Fyra namn som kan komma att ta över efter Seedorf

Tiitta bara vad som har hänt under det senaste året.

Berlusconi ville bli av med Allegri redan för ett år sedan men lät sig övertalas och man fortsatte med Toscana-tränaren vid rodret.

Säsongen startade dåligt, Barbara fick mer makt, Galliani ville säga upp sig, men åt middag med Silvio och ändrade sig. Milan släpppte in fyra mål mot Sassuolo och Allegri fick lämna i förtid. Barbara och Galliani ville ha Pippo men Silvio valde Seedorf.

Det började illa och supportrarna protesterade mot bland annat Galliani och Balotelli. Resultaten blev sedan aningen bättre, men man åkte ut mot Atletico Madrid i Champions League efter en rejäl utskåpning.

Där någonstans gissar jag att Silvio ändrade uppfattning om Clarence (han är alltid känslig mot internationella förluster).

Plötsligt ger Milan kalla handen till Seedorf som dock radar upp ett par segrar. Det verkade dock bara vara en illusion. Förlust mot Roma och dåligt spel. Balotelli gnäller efter att ha blivit utbytt. Seedorf är som vanligt tämligen positiv efter matchen.

Nu står man där och ska göra sig av med en tränare som man skrivit ett kontrakt till 2016 med. Seedorf tjänar ca 25 miljoner kronor om året. Bortkastade pengar alltså. Vem ska nu ta över som tränare? Hur ska Milan kunna bli bättre om det inte finns pengar?

Det har varit en jäkla cirkus kring Milan det senaste året och Silvio är dess förvirrade konferencier.

Här är kandidaterna till att ta över efter Seedorf:

Vincenzo Montella

Roberto Donadoni
Har väl visat den här säsongen att han är en duktig tränare. Hans koppling till Milan gör honom till en tänkbar kandidat. Men är han tillräckligt duktig för att sköta ett storlag?

Luciano Spalletti
Kanske den mest spännande kandidaten. Lyckades göra Zenit till en återkommande rysk mästare, men lyckades aldrig föra dem särskilt långt i Champions League vilket till slut gav honom sparken. Men för oss som minns hans jobb i Roma, vet att han är kapabel till att bygga starka lag som spelar fin fotboll.

Filippo Inzaghi
Den mest troliga kandidaten. Har gjort den “rätta” resan att börja nerifrån i Milans ungdomslag. Där har det gått rätt bra och han förde Primavera laget till seger i Viareggio-turneringen i vintras. Men är han så pass bra att han ska kunna vända det rödsvarta skeppet på rätt köl?

Jag är tveksam.

Omgångens topp:

1. Miralem Pjanic (Roma)

Mitt i kontraktsförhandlingarna gjorde Pjanic ett solomål signerat en äkta artist. Var i övrigt briljant på mitten mot Milan med sin välslipade teknik. Pjanic har äntligen hittat större jämnhet i sina presationer och när han håller sin högsta nivå är han en världsspelare. Sportdirektör Sabatini bör få det där kontraktet underskrivet så fort som möjligt.

2. Luca Toni (Verona)

Luca Toni spelar som om det vore 2006 då han bombarderade in mål för Fiorentina. Mot Catania nickade han i ett mål, fick ett bortdömt och ett mål som sedermera krediterades som självmål. Tonis säsong har varit rena rama sagan och visst skulle han kunna bidra med en dimension som det italienska landslaget saknar i sommarens VM.

3. Mateo Kovacic (Inter)

Håller mer och mer på att växa in i den stora potential han har. Mot Napoli var det oftast han som anförde Inter med sin energi och spelförståelse. Nu när han äntligen har fått förtroende har han också visat vad han kan. Kovacic är talangen som Inter ska bygga laget kring i höst.

Omgångens flopp:

1. Felipe (Parma)

Förstörde Parmas chanser till att komma tillbaka mot Cagliari när han onödigt och bryskt knuffade Rossettini. Domaren kunde inte göra annat än att visa upp det röda kortet. Hjärnsläpp.

2. Andrea De Marco (domare, Livorno-Lazio)

Blåste en totalt felaktig straff för Lazio när Mauris skott träffade Rinaudos bröst och inte handen. Livorno-killer.

3. Sebastiano Peruzzo (domare, Atalanta-Genoa)

De Lucas mål var offside och Gilardino borde haft en straff. Genoa-killer.

Omgångens lag:

Marco Silvestri (Cagliari) (1)
Kanondebut med fyra viktiga och svettiga parader.

Vangelis Moras (Verona) (1)
Mycket säker och stabil mot Catania.

Rafael Toloi (Roma) (1)
Lugn och trygg bredvid Castan. Ersatt Benatia på ett exemplariskt sätt.

Leandro Castan (Roma) (5)
Brytsäker och tuff mot Milan. Klinisk.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (7)
Tvåmålsskytt mot Bologna. Blir dyr i sommar.

Claudio Marchisio (Juventus) (4)
Inblandad i Juves första mål och gjorde själv det andra målet. På väg mot gammal god form?

Mateo Kovacic (Inter) (1)
Bäst på plan med sin energi och spelförståelse. Framtidens man för Inter.

Miralem Pjanic (Roma) (5)
Gjorde ett super-solomål mot Milan. Artist.

Carlos Tevez (Juventus) (9)
“Gjorde” första målet, sköt i ribban och bidrog med massor av skickligt anfallsspel. Och den här spelaren ska inte med till VM?

Ciro Immobile (Torino) (4)
Ett mål och ett gediget jobb längst fram. Skyttekung.

Avbytare:

Marquinho (Verona)
Gjorde ett mycket snyggt mål och löpte massor mot Catania.

Daniele De Rossi (Roma)
Var mästerlig i sitt defensiva jobb mot Milan. Igen.

Jasmin Kurtic (Torino)
Gigant på mitten för Toro mot Udinese.

Skytteligan:
21 mål Ciro Immobile (Torino) 19 mål Luca Toni (Verona) 18 mål Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Gonzalo Higuain 15 mål Rodrigo Palacio (Inter) Fernando Llorente (Juventus)

Serie B-elvan:
Di Gennaro (Cittadella), Pisano (Palermo), Ceppitelli (Bari), Laurini (Empoli); Galano (Bari), Barreto (Palermo), Valdifiori (Empoli), Vazquez (Palermo), Feola (Trapani), Sodinha (Brescia), Dybala (Palermo).

Super-Mario lider naturligtvis av Milans svaga spel och är frusterad. Men han hjälper inte direkt till för att saker och ting ska bli bättre. Han rör sig för lite på planen och söker alldeles för ofta frisparkar. Det är som det så ofta varit med Balotelli med andra ord.

Balotelli är ingen ledare och ingen spelare att lita till när det blåser motvind, men kan säkert vara en guldkalv när saker och ting går bra. Så länge Milan inte hittar vägar ur sin kris kommer nog Balotelli fortsätta vara mer en belastning än frälsare. Han är bra på att blanda de två sakerna.

Att han nu kanske inte ska med till VM känns dock lite förhastat. Att få landa i Prandellis mjuka famn och i Gli Azzurris bekvämare atmosfär är säkerligen orsaker till att Balotelli kan leverera på ett mycket bättre sätt. Men Prandelli lär och bör känna av temperaturen på Mario.

För det sista han vill är att få med sig dålig attityd till Brasilien i sommar. Och med Balotelli kan man aldrig vara säker på den saken.

***

Inter och Napoli kunde inte göra mål på varandra trots att det inte saknades målchanser.  Kovacic var bäst på plan och bevisade att han är en spelare att bygga laget kring nästa säsong.

Mazzarri själv lär säkert mena att han gett Kovacic chansen i rätt läge, medan jag menar att det handlar om att han nu äntligen fått förtroende och kontinuitet. Det kunde lika gärna skett i höstas om Mazzarri gett honom chansen. Däremot tror jag att Kovacic mått bra av att spela med Hernanes då det blir ett annat flyt i spelet med brassen.

Thohir fortsätter att säga att Mazzarri kommer att vara tränare för Inter även nästa säsong och även om jag tror att det blir så, är jag ännu inte hundra procent säker.

Igår buades det när Mazzarri bytte ut Icardi mot Kuzmanovic och Thohir är väldigt lyhörd kring vad fansen tycker. Skulle Inter t ex missa Europa-spel och förlora derbyt mot Milan kan saker förändras fort.

***
Bologna tog ytterligare ett kliv mot Serie B medan Cuadrado tog ytterligare ett steg mot en dyr övergång i sommar.

Idag fortsätter striderna om Europa-platser och nedflyttning. Mycket står på spel.

Milan vågade inte pressa tidigt med rädsla för Romas skickliga omställningsförmåga. Problemet är att Roma behärskar flera sätt att spela. De är lika bra på att spela med bollinnehav och tog därför full kommando över matchen.

Kaka, Taarabt och Honda hamnade för högt upp för att hjälpa Montolivo och Muntari på ett vettigt sätt, men vågade heller inte riktigt kliva fram i offensiven vilket gjorde att de därför hamnade i något sorts ingenmansland.

