Det fanns egentligen inget överraskande eller märkligt i Milans uttåg ur Champions League. Ändå lämnade förlusten en bitter eftersmak. Smaken av saknad framtid.
För nu står Milan där bland sina Champions League-ruiner, förvirrade och utan någon aning om vart man ska ta vägen. Deras förfall är inget som hänt över en natt utan har pågått under flera år.
Det verkar spela mindre roll om tränaren heter Allegri eller Seedorf. Problemet är främst något annat.
Milan har en ägare som fortfarande tror och hoppas på att kunna ta en genväg till en ny storhetstid och medan Europas storlag lägger stora pengar på bra spelare så letar Milan efter bästa möjliga gratis-spelare. Det är klart att det inte fungerar.
Vill man vara med och slåss bland de bästa i Europa krävs pengar. Bayern Munchen, Barcelona, Real Madrid, Chelsea och PSG är inte byggda på spelarlån och klubblösa spelare. De värvar de bästa.
Om nu Milan inte längre kan hävda sig ekonomiskt bland de rikaste känns det ändå märkligt att det inte investeras någonting alls. För mig finns det två vägar för Milan och Berlusconi att gå.
Den första, enklaste och bästa vägen är att Silvio säljer klubben eller söker efter nya investerare. Men Milan är Berlusconis sista livlina till någon sorts popularitet och hans nostalgi kring klubben klipper han inte av i första taget.
Så om nu Milan ska fortsätta att kravla bland ekonomiskt fair-play-alibin och gå plus minus noll på en transfersommar krävs det enligt mig en helt annan strategi än vad man har nu.
För det första ska man strunta i att låna föredettingar som t ex Michael Essien eller välja spelare bara för att deras kontrakt har gått ut eller för att deras PR-värde är högt. Man måste vara hård och samvetslös i sina försäljningar. Man måste hitta tillbaka till tiden när man grävde fram en ung Pato, Kaka eller Thiago Silva.
Varför ligger man inte hårdare på spelare som t ex Angel Correa, Doria, Mayke, William Carvalho, Oscar Benitez eller Otavio? Framtidens stjärnor finns framför näsan på dem.
Hur man inte har lyckats sälja spelare som t ex Robino och Mexes är en gåta och inget annat än ett grovt underkännande av de ansvariga. Varför sålde man inte Abate dyrt när man hade chansen? Nu måste man börja rensa ut på riktigt.
Dessa spelare bör säljas till sommaren:
Robinho, Mexes, Matri, Niang, Nocerino, Zaccardo, Constant, Abate, Honda, Muntari, Birsa, Saponara, Pazzini. För dessa spelare kan man få ihop ca 40-50 miljoner euro om man är skicklig.
Man ska inte köpa loss Rami eller Taarabt. Man ska våga kapa bandet med Kaka redan till sommaren.
Men Balotelli då? Ja, kanske skulle Milan må bättre av att sälja honom och det återstår att se hur våren kommer se ut. Om han inte levererar är risken att han får supportrarna emot sig och klimatet blir ohållbart. Men jag vågar inte räkna bort honom. Balotelli är definitivt en spelare som är bättre i en bra omgivning än någon att lita till när det går tungt.
Om man säljer honom tycker jag att Milan ska värva Luis Muriel. Plocka bort några kilo, få honom skadefri så har du en världsspelare.
Angående Alex
Rykten säger att PSG:s mittback Alex är klar för Milan nästa säsong. Låt gå för denna gratis-värvning då. Brassen har varit rätt bra för PSG den här säsongen och trots att han börjar komma upp i åren kan han fungera som bra sidekick till Doria. Köper man inte loss Rami behöver man dessutom en mittback till i truppen.
Angående Jaap Stam.
Ett stort problem har varit försvarsspelet. Visserligen har klassen på mittbackarna inte varit tillräckligt bra, men jag tror också att det är en taktisk fråga, man måste bli bättre på att försvara sig kollektivt. Det vore kanske inte fel att ta in Stam som en assisterande tränare där han har hand om försvarsspelet.
Några spelare man borde försöka köpa till sommaren:
Doria, Alessio Cerci, Mayke, Otavio, Angel Correa, Adam Maher, Luis Muriel, Mattia Perin, William Carvalho.
Så här skulle en elva kunna se ut:
(4-2-3-1): Perin, Mayke, Alex, Doria, De Sciglio, Montolivo, De Jong; Cerci, Maher, El Shaarawy; Balotelli (eller Muriel).
Kanske skulle detta lag inte vara redo att vinna Champions League på en gång, men det skulle vara ett lag som skulle inbringa hopp, och det skulle vara ett lag som ger Milan en spännande framtid.
För att nå dit krävs mod, kreativitet och skicklighet.
Det är inte en dag för tidigt för Milan att starta sin revolution.