Det blixtrade och dundrade om Napoli

Det är jämnheten som har varit problemet för Benitez och hans Napoli. Att vara på topp även mot Parma eller Livorno. Inte förrän då kommer man kunna vinna en scudetto, men att potentialen finns där, det såg vi tydligt igår.

Napoli blixtrade och dundrade redan från från start. Lorenzo Insigne var så där härligt besatt, Albiol bossade längst bak, Hamsik hade flyt i steget, Callejon älskade att tränga in i Juves straffområde, Higuain löpte och Ghoulam var en ytterbacks-dröm. De forcerade ner Juventus på deras planhalva och de skakade fram chanser. Men även det viktigaste av allt, mål.

Benitez visade även att Napoli inte bara handlar om de största namnen som Higuain och Hamsik. Båda var mycket bra, båda byttes ut och in hoppade Dries Mertens och gjorde ett riktigt klassmål som punkterade matchen. Och för fem dagar sedan gjorde Duvan Zapata två mål. Det finns mycket kvalité i Napolis trupp.

Troligen var det inte bara Napolis styrka som var orsak till segern. Napolis första mål var troligen offside, Juventus möter Lyon på torsdag och inte minst att Carlos Tevez var avstängd.

Jag har en tes om att Juventus måste ha en eller helst två offensiva spelare av Tevez klass för att kunna hota på allvar i Champions League nästa år. Kanske fixar Marotta det i sommar. Både Osvaldo och främst Llorente var riktigt bleka igår.

Det är sådant som Napoli inte bryr sig så mycket om. För det var ändå deras match, deras fart och deras egnen kraft som var de största orsakerna  till att de fortfarande hotar Roma om andraplatsen och lyckades brotta ner de framtida italienska mästarna.

Det var imponerande att se.

Scuffet hade varit riktigt bra innan också, men när man gör en suverän insats på en stor arena mot en storklubb syns det mer.

Nu pratar alla om honom. Men han är ju inte ensam,  målvakts-talangerna haglar ju i Italien. Egentligen tycker jag inte att det var något större fel på den generation som kom för fem, sex år sedan heller.

Målvakter som Sirigu, Consigli och Mirante håller alla mycket hög klass. Skillnaden är att de som kommer fram nu är ännu mer lovande. Med Scuffet längst fram förstås.

Men vi ska inte glömma bort Mattia Perin i Genoa och Francesco Bardi i Livorno (Inter-ägd). Stora talanger som Nicola Leali i Spezia (Juve-ägd) och Alessio Cragno i Brescia kommer låta sig höras av i framtiden.

Jag skulle bli förvånad om inte några av dessa namn är ordinarie i Serie A om några år:
De Gennaro (Cittadella), Carlo Pinsoglio (Modena),  Mirko Pigliacelli (Reggina), Nicholas Lentini (Torino, son till Gianluigi), Wladimiro Falcone (Sampdoria)

Jag tror att den italienska målvakts-skolan är en av de bästa i Europa, men förmodligen har också en spelare betytt väldigt mycket för den starka målvakts-fabrikationen idag, nämligen Gianluigi Buffon.

Precis som Scuffet slog han igenom som väldigt ung och har under tre decennier varit nummer ett i Italien.

Scuffet, Perin, Bardi och alla de andra har säkert växt upp med Buffon som trolig förebild. Nästan alla de italienska målvakterna har relativt samma målvaktsteknik som Buffon.

Så är det någon position som Italien har det bra ställt på den närmsta tiden så är det på målvaktsfronten.

Tacka Buffon för det.

***

Milans seger över Chievo var deras mest övertygande vinst på länge. Chievo var visserligen inte speciellt bra, men Milan lät dem aldrig bli det heller. Honda blir bättre och bättre (trots hans horribla miss) och Kaka hade stor show med två gjorda mål (varav ett väldigt snyggt).

Men jag skulle ändå föreslå Milan att de släpper honom till USA (det kan hända att han självmant bryter kontraktet av just den orsaken). Kaka är fortfarande en bra spelare, inte minst mot sämre lag som Chievo. Men han gör inte längre skillnad.

För mycket av spelet och ansvaret ligger på en brasse som inte längre kan utföra de saker han kunde för fem,s ex år sedan. Det är inte rätt. Inte om Milan ska försöka navigera sig framåt i sin transformation. Milan behöver hitta yngre och nya Kakas.

Om han lämnar i sommar är det ändå vackert om man hinner göra ett par sådana här matcher som mot Chievo.

Kanske var ändå Mario Balotelli Milans mest positiva inslag igår, han är ändå både nutiden och framtiden. Delvis för hans första spelmål på evigheter, men också för att han tog maxlöpningar man knappt trodde han kunde tidigare.

Det fanns något över segerjublet också. Både på hans eget mål och på Kakas dubbla mål. Något mer avslappnat, något mer lyckligt.

Det betyder mycket för Milan. Och för Prandelli förstås.

10. Filip Helander (Malmö FF)
Lär ta ett ännu större ansvar när Jansson lämnar i sommar. På sikt är han dessutom troligen den större talangen.
Klubbförslag: Torino, Atalanta.

9. Sam Larsson (IFK Göteborg)
Dribblingsskicklig ytter som ofta är härlig att skåda. IFK:s mest fantasifulla spelare.
Klubbförslag: Hellas Verona, Chievo.

8. Simon Thern (Malmö FF)
Är spelskicklig och utvecklingen pekar uppåt. Lär ta ytterligare ett kliv i år och bli en grym playmaker. Följer i pappas fotspår och flyttar till Italien?
Klubbförslag: Palermo, Bologna.

7. Guillermo Molins (Malmö FF)
Nyligen återvänt från Europa, men är så pass bra att han lär återvända ut snart igen. Stark och skicklig med boll.

6. Robin Quaison (AIK)
Varit lite ojämn men har enorm potential och när han är bra kan han vara ruggigt bra. Drömmer Manchester United, men skulle fungera bra i rätt lag i Italien också.
Klubbförslag: Sampdoria, Udinese.

5. Nabil Bahoui (AIK)
Ytter med god teknik och stark fysik. Sevärd spelare som är duktig med boll. Skulle säkert behöva lite tid att acklimatisera sig taktiskt i Italien men skulle säkert kunna göra bra ifrån sig i ett mindre lag redan nu.
Klubbförslag: Cagliari, Bologna

4. Pontus Jansson (Malmö FF)
Har ju varit aktuell för italienska klubbar tidigare. I sommar går kontraktet ut för Jansson och visst lär det finnas intressenter för den tuffe mittbacken.
Klubbförslag: Parma, Udinese

3. Daniel Amartey (Djurgårdens IF)
Dynamisk spelare som både kan spela på mittfältet och i försvaret.

2. Melker Hallberg (Kalmar FF)
En av mina största favorit-spelare i Allsvenskan. Har redan vid 18 års ålder blivit en av Kalmars viktigaste spelare och är tillräckligt bra för att snart kliva in i A-landslagstruppen. Har ett mäktigt skott. Skulle må bäst av att gå till en medelstor klubb i Italien.
Klubbförslag: Fiorentina, Atalanta

1. Carlos Strandberg (BK Häcken)
Enormt kraftfull anfallare, som är mycket svårstoppad när han får upp farten. Talang som de flesta klubbar i Italien borde ha under uppsikt.
Klubbförslag: Genoa, Fiorentina

Omgångens topp:

1. Mario Balotelli (Milan)
Segerfixare då han först skickade iväg en frispark som Neto inte kunde hålla och som Mexes nickade in returen på. Sedan krönte han insatsen med att själv elegant skruva in en frispark bakom Fiorentina-keepern. Ett mål som skänker honom och Milan lite lugn. Att göra det när det blåser som hårdast tyder på inre styrka, likt en mästare. Balotelli bör ses som en lösning, inte ett problem.

2. Alessandro Florenzi (Roma)
Roma var på god väg att tappa viktiga poäng i striden om andraplatsen (inte minst då det visade sig att Napoli vann sin match) då man inte lyckades knyta upp Torinos försvar. Men i matchens sista skälvande minuter klev den alltid så lojale och skicklige Florenzi fram. Han tog vara på Gervinhos passning på bästa sätt och skickade upp segermålet högt i det bortre hörnet.

3. Alberto Paloschi (Chievo)
Chievo är ordentligt indragna i kampen om att hänga kvar och matchen mot Bologna var en riktig “sexpoängsmatch”. Gör man två mål i sådan batalj förtjänar man en plats på omgångens topp. Målens betydelse hade just….stor betydelse.

Omgångens flopp:

1. Alessandro Matri (Fiorentina)
En ren katastrof mot Milan. Såg stel och klumpig ut, missade ett par gyllene lägen och stärkte inte sina framtida utsikter i varken Fiorentina eller Milan (som äger honom). Man kan ju undra vart Matris karriär är på väg någonstans.

2. Luca Banti (Domare, Juventus-Parma)
Skonade Asamoah från hans gula kort men missade framför allt en straff för Parma när Bonucci gjorde ner Parolo i straffområdet.

3. Amauri (Parma)
Hade en tung kväll mot Juventus. Kom aldrig till några lägen och blev utvisad när Parma jagade kvittering.

Omgångens lag( 4-2-3-1):

Gianluigi Buffon (Juventus) (4)
Räddade de tre poängen i och med sin fantastiska aktion på Molinaros skott i slutet av matchen.

Maicon (Roma) (4)
Löpvillig som i fornstora dagar mot Toro. Tänk att Roma fick honom gratis.

Leandro Castan (Roma) (3)
Glidtacklade till höger och vänster med stor pondus. Gör i skuggan av Benatia en kanonsäsong.

Phillipe Mexes (Milan) (1)
Undvek sedvanliga misstag och nickade in 0-1-målet. Elak och beslutsam mot Viola.

Cristian Molinaro (Parma) (1)
Gjorde ett snyggt mål, var duktig på sin kant och höll på att kvittera i slutet. Stor positiv överraskning för mig.

Albin Ekdahl (Cagliari) (2)
Fick playmaker-rollen och anammade den med stor elegans och skicklighet. Gör sig viktigare och viktigare för Cagliari.

Luca Rigoni (Chievo) (1)
Styrde spelet från sin mittfältsposition och gjorde även mål. Nyttig spelare.

Jose Callejon (Napoli) (4)
Spelade fram till första målet och gjorde det andra själv. När spanjoren är bra är han väldigt bra.

Mario Balotelli (Milan) (3)
Klev fram när det behövdes som mest. Frisparksmålet var ett konstverk.

Carlos Tevez (Juventus) (8)
Alltid denne Apache. Två nya mål mot Parma. Och denna spelare får inte följa med till VM? Bah!