Seedorfs taktik var en smärre katastrof. Roma däremot visste som vanligt vad de skulle göra. Passningssäkerheten, rörelsen, samspelet, de tydliga rollerna och den individuella skickligheten.

Toloi och Castan bossade, Maicon och Dodo löpte och De Rossi tog hand om defensiven. Nainggolan vann boll, Ljajic och Totti trixade och Pjanic bjöd på ett fantastiskt solomål som måste fått Sabatini att printa ut det där nya kontraktet på stört.

Det var liksom Roma anno 2014. Det nya Roma. Garcias Roma.

Milan spelade utan själ, som om de inte hade något att spela för. Kanske har även spelarna tröttnat på Seedorfs lite överdriva positiva approach.

Balotelli blev utbytt (och gillade det inte), Seedorfs dagar är räknade, Kaka är slut som toppspelare, De Sciglio och El Shaarawy fanns inte med på plan.

Mexes och Robinho är kvar i laget fast det är 2014, Berlusconi verkar inte vill inte sälja och Pippo är ett lika stort inkognito som Clarence. Milan befinner sig i mycket svåra tider.

Roma däremot fortsätter att enträget klamra sig fast vid de sista scudetto-strået på ett oerhört imponerande sätt.

Men hur kommer de gå till väga? Båda lagen behöver i mina ögon kanske inte förstärka med så många spelare utan med ett par kvalitativa spelare i varje lagdel.

Roma måste först och främst se till att behålla stjärnor som Benatia, Strootman och även troligen Pjanic. Därefter lär de försöka värva en ytterback, en mittfältare och en eller två offensiva spelare.

Rafael Toloi har varit stabil i de matcher han spelat i och väljer man köpa loss honom har man tre bra mittbackar. Köper man inte loss honom lär man försöka värva en spelare som t ex Thomas Vermaelen. Sedan har man ju unge Romagnoli som först och främst är mittback även om han har varit bra som ytterback.

Däremot verkar man inte riktigt lita till Dodo och Balzaretti som ytterbackspar på vänstersidan. Även om Dodo har sina brister i defensiven tycker jag Roma bör fortsätta att ge honom chansen då han är så pass duktig i det offensiva spelet.

Till mittfältet behöver man nog förstärka med ett tungt nyförvärv, inte minst då Strootman kanske inte är i full matchform någon gång i oktober. Rudi Garcia ska vara mycket förtjust i Leverkusens Emre Can och han är en spelare som verkligen kan täcka upp för Strootman.

Men ett ännu vassare val kan vara Tottenhams Paulinho. Brassen har väl inte gjort någon dundrade succé i Spurs, men är en mycket skicklig mittfältare som skulle passa alldeles utmärkt i Garcias spelsystem.

Framåt lär Roma värva Veronas succé-man Juan Iturbe då han är som gjord för detta Roma med sin speed och genombrottskraft. Sedan lär man försöka hitta en central anfallare som är kapabel att göra en tio, femton mål och som har rutin från Europacup-spel. Man ska redan ha tagit kontakt med Jackson Martinez och visst skulle han vara ett spännande val.

Så här skulle Roma kunna se ut nästa säsong:
De Sanctis, Maicon, Castan, Benatia, Dodo; De Rossi, Nainggolan, Paulinho; Gervinho, Martinez, Iturbe.

Dessutom med den här fantastiska uppsättningen på bänken: Toloi, Romagnoli, Pjanic, Strootman, Ljajic, Viviani, Totti, Bastos, Florenzi.

—

Rafa Benitez vill nog främst hitta förstärkningar på mittbackssidan och på mittfältsfronten. Förutom Fernandez och Albiol har inte Benitez mycket att lita till. Britos är för osäker och Henrique är bättre som ytterback.

Napoli ska vara intresserade av starke Kalidou Koulibaly från Genk, men även Thomas Vermaelen. Båda spelarna har Benitez godkännande.

Men man behöver nog också se över ytterbackssidan då Maggio var riktigt dålig och verkar vara på väg ner i karriären och Revelliere inte riktigt duger till. Endast Ghoulam verkar vara Napolis vettiga alternativ.

Om Juan Zuniga kommer tillbaka och har motivationen på rätt plats så har Napoli två bra val. Men då har man två bra vänsterbackar och ingen till höger. Mer troligt då att Zuniga kanske säljs för att få in pengar till nyförvärv. En spelare som t ex Lukasz Piszczek skulle inte vara fel till höger.

På mittfältet har Gökhan Inler inte levt upp till förväntningarna och landsmannen Blerim Dzemaili är på väg bort. Här vill Benitez säkert värva två defensivt skickliga spelare att komplettera Behrami och Jorginho med.

Två av Fernando, Javier Mascherano och Maxime Gonalons kan komma att anlända. Portos brasse står högt i kurs men kan bli dyr, Mascherano kan bli lättare att komma åt. Argentinaren är en gammal Benitez-favorit från deras tid i Liverpool och Barcelona är nog redo att göra sig av med honom.

När det gäller Gonalons kan en övergång bli komplicerad då president De Laurentiis inte var speciellt nöjd med hur Lyon och Aulas skötte den uteblivna affären i vintras. Gonalons var nära att gå till Napoli, men Aulas höjde priset och affären strandade.

Framåt har man det bra ställt med Higuain, Hamsik, Callejon, Insigne och Mertens. Men kanske vill man hitta en starkare vice-Higuain. Duvan Zapata har varit okej i de få matcher han spelat i, men det är troligt att man vill ha ett mer rutinerat namn. Inte omöjligt att man därför säljer eller lånar ut Zapata för att värva en spelare som t ex Alberto Gilardino.

Så här skulle Napoli kunna se ut nästa säsong:
Rafael, Piszczek, Albiol, Vermaelen, Ghoulam; Mascherano, Jorginho; Callejon, Mertens, Insigne, Higuain.

Om Roma och Napoli kan vinna en scudetto med dessa förändringar? Det återstår att se.

Men i övriga Europa är trebackslinjen mer eller mindre utrotad. Alla de åtta lag som tog sig till kvartsfinal i Champions League använde sig av en fyrbackslinje.

Men i Italien lever trebackslinjen kvar. Juventus har förvisso haft stora framgångar i Serie A med den uppställningen, men kanske har det berott på bristande konkurrens. Det ska också tilläggas att Contes spelsystem innebär att yttrarna gärna kliver högt upp vilket inte alltid är fallet med en trebackslinje.

Det som blir nackdelen i ett sådant system är när motståndarnas yttrar är starka och offensiva vilket gör att trebackslinjen ofta blir en fembacksklinje istället och därmed tappar i offensiv kraft.

Idag spelar många lag 4-3-3 eller 4-2-3-1 vilket gör laget mer rörligt och flexibelt och man får med många spelare i offensiven.

Men nu finns det tendenser på att trebackslinjen är på väg bort även i Italien. Montella har oftare och oftare använt sig av fyra man i försvaret, Mazzarri har antytt att han ska gå över till en fyrbacksklinje i sommar och Juventus vill värva spelare så att de kan spela 4-3-3.

Juventus och Inter står därför inför en smärre taktisk revolution till nästa säsong. Conte och Mazzarri har länge valt trebackslinjen som deras käpphäst, men de är inte dumma. De ser hur fotbollen förändras och de verkar villiga att förändras med den.

Juventus omger sig med transferrykten som t ex Juan Cuadrado, Alessio Cerci, Alexis Sanchez, Lucas, Angel Di Maria, Antonio Candreva och Nani. Det är ingen slump. Tanken är att införskaffa offensiva spelare som gör att man kan ändra om till 4-3-3.

Det talar även för att man lär behålla Giovinco snarare än att man köper loss Osvaldo. Det är därför t ex Berardi och Gabbiadini är mer intressanta att behålla än t ex Immobile för Juventus.

Säljer man Paul Pogba i sommar kan man säkerligen få någon eller några av Verratti, Lucas eller Rabiot plus pengar. En manöver som skulle kunna lösgöra pengar för att värva någon ytterback och förstärka laget framåt.

Så här skulle Juventus kunna komma att ställa upp nästa säsong:

Buffon, Chiellini, Bonucci, Barzagli, Caceres, Vidal, Pirlo, Marchisio, Tevez, Llorente, Sanchez.

På bänken skulle man kunna rotera med t ex Lichtsteiner, Verratti, Berardi, Giovinco och Lucas.

Juventus har många lösningar inom laget. Chiellini kan utan problem användas som vänsterback (något Prandelli också borde göra) och Caceres som högerback. Framåt bör man dock införskaffa två offensivt skickliga spelare som t ex Sanchez, Di Maria, Cuadrado eller Lucas.

Går man över till 4-3-3 behöver man heller inte vara helt beroende av Llorente och hans spelartyp. Man kan spela med tre rörliga anfallare och t ex Tevez kan ta rollen i mitten om det krävs.

Inter och Mazzarri däremot lär troligen använda sig av antingen ett 4-3-2-1 system eller 4-3-1-2 system. Gör man det så är det nog vettigt att sälja t ex Alvarez för att få in pengar till nyförvärv. Hernanes, Guarin och Kovacic kan båda ta rollen som offensiv mittfältare. Fler behövs inte. Behöver man ännu mer pengar kan Guarin komma att offras.

