Cowboy Sabatini och mörkrets svepande mantel

Giuseppe Rossis knäskada var nog den skada man kunde befara mest och önska minst. Vi kan hans historia och vet hur länge han var borta sist. Nu fick samma knä sig en elak smäll.

Det sägs att han blir borta två, tre månader och att VM-spel inte ska vara i någon fara. Skönt så, men vi vet att repeterande knäskador kan få spelare att inte komma tillbaka lika bra som förr. Det var ju det som var så fantastiskt med Rossis höst, att han var tillbaka bättre än någonsin. Nu får han börja om igen.

För Fiorentina ställer det naturligtvis till stora problem. Inte minst då Mario Gomez redan missat halva säsongen och inte är tillbaka förrän i slutet av januari (och i vilken form?). Viola måste naturligtvis värva en anfallare.

Det har talats om Alejandro “Papu” Gomez. Firma Gomez & Gomez vore ju lite roligt ur namn-perspektiv, men jag vet inte om det är en så briljant idé. Montella känner den kvicke ytter-anfallaren väldigt väl, men jag är inte alls så säker på att han är den spelartyp som håller hög nivå under flera år. Jag har en känsla av att vi redan sett hans bästa tid.

Men det finns andra val som skulle kunna vara bra. Fabio Quagliarella är definitivt ett sådant. Sedan vill jag återkomma till en gammal idé. Javier Hernandez. Säg att Manchester United beger sig på transfer-korståg under januari, då kan Chicarito hamna ännu längre in i Moyes frysbox. Under Firenzes vårsol skulle han stråla som en stjärna.

Det kan vara dags att slå en signal till Manchester.

***
Men mörkret föll inte bara över Firenze. Även Friulis landskap kändes tristare än vanligt. Antonio Di Natale slutar nämligen till sommaren. Ja, visst låter det overkligt? Men det kändes som att Di Natales ord innehöll väldigt mycket trovärdighet den här gången.

Di Natales karriär har varit unik och fantastisk. Han slog igenom sent och har haft ett sanslöst målsnitt de senaste åren. Den här säsongen har han för första gången visat prov på ålderdom och att han faktiskt inte är lika bra som tidigare.

Men visst kommer han lämna ett stort tomrum efter sig. Inte bara i Udine.

***
Medan de flesta startar sin mercato-januari försiktigt inväntandes de sista veckorna i hopp om att få ner priserna, så har Romas sportdirektör Walter Sabatini lekt cowboy. Pow-wow!. Sabatini utan Baldini är en väldigt mycket bättre Sabatini.

Först säkrade han talangen Leandro Paredes (som jag haussat här på bloggen otaliga gånger) och sedan snyltade han alla italienska toppkonkurrenter på Radja Nainggolan.

Paredes är tillbaka efter en långvarig skada och kommer att lånas ut. Om han bara är återställd ordentligt efter sin skada kommer han med tiden bli ett fynd precis som Marquinhos (vilket jag skrev när han värvades) var.

När det gäller Nainggolan finns det mycket att tycka och tänka. Visst, belgaren är ingen spelare som fixar en scudetto i en handvändning, men hans energi och dynamik är mycket värt och bland spelare av hans typ så är han en av de bästa i Serie A. Nu har Roma ett oerhört slagkraftigt mittfält.

Men det slutar inte där. I och med värvningen av Nainggolan har Sabatini ökat flexibiliteten till sommaren. Nu kan man om man vill sälja Miralem Pjanic för säg 25-30 miljoner euro i sommar (eller i januari) utan att det behöver slå sönder för stora hål på det rödgula mittfältet.

Vill man hellre sälja De Rossi kan man även göra det utan att det skulle gå så mycket förlorat spelmässigt (däremot själsmässigt). Visserligen skulle man inte få lika mycket pengar som för Pjanic, men vi ska inte glömma bort att De Rossis lön fräter stora hål i Romas plånbok.

Ingen av Romas mittfältare har visserligen Pjanics flinka teknik men även om han har varit mycket bra den här säsongen har han inte varit oumbärlig. För eventuella 25-30 miljoner kan man värva minst två, tre bra spelare.

Hur Sabatini än gör har han på många sätt ökat ässen i sin kortlek.

***

Jag hade tänkt skriva lite om fega tränare, Mario, transferbetyg och en del annat. Men det får bli en egen blogg imorgon.

Håll ut.