Duvan Zapata (Napoli) (1)
Gjorde sina två första mål i Serie A mot Catania. Napoli har kanske hittat sin Vice-Higuain trots allt.

***

Avbytare:

Alberto Paloschi (Chievo)
Iskall straffskytt och gjorde sedan även ytterligare ett mål. Två stycken av enorm vikt i bottenstriden.

Ciro Immobile (Torino)
Gjorde ett underbart snyggt mål mot Roma. Bekräftade sin fina form.

Giuseppe De Luca (Atalanta)
Målskytt och pigg som attan mot Livorno. Tog sin chans. Denis anfallspartner nästa säsong?

Skytteligan: 

18 mål Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Ciro Immobile (Torino)  14 mål Giuseppe Rossi (Fiorentina) Gonzalo Higuain (Napoli) 13 mål Rodrigo Palacio (Inter) Luca Toni (Verona) Alberto Gilardino (Genoa)

Serie B-elvan (3-4-3):
Seculin (Avellino), Ely (Varese), Pagliarulo (Trapani), Zambelli (Brescia), Dezi (Crotone), Pirrone (Trapani), Bidaoui (Crotone), Brugman (Pescara), Oudamadi (Varese), Granoche (Modena), (Palermo), Bernadeschi (Crotone)

Oavsett vad som har varit sant eller inte kring hotet om att holländarens skulle sparkas vid ett dåligt resultat igår så var nog segern skön för Seedorf och Milan.

För mig har Milan mer eller mindre varit samma lag under Allegri och Seedorf. Ingen större skillnad. På gott och ont. Sanningen kvarstår, laget måste göras om en hel del i sommar.

Fiorentina gjorde verkligen ingen bra match. Som jag nämnde i måndags tyckte jag inte att det stämde för dem riktigt mot Napoli heller. Spelet flyter inte som det ska.

Inte hjälpte det att Alessandro Matri var totalt värdelös heller. Mot det lag som fortfarande äger honom.

Nej, segerfixaren nummer ett var hans före detta lagkamrat, Mario Balotelli. Först var det hans hårda frispark som tvingade fram en retur som Mexes nickade in och sedan var det hans mjuka och vackra frispark som ordnade tvåan.

Visst kan man bygga ett lag kring honom i sommar om man hittar rätt spelare. Jag menar fortsatt att Balotelli bör ses som en lösning och inte ett problem.

jag tycker också att Seedorf har stått sig stark under den senaste tuffa veckan.

Men helt ärligt vet jag inte vad Berlusconis och Milan planer för framtiden är. Nyss verkade det vara att sparka den person man nyss anställt.

***

Catania ville mycket, attackerade, men blev straffade av Napoli. Hårt dessutom. Bland annat hade man ett skott i ribban precis innan Callejon gjorde 0-2. Men sicilianarnas försvar håller inte riktigt måttet.

Kul för Duvan Zapata att få göra sina två första mål i Serie A. Jag har alltid tyckt att det är en bra spelare, jag tror bara han behöver mer speltid för att få lite rytm.

Napoli fortätter därmed att jaga Roma. Som jag sagt tidigare, vikten av andraplatsen är underskattad. Kommer du tvåa, vet du att du får vara med i Champions League och du vet därmed att du kommer få in ett antal miljoner kronor.

Då kan du värva spelare.

**

Juventus gör som de alltid gör – vinner. Carlos Tevez gör som han alltid gör – mål.

Parma hade dock inget att skämmas över, man höll på att kvittera i slutet och borde nog ha fått en straff med sig.

Atalanta imponerade återigen när man vann över Livorno. Nu närmar man sig Parma. Lille Beppe De Luca vaknade till liv också. Härligt.

Veronas svacka fortsätter, förlust igen. För Cagliari blev det däremot tvära kast. Lika snabbt som man började dras in i bottenstriden så tog man sig därifrån. Sköna tre poäng för Cagliari mot Hellas.

En dubbel Paloschi ordnade tre lika sköna poäng till Chievo.

Sassuolo förlorade däremot återigen och det känns som att det är en massa bra spelare som springer runt utan större hjärta för klubben. Det är inte bara att köpa ihop ett gäng bra spelare och greja nytt kontrakt.

Stefano Okakas nya form är anmärkningsvärd. Gissar att Mihajlovics förtroende gjort honom gott.

Och så fick lille Fetfazidis göra sitt första Serie A-mål också när Genoa slog ett Lazio som är på väg ingenstans fort.

Ikväll får vi se vart Inter-Udinese tar vägen.

Det var ett mål som kom överraskande. Roma hade haft matchen under kontroll i en halvlek efter att Mattia Destro gett dem ledningen, Torino hotade sällan och det kändes som att Rom-laget var på väg mot enkel seger.

Men Torino kom ut till den andra halvleken med större övertygelse och när Ciro Immobile fick chansen, tog han den med en underbar volley-träff. Den italienske skyttekungens klass blir tydligare och tydligare för varje vecka.

Roma fick därefter svårt att skapa tryck, ingen klev fram, Totti kändes lite seg och Pjanics plottrade lite väl mycket. De rödgula var på väg att tappa poäng i kampen med Napoli om andraplatsen.

Men så har man Florenzi. Alltid lojal, alltid nyttig. Antingen som löpvillig pogo-stick eller uppfinnare av vackra mål. Som igår. Torino släppte till en lucka, Gervinho hittade fram till den 22-årige flexible mittfältaren som stänkte upp den högt i bortre hörnet.

Ett mål som luktade Champions League-kvalificering för Romas del. För Torino var det ytterligare en tappad match i slutminuterna.

För övrigt var det de unga potentiella italienska landslagsmännens match. Immobile, Destro och Florenzi gjorde alla mål och förbättrade sina chanser till en VM-plats i sommar.

Personligen skulle jag strunta i alla åldrande anfallare om jag vore Prandelli. Jag skulle lämna Cassano, Totti, Toni och Gilardino hemma. Bana väg för den nya generationen.

Jag har svårt att se att Italien kan gå hela vägen och ett mästerskap i Brasilien skulle vara en fantastisk och välbehövlig erfarenhet för de yngre spelarna inför ett EM-mästerskap 2016.

Just nu ser min anfalls-hierarki till VM ut så här:

Mario Balotelli, Alessio Cerci, Ciro Immobile, Mattia Destro, Giuseppe Rossi (om han visar sig hålla efter skadan). Därefter Manolo Gabbiadini, Pablo Osvaldo och Lorenzo Insigne.

Alessandro Florenzi eller Antonio Candreva kan komma att plockas ut som en sjätte anfallare då de både kan spela mittfältare eller anfallare i ett 4-3-3 eller 4-2-3-1 system.

Ikväll när omgång 30 fortsätter har resten chansen att bevisa mig fel.

Omgångens topp:

1. Ciro Immobile (Torino)

Triss i mål mot Livorno. Visade enorm klass när han hittade rätt tre gånger om mot Livorno. Ett på nick, en halvträff som hittade rätt och ett perfekt placerat skott bakom Bardi. Immobile visade verkligen varför Prandelli bör ta med honom till Brasilien i sommar. Gick dessutom upp i delad skytteligaledning.

2. Giacomo Bonaventura (Atalanta)

Är i extremt bra form för tillfället. Mot Inter agerade “Jack” stor matchvinnare när han säkert placerade in Atalantas första mål och sedan nickade in vinstmålet i slutminuten. Ytterligare en spelare som knackar på VM-dörren.

3. Roberto Soriano (Sampdoria)

Blev lite överraskande uttagen till Prandellis framtidstrupp nyligen och verkar ha mått bra av förbundskaptenens förtroende. Mot Verona var han väldigt aktiv och blev dubbel målskytt för första gången i karriären, varav det andra var väldigt snyggt. Genombrott?

Omgångens flopp:

1. Bostjan Cesar (Chievo)

Bjöd på Romas första mål när han nickade för löst hem till målvakt Agazzi. Ett grovt misstag som banade väg för Romas seger. Chievo har inte råd med sådana missar.

2. Sergio Floccari (Sassuolo)

Hade chansen att kvittera på straff mot Udinese, men sköt i stolpen. En viktig poäng i bottenstriden försvann därmed för Sassuolo.

3. Hugo Campagnaro (Inter)

Missade passningar åt höger och vänster och gav för mycket utrymme till Moralez vid första målet. Argentinaren stod inte att känna igen.

Matchen blev heller ingen sprakande föreställning. Två lag som trevade efter idéer, som var spända och rädda för att släppa på handbromsen. Lazio startade minst dåligt, inte minst tack vare att varken De Jong eller Essien var speciellt kapabla i den kreativa fronten, men skapade inte jättemånga chanser för det.

I Milan sprang Pazzini i tomhet, Honda var återigen osynlig och Balotelli var petad. Den som försökte mest och bäst hos de rödsvarta var Kaka och kanske var det därför ingen slump att han gjorde matchens första mål när hans ryck och skott touchade Konkos ansikte och in i mål.

Men så länge man inte skapar speciellt mycket framåt är det svårt att hålla tätt bakåt. Seedorf slängde in Super-Mario mot en förlorad japan, men innan det ens hade fått någon effekt hade Candrevas inlägg gått via Biglias hjässa till Gonzalez huvud och förbi Amelia in i mål för 1-1, vilket kändes rättvist sett till spelet.

Men Lazio hade svårt att växla upp efter kvitteringsmålet och den farligaste chansen förblev Balotellis stolpskott. En poäng vardera kändes rättvist men tog dem ingenvart i deras ingenmansland. Rädslan och nerverna höll matchen ifrån alla chanser till någon form av spektakel.

Lazio-supportrarna lär fortsätta sitt korståg mot Lotito och Seedorfs framtid känns lika osäker som innan.

Boogie-Atalanta

Atalanta gjorde verkligen allt för att förtjäna sitt epitet som Inters största boogie-team. Jag tyckte nog Inter gjorde en rätt bra match offensivt, men medan de missade chanser framåt så släppte de också till detsamma bakåt till ett skickligt spelande Atalanta.

Stefano Colantuonos mannar är för övrigt verkligen i ett stim just nu och då lovorden har haglat kring Verona i höstas och Parma efter jul så är det på sin plats att belysa Atalantas fina form. Inte minst Giacomo Bonaventura som har varit smått fantastisk den senaste tiden. Igår gjorde han lagets båda mål. Räkna med att han blir hett stoff i sommar.

Tycker ändå inte att Inter behöver dra för stora växlar på förlusten.

Är tredjeplatsen säker?