Däremot skulle man behöva värva en anfallare som både kan spela som nummer nio eller strax bakom en striker. Likt Palacio. Jag skulle gärna se t ex Angel Correa eller Roberto Firmino i en Inter-tröja nästa säsong.

Försvarsmässigt håller troligen inte Jonathan och Nagatomo måttet i en fyrbacksklinje. Som jag varit inne på tidigare så tror jag att Juan Jesus utan problem skulle klara av en vänsterbackskplats. Men förutom det så krävs det nyförvärv på ytterbackspositionerna. Därför är ryktena om Evra och Sagna logiska. Vill man däremot hitta en yngre ytterback skulle Cruzeiros Mayke vara ett utmärkt val.

Även Nemanja Vidic inträde i laget talar för att gå över till en fyrbackslinje. Serben är van vid det då United alltid spelat så. Med Rolando, Vidic, och en av Ranocchia eller Samuel har man det hyfsat ställt på mittbacksfronten.

Troligen lär Inter även jaga en mittfältare med fysik som kan axla Cambiassos mantel (han har varit så pass bra att han dock kan behållas ett år till som god back-up). Det talas mycket om John Obi Mikel och Casemiro på den positionen.

Personligen skulle jag hellre se Sportings William Carvalho men han kan bli för dyr. Ändrar man om till en fyrbackslinje skulle man också lättare kunna få plats med Hernanes, Kovacic och Guarin samtidigt.

Kanske skulle Inter kunna komma att ställa upp så här nästa säsong:

Handanovic, Mayke, Rolando, Vidic, Juan Jesus, Hernanes, Mikel, Guarin; Kovacic;  Icardi, Correa (Palacio).

Jag tror att vi kommer få se taktiska förändringar hos både Juventus och Inter till hösten. För tiden lär hinna ikapp även de italienska lagen till slut.

Veckans topp:

1. Samir Handanovic (Inter)
En vecka efter det att han varit fantastisk och räddat en straff mot Sampdoria så blev han på nytt matchvinnare med en ny straffräddning mot Parma.

När Handanovic visar upp den här formen har han få övermän i världen. Nummer två i världen efter Neuer?

2. Antonio Candreva (Lazio)
Bjöd först på en “Panenka” straff och kvittrerade sedan på övertid mot Torino och höll därmed Lazios Europa-hoppet och sitt VM-hopp vid liv. Candreva har varit Lazio bästa spelare den här säsongen och blir mer och mer lagets fanbärare.

3. Juan Iturbe (Hellas Verona)
Planens bästa spelare mot Atalanta med sin turbo-fart och oberäknelighet. Spelade fram till Luca Tonis mål. Har verkligen visat hur vass han är den här säsongen. Redo för ett topplag.

Veckans flopp:

1. Pepe Reina (Napoli)
Missade totalt när han passade upp bollen mot Behrami fastän Fernandes fanns bredvid med fart. Det kostade ett bakängesmål. När Reina är bra är han väldigt bra, men gör också misstag då och då. Saknar jämnheten för att vara en riktig toppmålvakt.

2. Genoa
För mer än en vecka sedan tappade man en ledning med 1-0 till 2-1 mot Torino och i lördags gjorde man om samma misstag mot Cagliari. Detta Genoa ligger i ingenmansland och har tappat sin identitet. Man vet inte riktigt vilka man är och vilka man vill vara. Ibland energiska och frenetiska på hemmaplan och lika ofta fega och bleka på bortaplan.

Truppen innehåller få spelare med spännande framtid och de är heller inte speciellt anpassade till Gasperinis spelsystem. Jag saknar verkligen det vackra Genoa från ett par år sedan som rockade Marassi.

3. Josip Ilicic (Fiorentina)
Nu 34 omgångar in på säsongen kan vi nog fastställa Ilicic som ett mindre fiasko. Matchen mot Roma var på många sätt signifikativ för stora delar av slovenens säsong. Han fick sällan fram de avgörande passen, skottförsöken hamnade över och han kom sällan till farliga situationer.

Ilicic kommer sannolikt lämna klubben i sommar.

Omgångens lag (3-3-3-1):

Samir Handanovic (Inter) (2)
Tog Cassanos straff, vilket banade väg för Inters seger.

Leandro Castan (Roma) (4)
Dominant och oerhört säker mot Fiorentina. Går mot en suverän säsong.

Rolando (Inter) (3)
Klockren längst bak och målskytt framåt. Sensationellt bra efter jul. Måste köpas loss.

Davide Astori (Cagliari) (2)
Stängde till och var duktig i uppspelsfasen. Förtjänar en chans i en storklubb nästa säsong.

Paul Pogba (Juventus) (6)

Radja Nainggolan (Roma) (2)
Löpte, vann boll och gjorde mål. Värd sitt höga pris.

Antonio Candreva (Lazio) (5)
Tvåmålsskytt mot Torino och beter sig mer och mer som Lazios vägvisare.

Adel Taarabt (Milan) (2)
Gjorde sitt första mål på San Siro när Livorno besegrades med 3-0. Hittat formen igen.

Adem Ljajic (Roma) (2)
Låg bakom målet och var Romas bäste offensive spelare mot Fiorentina.

Juan Iturbe (Verona) (4)
“Iturbo” löpte sönder Atalanta-försvaret och spelade fram till Tonis mål.

Mario Balotelli (Milan) (4)
Nickade in öppningsmålet och spelade sedan fram till de båda andra.

Avbytare:

Massimo Donati (Verona)
Gjorde sitt första mål för klubben på ett mycket vackert sätt.

Ciro Immobile (Torino)
Viasde stor klass på sitt mål. Immobile bara öser på och är uppe i ensam skytteligaledning på 20 mål nu.

Jose Callejon (Napoli)
Gjore ett snyggt mål och var kanske den Napoli-spelare som ville mest.

Skytteligan:

20 mål Ciro Immobile (Torino) 18 mål Luca Toni (Hellas Verona) Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Gonzalo Higuain (Napoli) 15 mål Rodrigo Palacio (Inter) 14 mål Mario Balotelli (Milan) Giuseppe Rossi (Fiorentina) Fernando Llorente (Juventus) Alberto Gilardino (Genoa).

Precis som mot Sampdoria var återigen Samir Handanovic lite av match-hjälte när han snyggt räddade Cassanos straff. Där hade matchen kunnat ta en helt annan väg.

Kanske borde också Walter Samuel fått sitt andra gula kort i den situationen. Hans stämpling på Parolo som ledde till straffen, kändes kanske inte fullt medveten, men sådana stämplingar brukar ofta ge gult kort utanför straffområdet.

Det uteblivna kortet blev naturligtvis ännu mer uteblivet när Gabriel Paletta fick sitt andra gula kort och därmed utvisad. På frisparken därpå nickade Rolando in 0-1. Guarin ökade sedan på i slutminuten. Parma gjorde en tapper insats, men det är alltid svårt när ens nyckelspelare “sviker” (Cassano, Paletta).

Inter har nu verkligen hittat en bra rytm och lagt vissa grunder till nästa säsong. Men visst måste man fortfarande hitta en del rätta nyförvärv.

Jag blir därför lite orolig när jag hör namn som David Villa och Fernando Torres. Spelare som är på väg ner i sin karriär bör inte ta speltid från Mauro Icardi som är på väg upp i sin karriär.

***

Milan sparkade Allegri och tog in Seedorf med stor entusiasm. Det började sådär, men klubben försvarade sitt val. Det fortsatte att gå sådär och klubben slutade att försvara sitt val. Nu har Seedorf och Milan vunnit fem raka segrar och är på väg ut mot Europa fastän det såg ut att vara kört. Men klubbens tystnad kring Seedorf-ryktena är illavarslande för hans framtid.

Kanske bestämde sig Silvio & co efter Atletico-matchen. Kanske finns det vissa spelare som inte gillar hans metoder. Troligen har Barbara föredragit Pippo hela tiden. Men hur vettigt är det att byta tränare ännu en gång? Byta spelsystem återigen? Oavsett om han är rätt man för Milan eller inte så verkar Seedorf faktiskt i vilket fall ha sina idéer klara för sig. Det kan man inte direkt säga att klubbledningen har.

***
Roma greppade tag i andraplatsen med en habil insats mot Fiorentina. Viola hade svårt att få till lägen och det kändes lite som om de hade kunnat spela i flera dagar utan att göra mål. Ilicic spelade sig längre bort från startlevan och Matri ökade inte på sina chanser att bli utköpt.

Roma kan konsten att spela spektakulär fotboll, men också tight stabil fotboll när det behövs. Det är tecken på att man är ett storlag.

***
Napoli kryssade mot Udinese och Benitez menade att man fortfarande saknar mognad och den rätta mentalitet. Det har han rätt i.

***
Juventus ångar på mot poängrekord. Pogbas mål räckte till seger över Bologna. Nu saknas det bara åtta poäng för att ta Inters rekord på 97 poäng. Åtta av tolv poäng? Det bör kunna gå.

