrof. En 13:e plats i tabellen, man är 27 poäng efter serieledande Juventus och 17 poäng efter en Champions-plats. Medan klubbledningen har genomgått en metamorfos har laget presterat undermåligt.
Försvaret har varit virrigt, skadebekymren har varit för många, Balotelli inte alls varit lika bra som i våras, Kaka har sett ordinär ut och Matri var en meningslös värvning. Problemen har varit av olika slag men har inträffat ungefär samtidigt vilket har lett till Milans apokalyptiska höst.
1. Halv-tomma arenor & Tömda kurvor
Den italienska fotbollens lågkonjuktur forsatte under hösten. Halvtomma arenor, krångliga biljettsystem, få nya idéer bland klubbarna för hur man ska marknadsföra Serie A bättre var gamla problem som fortsatte vara aktuella. Det nya för hösten var förbundets nya regler för att stävja rasism med att stänga av den kurva på arenan som gjort sig skyldig till det.
Medan jag tycker att de hårdare tagen mot rasism är rätt väg att gå satte sig förbundet i en rävsax när man behandlade territorial rasism likvärdigt. Enligt supportergrupperna själva handlade det mer om ömsesidigt häcklande än verklig skada.
Förbundet har nog heller inte riktigt tänkt till ordentligt då man t ex stängt av en hel kurva på över tusen personer på klubbens hemma-arena fastän ett par hundra bortasupportrar varit ansvariga.
Det finns väldigt mycket att tänka igenom och se över för att kunna nå fram och vinna tillbaka supportrarna till arenan istället för att fjärma dem ännu mer.
Men medan man jagar bättre lösningar så sjunker tyvärr anseendet för Serie A över hela världen.