Kanske är det snart dags att börja ifrågasätta Benitez och Napolis säsong lite grann. Förlusten mot Fiorentina var visserligen starkt präglad av den tidiga utvisningen av Ghoulam, men den föddes av slarvigt försvarsspel, något som har hänt alltför många gånger den här säsongen.

Just nu verkar en andraplats rätt långt bort och jag vet inte hur mycket Benitez har rätt att använda det fina Champions League-gruppspelet och finalen i Italienska cupen som fallskärm.

Napolis form känns lite oroande. Igår kändes Higuain sliten och gnällig, Insigne saknar den sista skärpan och Hamsik har svårt att få igång benen som han och vi vet att han kan. Åtta poäng ner fjärdeplatsen är mycket, men om den svaga formen håller i sig vet man aldrig vad som kan hända.

Kanske är det då Fiorentina som kan hota dem. Men även hos Viola stämmer spelet inte till hundra procent. Inte blev det bättre av att Mario Gomez återigen klev av med en knäskada.

Fiorentinas säsong skuggas verkligen av skador. Nu riskerar man att ha en 175 miljoners-värvning man varken fått någon större nytta av eller kunna sälja utan förlust. Men segern igår gav nog en duglig injektion till resterande vår.

En argentinare är bättre än sex stycken

Sex argentinare i Catania lyckades inte få Juve på fall. Den bästa argentinaren fanns ju i motståndarlaget. Carlos Tevez hittade rätt igen med sitt sextonde mål. I övrigt var det rena rama Spaghetti-Western på Stadio Massimino. Utvisningar, fula kapningar och virriga domslut.

Dante och Julia

Sampdoria-krisen varade bara i en match. Mihajlovic snackade om Dante i förra veckan, den här gången sa han att de kastat Julia (anspelat på Romeo & Julia) över balkongen. Ja, 5-0 var rena rama mordet på Verona.

Svensklagen

“Svenska Bologna” tog en otroligt viktig seger i bottenstriden.  “Svenska Cagliari” däremot börjar bli indraget i bottenstriden.

1. Ángel Correa Anfallare San Lorenzo
Förmodligen nästa argentinske storstjärna. Har en enastående speed med boll och suverän teknik. Väldigt många storklubbar i Europa jagar honom. Inter och Roma har sagts vara intresserade, men lär bli överkörde ekonomiskt av rikare lag.

2. Manuel Lanzini Ytteranfallare River Plate
Dribblingsskicklig och tekniskt begåvad spelare. Lamela-typ. Enorm potential.

3. Carlos Martin Luque Ytteranfallare Colon Santa Fé
Oerhört snabb ytteranfallare, som med lite större konkretism kan bli väldigt, väldigt bra. Skulle passa utmärkt i t ex Torino eller Genoa där han skulle få speltid och växa.

4. Rodrigo De Paul Racing Club Ytteranfallare/Trequartista
Har en läcker bollbehandling och ett vasst skott. Hans värde kommer säkert stiga det närmsta året. Här gäller det för de italienska lagen att snabba på.

5. Gabriel Graciani Ytter Colon Santa Fé
Precis som jag skrev för ungefär ett år sedan är Graciani ett fynd. Sedan dess har han blivit ännu bättre. Används bäst som ytter i ett femmanna-mittfält. Löpvillig till tusen och farlig i offensiven.

6. Lucas Romero Mittfältare Velez
Modern mittfältstyp som är kvick, har bra teknik och är skicklig i passningsspelet. Intressant utvecklingskurva.

7. Éder Balanta Försvarare River Plate
Stor och enormt stark mittback. Bra i luftrummet. Lär behöva lite tid för acklimatisering men kan bli en försvarsbjässe med tiden.

8. Mauro Zarate Anfallare Velez Sarsfield

9. Gaspar Iniguez Mittfältare Argentinos Juniors
Spelskicklig och energisk mittfältare med ett giftigt skott. Skulle absolut inte göra bort sig i ett medelstort lag i Serie A.

10. Oscar Benitez Mittfältare Lanus
Fysiskt stark mittfältare med bra teknik. Kan bli riktigt bra med tiden.

Åttondelsfinalen mellan de två italienska lagen skulle komma att handla om krossade fiorentinska drömmar, en argentinsk försvarare  och en mittfältare som kommer gå till historien som en av Italiens bästa genom tiderna.

Carlos Tevez mottagning och vridning åt sidan med bollen i sin ägo såg kanske inte ut att vara en situation som påverkade matchen just då. Men eftersom Gonzalo Rodriguez inte hängde med Apaches svängar drog han ner honom och fick gult kort.

Trettioåtta minuter senare skulle det gula kortet visa sig  bli avgörande eftersom Gonzalo på nytt hamnade illa till. Llorente vände upp strax utanför straffområdet och Gonzalo drog ner spanjoren. Andra gula. Utvisning. Frispark. Prekärt läge för Fiorentina.

Men det skulle bli ännu mer prekärt. För fram klev Andrea Pirlo. Frisparkarnas okrönte konung,
Pirlo som bara några dagar innan hade avgjort mot Genoa med en underbart känslig frispark. Den här gången gick han mer på kraft. Lagom kraft. Perfektion. Mål.

Därefter var matchen över. Fiorentina kunde och orkade inte resa sig. Juventus var starkare och visade sig ha spelare som gör skillnad.

Medan Juventus fäktade bort Fiorentina-hindret föll Napoli ner i Portos fälla. Det var ett dubbelmöte som de borde vunnit. På papperet hade de ett bättre lag än denna upplaga av Porto, de borde ha gjort minst ett mål på bortaplan och igår släppte de in sina motståndare i matchen fastän de hade kontroll på den.

Napoli började bra, med fart skapade man chanser och tog också ledningen. Men istället för att göra det andra målet släppte de in Porto successivt in i matchen.

Man tappade koncentrationen vid portugisernas första mål och visade upp bedrövligt försvarsspel (Inler och Ghoulam största syndare) på det andra målet (även om Quaresma gjorde det snyggt).

Bye bye Europa. Ingen ny Europa-titel för Rafa. En stor besvikelse förstås. Nu måste Fiorentina och Napoli ömsa skinn och ladda inför vårens slutspurt och finalen i italienska cupen.

Båda har trots allt chansen att ta en titel innan säsongen är över. Men visst hade de båda velat ta sig till Turin i maj. Det är något som Juventus fortfarande kan drömma om.

Som enda italienska lag kvar ute i Europa.

Det kommer bli något alldeles extra.

För ikväll kan Fiorentina slå ut sina största rivaler Juventus ut ur Europa League. Med tanke på att finalen spelas i Turin skulle en seger för Montellas mannar få en extra dimension.

Conte däremot försöker avdramatisera matchen lite. Vi har halkat hit, vårat forum är Champions League. Ungefär så säger han.

Men Fiorentina ska nog inte luras av Juventus snobbism kring Europa League. När det vankas heta matcher är de alltid på tårna och de kommer såklart vara oerhört taggade. Dessutom får de tillbaka Carlos Tevez.

Matchen ikväll är inte bara en italiensk ensak, jag hoppas att stämningen på Artemio kommer låta sig höras ut i Tv-apparaterna i resten av världen.

För ekot av Fiorentina-Juventus är alldeles unikt.

“Klubben måste förklara att de har andra mål, vi kan inte mäta oss med Juventus och är inte bland de tio bästa i Europa. Det finns inget projekt, man tittar på nutiden och inte framtiden. Man borde köpa spelare som fungerar bra i spelsystemet och inte bara ta de som är gratis.”

Det här är precis det jag skrivit den senaste tiden. För det första måste man sluta att se sig själva som en av Europas bästa klubbar bara för att man vunnit så mycket tidigare.

Den trumman slår Berlusconi gärna och ofta på. Det är något man måste sluta med. Nu är situationen en annan och det är viktigt att man börjar se sig i spegeln som den man är.

Det finns inget projekt och det måste ändras. Man måste ta in personer som kan skapa ett långsiktigt tänk. Istället för att slänga höga löner på gratis-spelare som har ett fint förflutet eller högt PR-värde är det bättre att lägga en slant på övergångsumman på yngre spelare med lägre lön.

“Galliani är en fantastisk sportdirektör, men förstår inte spelarna. Det är inte möjligt att han ska göra allt. Om man alltid litar till samma agenter kan man ibland göra affärer, ibland inte. Förut fanns Leonardo som hjälpte till att säga om en spelare passade in eller inte”

Det här är intressant. Maldini ger en rätt tydlig bild av Adriano Galliani. Han är bra på att slutföra vissa affärer och har sina kontakter, men det är inte han som hittar framtidens stjärnor som Milan en gång gjorde med Kaka och Thiago Silva.

Frågan är vem som gör det idag? Och precis som Maldini säger, vem i klubben är det som har kunskapen om vilka spelare som bör värvas och inte? Förhoppningsvis är Seedorf en av dem.

Men här har Milan ett uppenbart problem. Man lyckas inte göra det som mindre klubbar lyckas med. Att hitta rätt talanger som relativt fort kan kliva in en startelva och göra skillnad.

“Jag har intrycket att om Balotelli skulle gå till Juventus som är ett lag med klara idéer, en hård tränare och har en grupp solida italienska spelare så skulle han lyfta sig. Hur som helst är det fel att lägga allt ansvar på hans axlar. Han är ingen frälsare.”

Som jag nämnt tidigare i min blogg så menar jag att den största kritiken och det största ansvaret inte ska läggas på Balotelli. Han har aldrig varit typen som leder ett lag.

Varför ska man begära något av honom som han inte kan leva upp till? Att han ska höja sin nivå är en sak, men det är inte han som ensam kan lyfta Milan ur krisen.

Balotelli är en spelare som lyfter när strukturen runt honom fungerar bra. Precis som i landslaget. Därför kan det vara värt att behålla Super-Mario och bygga med rätt spelare runt omkring honom.

Med tanke på de vettiga svar Paolo Maldini ger borde Milan få in honom i en betydelsefull roll i klubben.

Kanske är det med honom som Milans revolution bör börja.

***

Inter jobbar redan nu febrilt inför sommaren och sportdirektör Piero Ausilio bokar flygbiljetter stup i ett. Det man tros leta efter är minst en ytter, en mittfältare och en målskytt. Kanske även en mittback om man säljer Andreolli.

Mittback:

Jeison Murillo (Granada)
Är lite som en colombiansk variant av Juan Jesus. Samma typ av fysik, samma typ av energi. Kanske är han aningen mer taktiskt skicklig. En spelare Inter bör värva.

Yttrar:

Patrice Evra (Manchester United)

Bacary Sagna (Arsenal)
Jag har alltid gillat Sagnas ytterbackspel och lyckas Inter värva honom är det bra gjort.