***
Några tankar om….

Mario Balotelli
Igår gjorde han ett mål och passade fram till två och är nu uppe i trettio mål på femtio matcher. Det märkliga är att så få kommit på nick. Igår nickade han in 1-0. Han har ju egentligen allt för att vara en bra huvudspelare.

Gabriel Paletta
Italo-argentinaren har varit lysande de senaste två åren för Parma. Men vi ska inte låta oss luras. Han har på köpet blivit något överskattad (lite som Matias Silvestre fast Paletta är bättre). Att han skulle vara en man för Juventus eller Roma tycker jag är något överdrivet. Igår blottades hans långsamhet som han annars är så bra på att dölja med sin förmåga att läsa spelet. Jags er hellre att han fortsätter vara “bandiera” för Parma än att bli bänkspelare i ett topplag.

Rolando
Här har vi en spelare som däremot varit något underskattad. Hans märkliga sejour i Napoli och hans första matcher i Inter spädde på tron om att han var en trög och oteknisk försvarare. Det senaste halvåret har han varit strålande.

Adem Ljajic
Har de två senaste matcherna visat att han inte är en spelare att sälja utan att starta med. Så mycket talang och klass ska man akta sig för att göra sig av med.

***
Mer om omgången på tisdag i omgångs-bloggen. Fortsatt trevlig påsk!

Man kommer heller inte ha några Champions League-pengar att budgetera med. Laget har inte presterat och publiken sviker. Milan har ett publiksnitt på ca 38 000 åskådare den här säsongen. Det innebär att man tappat ungefär 15 000 åskådare i snitt på tre år. Det är ett stort fall. Fininvest går inte in och sponsrar ett transferfönster längre, utan de går in för att täcka upp förlusterna.

Men ändå. Hur har Milan kommit hit? Precis som många andra italienska lag har man levt i tron om att tv-pengarna ska räcka och struntat i att hänga med utvecklingen med moderna arenor och marknadsföring.

Milan befinner sig i ett ekorrhjul just nu. Milan går dåligt och det finns inga pengar till att göra laget bättre. Blir inte laget bättre, är det svårt att få in nya pengar.

Inte blir det bättre av att det nu verkar som om man är missnöjda med Seedorf. Att det verkar finnas skiljaktigheter mellan Seedorf och klubbledningen. Kanske även mellan vissa spelare och den holländske tränaren.

Han som skulle leda revolutionen verkar nu istället bli en av de första att offras. Är det Pippos tur att försöka trolla med spelarmaterialet? Det blev inte som Silvio hade tänkt sig. Man famlar i ett mörker där man själv släckt lyset.

Berlusconi han nog svårt att slita sig ifrån sin sista livlina till drömmar, tillfredsställelse och känsla av bekräftelse. Hans kära Milan.

Men så länge han inte säljer klubben blir det nog svårt att styra den rödsvarta skutan rätt igen. Det pratas om att det kan dyka upp vissa intressenter som kan tänkas bli delägare och skjuta till pengar. Men vilka vill egentligen bli delägare och inte ha något att säga till om? Väldigt få. Om ens någon.

Berlusconis Milan rasar just nu i hög fart mot platt fall. Det verkar dessutom vara brist på fallskärmar.

När Bayern Munchen vann Champions League 2001 gjorde man det med mittfältare som Effenberg, Scholl, Linke och Hargreaves. Inga Usain Bolts direkt.

Idag är det annorlunda. Spelet går fortare och aldrig har det varit viktigare att ha spelare som kan passera sin gubbe, med fart och dribblingsförmåga. Det är oerhört viktigt att ha spelare som är anpassade att kunna ställa om fort till anfall.

Har man flera spelare som är kapabla till att passera sin motståndare skapar man numerära överlägen vilket är mycket viktigt i dagens fotboll.

Barcelona har haft stor framgång med spelare som Messi, Iniesta, Pedro, m fl som alla är mästare på att ta sig förbi sina motståndare. Real Madrid baserar sitt spel på snabba spelare som t ex Ronaldo och Di Maria och Dortmund har t ex Reus, Mkhitaryan och Aubameyang.

Bayern Munchen skulle aldrig ha nått sådan succé utan Robben och Ribery. Liverpool stormar fram med Suarez, Sturridge, Sterling och Coutinho och Manchester City har t ex Navas, Aguero, Nasri, Silva. Listan kan göras längre.

Möjligen är Mourinhos Chelsea och Simeones Atletico Madrid byggda lite annorlunda och kan ses som undantag. I de lagen är aggressiviteten viktigare. Men kvicka mittfältare och anfallare lever i en guldålder för tillfället.

Jag tror att de italienska lagen ligger lite efter ur denna aspekt. Att de fortfarande håller på att inse att detta är framtidens fotboll. Att de levt kvar lite i det förgångna. Men visst kan man se att förändringen håller på att ske.

Det är ingen slump att spelare som Cerci, Gervinho, Mertens och Cuadrado haft sådan succé i Serie A, att Inter blev lite bättre när Hernanes anlände (inte så snabb men ändå bra på att finta förbi sina motståndare) och att det är därför en spelare som Kovacic måste integreras.

Jag tror att det också är därför Milan haft så svårt den här säsongen. Man har haft för få spelare som kan attackera med fart. Det är därför Milan saknat El Shaarawy så mycket och det är därför de haft lättare sedan Taarabt kom in i laget.

Jag tror också att Juventus måste värva en, två spelare med den karaktären till nästa säsong för att kunna hävda sig bättre i Europa. Idag är det nästan bara Tevez och Giovinco som har den förmågan i laget.

Att ha snabba och kvicka spelare som kan attackera med fart och skapa numerära överlägen har aldrig varit viktigare än idag.

Kanske är det en bortglömd del i de italienska lagens kräftgång ute i Europa.

Omgångens topp:

1. Alberto Paloschi (Chievo)

Chievos kamp om förnyat Serie A-kontrakt fick en rejäl skjuts i söndags när man vann över bottenkonkurrenten Livorno. Tacka Paloschi för det. Hans tre mål och hela hans säsong har varit oerhört viktig för Verona-laget. Han har växt upp.

Paloschi är nu uppe i 13 gjorda mål. Lika många mål som Mario Balotelli. Ägs fortfarande till hälften av Milan, men efter tre fina säsonger i Chievo börjar han kännas som Pellissiers rättmätige efterträdare.

2. Mauro Icardi (Inter)

Kanske var det provocerande firandet efter hans första mål något onödigt, men faktum kvarstår. Icardi är en sylvass anfallare med stor framtid. Igår gjorde han två nya mål av stor klass och alla rykten om anfallare som är på väg in i Inter känns nästan onödiga.

Det är Icardi som är deras super-anfallare.

3. Alessio Cerci & Ciro Immobile (Torino)

Cerci och Immobile är rena guldet. I en match som såg ut att gå förlorad, vände duon på steken på övertid. Först stänkte Immobile dit en vacker kvittering och sedan öveträffade Cerci det målet med ett sagolikt vackert mål bara någon minut senare.

Tillsammans har de nu gjort 32 mål den här säsongen. Torino har nog inte mått så här bra anfallsmässigt sedan firma Graziani/Pulici firade triumfer i vinröda tröjor.

Omgångens flopp:

1. Eder (Sampdoria)

Fick gult kort för filmning, höll inte huvudet kallt, hamnade i bråk och fick sitt andra gula kort. Efter bara 20 minuter. Givetvis satte det stopp för Sampdorias drömmar om tre poäng.

2. Mariano Andujar (Catania)

Ska man hänga kvar i Serie A är det viktigt att ha en stabil och  bra målvakt. Det har inte Catania. Andujar är alldeles för ojämn i sina insatser och inte ska man släppa in ett skott från dryga 25 meter.

3. Rafael (Hellas Verona)

Bjöd på en tämligen tafflig insats när han släppte in fem mål bakom sig mot Fiorentina.

Omgångens lag (3-4-3):

Samir Handanovic (Inter) (1)
Räddade en straff och gjorde även tre, fyra kanonräddningar. Super-målvakt.

Nicolò Cherubin (Bologna) (1)
Stabil längst bak  och målskytt framåt. Viktig.

Giorgio Chiellini (Juventus) (5)
Sedvanlig gladiator mot Udinese. Energi och tuffhet i överflöd.

Walter Samuel (Inter) (3)
Har avslöjat att han bara kör en säsong till. Men visst håller han än. Stark i försvaret och nickade in Inters andra mål.

Daniele De Rossi (Roma) (2)
Lirade fram till Ljajics mål, stod i vägen för baklängesmål och var fantastisk i det defensiva spelet.

Borja Valero (Fiorentina) (5)
Hamnade i målprotokollet, men var framför allt briljant i spelet. Förverkligar Fiorentinas idéer med stor klass.

Alberto Aquilani (Fiorentina) (1)
Tvåmålsskytt, och var alltid rörlig och delaktig. Vill ha ett ord med i VM-truppen.

Dries Mertens (Napoli) (6)
Napolis nyckelspelare mot Lazio med ett supermål och en fixad straff.

Alberto Paloschi (Chievo) (2)
Gjorde tre enormt viktiga mål mot Livorno i kampen om att hänga kvar. Uppe i 13 fullträffar.