Lyckas Inter värva både Evra och Sagna sänker man inte direkt snittåldern i truppen men skulle då ha bra ytterbesättning i D’Ambrosio/Evra och Sagna/Jonathan.

Mittfältare:
Här vill man hitta en ersättare till Cambiasso, en mittfältare med fysik.

John Obi Mikel (Chelsea)
Är väl exakt vad man letar efter. Har dock aldrig riktigt blivit så dominerande som man en gång trodde. För dyr?

Casemiro (Real Madrid)
Det billigare alternativet. Troligen en bättre passningsspelare än Mikel, men har inte riktigt samma styrka och är fortfarande något av ett inkognito.

William Carvalho (Sporting Lissabon)
En spelare det kommer börja snackas mer och mer om. Sportdirektörerna runtom i Europa har bara börjat dregla. Bland dem finns Piero Ausilio. Lyckas Inter värva Carvalho har man ha ordnat mittfältet för en bra tid framöver. En talang man inte bör missa. Problemet är att alla de andra stora klubbarna vet om det.

Anfallare:

Javier Hernandez (Manchester United)  & Alvaro Morata (Real Madrid)
Båda är spännande alternativ, men för mig är alla lite för lika Icardi. Jag gillar Chicharito, men är inte så säker på att Inter är rätt lag för honom.

Fernando Torres
Är säkert en spelare Thohir skulle vilja ha, då han skulle kännas som en fjäder i hatten. Jag är dock rädd för att det skulle vara ett misstag att värva spanjoren. Han är inte vad han varit och kommer troligen aldrig bli det. Jag misstänker att han skulle få det tungt mot jobbiga italienska försvar vecka in och vecka ut.

Edin Dzeko
Bosniern skulle kunna bidra med starkt huvudspel och vara ett intressant alternativ, men blir inte ett anfall med Icardi något statiskt i så fall?

Samuel Etoo
Har ju öppnat upp för en återkomst. Jag skulle aldrig säga nej till Etoo, men då måste man samtidigt värva ytterligare en anfallare så han trots allt inte direkt är framtiden.

Roberto Firmino
Mitt val. Skulle komplettera Icardi på ett mycket bra sätt. Ung, teknisk, lurig och relativt komplett. Sälj Alvarez och köp Firminio, säger jag.

Omgångens topp:

1. Andrea Pirlo & Gianluigi Buffon (Juventus)
Vissa spelare har en förmåga att kliva fram och vara skillnaden när det som mest behövs. Buffon och Pirlo är sådana spelare. Först räddade den italienske  målvaktslegenden Calaios straff och strax därefter smekte Pirlo in en frispark några minuter innan slutsignalen. Så gör riktiga mästare.

2. Francesco Totti (Roma)
Med Totti är Roma ett annat lag. Tryggare och med mer kvalitet. Det är fortfarande sanningen fastän Roma-ikonen är 37 år. Hans återkomst mot Udinese lät sig märkas på en gång. Målskytt och sedvanligt små-genialiskt lir på plan. Legenden om Totti fortsätter att sjunga sin vackra hymn.

3. Ezequiel Schelotto (Parma)
Tidigare utskälld och utskrattad. Fick lite revansch när han var med och skapade kaos i Milan med sitt löpvilliga kantspel. Positiv huvudrolls-innehavare för Parma då han fixade straff och utvisning när han fälldes av Abbiati, en aktion som satte prägel på matchen. Börjar hitta tillbaka?

Omgångens flopp:

1. Phillipe Mexes (Milan)
Tragikomisk insats. Hade tre riktigt fula kapningar på en halvlek men klarade sig av någon anledning med bara ett gult kort. Dekadens på högsta nivå.

2. Urby Emanuelson (Milan)
Jag har alltid varit förtjust i hans offensiva kvaliteter som ytterback, men tyvärr är defensiven under all kritik. Och han lär sig inte heller. Mot Parma gjorde han Schelotto till världsstjärna.

3. Paolo Mazzoleni & Simone  Ghiandai (domare & assisterande domare, Genoa-Juventus)

Omgångens lag:

Gianluigi Buffon (Juventus) (3)
Hans straffräddning hindrade Genoa från att ta ledningen och bäddade istället för segern. Gammal är äldst.

Vasilis Torosidis (Roma) (1)
Gned på förtjänstfullt på sin kant och gjorde ett snyggt 3-1-mål.

Sebastian De Maio (Genoa) (1)
Kämpade och gick vinnande ur sina dueller. Stort hjärta.

Jonathan (Inter) (2)
Spelade först fram till Palacios 0-1-mål och gjorde sedan själv 0-2 mot Verona.

Ezequiel Schelotto (Parma) (1)
Firade oväntade triumfer på sin kant och fixade bland annat straff och utvisning på Abbiati.

Giacomo Bonaventura (Atalanta) (2)
Var överallt mot Sampdoria. Kryddade en stor insats med ett mål.

Andrea Pirlo (Juventus) (3)
Gjorde kanske inte en av sina bättre matcher, men när matchen behövde en segerorganisatör klev han fram och smekte in en frispark bakom Perin.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (5)
Gjorde ett vackert mål och spelade sedan fram till Matris mål. Bjöd på härligt gung.

Antonio Cassano (Parma) (6)
Iskall straffskytt och iskall måslkytt. Spelar in sig i en VM-trupp?

Keita Balde Diao (Lazio) (3)
Hotade alltid med sin snabbhet, men visade även imponerande konkretism på sitt mål. Supertalang.

Francesco Totti (Roma) (3)
Tillbaka mot Udinese och visade magi på en gång. Gjorde första målet.

Avbytare:

Morgan De Sanctis (Roma)
Stod för tre svettiga räddningar mot Udinese. När han är bra är han riktigt bra.

Antonio Floro Flores (Sassuolo)
Agerade fin framspelare mot Catania. Värdefull insats.

Senad Lulic (Lazio)
Löpvillig och gjorde det viktiga 0-1-målet.

Skytteligan:
15 mål: Carlos Tevez (Juventus) 14 mål: Giuseppe Rossi (Fiorentina), Gonzalo Higuain (Napoli) 13 mål: Rodrigo Palacio (Inter), Ciro Immobile (Torino), Luca Toni (Verona) 12 mål: Domenico Berardi (Sassuolo), Alberto Gilardino (Genoa).

Serie B-elvan (3-4-3):
Nordi (Trapani) Salviato (Pescara) Belmonte (Siena) Scaglia (Cittadella) Buchel (Lanciano) Cataldi (Crotone) Valiani (Siena) Vazquez (Palermo) Dybala (Palermo) Joao Silva (Bari) Melchiorri (Padova).

Enligt min mening har Milans enorma kräftgång väldigt lite med Balotellis attityd att göra och väldigt mycket mer med ett katastrofalt försvar och ekonomi att göra. När Berlusconi borde omsatt en del av pengarna för Zlatan och Thiago i nyförvärv gjorde han det inte. Bästa sättet att skapa inkomster är att investera. Pengar gör pengar.

Istället har en djupa svackan nu byggts upp under flera år av low-cost-värvningar vilket till slut lett uteblivna Champions League-pengar. Värvningarna och lagets sammansättning är dessutom felkonstruerat.

Att Balotelli hamnar i fokus som en av de största syndabockarna är inte så oväntat eftersom han har den största potentialen och inte kan uppnå den samt att han framstår som nonchalant i ett läge då supportrarna kräver hårt jobb. Det är förståeligt och han förtjänar en del av kritiken.

Men det är inte rimligt att så mycket ansvar ska hamna hos en så pass ung spelare. Det är främst de äldre spelarna som Bonera, Montolivo, De Jong och Kaka som ska bära laget, inte Balotelli.

Mot Parma var verkligen försvaret på sitt sämsta humör. Urby Emanuelson är frejdig framåt och jag har alltid haft hopp om att han skulle kunna bli en modern, bra ytterback. Men det går inte. Hans defensiv är under all kritik och han spelar med för hög riskfaktor. Om det har med bristande säkerhet bredvid sig att göra eller inte är jag inte helt säker på.

Ja, för bredvid sig har han fullkomligt sorglige Phillipe Mexes. Igår kapade han Parma-spelare vid tre tillfällen på en halvlek som borde renderat i gult kort alla gångerna. Hans insats var på många sätt symbolisk för detta Milan. Tragisk.

Daniele Bonera vill mycket, men hamnar ändå i trubbel och Ignazio Abate har inte utvecklats en centimeter på de sista tre åren.

Jag har också lite svårt att acceptera att en spelare som Kaka klarar sig undan det mesta av kritiken. Han är fullständigt värdelös för tillfället. Det går alldeles för långsamt.  Men eftersom han har sina meriter som fallskärm blir han en helig ko.

Jag menar att det är mycket av detta som tagit Milan dit där de är idag. Han tillhör familjen, vi säljer honom inte, han är en gammal Milan-spelare, honom värvar vi. Kvar blir då spelare man borde sålt eller aldrig värvat.

Om Seedorf är rätt man? Det är nog fortfarande rätt svårt att svara på. Allegri vann när han hade bra spelare i sin trupp och han förlorade med detta lag. Seedorf hade nog också vunnit med Zlatan och Thiago i laget, men förlorar med detta lag.

Att holländaren däremot börjar skylla sina egna resultat på Allegri känns dock som en klar överdrift och början på desperation.

Milans supportrar har all rätt att demonstrera, men jag hoppas de riktar det åt rätt håll. Det är mot Silvio Berlusconi och Adriano Galliani (ja de är ju ändå lite av samma kropp) som kritiken och kraven främst ska riktas.

Ta fram ett vettigt projekt, en framtid och lägg upp korten på bordet.

Eller sälj klubben.

****

Genoa borde haft en straff och Juventus borde haft ett mål godkänt. Paolo Mazzoleni viftade med gula kort och var så där dålig som han ofta är. Annars var Genoa-Juventus en rätt sevärd match, kanske inte så välspelad, men en match med mycket energi.

Genoa hedrar ofta sitt ursprung med att vara de som spelar mest brittiskt av alla italienska lag i Serie A. Igår höll det på att leda till seger, om inte Calaio hade missat sin straff.

Eller snarare, om inte Buffon hade räddat den. Det här var en sådan kväll då Juventus gamla garde klev fram. Buffon tog straffen och Andrea Pirlo avgjorde matchen med att smeka in en frispark kort före slutsignalen. De två var tungan på vågen i en match som Genoa inte förtjänade att förlora.

***
Keita power! Du skulle bara våga peta honom igen, Edy.

***

Atalantas 3-0 mot Sampdoria imponerar. De går mot en intressant vår.

***
Nu blir det spännande att se hur Sampdoria och Mihajlovic reagerar efter den här förlusten. Hittills har Sinisa haft en positiv effekt på laget men det riktiga testet är hur en tränare står sig i motgångar.

I Fiorentina gick det inte så bra för Mihajlovic när vindarna började blåsa hårt.

***
Ikväll fortsätter omgång 28 med Roma-Udinese och Torino-Napoli.

Det är svårt att säga att detta Inter spelar en speciellt underhållande fotboll. Det är också svårt att säga om de någonsin kommer göra det under Walter Mazzarri (vilket slutligen kan bli hans fall). Men numera är Mazzarris Inter i vilket fall väldigt mycket bättre än för några månader sedan.

Framför allt är det tre saker som förändrats.

Försvaret
Försvarsspelet är oerhört förbättrat. Rolando har blivit en garanti med sin styrka och säkerhet, Ranocchia har gjort två mycket bra matcher i rad och Samuel, Juan Jesus och Campagnaro har också bidragit med gott försvarsspel den senaste tiden.

Mittfältet

Anfallet
Skillnaden med två anfallare längst fram är väldigt tydlig. Med Icardis styrka och målkänsla har Palacio fått ett mycket bra komplemet vid sin sida. Att Mazzarri inte har använt Icardi och två anfallare tidigare under säsongen framstår mer och mer som idioti.

Men vi behöver kanske inte fortsätta kasta skit över Mazzarri för det i all evighet. Nu är Inter förbättrat och det är även hans förtjänst.

Jag tyckte Hellas Verona gjorde en rätt okej match igår, de spelade med energi och skapade en del farligheter. Inter spelade inte alltid med fart och fläkt, men hade, förutom sina två mål, även två träffar i virket och gjorde en mycket väl utförd match.

Jag tyckte Luca Banti gjorde rätt i att inte blåsa straff för Luca Toni i första halvlek. Jag tyckte Banti gjorde en mycket bra match överhuvudtaget igår.  Jag tyckte också att Kovacic gjorde ett bra inhopp.

Inter börjar smyga uppåt i tabellen och även om en tredjeplats fortfarande känns för långt ifrån är man på bra väg ut i Europa igen.

Det är ju i alla fall en början.

**

Annars undrar jag mest över dessa saker idag:

Hur kommer Milan-spelarna reagera efter Atletico-förlusten och allt vad den innebar?

Hur kommer supportrarna att reagera?

Hur kommer Juventus att reagera efter bara 1-1 mot Fiorentina i Europa league?

Kommer Mario Gomez fortsätta att göra mål nu när första målet kom i torsdags?

Hur kommer bottenstriden se ut efter matcherna Sassuolo-Catania och Livorno-Bologna? Mycket spänning i botten idag.

Hur kommer Lazio reagera efter de tunga protesterna senast? Har luften gått ur dem, eller blir det lättare att fokusera nu på bortaplan?

Idag är ännu en Calcio-dag att ro hem.

Tyskens kvittering i slutet av matchen ändrade förutsättningarna rejält. Nu känns Fiorentina som favoriter att ta sig vidare nästa vecka då man kommer ha fördelen av ett bortamål och ett fullsatt och kokande Artemio Franchi i ryggen.

Returen nästa vecka kommer bli årets match i Florens. Chansen att slå ut sin fiende Juventus i Europa League samma år som finalen spelas på deras hemma-arena är naturligtvis nog med tändvätska för Montella och hans mannar.

I övrigt var det en underhållande och något märklig match. Conte ställde över många spelare, vilket inte verkade påverka laget speciellt negativt med tanke på hur bra de spelade i första halvlek.

Arturo Vidal gjorde mål efter bara tre minuter och dominerade mittfältet, Giovinco var pigg och Juventus skapade chanser mot ett förvirrat Fiorentina-försvar, men det kom aldrig fler mål än ett för de svartvita.

I andra halvlek blev Juve av någon anledning mer passiva, Fiorentina trillade boll fint och blev bättre och bättre (det var väldigt tydligt hur mycket bättre Viola blir med Borja Valero i laget).

Sedan kom målet. Mario Gomez har ju sett otroligt otymplig ut sedan han kommit tillbaka från skada, men en lång perfekt boll från Ilicic nådde fram till Super-Mario som tog ner bollen fint och avslutade iskallt med ett att skjuta förbi Buffon.

Målet kan ha ändrat hela säsongen för Fiorentina. Slår Fiorentina ut Juventus nästa vecka kan man säkerligen hänvisa till gårdagens kvitteringsmål som en avgörande faktor.

Målet fick även effekt på Gomez. Han såg så mycket lättare och bättre ut efter sin kvittering, så det kan även få en positiv effekt på hans resterande säsong. Och Giuseppe Rossi är på väg tillbaka.

Ibland vänder vinden när man minst anar det.

***
Gonzalo Higuain sa innan matchen mot Porto bland annat att det vore viktigt att göra ett bortamål för att ta sig vidare och att försvararna måste vara på topp för att stoppa Jackson Martinez.

Ingen av hans önskningar infriades. Man gjorde inget mål fastän man var oerhört nära flera gånger (han själv borde ha gjort minst ett) och Martinez gjorde matchens enda mål.

Visst, kan Napoli fortfarande vända på matchen, men kanske var det precis som Higuain sa,

Att ett bortamål hade varit avgörande för att ta sig vidare.

För nu står Milan där bland sina Champions League-ruiner, förvirrade och utan någon aning om vart man ska ta vägen. Deras förfall är inget som hänt över en natt utan har pågått under flera år.

Det verkar spela mindre roll om tränaren heter Allegri eller Seedorf. Problemet är främst något annat.

Milan har en ägare som fortfarande tror och hoppas på att kunna ta en genväg till en ny storhetstid och medan Europas storlag lägger stora pengar på bra spelare så letar Milan efter bästa möjliga gratis-spelare. Det är klart att det inte fungerar.

Vill man vara med och slåss bland de bästa i Europa krävs pengar. Bayern Munchen, Barcelona, Real Madrid, Chelsea och PSG är inte byggda på spelarlån och klubblösa spelare. De värvar de bästa.

Om nu Milan inte längre kan hävda sig ekonomiskt bland de rikaste känns det ändå märkligt att det inte investeras någonting alls. För mig finns det två vägar för Milan och Berlusconi att gå.

Den första, enklaste och bästa vägen är att Silvio säljer klubben eller söker efter nya investerare. Men Milan är Berlusconis sista livlina till någon sorts popularitet och hans nostalgi kring klubben klipper han inte av i första taget.

Så om nu Milan ska fortsätta att kravla bland ekonomiskt fair-play-alibin och gå plus minus noll på en transfersommar krävs det enligt mig en helt annan strategi än vad man har nu.

För det första ska man strunta i att låna föredettingar som t ex Michael Essien eller välja spelare bara för att deras kontrakt har gått ut eller för att deras PR-värde är högt. Man måste vara hård och samvetslös i sina försäljningar. Man måste hitta tillbaka till tiden när man grävde fram en ung Pato, Kaka eller Thiago Silva.

Varför ligger man inte hårdare på spelare som t ex Angel Correa, Doria, Mayke, William Carvalho, Oscar Benitez eller Otavio? Framtidens stjärnor finns framför näsan på dem.

Hur man inte har lyckats sälja spelare som t ex Robino och Mexes är en gåta och inget annat än ett grovt underkännande av de ansvariga. Varför sålde man inte Abate dyrt när man hade chansen? Nu måste man börja rensa ut på riktigt.

Dessa spelare bör säljas till sommaren:
Robinho, Mexes, Matri, Niang, Nocerino, Zaccardo, Constant, Abate, Honda, Muntari, Birsa, Saponara, Pazzini. För dessa spelare kan man få ihop ca 40-50 miljoner euro om man är skicklig.

Man ska inte köpa loss Rami eller Taarabt. Man ska våga kapa bandet med Kaka redan till sommaren.

Men Balotelli då? Ja, kanske skulle Milan må bättre av att sälja honom och det återstår att se hur våren kommer se ut. Om han inte levererar är risken att han får supportrarna emot sig och klimatet blir ohållbart. Men jag vågar inte räkna bort honom. Balotelli är definitivt en spelare som är bättre i en bra omgivning än någon att lita till när det går tungt.

Om man säljer honom tycker jag att Milan ska värva Luis Muriel. Plocka bort några kilo, få honom skadefri så har du en världsspelare.

Angående Alex
Rykten säger att PSG:s mittback Alex är klar för Milan nästa säsong. Låt gå för denna gratis-värvning då. Brassen har varit rätt bra för PSG den här säsongen och trots att han börjar komma upp i åren kan han fungera som bra sidekick till Doria. Köper man inte loss Rami behöver man dessutom en mittback till i truppen.

Angående Jaap Stam.
Ett stort problem har varit försvarsspelet. Visserligen har klassen på mittbackarna inte varit tillräckligt bra, men jag tror också att det är en taktisk fråga, man måste bli bättre på att försvara sig kollektivt. Det vore kanske inte fel att ta in Stam som en assisterande tränare där han har hand om försvarsspelet.

Några spelare man borde försöka köpa till sommaren:
Doria, Alessio Cerci, Mayke, Otavio, Angel Correa, Adam Maher, Luis Muriel, Mattia Perin, William Carvalho.

Så här skulle en elva kunna se ut:
(4-2-3-1): Perin, Mayke, Alex, Doria, De Sciglio, Montolivo, De Jong; Cerci, Maher, El Shaarawy; Balotelli (eller Muriel).

Kanske skulle detta lag inte vara redo att vinna Champions League på en gång, men det skulle vara ett lag som skulle inbringa hopp, och det skulle vara ett lag som ger Milan en spännande framtid.

För att nå dit krävs mod, kreativitet och skicklighet.

Det är inte en dag för tidigt för Milan att starta sin revolution.

Adel Rami tittade boll, tappade bort Diego Costa för en sekund och brasse-spanjoren nådde inlägget med ett utsräckt kung-fu-ben. Kazam. 1-0.

En av Europas absolut mest fruktade och bästa anfallare fortsatte att skapa oro och pulvrisera Bonera & Costa. Men när Atletico så sakteliga började fega tog sig Milan in i matchen. Balotellis snabba och viktiga tillslag hittade ut till Poli vars inlägg nådde Kakas panna. 1-1. Match igen.

Men Atletico är elaka och stenhårda, man bryr sig inte om skönhetspoäng eller bollinnehav, det handlar bara om att vinna. De är passiva när det behövs och när de bestämmer sig för att hugga då gör de det med övertygelse. Simeones maskin älskar att sätta kniven i ryggen när man tror att det är lungt.