Gonzalo Higuain (Napoli) (6)
Ett straffmål och två klassmål mot Lazio. El Pipita is back.

Mauro Icardi (Inter) (2)
Två nya mål som ger Inter stort hopp om Europa-spel och om framtiden.

Avbytare:

Rodrigo Palacio (Inter)
Alltid på språng, ofta listig. Gjorde ett av Inters fyra mål.

Adem Ljajic (Roma)
Målskytt, läckert lir och hårt jobb. När Ljajic spelar som mot Atalanta är det härligt att skåda.

Sebastiano Giovinco (Juventus)
Ett väldigt snyggt mål, ett stolpskott och många fina aktioner. Förtjänar mer speltid.

Skytteligan:
19 mål Ciro Immobile (Torino) 18 mål Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Gonzalo Higuain (Napoli) Luca Toni (Hellas Verona) 15 mål Rodrigo Palacio (Inter) 14 mål Alberto Gilardino (Genoa) Giuseppe Rossi (Fiorentina) Fernando Llorente (Juventus) 13 mål Mattia Destro (Roma) Alessio Cerci (Torino)  Mario Balotelli (Milan) Alberto Paloschi (Chievo) Paulinho (Livorno).

Serie B-elvan (3-4-3):

Gomis (Crotone) Milanovic (Palermo) Ristovski (Latina) Laurini (Empoli) Rosina (Siena) Olivera (Brescia) Viviani (Latina) Rizzo (Modena) Defendi (Bari) Granoche (Modena) Jonathas (Latina)

Wanda Nara och Maxi Lopez gick separata vägar i höstas. Mauro Icardi och Wanda Nara blev rätt snabbt ihop därefter. Sedan har det nykära paret twittrat hejvilt om hur kära de är och såpan har vevats i media. Igår skakade de inte ens hand med varandra innan matchen.

Det är svårt att säga vem som är vinnare och förlorare i den härvan, men på planen igår var det inte så svårt att avgöra. Mauro Icardi fortsatte sin fina målform med att göra ett mål, hetsa sina gamla fans och sedan göra ett till. Maxi då? Han missade en straff.

Men egentligen var det inte Wandas match utan Handas. Alltså Samir Handanovic. Han parerade inte bara Maxis straff, han gjorde också tre, fyra riktiga kanonräddningar. Utan honom hade kanske matchen gått annorlunda. För mig har den slovenske målvakten få övermän i världen.

Trots att Sampdoria förlorade med 0-4 till slut gjorde man en rätt bra match. Eders korkade utvisning i den 19:e minuten satte krokben för laget, men ändå lyckades man skapa en hel del chanser. Inter visade dock kyla och klass och promenerade hem med segern i behåll.

Men det som enligt mig gav mest hopp om Inters framtid var faktiskt Walter Mazzarri. Jag har ju hojtat om hans avgång, men när han visar tecken på förändring så är jag också beredd att ändra mig.

Dels så verkar han äntligen inställd på att spela med Mateo Kovacic från start, men även hans uttalanden om att han på allvar tänker prova att övergå till en fyrbackslinje i sommar inger hopp.

Ibland kan även gamla hundar lära sig att sitta.

***
Gonzalo Higuain behövde nog de där tre målen. Men för mig var det Dries Mertens som var den stora matchvinnaren. Hans kanonmål kom i ett prekärt läge för Napoli och det var även han som fixade en straff vid ställningen 1-1.

***

Cerci och Immobile är rent guld.

***

Chievo vet som vanligt hur man ska vinna de “rätta” matcherna. Alberto Paloschi har verkligen börjat veta var motståndarmålen befinner sig.

***

Mittfältet med Aquilani-Pizarro-Borja-Cuadrardo ordnade segern mot Hellas och tog ett ordentligt kliv mot en Europa League-plats. Med tanke på de tunga skadorna gör Montella och hans Viola en mycket bra säsong.

***

Milan vann med vissa besvär över Catania. Fanns inte så mycket att säga om det. Förutom kanske att Rinaudo är Serie A:s elakaste spelare.

***

Om nu Juventus mot all förmodan skulle förlora ikväll mot Udinese så skiljer det ju i så fall bara fem poäng ner till Roma. Och den 9 maj möts de i Rom. Räkna med att Roma-supportrarna hejar fram Udinese ikväll.

Romas andra mål var en uppvisning i perfekt lagspel. Som att alla anser att klubben är större än de själva. För De Rossi och Totti är det ju så. Och visst var just de två högst involverade i målet.

Gervinho spelade in till Totti, som skarvade vidare till De Rossi som osjälviskt passade in till Ljajic som stod bättre till. Serben gjorde inget misstag och satte tvåan.

För mig var De Rossi och Ljajic matchens två förgrundsfigurer. Den italienska landslagsmittfältaren var magnifik igår. Tog allt i defensiven och var även med framåt som vid målet. När han är i sådan här form har han få övermän i världen på sin position. Med Garcia har De Rossi hittat tillbaka.

Ljajic är ett annat kapitel. Innan matchen igår mot Atalanta hade han inte spelat särskilt mycket de senaste två månaderna. När han väl gjorde det så var han inte speciellt vass.

Igår var han allt annat än ovass. Han visade både sin klass och jobbade hårt. Det ger hopp om hans framtid i Roma.

Romas seger säkerställde också troligen andraplatsen. Förstaplatsen rår de nog inte på.

***

Nej, förstaplatsen tar Juventus hand om.

Roma kommer tvåa och Napoli kommer trea. Inga konstigheter.

Europa League

Fiorentina har så pass stor marginal (fem poäng) ner till femman så att de borde vara ett av tre lag som tar en Europa League-plats.

De andra platserna tror jag Inter och Parma tar hand om. Men det kan bli på håret, Milan har ett relativt lätt program och kan komma ikapp om Inter förlorar mot t ex Napoli.

Derbyt den 4 maj kan komma att bli avgörande. Men Inters fem poäng ner till Milan bör ändå ta ut sin rätt i slutändan.

Parma känns så pass starka att de bör ta den andra platsen. Lazio har gjort det bra med tanke på omständigheterna och är kanske största hotet till Parma och Inter förutom Milan. Atalanta och Torino tror jag inte kommer vara med i striden till slut.

Bottenstriden

Här tror jag att det kommer bli stenhårt ända in i sista omgången. Cagliari kommer inte dras in i bottenstriden på allvar. Deras poäng mot Sassuolo igår säkerställde nästan det.

Jag tror att Catania är borta och att Chievo som vanligt vinner de “rätta”matcherna och hänger kvar. Det betyder att bara en av Bologna, Livorno eller Sassuolo hänger kvar.

Bologna har ett rätt okej program kvar vilket talar för dem. Sassuolo har den största spetsen av de tre och har därför störst möjlighet att plocka bortapoäng och överraskande poäng.

Jag säger att Sassuolo hänger kvar och att Livorno och Bologna åker ur.

Efter den här dagen vet vi mer om den saken.

Andrea Belotti (Palermo)

Den 20-årige anfallaren var knappast någon hemlighet när han spelade i Albino Leffe eftersom han representerat Italien i ungdomslandslagen. Ändå var det ingen större klubb som värvade honom innan Palermo dök upp.

Har imponerat den här säsongen när han väl spelat. Har en något speciell spelstil där det inte alltid ser så estetiskt eller smidigt ut, men han gör mål på många sätt och vis och det känns som om han har förmågan att lyckas vart han än hamnar. Vinnartyp.

Federico Viviani (Latina)

Har nu snart gjort de “vanliga” två säsongerna i Serie B innan man är redo för A. I år har han dessutom varit jämnare och fått mer regelbunden speltid. Viviani lär få sin chans i Roma under sommarens försäsong. Någonting säger mig att han kan komma att ta den. Gör han inte det kommer han inte lånas ut till Serie B igen, utan till en klubb i den högsta serien.

Khouma el Babacar (Modena) Anfallare

Äntligen har den gigantiske senegalesen börjat snudda vid den enorma potential han besitter. Sexton mål i Modena gör att han definitivt kommer försöka göra mål i någon klubb i Serie A nästa säsong. Kanske blir det i Fiorentina, som äger honom, men det är inte omöjligt att han lånas ut igen.

Nicola Leali (Spezia) Målvakt

Har nog klarat sista examen nu. Har varit grym i Serie B i tre år nu och är redo för större uppdrag nästa säsong. Är inte mycket sämre än Bardi, Perin och de andra unga grabbarna.

Federico Bernardeschi (Crotone) Anfallare

Stundtals briljant i Crotone den här säsongen och klättrat upp som en av Italiens främsta framtidsmän. Skicklig med boll, målfarlig och har stark fysik. Kan mycket väl ta en plats i Fiorentinas A-trupp nästa säsong, men har också nämnts som delbetalning till Udinese i Cuadrado-affären.

Cristian Galano (Bari) Mittfältare/Anfallare

Oavsett vad som händer med Bari så kommer Galano nog spela i Serie A nästa säsong. Ytter-anfallaren har ett vasst skott, är stark i kroppen och har balans. Ser ut som 30, men är faktiskt bara 23 år.