När Kakas fina nickläge inte ens träffade ramen, hittade Arda Turans skott en touch som ställde Abbiati. Marginaler är inget man bara får från ovan, de kommer inte bara av en slump utan av hårt jobb och av att man skapar chanser. Atletico är väldigt bra på det.

Det spelade mindre roll att Robinho hade en ovanligt pigg dag eller att Pazzini hoppade in. Milan spelar som om man haft det lätt för sig i livet, medan Atletico som om varje match vore deras sista. Spanjorernas tyngd tog ut sin rätt och de var till slut väldigt mycket bättre än sina konkurrenter.

Clarence Seedorfs Milan har gått upp och ner i ligaspelet och det är oklart vad som egentligen håller på att byggas. Samtidigt som Europas storklubbar kommer kasta pengar över Diego Costa i sommar så kommer Gallianis efterträdare leta efter gratisspelare.  Frågan är hur länge de rödsvarta supportrarna orkar med den verkligheten.

Milan har levt på konstgjord andning lite för länge nu och den bittra sanningen är att man är ute ur Champions League och att man ser ut att missa Europa-spel nästa säsong.

Nu finns bara framtiden kvar. En otydlig sådan.

Mycket otydlig.

Omgångens topp:

1. Kwadwo Asamoah (Juventus)
Inte den Juventus-spelare som det snackas mest om eller som brukar hamna i rampljuset. Men Asamoah gör nästan aldrig en dålig match och är alltid nyttig. Mot Fiorentina hamnade han dock i blickfånget då han gjorde ett oerhört vackert mål. Först den fina dribblingen och sedan kanonskottet i samma aktion.

En spelare att framför allt lita till, men visade även att han kan agera matchvinnare. Asamoah är kung i det tysta.

2. Alberto Paloschi (Chievo)
Att göra två straffmål är kanske inte det svåraste. Men att ta en straff på övertid där de tre poängen på spel är galet viktiga i bottenstriden, det kräver nerver och skicklighet.

Paloschi klarade av det och räddade tre poäng för sitt Chievo mot Genoa.

3. Andrea Ranocchia (Inter)
Han har fått ta emot mycket skit på sistone då han ibland agerat nonchalant i försvarsspelet. Mot Torino fick han chansen igen och tog vara på den med att göra en stabil och säker insats. Visst finns det en orsak till att klubbar som Juventus och Dortmund visat intresse för den italienska mittbacken.

Kvaliteten finns där.

Omgångens flopp:

1. Antonio Candreva (Lazio)
Hans filmning var tydlig och pinsam. Gör man det i vetskap om att man har ett gult kort i bagaget blir inte saken bättre. Svek sina lagkamrater då de förgäves fick försöka kvittera med tio man.

2. Marek Hamsik (Napoli)
Det var många som inte hade passningsskickligheten inställd i matchen mellan Napoli-Roma men visst är vi vana vid en helt annan Hamsik än den vi såg i söndags.

Fick inget att stämma och missade passningar frekvent. Måste höja sig.

3. Rafael (Verona)
Har varit riktigt bra under säsongen men mot Parma var han ute och flaxade på andra baklängesmålet. Bjöd på målvakts-clowneri.

Omgångens lag:

Pepe Reina (Napoli) (2)
Gjorde en kanonräddning strax innan Napoli gjorde matchens enda mål. Lika mycket matchvinnare som Callejon.

Maicon (Roma) (3)
Pigg och giftig på sin kant. Hotade Reina.

Federico Fernandez (Napoli) (1)
Vaksam och offervillig. Fick städa upp efter sina lagkamrater vid flertalet tillfällen.

Andrea Ranocchia (Inter) (2)
Tillbaka och agerade säkert. Följsam och elegant.

Kwadwo Asamoah (Juventus) (3)
Höll som så vanligt en hög lägstanivå. Gjorde ett supermål.

Robert Pereyra (Udinese) (2)
Gjorde mycket väldigt bra mot Milan. Suverän omställningsspelare och var den som låg bakom målet.

Giacomo Bonaventura (Atalanta) (1)
Smart och alltid spelbar mot Lazio. Viktig för laget.

Ibrahima Mbaye (Livorno) (1)
Dubbel målskytt mot Sampdoria. Skulle kunna gå in i Inters startelva redan idag.

Antonio Di Natale (Udinese) (2)
Målskytt och energisk mot Milan. Återfunnen form.

Stefano Okaka (Sampdoria) (1)
Målskytt och visade upp friskt anfallsspel mot Livorno. Återupplivad av Mihajlovic

Alberto Paloschi (Chievo) (1)
Gjorde två mål på straff mot Genoa varav ett avgörande på övertid. Livsviktiga mål.

Avbytare:

Gabriel Paletta (Parma)
Återigen klockren när Parma vann över Verona. Garanti.

Silvan Widmer (Udinese)
Var ständigt en tagg i Milans rygg med sina offervilliga löpningar.

Rodrigo Palacio (Inter)
Pigg och alert mot Torino. Gjorde ett fint nickmål ur svår vinkel.

Skytteligan:
15 mål Carlos Tevez (Juventus) 14 mål Giuseppe Rossi (Fiorentina) 13 mål Gonzalo Higuain (Napoli) Ciro Immobile (Torino) Luca Toni (Verona) 12 mål Domenico Berardi (Sassuolo) Alberto Gilardino (Genoa) Rodrigo Palacio (Inter)

Serie B-elvan (3-4-3):

Guarna (Bari), Zoboli (Modena), Del Prete (Crotone) Izzo (Avellino), Zito (Ternana), Pulzetti (Siena), Bolzoni (Palermo), Politano (Pescara); Di Michele (Reggina) Litteri (Ternana) Paolucci (Latina).

Det var som att spelarna satt på sig skorna på fel fot. Anfallen avbröts ständigt av att en spelare fått bollen för långt ifrån sig eller passat fel. Det blev aldrig något flyt.

Det var som om vi trätt in i felpassningarnas himmelrike.

Garcia och Roma hade valt en defensivare approach än vanligt. Tanken var att satsa på kontringar med Gervinho som spets. Det var ju trots allt Napoli som behövde vinna, så Romas utgångsplan var inte helt oväntad.

Men Napolis oförmåga att få till något spel gjorde att Roma såg ut som det lite mer fokuserade laget. De hade lite mer kontroll, lite mer skärpa och de var de som skapade de vassaste chanserna.

Inler och Dzemaili var usla på mitten och gav Benitez rätt i att söka mittfältare under januari. Hamsik, Callejon och Mertens hade extremt få rätt med bollen och Higuain sprang i ett vakuum. Jorginho saknades verkligen.

Federico Fernandez höll dock ihop försvaret på ett imponerande sätt, han har växt den här säsongen. Igår fick han till och med städa upp efter Albiol ett par gånger.

Roma hade lite mera ordning på sitt spel. Nainggolan var stundtals en av få som kunde slå ordentliga passningar och Pjanic förskte hyggligt, men framåt var Gervino antingen för ensam eller hade skygglapparna på.

Precis som hos Napoli var deras starkaste lagdel försvaret med Benatia som sedvanlig störste ledare.

Men den sista kvarten föll Roma, medvetet eller inte, lite längre bak i plan och plötsligt kunde yttern  Ghoulam befinna sig längre fram i plan än vad han gjort under hela matchen, slog ett perfekt inlägg som Callejon snyggt nickade in.

Napolis seger tar dem närmare Roma och andraplatsen och jag har svårt att tro att man ska spela så här slarvigt framöver.

Kampen om andraplatsen kan bli en rysare.

***
Däremot verkar scudetton vara avgjord redan nu i mars. Det krävdes ingen superinsats från Juventus för att vinna över Fiorentina utan bara ett vackert mål av Asamoah.

Fiorentina saknar bett just nu och Juve gjorde bara vad de behövde. Om Roma vinner sin hängmatch mot Parma så är man ändå elva poäng efter ledande Juventus.

Överlägsna var ordet.

***
Inter fick vinna framför president Erick Thohir när man besegrade ett fegt och blekt Torino. Inter gjorde ingen större match, men försvaret agerar säkert numera och firma Hernanes, Guarin och Palacio är en fin trio att bygga laget kring.

Kul att se att Ranocchia tog sin chans med att vara mycket följsam och säker. Vore jag Inter skulle jag akta mig för att sälja honom. Det finns en anledning att klubbar som Juventus och Dortmund vill ha honom.

***
Olimpico ekade tomt när Lazio förlorade mot Atalanta. De är nog Serie A:s dystraste klubb just nu.

***
Sampdoria vände underläge 0-2 till 4-2 och Mihajlovic-effekten har varat länge nu. Så länge att de nu snart är ikapp rivalerna Genoa.

***
Parma bara öser på mot Europa.

I Neapel har våren redan omfamnat sin stad. I kväll ska deras lag, Napoli, försöka sträcka sig efter de svårfångade laget strax norr om dem. Rudi Garcias Roma. Säsongens positiva överraskning.

Ikväll ställs två lag mot varann som under stora delar av säsongen bjudit på mycket bra fotboll. Två lag som försöker spela den moderna fotbollens vals och ofta gör det väldigt bra,

Båda är dessutom på väg mot nästa års upplaga av Champions League. Men det finns ändå en rätt stor skillnad på den där andraplatsen och tredjeplatsen.

Att kvala eller inte kvala, det är frågan. Och det är en viktig fråga. Hela upplägget får sommaren att ändras beroende på om du ska spela en tidig kvalmatch i augusti eller inte.

Ovissheten om att vara med i C.L-gruppspelet eller inte skapar oro kring klubbens transferpolicy. Man vet inte hur mycket pengar man har att röra sig med förrän mercatons sista dagar.

Och desto tidigare du har ditt lag klart, desto bättre. Andra-platsen är underskattat viktig. Roma har den just nu.

Det är den som Napoli vill komma närmare ikväll.

***

Ungefär åtta timmar tidigare spelas den första av tre matcher (de möts i Europa League) mellan Juventus och Fiorentina. Mini-maraton. Juventus är favoriter, men hittills har Viola vunnit säsongens enda match lagen emellan.

Kanske är det tändvätska nog för Conte och hans mannar.

***
Seedorfs turn-over blev kanske lite väl överdriven. Birsa, Honda och Robinho skrämde knappast slag på Udinese. På tisdag gäller det att vara på topp om man ska ha någon chans mot Atletico.

***
Udineses mål var ett riktigt vackert fotbollsmål. Roberto Pereyra kommer bli het i sommarens transferdjungel.

***
Två italienska fotbolls-ikoner ställs mot varandra idag. Antonio Cassano vs Luca Toni.

***
Visst är det märkligt att inget Serie A-lag låg på hårdare för att köpa eller låna Fausto Rossi i somras.

Igår gjorde han matchens enda mål i seger-matchen mot Barcelona.

För sju år sedan blev Ghirardi majoritetsägare i Parma. Hans första tid i klubben var rätt knackig. Man la ut rätt stora pengar på spelare som t ex Igor Budan, Andrea Gasabarroni och Reginaldo. Säsongen 2007/08 åkte man ur Serie A. Men Ghirardi har haft tålamod och lärt sig med tiden.

Man tog sig tillbaka till den högsta serien på en gång och sommaren 2009 gjorde Ghirardi en viktig värvning. Sportdirektören Pietro Leonardi anslöt till klubben.

Den nya sportdirektören har sedan dess bland annat lyckats värva spelare som Sebastian Giovinco, Gabriel Paletta, Antonio Mirante, Jonathan Biabiany och nu senast Antonio Cassano.

De senaste fem åren har Parma blivit ett stabilt Serie A-lag och hamnat någonstans mellan plats 8-12. Men än så länge har drömmen om en Europa-plats inte blivit verklighet. Kanske håller det på att förändras.

Roberto Donadoni tillträdde som tränare för Parma den 9 januari 2012, då han ersatte Franco Colomba. Under hans första vår tog han Parma till en åttondeplats efter tio segrar, sju oavgjorda och bara fyra förluster. Hans ankomst blev en succé.

Förra säsongens tiondeplats var visserligen ett tabellmässigt steg tillbaka, men tålamodet med Donadoni verkar nu ge frukt. Den här säsongen känns man redo att kämpa om en Europa-plats på allvar.

Laget är mycket bra balanserat. Målvakten Mirante gör en mycket stabil säsong, Paletta styr försvaret med järnhand och Lucarelli har vid 36 års ålder aldrig varit bättre.

Mittfältet är väl preparerat med Marchionnis kvicka ben, Garganos energi och Parolos suveräna tvåvägsspel.

Anfallet innehåller alla viktiga ingredienser med Amauris styrka, Biabianys snabbhet och Cassanos geniala fötter.

Även om Leonardi inte riktigt har hittat de där gömda talangerna från t ex Sydamerika så är framtidsutsikterna ändå goda. Parma har nämligen två juveler i sin ungdomsverksamhet, Alberto Cerri och José Mauri.

Cerri är kanske Italiens största talang just nu, med sin kombination av styrka och målfarlighet. Han har redan fått hoppa in i A-lags sammanhang vid 17 års ålder.

Något som även Mauri fick prova på för några veckor sedan i hemmamatchen mot Udinese. Mauri är en defensivt skicklig mittfältare med elegans à la Rui Costa. Om Parma kan behålla dessa två talanger ser framtiden ljus ut.

Det känns som att Ghirardi och Leonardi har lagt grunden för fina år framöver och kanske kan det belönas redan den här säsongen.
En plats ute i Europa är ingen utopi längre.

Italien som har alldeles för få av de spelartyperna hade svårt att hänga med och även svårt att skapa ett eget spel. Cerci hade något försök, men så mycket mer var det inte. Det fanns ingen Balotelli att sätta upp bollar på och Thiago Motta är ingen regissör.

Debutanten Gabriel Paletta var en av de som klarade sig bäst och visade att han bör plockas ut till truppen till Brasilien. Tack och lov för Italien var Diego Costas debut inte lika vass. Anfallsbesten är ännu inte riktigt indansad i Spaniens spel. När/om han är/blir det så ger han laget en dimension de ibland saknat. Spanien ser ut att bli topp fyra till VM.

Italien däremot känns långt ifrån en semifinal till sommaren. Mycket måste bli bättre.

Och jag är inte ens säker på att det räcker.

Spelarbetyg:
Italien: Buffon 6,5, Maggio 4,5, Paletta 6,5, Barzagli 6, Criscito 4,5, Montolivo 6. Thiago Motta 5, Marchisio 5,5, Cerci 6, Candreva 5, Osvaldo 5,5.
Avbytare: Abate 6, De Sciglio 6, Pirlo 6.

Spanien: Casillas 6, Azpilicueta 6,5, Martinez 6,5, Ramos 6,5, Jordi Alba 7, Thiago 6,5, Busquets 6, Fabregas 5, Iniesta 7, Diego Costa 6, Pedro 7,5.
Avbytare: Valdes 6, Silva 7, Xabi Alonso 6.

Betygskalan är enligt italiensk modell, dvs ungefär: 4,5= Usel, 5= Dålig 5,5= Inge vidare 6= Godkänt 6,5= Bra, 7=Mycket bra, 7,5= Lysande osv.

***
Enligt Bloomberg så har Berlusconi öppnat upp för att sälja klubben. Det skulle i så fall vara de bästa nyheter en Milan-supporter kan tänka sig.

Inte lika roligt är att Fininvest gått ut och dementerar uppgifterna.

***
Juventus sportdirektör Marotta var i Spanien igår och erkände att han träffat representanter för Real Madrid. Ska vi gissa att någon eller några av Pogba, Vidal, Di Maria, Morata, Coentrao eller Isco diskuterades?

***
Nemanja Vidic är nu officiellt klar för Inter. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den värvningen. Kanske kan han bidra till att förstärka försvaret i ett….två år. Budskapet är tydligt. Thohir vill börja vinna nu inte imorgon.

Men vart tog ungdomssatsningen vägen?

Om han har det så bra och allt är frid och fröjd, då är det väl bara att stänga munnarna och köra på? Eller finns det något som oroar? Ja, troligen. Nämligen en fransk supertalang i Juventus.

Marco Verrattis agent, Di Campli, är säkerligen mycket väl medveten – och kanske även informerad – om att PSG kommer göra allt för att värva Paul Pogba i sommar.

Den franska klubben känns nästan besatta av honom. Dels på grund av hans enorma kvaliteter och potential men också för att man vill bygga sitt varumärke på fler franska spelare. Vad vore då bättre än en Pogba?

Var kommer då Verratti in i bilden? Jo, PSG är säkert redo att offra Verratti som delbetalning för Pogba. Det känns rätt givet. Genom att påpeka hur ovärderlig Verratti är för PSG, att Juventus skulle vara ett steg ner i karriären osv,  så kanske man kan tro att Di Campli bara försvårar en eventuell framtid i Juventus.

Jag är inte så säker på det. Det här är ett vanligt spel från agenter som klubbar och medspelare känner till. Det som Di Campli troligen försöker göra är att höja statusen hos sin spelare. Men om man har ett ständigt behov av att berätta hur gärna ens klient vill stanna i klubben ska man börja ana oråd.

Frågan är om Juventus är redo att svälja betet? Verratti har varit otroligt bra i PSG och skulle passa bra in i Juventus men å andra sidan ger man upp en ännu större talang och en annan spelartyp  i Pogba.

Släpper man den unge fransmannen så tappar man väldigt mycket fysisk kraft på mitten, något Verratti inte kan bidra med. Givetvis skulle PSG behöva lägga upp minst 20-30 miljoner euro förutom Verratti, vilket skulle kunna vara pengar att handla en bra och kraftfull mittfältare för.

Men de pengarna skulle man kanske hellre vilja använda till andra spelare. Jag kan tänka mig att man vill värva ytterligare en anfallare i Tevez-klass och kanske också en ytter av högsta nivå.

PSG kommer nog att försöka få ner priset genom att erbjuda någon av Verratti, Lucas eller Lavezzi. Frågan är hur mycket det intresserar Juventus.

Kanske är det trots allt bättre att stå emot pengarna och behålla Pogba. Han lär ju inte gå ner i pris om ett år, snarare tvärtom. Hur man än gör så har Juventus ett bra förhandlingsläge.

Men räkna med att PSG kommer göra allt vad de kan för att locka över Pogba till Paris i sommar.

Givetvis ledde det till nya rykten om att han kommer gå till den franska huvudstads-klubben i sommar.

Att Pjanic åker över till Frankrike och Paris är inte jättekonstigt i sig. Han har sedan sin tid i Metz och Lyon fortfarande vänner och nätverk kvar i Frankrike. Inte konstigare än att Zlatan då och då åker hem till Sverige.

Men att Pjanic kan försvinna från Roma i sommar tror jag är mycket möjligt ändå. Det finns det olika anledningar till.

Pjanic har själv sagt att han trivs mycket bra i Roma och att han vill stanna, men om det är något lag han kan tänka sig att lämna för så är det PSG. Ett uttalande som avslöjar att han drömmer om att få spela i PSG någon dag och en rätt uppenbar flirt till den franska klubben.

Men framför allt så är han inte oumbärlig för Roma och Garcia. Även om jag tycker att Pjanic varit väldigt mycket bättre den här säsongen och att Roma ofta saknat hans kreativitet när han inte varit med, så känns det fortfarande som att han saknar det där sista steget för att bli en riktig världsstjärna. Han har fortfarande svårt att leverera vecka in och vecka ut.

Rudi Garcia gillar förvisso Pjanic väldigt mycket, och han har startat i nästan alla av Romas matcher, men det är inte alltid som Garcia anser att han passar in rent taktiskt beroende på vilket lag de möter och han har bara spelat alla nittio minuterna i sju matcher den här säsongen.

Garcias främsta spelidé är att ha tre offensiva spelare längst fram och tre mer defensivt skickliga spelare på mitten som är duktiga på att ställa om från försvar till anfall.

Någonstans är kanske trion Nainggolan, De Rossi och Strootman Garcias primära mittfältstrio. Möter man väldigt starka lag är risken att det blir för offensivt att ha Pjanic plus tre offensiva spelare längst fram.

Jag menar inte att jag personligen inte vill ha Pjanic från start, snarare tvärtom, eller att Garcia nödvändigtvis vill sälja honom, men det jag försöker beskriva är att han inte känns oumbärlig (något som jag tycker t ex Gervinho, Strootman och Bentia är) för Garcia och Roma. Att han kan komma att offras i sommar.

Och då lär PSG stå redo med pengarna i högsta hugg. Pengar som Roma skulle kunna använda på andra spelare. Som t ex Stevan Jovetic eller Karim Benzema. Eller varför inte Ezequiel Lavezzi eller Mario Mandzukic?

Kanske är det trots allt bäst att passa på att sälja dyrt när chansen finns. Inte minst om man tror att man kan göra sitt lag bättre på köpet. Om man istället väljer att behålla Pjanic och han är tillfreds med det, så har man en mycket bra spelare i sin ägo.