Marco D’Alessandro (Cesena) Mittfältare/Anfallare

Den lille Roma-produkten har varit en av Cesenas bästa spelare i år. Snabb och giftig från sin högerkant. Kommer kanske inte återvända till Roma, men säkert till en annan mindre Serie A-klubb inom kort. Cesena kan komma att köpa loss halva delägarskapet efter säsongen.

Daniele Rugani (Empoli) Försvarare

Den storvuxne mittbacken har varit en garanti längst bak för Empoli den här säsongen. Trygg och grym i luftrummet. Ägs av Juventus och känns redo för den högsta serien.

Jacopo Dezi (Crotone) Mittfältare

Niccolo Giannetti (Spezia) Anfallare

En underskattad anfallare som alltid gjort mål, nu senast i Spezia. Listig och kvicktänkt anfallare som vet vart han ska befinna sig i straffområdet. Kommer förr eller senare göra sina tio mål i Serie A.

Några andra spelare som känns redo för Serie A: Antonio Ragusa (Pescara), Mattia Politano (Pescara), Diego Polenta (Bari) Davide Zappacosta (Avellino) Rodrigo Ely (Varese).

Det kändes lite som att Juve därefter tog lite väl lätt på matchen. Lyons kvittering skapade heller ingen större reaktion från de svartvita, men de sattes heller inte på något större prov. Det ena hängde ihop med det andra.

När Claudio Marchisios skott sedan gick i mål via en Lyon-spelare var det såklart mer eller mindre klart. Juventus har nu tagit ytterligare ett steg mot final.

Men innan dess ska semifinalen vinnas och där kommer det bli svårare än vad det vart mot Lyon. Benfica, Sevilla och Valencia är alla bra lag.

Men visst är Juventus fortsatt störst favoriter att ro hem titeln.

***

Tre saker jag gillade den här veckan

1. Stephan El Shaarawy gör mååål igen!

Il Faraone är äntligen målskytt igen! Okej då, på träning. Men ändå, han är på väg tilllbaka. Kan inte tänka mig någon som passar bättre in i Seedorfs 4-2-3-1 än El Shaaarwy.

2. Udinese värvar talang

Nu är det klart att Udinese värvar den 19-årige uruguayaren Rodrigo Aguirre. I konkurrens med bland annat Torino och Monaco var det kanske Udineses rykte om att kunna göra talanger till stjärnor som drog det längsta strået. Aguirre är en väldigt spännande spelare som jag tror mycket på.

3. Cagliaris nya stadion

Efter Roma kommer Cagliari. Med planer på ny stadion. I Cagliaris fall handlar det även om att mystiska amerikanska ägare även ska köpa upp klubben.

Tre saker jag inte gillade den här veckan

1. Alexander Farneruds skada

Farneruds korsbandskada är naturligtvis veckans tristaste nyhet. Alex som gjorde mål i senaste matchen och allt. Nu ser han ut att bli borta upp till ett halvår.

2. Didac Vilas beryktade återkomst

Det ryktas att Didac Vila ska få en ny chans nästa säsong. Jag som trodde att Milan ville tillbaka till toppen.

3. Cagliari nya stadion….not?

Men hur många gånger har vi hört att Cagliari ska bygga ny arena? Hur många gånger har vi hört att ägare x ska köpa upp italienska lag y? Jag tror på det när jag ser det första spadtaget.

Atletico Madrids seger mot Barcelona igår var en uppvisning i lagspel och moral. Sällan har jag sett ett lag kunna vara så aggressiva en hel match igenom. Sällan har man sett ett lag karaktärisera sin tränares spelsätt som Atletico och Simeone. För detta Atletico är allt som Simeone representerade. Tuffa, skitiga, elaka och ….jäkligt bra.

Våren 2011 fick Italien en glimt av vad som komma skulle. Han tog över ett Catania i mindre kris och räddade kvar dem i den högsta serien med en trettondeplats. Han såg också till att de krossade rivalen Palermo med 4-0.

Diego Simeone har spelat för både Inter och Lazio, två klubbar som fortfarande finns kvar i hans hjärta precis som Atletico Madrid. Jag minns att när han lämnade Catania sommaren 2011 sa han att han någon gång gärna skulle vilja träna Inter eller Lazio.

Men medan Simeone åkte hem till Argentina för att ta över Racing Club så fick Claudio Ranieri fortsatt förtroende i Inter och Reja detsamma i Lazio. Kanske hade Inter och Lazio kunnat gå en annan väg just den sommaren.

Jag tror fortfarande att Simeone någon gång i karriären kommer att träna antingen Inter eller Lazio. Bara inte nu.

För just nu har han viktigare saker för sig.

***

Om vi låtsas att Simone fick ta med sig två spelare från Atletico och ta över Inter eller Lazio i sommar skulle det kunna se ut så här:

Inter: Handanovic, Jonathan, Vidic, Rolando, Juan Jesus; Koke, Nilton (från Cruzeiro), Hernanes, Guarin; Palacio (eller Alvarez); Icardi.

Lazio: Berisha, Konko, Miranda, Cana, Filipe; Candreva, Biglia, Onazi, Lulic; Diao, Djordjevic.

Omgångens topp:

1. Mattia Destro
Visade enorm klass när han nätade tre gånger om mot Cagliari. Har en enorm kyla när det vankas målsituation och är precis som Garcia säger en komplett anfallstyp. Kan snart börja boka av sin semester i sommar.

2. Mauro Icardi
Gav Inter ledningen två gånger om varav det andra målet var en riktig pärla. Är stark och målfarlig. Tänk att det tog så lång tid för Mazzarri att spela med den unge argentinaren från start. Inters framtid börjar med Icardi.

3. Nicola Sansone (Sassuolo)
Sänkte Atalantas drömmar om Europa något med sina två mål i Bergamo. Snabb och vass. Ytterligare en spelare för Prandelli att hålla ögonen på.

Omgångens flopp:

1. Diego Milito
Inter hade vunnit mot Bologna om det inte vore den där straffmissen signerad Milito. Man kan ifrågasätta hur smart det var att låta en inhoppare som ännu inte kommit in i matchen ta straffen istället för t ex Hernanes. Kostsam miss.

2. Catania
Tänk att alla de fina säsonger med Catania vi vant oss att skåda nu är ett minne blott. Förlusten mot Torino innebär nu att man är mycket nära Serie B. Den här säsongen har Pulvirentis projekt havererat totalt och kanske betydde sportdirektör Lo Monaco en hel del trots allt.

3. Ricky Alvarez (Inter)
Omständig i spelet och slarvig i de avgörande momenten mot Bologna. Det kändes som om Ricky hade kunnat spela i sju dagar utan att komma någon vart. Är en härlig lirare i sina bästa stunder, men känns inte som någon “Campione”. Kanske dags att sälja honom i sommar?

Omgångens lag:

Gianluca Curci (Bologna) (1)
Räddade Militos straff i slutminuten. Poängfixare.

Modibo Diakité (Fiorentina) (1)
Mer eller mindre felfri som mittförsvarare mot Udinese.

Phillipe Mexes (Milan) (2)
Inga misstag och mål-räddare på mållinjen. Lyft sig senaste veckorna.

Gabriel Paletta (Parma) (3)
Slarvade några gånger men höll god koll på Higuain och var för det mesta en bjässe i försvaret när Parma besegrade Napoli.

Antonio Candreva (Lazio) (4)
Startade och avslutade Lazios första mål. Lagets bästa spelare den här säsongen.

Lazaros Christodoulopoulos (Bologna) (2)
Löpte som en vettvilling och det kändes som att han var överallt hela tiden. Låg bakom Acquafrescas chans som så när höll på att leda till seger.

Marco Parolo (Parma) (3)
Målskytt, men la också ner ett enormt jobb på mitten. Grym tvåvägsspelare.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (6)
Matchens lirare då han gjorde ett mål och fixade en straff mot Udinese. Imponerade framför Barcelonas scouter.

Mattia Destro (Roma) (3)
Tremålsskytt av högsta rang. Ser ut att skjuta sig till VM i sommar.

Mauro Icardi (Inter) (1)
Gjorde båda Inters mål mot Bologna varav det andra var otroligt snyggt. Klass.

Nicola Sansone (Sassuolo) (2)
Vass tvåmålsskytt på Stadio Atleti Azzurri d’ Italia.  Atalanta-killer.

Avbytare:

Luca Toni (Verona)
Derby-kung då han gjorde matchens enda mål mot Chievo. Sensationell säsong.

Fernando Llorente (Juventus)
Viktig i target-spelet och dubbel målskytt mot Livorno.

Adel Taarabt (Milan)
Öppnade Milans målskytte med ett fint mål. Formen på väg tillbaka?

Skytteligan:
18 mål Carlos Tevez (Juventus Ciro Immobile (Torino) 16 mål Luca Toni (Verona) 14 mål Rodrigo Palacio (Inter), Gonzalo Higuain (Napoli), Giuseppe Rossi (Fiorentina) 13 mål Fernando Llorente (Juventus), Mario Balotelli (Milan) Mattia Destro (Roma), Alberto Gilardino (Genoa). 