Det känns som att Roma har svårt att inte kliva ut som en vinnare hur de än gör.

Omgångens topp:

1. Carlos Tevez (Juventus)

För två år sedan höll han på att bli klar för Milan. Igår sänkte han dem genom att vara med i uppbyggnaden av Juves första mål och pangade sedan dit andra målet på egen hand.

Tevez är den perfekte anfallaren för Juve, hans balans och styrka gör det omöjligt att ta bollen ifrån honom, han jobbar hårt, är lagom elak, kan spela fram och gör mål.

Tevez är Serie A:s bästa spelare just nu.

2. Parma

Efter en helt suverän vår med sex segrar och två oavgjorda är man nu bara en poäng ifrån en Europa League-plats.

Donadonis bygge ser verkligen spännande ut. Det är ett välbalanserat lag med energiknippet Gargano och tvåvägs-fenomenet Parolo som mittfältets viktigaste ingredienser.

På topp kombineras Amauris styrka väldigt bra med Cassanos genialitet och Biabianys snabbhet. Längst bak styr Paletta med järnhand samtidigt som Lucarelli gör sin bästa säsong i karriären.

Det känns som att Parmas jakt på Europa-platser kommer hålla ända in i maj.

3. Stefano Sturaro (Genoa)

Den 21-årige mittfältaren kanske inte imponerar vid första ögonkastet då Sturaro bygger sin talang på hårt jobb, styrka och löpvillighet. Är duktig på att förstöra motståndarnas anfall men har också förmågan att orka fylla på framåt i plan.

Mot Catania fick han en litet mini-genombrott med en mycket fin mittfälts-insats spetsat med sitt första Serie A-mål i karriären.

En spelare som lär låta sig höras mer av.

Omgångens flopp:

1. Jonathan Cristaldo (Bologna)

Gjorde en gedigen match spelmässigt, men gjorde avtryck på fel sätt. Cristaldo gav först Moras en örfil efter ett mindre tjafs och bara någon minut senare fick han rött kort direkt för att ha satt upp armbågen i ansiktet på samma spelare. Harakiri.

2. Domenico Berardi (Sassuolo)

Åkte ut på samma grunder som Cristaldo. Samtidigt som han försämrade sitt eget rykte dödade han sitt lags chanser att komma ikapp mot Parma. Talangen finns, men han behöver kanske växa upp lite.

3. Mauro Bergonzi (domare, Roma-Inter)

Det fanns flera straffsituationer som Bergonzi missade vilka han borde fått hjälp av straffområdesdomarna med, men Benatias neddragning av Icardi hamnar helt på hans samvete.

Omgångens lag:

Antonio Mirante (Parma)
Tre svettiga räddningar som bidrog starkt till Parmas seger över Sassuolo. Stabil säsong.

Davide Astori (Cagliari)
Återigen en klippa längst bak för Cagliari. Alltid följsam och trygg.

Gabriel Paletta (Parma)
Kanske var det vetskapen om landslagsuttagningen som gav honom ytterligare självförtroende, för insatsen mot Sassuolo var lysande.

Shkodran Mustafi (Sampdoria)
Fenomenalt bra i backlinjen mot Torino. Granithård och säker i brytningarna. Kan bli intressant för större lag så småningom.

Lorik Cana (Lazio)
Gjorde ett drömmål och var solid bakåt. Matchvinnare.

Riccardo Montolivo (Milan)
Härskade långa stunder på mitten mot Juve. När Montolivo spelar så här är han ljuvlig att skåda.

Walter Gargano (Parma)
Var överallt mot Sassuolo. Energi och drivkraft.

Stefano Sturaro (Genoa)
Målskytt och gediget jobb på mitten. Lär få fler chanser från start.

Luca Cigarini (Atalanta)
Gjorde ett mycket snyggt och viktigt mål mot Chievo. Mittfältsdirigent.

Victor Ibarbo (Cagliari)
Alltid oberäknelig och svår att stoppa. Gjorde ett vackert mål och var ständigt en pina för Udinese-försvaret.

Carlos Tevez (Juventus)
Var med och låg bakom 0-1-målet och gjorde sedan Juves andra mål själv med ett dundrande skott. Serie A:s bästa spelare just nu.

Avbytare:

Emerson (Livorno)
Elegant och säker mot Napoli. Ledare.

Antonio Candreva (Lazio)
Lazios farligaste spelare framåt med sina giftiga framspelningar.

Stefano Okaka (Sampdoria)
Målskytt mot Torino och såg mycket pigg ut. Återuppstått under Mihajlovic.

Skytteligan:

15 mål Carlos Tevez (Juventus) 14 mål Giuseppe Rossi (Fiorentina) 13 mål Gonzalo Higuain (Napoli), Ciro Immobile (Torino), Luca Toni (Verona) 12 mål Domenico Berardi (Sassuolo) 11 mål Alberto Gilardino (Genoa) Arturo Vidal (Juventus), Rodrigo Palacio (Inter), Alessio Cerci (Torino) Fernando Lllorente (Juventus).

Serie B-elvan (4-2-3-1):
Pinsoglio (Modena) Mammarella (Lanciano) Zoboli (Modena), Amenta (lanciano), Zito (Ternana), Schiattarella (Spezia), Viviani (Latina), Mancosu (Trapani) Oudamadi (Varese) Jonatas (Latina), Antenucci (Ternana).

I efterhand har det hetat från Milan-håll att det inte fanns de ekonomiska resurserna för att affären skulle gå igenom. Men hade Milan sålt Pato hade de haft det. Berlusconi stoppade den affären. Ett misstag som kostade.

Den första halvleken mellan Milan och Juventus var rena Star Wars. Milan vågade, ställde om fort och skapade chanser. De såg ut så som Seedorf troligen drömmer om att de ska se ut. Montolivo härskade, Pazzini jobbade stenhårt längst fram och Taarabt var svårfångad.

Juventus gick på knäna. Men i fotboll måste man också vara konkret i det man gör. Medan Milan missade sina chanser så gjorde Juventus det inte. Juves första mål var som plockat ur fotbollens ABC. Spel på tredje gubbe som slog in ett perfekt inspel till Llorente som bara hade att styra in den.

När Tevez sedan bombarderade in 0-2 i mitten av andra halvlek, gick luften ur Milan. Seedorf gjorde ett par tveksamma byten (Varför byta ut Montolivo och inte Kaka?) och Juventus fick bättre kontroll över matchen.

Juventus hade marginalerna med sig denna kväll och Milan förtjänade mer, men att vara ett topplag innebär också att ta vara på sina chanser och ha spelare som kan avgöra matcher.

Det finns dock intentioner i Milans spel som ser väldigt spännande ut. Det känns som att Seedorf vill närma sig lag som Bayern, Dortmund och Barcelona, spela med bollinnehav och med fart. Än så länge finns nog inte riktigt materialet, men att bygga något nytt tar tid.

Kanske är Kaka en bromskloss i Milans nya bygge. Trots att han fortfarande är en hygglig spelare så är han ändå i mångt och mycket en skugga av sig själv. Han är inte lika vass i avsluten, accelerationen är inte densamma och han tappar boll oftare. Seedorf verkar dessutom ha stort förtroende för brassen. Jag vet inte om vägen till ny framgång går genom Kakas fötter.

Igår befann sig inte Galliani på någon brasiliansk restaurang, utan på ett kyligare San Siro. Han såg det vi alla såg. Att Carlos Tevez var den stora skillnaden mellan lagen igår. Att Carlos Tevez är Serie A:s bästa spelare just nu.

Jag gissar att Juventus är väldigt glada över att Milan aldrig sålde Pato vintern 2012.

***
Lorik Cana! Vilket mål han gjorde mot Fiorentina. I övrigt var det Federico Marchettis match. Skön revansch för honom efter missarna mot Ludogorets.

Fiorentina måste bli effektivare. Annars riskerar man att missa Europa helt. Men utan både Borja och Pizarro är det såklart inte lätt att få spelet att rulla som man vill.

***

Alberto Malesani lär får sparken idag och De Francesco lär komma tillbaka. Inte speciellt överraskande då Malesanis sejour i Sassuolo har varit en katastrof.

Givetvis skulle de aldrig ha sparkat De Francesco från allra första början. Squinzi må ha mycket pengar men har kanske inte den rätta kunskapen.

***
Napoli tappade återigen poäng mot ett “mindre” lag. Prestationerna måste få större kontinuitet om Napoli ska kunna hota om en scudetto någon gång.

Jag gillar Rafa Benitez spelidé och hans taktiska tankar, men ställer mig lite frågande kring hans match-coachning. Han är ingen “motivator” direkt.

***
Vad gjorde Pjanic (och Benatia) i Paris? Mer om det senare i veckan.

***
Parma är verkligen vårens lag. Mer om det senare i veckan.

Eller så var det Inters resoluta spel som fick dem lite ur balans. För de blåsvarta tog hand om det mesta av spelet i början. Troligen hade det en del att göra med att Mazzarri valde att spela med två anfallare varav den ena var Mauro Icardi.

Den 21-årige argentinaren löper mycket och ofta rätt och har en fysik som är jobbig att stå emot för motståndarna. Det var just Icardi som också borde fått en straff när Benatia drog ner honom i straffområdet.

Men av någon anledning blåste inte Bergonzi och Inter får fortsätta sin långa väntan på att få skjuta från elva meter.

Det fanns fler tillfällen som såg luriga ut i straffområdet. Som De Rossis knytnäve i Icardis ansikte, som Samuels neddragning av Destro och som Juan Jesus kamouflerade smäll i magtrakten på Romagnoli. Många fula knep som passerade osedda förbi Bergonzi.

Om första halvlek var Inters blev den andra mer Romas. Handanovic räddade bland annat sitt lag med en underbar räddning på Pjanics friläge.

Nainggolan gjorde en mycket bra match för Roma, likaså Castan, Benatia och unge Romagnoli. I Inter var Cambiasso stor sheriff på mitten och Guarin gav glimtar av storhet. Även Inters försvar hade en bra kväll.

Resultatet var väl inget vidare för något av lagen, men heller ingen katastrof. Båda kan nog vara hyfsat nöjda.

Några som däremot inte lär vara helt nöjda är domarförbundet. Efter en vecka av rabalder inleddes nu nämligen denna omgång med ny polemik. Trots att pressen och kraven på domarna är onaturligt höga så är det svårt för dem att skylla på någon annan än dem själva.

Matchen blev aldrig Profetens seger över Roma eller Destros revansch på Inter.

Utan snarare de fula knepens och de tömda kurvornas kväll.