Serie B-elvan:
Pierobon (Cittadella), Polenta (Bari), Munoz (Palermo), Gagliolo (Carpi), Garofalo (Modena); Di Gaudio (Carpi), Zecchin (Varese), Barreto (Palermo); Jonathas (Latina), Granoche (Modena), Galano (Bari).

Nu är man på väg tillbaka. Efter gårdagens seger över Cagliari och i och med Napolis förlust mot Parma är avståndet ner till tredjeplatsen hela tolv poäng. Med bara sex matcher kvar låter det omöjligt att Roma skulle missa en direktplats till Champions League.

Inte med tanke på hur stabila Roma sett ut den här säsongen. Igår visade Mattia Destro enorm klass i avsluten då han prickade rätt tre gånger om, Gervinho skapade oreda med sin snabbhet och De Rossi dominerade i defensiven.

I och med den så viktiga andraplatsen kan nu Roma tidigt på säsongen planera sitt transfer-fönster med sina kommande Champions-pengar i åtanke. Det kommer att förstärkas i sommar.

Jag kan tänka mig att man kommer leta efter en mittfältare som kan avlasta skadan på Strootman, kanske en vänsterback och en offensiv stjärna. Möjligen även en striker som kan alternera med Destro som spjutspets.

Jag tror inte att man kommer sälja Pjanic i och med Strootmans skada medan underpresterande Ljajic lär lämna med tanke på den uteblivna speltiden nu på slutet.

Juan Iturbe eller Stevan Jovetic skulle kunna vara nya offensiva lösningar men Roma sägs även kolla in Xherdan Shaqiri och Hakan Calhanoglu från Bundesliga.

Marco Parolo skulle passa bra in i Garcias spelsystem och en anfallare med fysik likt Mario Mandzukic eller Demba Ba skulle vara lämplig längst fram.

Det kommer bli mycket spännande att följa Romas transfer-strategi och se hur de rustar sig för sitt nya vackra äventyr.

Ett äventyr de väntat på i över tre år nu.

***
Romas marsch till en andraplats innebär också en tredjeplats för Napoli. Nu betyder det ju inte att Benitez och hans mannar har missat en plats till Champions League, men det innebär en osäkerhet för Napoli om man kan räkna med C.L-slantar eller inte.

Det är möjligt att president De Laurentiis därför måste vänta med eventuella förstärkningar innan man är garanterade en gruppspels-plats.

Precis som tidigare den här säsongen visade sig Napoli vara stora bland de stora klubbarna och lite mindre bland de mindre klubbarna. Parma har visserligen visat sig vara riktigt stora i sitt sportsliga uppträdande den här säsongen, men rent ekonomiskt är de inte i närheten av t ex Napoli.

Igår var man utan Cassano, men lyckades ändå brotta ner Napoli med imponerande försvarsspel (Paletta var en bjässe) och starkt lagspel. Matchens enda mål var en uppvisning i vackert samspel som Parolo avslutade på ett kliniskt sätt.

Napoli skulle troligen haft en straff när Zapata revs ner av Mirante (jag behövde dock en repris för att se det), men kändes ändå lite uddlösa. Callejon var vek och Insigne och Higuain kom sällan till avslut. Mertens skulle nog kommit in tidigare.

Till nästa säsong måste Napoli hitta ett sätt att bli jämnare i sina insatser, hitta rätt nyförvärv som gör dem mer konkreta och lite tightare längst bak.

Annars blir det nog samma visa nästa säsong igen.

Det tog mer än ett halvår innan Walter Mazzarri övergav spelsystemet med en anfallare och började ge Mauro Icardi chansen på riktigt. Det är ett bevis på träskallig envishet och brist på insikt.

Han har ännu inte gett Mateo Kovacic chansen på allvar. Fastän det är uppenbart att hans kvalitéer är lika höga som Icardis.

Mazzarri vill vinna, men är också väldigt rädd att förlora. Han har ofta svårt att acceptera det i efterhand och skyller helst på domare eller andra orsaker.

Jag har sällan hört något självkritiskt komma ur hans mun. Givetvis speglar detta synsätt hans defensiva grundinställning (förutom när han ligger under med en kvart kvar då han slänger in alla anfallare han har för att han hatar att förlora).

Igår hade man matchen mot Bologna i sin hand dubbla gånger efter dubbla kanonmål av just den spelare han ignorerade under större delen av hösten, Icardi. Men man lyckades på något sätt låta ledningen sippra sig ur händerna lika många gånger till ett oavgjort resultat.

Mazzarri ger däremot chansen till de spelare han gillar eller fått fart på. Kanske är han så pass narcissistisk att han fortsätter att spela med t ex Ricky Alvarez (han är en god lirare men ingen “campione”) eftersom han anser sig så delaktig i att han återuppväcktes under hösten. Kanske ser han Ricky som sitt verk.

Igår var Alvarez så där smått irriterande som han kan vara när det inte fungerar riktigt. Det var som om han hade kunnat spela i sju dagar utan att komma någon vart.

Liter mer fart och lite mer konkret blev det när Kovacic kom in. Den här gången kom han in i ett desperat läge och då behövde han inte tänka så mycket. Vilket han annars gjort. Det är det man börjar göra när man bänkas, tänka för mycket på att göra rätt saker, att stå rätt taktiskt osv. Och då förlorar man sin naturliga instinkt. Den kan inte Kovacic vara utan.

Den lille energiske kroaten satte både igång anfallet som ledde till 2-1-målet och det som ledde till straffen. På många sätt är det en skandal att Kovacic vid det här laget inte är en integrerad del av Inters startelva. Det misstaget faller helt på Mazzarri.

Ja, ni läste rätt. Inter fick straff. Efter hela 33 omgångars väntan blåste domare Mazzoleni straff när Palacio drogs ner, inte solklart men den kändes rätt.

Inte för att det spelade så stor roll. Fram stegade inhoppande Diego Milito, troligen självutnämnd straffläggare, och missade. Det hade naturligtvis varit bättre med en uppvärmd Hernanes från elva meter. Där hade man kunnat vinna matchen.

Samma match som man nästan höll på att förlora i sista sekunden när Handanovic gjorde en riktig bästa harakiri-räddning på Acquafrescas chans.

Inter och Mazzarri lyckades inte vinna för fjärde gången i rad och fick se viktiga Europa League plats-poäng försvinna bort åter en gång. Jag hoppas verkligen inte att Inter börjat programmera nästa säsong i alltför hög symmetri med sin tränare.

Det är Kovacic och Icardi som borde vara Inters framtid.

Inte Walter Mazzarri.

2. Lucas Mugni Trequartista (Flamengo)
Riquelme-lik offensiv mittfältare med bra spelförståelse och som har en förmåga att slå de där avgörande passningarna. När ingen europeisk klubb snappade argentinaren så gjorde Flamengo det.
Skulle passa bra i: Sampdoria

3. Abner Ytterback (Coritiba)
Tämligen snabb och oerhört stark i kroppen för sin ålder. Slå bra inlägg. Enorm potential. Roma har sagts ligga bra till.
Skulle passa bra i: Roma

4. Mayke Ytterback (Cruzeiro)
Energisk och skicklig med boll. Gillar att gå på offensiven.
Skulle passa bra i: Inter

5. Otavio Trequartista (Internacional)
Tekniskt skicklig dribbler som gillar att operera mellan mittfält och anfall. Väger lite lätt. Påminner lite om Oscar.

6. Nathan Mittfältare/Anfallare (Atletico Paranaense)
Spelbegåvad lirare med stor teknisk repertoar. Anses som en av de största talangerna i Brasilien.
Skulle passa bra i: Juventus

7. Gabriel Barbosa Anfallare (Santos)
Rivig och opportunistisk anfallare som har näsa för mål. Strark karaktär.
Skulle passa bra i: Fiorentina

8. Luan Anfallare (Gremio)
Fantasifull spelare men underbart sublim teknik. Måste bli bättre målskytt.
Skulle passa bra i: Lazio.

9. Wendell Ytter (Gremio)
Kortväxt ytterback med stor löpvilja. Ersatte Alex Telles med den äran och är nu även han aktuell för Europa.
Skulle passa bra i: Genoa

10. Danilo Mittfältare (Vasco Da Gama)
Intelligent mittfältare som är duktig taktisk. Stor löplunga och bra passningsspelare.
Skulle passa bra i: Hellas Verona

Men framför allt var det Marco Verrattis stora match. Hans pigga kvicka ben dikterade vilkoren för PSG:s spel. Han var en liten mästare på mitten.

Att de italienska storklubbarna inte snappade upp honom innan han slog igenom på allvar i Pescara är en av de största transfer-missarna i italiensk fotbollshistoria de senaste tio åren. Hans talang var så uppenbar, men ingen hade modet att satsa på honom.

Nu ser det ut som att hans karriär ändå mått bra av att flytta till Paris, där han hamnat i ett lag som trott på honom från första stund och gett honom all den speltid han behövt för att bli så bra han är idag.

Förmodligen hade det aldrig hänt i ett italienskt lag och det speglar en del av den mentalitet som storklubbarna fortfarande lider av. Att inte ge de unga spelarna förtroende tidigt. Även om det blivit mycket bättre så är italienska klubbar är fortfarande lite väl taktiskt masochistiska. På gott och ont. I Verattis fall är det mest ont.

Om nu PSG kommer göra allt för värva Paul Pogba i sommar så bör Juventus veta vad de, förutom pengar, ska begära i utbyte.

En liten mästare av det finaste slag.

Visst, Juventus respass ur Champions League var en stor missräkning, men för mig var det mer tillfälligheter än symptom. Man slarvade bort avancemanget. Däremot tror jag inte att man var riktigt redo att ta sig riktigt långt i turneringen.

I sommar är nog tanken att bygga vidare på det redan starka lag man har, hitta en eller två stjärnor att flankera Tevez med. För förutom “Apache” har man inte riktigt någon offensiv spelare som kan göra skillnad. För att vara ett topplag i Europa måste man ha fler.

Kanske även hitta spelare som gör att man kan skrota trebackslinje och gå över till 4-3-3 eller 4-2-3-1.

Men Serie A:s styrka jämfört med de andra ligorna börjar med Juventus och förhoppningsvis kan de mäta sig med de riktigt stora nästa säsong.

Den nya starka vinden från “sud”

Både Roma och Napoli gör spännande och positiva säsonger. Roma har varit ligans största överraskning och Rudi Garcia har gett dem en identitet och ett starkt grundspel att luta sig emot.

Tar man sig till Champions League lär satsningen fortsätta. Det känns som att Roma bara behöver två, tre stora nyförvärv för att kunna ta nästa steg.

Napolis säsong har varit lite upp och ner. Man gjorde ett mycket bra gruppspel i C.L, men har varit för dåliga mot sämre lag i ligan. Men när man mött topplag har man växt och det är tydligt att det finns en oerhört hög högstanivå i detta Napoli.

I sommar lär man försöka hitta rätt spelare åt Benitez för att kunna bli ännu starkare. Både Roma och Napoli har alla möjligheter att hota Juventus ännu mer nästa säsong vilket skulle göra Serie A ännu bättre.

Sleeping giants

Milan och Inters dåliga prestationer är naturligtvis säsongens stora besvikelser och orsaker till Serie A:s svaghet just nu. Milano-lagen är två lag i transformation, sökande efter ny identitet och mitt i ekonomisk osäkerhet.

Det ska bli mycket intressant att se hur Berlusconi och Thohir väljer att förstärka lagen i sommar. Trots allt är det ju så att bästa sättet att börja få ekonomisk avkastning är att investera. Inte omåttligt men tillräckligt för att skapa slagkraftiga lag.

Det gäller dock för dem att vara noggranna och smarta på transfermarknaden i sommar och välja rätt spelare.

Serie A:s tillbakagång har naturligtvis mycket att göra med att dessa giganter sover. Om de vaknar och om de kan bygga upp framgångsrika lag igen skulle ligan må väldigt mycket bättre.

Serie A har potentialen att ha fem lag som kan kämpa om en scudetto, något som bara Premier League kan skryta med.

Nya arenor

Häri ligger väl mycket av själva nyckelfrågan för framtida storhetstid för Serie A. Det vet alla. Men det går långsamt. Att ha en egen arena är numera mer eller mindre ett måste för att hänga med i den moderna fotbollen.

Det gäller att samtidigt stärka sitt marknadsvärde både inhemskt och utomlands. Få ordning på ett krångligt biljettsystem och vinna tillbaka supportrarna till arenorna. Här måste klubbarna börja jobba mer gemensamt för samma mål och inte bara stirra sig blinda på sitt eget hus.

Det har dock börjat röra på sig. Udinese kommer ha ett modernare Stadio Friuli snart och Roma presenterade nyligen planerna för en ny super-arena som ska stå klar till säsongen 2016-17.

Förhoppningsvis kommer då fler lag att hänga på. Det är bara en tidsfråga. Problemet är bara att Serie A förlorat väldigt många år redan på sin inkapacitet och sävlighet kring att hänga med i utvecklingen.

Passion, klimat och historik

Det här är något som inte har försvunnit, men som inte heller har så stor inverkan så länge produkten inte är tillräckligt bra. Idag väljer de bästa spelarna Real, Barcelona, Bayern eller Premier League dels för pengarna, men också för att produkten är så bra.

Alla spelare vill spela inför fulla arenor och på gröna gräsmattor. När Serie A kommer ikapp där kommer sådana saker som historik, klimat och passion att få en mer avgörande roll. Under Serie A:s storhetstid rådde det inget tvivel om vart t ex de bästa sydamerikanska spelarna ville gå någonstans mycket av den anledningen.

Det kommer ta tid och svackan är djup, men ligornas styrkor har alltid gått i cykler och det finns orsak att inte misströsta allt för mycket.

Det gäller bara att titta i ett lite längre perspektiv.

Omgångens topp:

1. Kaka (Milan)

Han må inte vara lika accelerations-snabb och giftig som förr, men visst kan brassen blixtra till fortfarande. Som mot Chievo. Plockade först elegant ner Hondas inlägg och placerade in 2-0 och sköt sedan 3-0 med en smekande fullträff högt i Agazzis vänstra hörn. Kan komma att lämna efter säsongen, men verkar i så fall ha en del magi kvar att bjuda på.

2. Lorenzo Insigne (Napoli)

Det var länge sedan vi såg Insigne så bra som mot Juventus. Och det var en underbar syn. Retade gallfeber på Juve-försvaret med sina konstanta löpningar i höghastighet. Alltid lurig med sina dribblingar och ofta farlig med sina vassa inlägg. Fortsätter han så här kan det bli svårt för Prandelli att säga nej.

3. Simone Scuffet (Udinese)

Följde upp stormatchen mot Inter med ytterligare en mot Catania. Höll nollan, var säker och gjorde minst tre auktoritära räddningar. Det här är ingen vanlig talang utan en riktig supertalang. Jämförelserna med Buffon är både logiska och rättmätiga.

Omgångens flopp:

1. Fredy Guarin (Inter)

Slog en makaber bakåtpassning till Walter Samuel som Innocent Emeghara snappade upp, rusade mot mål och kvitterade. Syndabocken till två förlorade poäng var inte svår att urskilja. Colombiansk kortslutning.

2. Diego Perez (Bologna) & Simone Missiroli (Sassuolo)

Båda gjorde mer eller mindre exakt samma fadäs när de drällde med bollen utanför eget straffområde, vilket sedermera ledde till ett baklängesmål.

3. Michael Ciani & Federico Marchetti (Lazio)

Bjöd på omgångens dråpligaste mål när Ciani skulle rensa men missade och bollen slank in mellan Marchettis ben.

Omgångens lag (3-4-3):

Simone Scuffet (Udinese) (2)
Återigen matchvinnare när Udinese besegrade Catania. Supertalang.

Mattia Darmian (Torino) (1)
Bra i båda riktningarna mot Cagliari. Gjort en mycket bra säsong.

Raul Albiol (Napoli) (1)
Härskade längst bak med sitt lugn och sin skicklighet.

Faouzi Ghoulam (Napoli) (1)
Ettrig, energisk och mer eller mindre felfri mot Juventus.

Marquinho (Verona) (1)
Bidrog till första målet och spelade fram till det andra. Alltid aktiv, ofta farlig.

Marco Donadel (Verona) (1)
Gjorde mål på ett hårt skott och var alltid på rätt plats i mitten.

Kaka (Milan) (5)
Matchens stora lirare mot Chievo när han gjorde två riktigt eleganta mål.

Marcelo Estigarribia (Atalanta) (1)
Prickade in en riktig fullträff bakom Curci med sin vänster. Gjort bra ifrån sig sedan han kom i januari.

Alessio Cerci (Torino) (6)

Lorenzo Insigne (Napoli) (2)
Sprang som besatt mot Juventus. Framspelningen till Callejons mål var hans. Var äntligen så där bra som vi vet att han kan vara.

Luca Toni (Verona) (4)
Dubbel målskytt mot Genoa. Ack, så viktig för Hellas.

Avbytare:

Mario Balotelli (Milan)
Tog maxlöpningar som aldrig förr och gjorde ett snyggt mål. Verkade på bättre spelhumör än på länge. Lagt demonerna åt sidan?

Jose Callejon (Napoli)
Löpte mycket och befann sig på rätt ställe när det skulle göras mål. Listig.

Paulinho (Livorno)
Jobbade hårt längst fram och gjorde ett super-mål mot Inter.

Skytteligan:
18 mål Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Ciro Immobile (Torino) 15 mål Luca Toni (Verona) 14 mål Gonzalo Higuain (Napoli) Giuseppe Rossi (Fiorentina) Rodrigo Palacio (Inter) 13 mål Mario Balotelli (Milan) Alberto Gilardino (Genoa)

Serie B-elvan (3-4-3):

Sorrentino (Palermo), Kelic (Padova), Masi (Ternana), Volta (Cesena), Pulzetti (Siena), Improta (Padova), Viviani (Latina), Vazquez (Palermo), Maccarone (Empoli), Marilungo (Cesena), Di Michele (Reggina).